Vilken helg vi har haft. Vi kom ner till Göteborg i fredags vid 13.00. Vi checkade in på hotellet och tog sedan spårvagnen till Liseberg. Nöjesparken öppnade inte för ens klockan 15.00, så vår tajming var perfekt.
Mitt och storebrors fokus var totalt när vi kom igenom spärrarna. Vi la benen på ryggen och sprang mot Helix. Vi ville inte hamna i en dunderlång kö. Vi vile bara åka! Storebror var nervös som få. Vilket jag förstår. Helix är en bergochdalbana av rang. Vi kom med tredje tåget. Och jag lyckades övertala storebror att vi skulle sitta längs fram. Ska man göra det ska man göra det ordentligt. Benen skakade på honom. Han fnissade nervöst och blev peppad till tusen av killen som kollade att bygeln satt fast ordentligt. Sen var det bara att åk.
Jädra vilket adrenalinpåslag han fick. När vi väl kom ur tåget (tekniskt fel gjorde att de var tvungna att öppna byglarna manuellt…) sa han ”Mamma, jag kan knappt gå”. ”Älskade unge” tänkte jag ”du är modig som få”. efter vårt första åk (av totalt 6 eller 7st i helix) drog vi ner till barnlandet för att åka Rabalder med lillebror. Lillebror var grymt besviken för att han inte fick åka loopar. Lillebror om någon är ju en adrenalinjunkie…. Rabalder blev det i alla fall. Och lillebror skrek och skrattade som aldrig förr.
Vi körde lite lugnare karuseller med. Inte bara bergochdalbanor. Jag och storebror körde järnet med radiobilarna, hängde och slängde i slänggungorna och åkte lisebersbanan närstan olagligt många gånger. Lillebror körde farfarsbilar (vilket vi alla gjorde till tillslut då lillebror hävda att vi alla behövde nya körkort…), skuttade runt i hoppalång och åkte högspänning massor med gånger med mannen i mitt liv.
Det va ringe köer alls denna dag. INGA! Inte till något. Vi väntade som längst 3min, och det var till farfarsbilarna. Så underbart skönt. Vädret var perfekt, 10grader och sol. Och såklart kallare när solen gått ner. Vi hade laddat med skidvantar, överdragskläder och långkalsonger. Att ge upp och gå hem för att vi frös var inget alternativ. Ingen av oss frös. Och killarna njöt för fullt. Storebror bubblade av lycka, och lillebror sprang som en tok mellan åkattraktionerna.
Mannen i mitt liv fick såklart även han äran att åka Helix med storebror. Storebror som nu hade jobba upp självförtroendet tog sin far i handen och talade om att de minsann skulle sitta längst fram. Mannen i mitt liv var skeptisk, och fick nog allt lite skak i knäna. Men vad gör man inte för barnen, och självklart åkte dem längst fram. Och jag lyckades få dem på bild! Älskar bilden. Storebror sträcker händerna högt upp i luften på väg in i loopen och mannen i mitt liv håll krampaktigt sig fast.
Dagen var helt fantastisk, på alla sätt och vis. (Ja, min mobil blev uppäten av Helix… orutinerad som jag är så glömde jag att ta ur den ur fick när jag och storebror åkte tillsammans för 4’e gången… Den åkte väl ur i en loop eller nått. Borta är den och spärrad är den. Tur att vi har gamla reserver här hemma.) Inga köer, lyckliga barn, fantastisk väder och en helt magisk miljö. Det var pyntat helt fantastiskt inom hela området. Det var pumpor, läskiga fågelskrämmor, välta träd, rök och ljudeffekter. Och jag blir helt klart sugen på att åka tillbaka igen nästa höst.
Killarna var tappra, men när klockan var 20.15 vinkade vi adjö till Liseberg för denna gång. Efter fem timmar av intensiv åkande erkände storebror att han kände sig mätt på karuseller och att han faktiskt var lite trött. Vi hann precis med spårvagnen och 21.00 som båda killarna i sina sängar på hotellet. Och jag ska erkänna att även jag somnade med ett leende på läpparna och med mina barn skratt ekande i huvudet. Älskade ungar. Tack för ni gör mig hel.
