Idag har vi varit hos stormormor, som vi alltid är på morsdag. Det är något med att vara där i hennes hus. Ett hus där kärleken liksom sitter i väggarna och vaxer i blommorna. Jag trivs där, och har alltid gjort det. Och lugnet och tryggheten. För en mormor är trygghet för mig. En stabil hamn.
Vi gjorde som vi brukar när vi är där på mors dag. Tar fram utemöblerna, gör rent den lilla dammen, låter barnen plocka buketter av blommorna i den stora trädgården. Hjälper till med lite tyngre sysslor som går lite enklare när man är 32 än 89. Vi intar huset och fyller det med ljud och liv, som det lätt blir när alla generationer är på samma ställe. Vi fyller väggarna med kärlek, så de kan fortsätta att ge till oss alla.
Och killarna älskar det. Dels att hela lilla familjen är samlad, och att få springa fritt. Busa, leka och vila i ett och samma andetag. De är också trygga där. Det märker jag på dem.
Det blev tårta såklart. Morsdagstårta med jordgubbar på, som herr R skulle provsmaka, helst alle samman. Men som tur var var moster där och hejdade honom. Tårtan åt vi såklart ute. Även fast sommaren inte börjar förrns imorgon. Vi bylsade på oss och sa saker till varandra som ”Så farligt är det inte” och ”Nejdå, det börjar inte regna”.
Så det är vad vi har gjort idag
Plockat blommor
Ätit tårta
Och undrat hur tiden kan gå så fort när vi alla träffas
