Här är jag i stormorfars gamla frack, stormorfar och en luden vän. Om jag känner mig fin? Jag känner mig fantastisk. Förstå att prova min morfars frack. En frack som, om den kunde tala, skulle ha bubblat på oavbrutet. Och den där ludna vännen. Ja, lite skoj måste man ju ha, det tyckte jag i alla fall för en sisådär 15 år sedan då jag köpte den ludna vännen i födelsedagspresent till min bror.
Men det där med gamla, välsydda kläder. Jag älskar det. Kläder med en historia. Jag älskar ifs det mesta med en historia. Som smycken som vandrar i släkter. Finns det något mer symboliskt? Som arvsanlag letar de sig neråt i generationerna. Jag gillar tanken. Den gör mig varm.
