Nu e den på gång. Lavendeln. De första små lila blombladen går att skymta om jag tittar riktigt noga. De skymtar, som om påminnelse om vad som komma skall. Att det blir en sommar i år med. Att tiden fortfarande tickar. Att om vi längtar för mycket så glömmer vi nuet.
Så jag tar det piano, njuter av nuet, trygg med vetskapen att tiden tickar. Tid är det ända jag har. Det är vad jag fyller den med som är begränsat.
