Jaha, vad hände här då? Jag som inte trodda att jag skulle komma in. Men så förrgår damp det liksom ner ett halvdesperat mail klockan 20.30 från någon administratör på Umeå Universitet som frågade om jag inte vill gå kursen. De hade en avhoppare. Och jag var tvungen att svara igår. Snabba puckar.
Klart jag sa ja. Så nu sitter jag här med 55 instuderingsfrågor om näringslära och näringsrekommendationer som bara väntar på att få sina svar. Men det är lugnt, jag har ju en hel vecka på mig… Spontant känner jag att vi får se om jag orkar. Jag kör på, men hittar jag inte tiden och orken så kommer jag att avbryta och fortsätta i vår. Det här få liksom inte stressas igenom. Det är det ett allt för viktigt ämne för.
Jag brinner ju för detta. Och funderar nästan dagligen på hur jag kan vara med och påverka mina skolbarns kostvanor och kunskap. Kunskap så de kan göra kloka aktiva val, och ifråga sätta sina föråldras invanda mönster. För sånt tycker jag är häftigt. När barnen driver på en förbättring.
Nu ska jag ta mig till jobb
ska bara förbereda barnen först
halvdag idag
sen tar jag helg
Och oj vad jag har längtat efter denna helg
efter en vecka som ensam vuxen i kombination med febrigförskylning
