Nu är jag igång. Eller snarare nu är jag på väg ner i varv. För nu läser jag. Det är ett gott tecken när jag tar fram en bok som legat på vänt i nästa ett år. Det betyder att jag liksom börjar landa där jag bör vara.
Jag är så glad att jag tog mig tiden att läsa denna, ”En fransk curry, 100 steg från Bombay till Paris”. Den är underbart bra skriven och historien om Hassan är gripande och målande. Jag gillar inte böcker med ond bråd död, böcker som ger mig ångest. Jag gillar böcker som ger mig något på vägen. Som jag kan lägga i från mig, fundera lite och sedan somna direkt efter jag läst. Och när jag sedan vaknar kan jag fortsätta att fundera över boken, utan att behöva slita fram den och läsa vidare.
Jag vet att boken har blivit filmmanus och att den gick på bio i höstas. Men som vanligt väljer jag att inte se filmen. Jag vill ha kvar bilderna som jag skapat själv i mitt huvud kring scenerna och personerna i boken. Och hur ofta hör man att ”Filmen var så mycket bättre än boken”? Typ aldrig. Så jag håller mig till boken.
Nu är bara frågan vad jag ska läsa nu.
Borde kanske ta mig an Blå Koral som jag påbörjade för två år sedan, men avslutade när jag kom fram till tsunamikapitlet då det blev allt för nära mig själv. Kanske skulle stålsätta mig för att komma vidare. Jag tror jag vågar, och sen har jag ju ingen annan bok som väntar. Jag får väll gråta mig igenom några kapitel för att ta mig genom boken. Precis som med livet.
