Idag sa det ”klick”, och det bara funkade. Äntligen! Han cyklar själv på stora cykeln, den cykeln där han inte når marken när han sitter på sadeln! Helt underbart fantastiskt är det. Och den lyckan som strålade ur hans ögon när han även lyckades bromsa och hoppa ner från sadeln utan att ramla. ”Mamma, såg du! Jag kunde!” . Jag och mannen i mitt liv bara mös. Det kändes som ett fyrverkeri av glädje i maggropen.
Så vi vuxna promenerade och barnen cyklade ner till stranden. Där lekte vi i lekparken en stund. Pojkarna körde järnet och föräldrar gjorde vårt bästa frö att hålla värmen. För varmt det var det inte. Och blåste gjorde det till tusen. Men det bekom inte barnen. Såklart…
På vägen hem cyklade vi genom lilla skogen och genom den tomma fårhagen. Den sista biten fick vi putta på lillebrors cykeln, då det var både motvind och uppförsbacke. Benen var dessutom trötta, vilket man kan förstå. De är ju inte riktigt vana vid att cykla själva.
Och nu har vi söndagskväll här hemma. Mannen och jag är laddade för söndagstvagning med bastu och obligatoriskt balkonghäng. I morgon börjar en ny vecka, med nya utmaningar. Mannen ska representera någon kväll och jag ska försöka lyckas få till den där promenaden med någon som fattas mig. Och på lördag är det fest, barnfri sådan! Bara en sån sak att se fram emot.
Så han cyklar själv nu
både start och broms
härliga underbara ungen
stoltheten går inte att beskriva
mamma hjärtat bultar
Men åhh va duktigt!! Kul när det släpper sådär.
Och angående kaffet, det var verkligen det som behövdes =) <3
Mer kaffe i morgon alltså. Dumt att göra samma misstag igen 🙂
åh härligt när det bara lossnar!
Vad roligt att han har lärt sig cykla idag 😀 Kram