Min kropp. Så trött. På insidan. Jag lät bli att springa igår morse, och ju mer dagen led så ju mer kända jag att kroppen var dränerad. Det pirrar i musklerna. Jag gjorde en kort spurt, efter en elev, och det fösta som händer är att det drar i ljumskarna. Ljumskarna! Jag har då aldrig haft problem med dem. Så jag kör påtvingad vila. Vilket är JÄTTE jobbigt. Jag har nog inte fattat vilken del av livet löpningen har blivit. Mentalt känns det helt fel. Vilket även det är jobbigt.
Så jag vilar den här veckan. Och äter ost, choklad och smågodis i mängder. Vilket är bakvänt. Emot vad jag har ””kommit överens om med mig själv. Men jag gör så. För jag tror att det är vad kroppen behöver just nu. Och så sover jag. I massor. Man skulle kunna säga att jag laddar upp kroppen så den ska orka med semester.
