Fru Magnolia

Fredag = Födelsedagsfirande för Storebror

Så var dagen kommen. Dagen då Storebror fyllde halvvägs till myndig.  Nio år! det är stort. Det innebär att jag har varit förälder i nio år. Och det är makalöst.  Storebror vaknade visst redan halv sex enligt honom själv. Men han låg och läste i väntan i på att vi andra skulle vakna om komma in och sjunga för honom.  Skönsång såklart. Och lillebror klämde i utav bara tusan.  I paket fick han ny innebandyklubba, kläder, böcker, spel, lego, pokemonkort och en stor innebandyväska.

Efter sång och paketöppning var det dax för den obligatoriska pannkakstårtan till frukost. Fyller man år, får man tårta till frukost. Och just pannkakstårta känns som en inte allt för galen ”frukosttårta”.  Slänger ihop ett recept på den längre fram. Jag gillar födelsedagsfrukosten. Det har liksom blivit en tradition i att det ska dukas fin och ätas tårta. Sen är det ju just det att denna typ av frukost äts enkom när det är födelsedag i huset, och det gör det hela så mycket mer speciellt.

Vid 10 drog jag och sönerna in till stan och lämnade en jobbandes pappa hemma. Målet var att äta lunch, köpa godis och gå på bio. Vilket vi uppfyllde med bravur såklart.  Vi såg ”Trolls”. Jag är lite kluven till filmen. Tyckte den var grym med många hemska undertoner. Storebror som är en tänkare och en känslomänniska kände naturligtvis av alla undertoner och jag märkte hur han satte igång och tänka. Lillebror däremot märkte inte av något av det där och skrattade på mest hela tiden.

Väl hemma igen mötte solen oss. Vilket väder. Killarna gick in och lekte med alla presenterna och jag satte mig mot en vägg på baksidan och bara njöt av att solens strålar träffade mitt ansikte. Jag fick sådana vårkänslor att jag till och med började röja i rabatterna.

Till middag blev det revben med coleslaw. Storebror hade naturligtvis fått bestämma. Revbenen kokade jag länge på spisen innan de tillslut fick på sig en massa kladdig glace och fick tustcha grillen en stund. Det var en himla kladdig historia att ära dock. Det slutade med att vi helt la undan besticken och bara åt med händerna. Men det gick bra det med. Till efterrätt blev det marängswisch istället för tårta.

Så det blev en hel dag av firande för nioåringen. Det gäller att passa på att fira ordentligt så länge man får. Nu återstår bara kompiskalaset, som jag inte riktigt vet när vi ska planera in. Men det löser sig tänker jag. Vi får ta det när vi kommer hem från skidresan.