Så var herr O utskriven och överförd till skolhälsovården. Eller formellt i alla fall. Journalen skickas inte för ens om ett år. Längd och vikt och en spruta. Och lite obligatoriskt döprat. Sover? Äter? Leker? Socialt?
Vi började med sprutan. Herr O blev alldeles stel när tanten frågade om han visste vad som skulle göras. Jag förstår inte varför det inte alltid är så att man bara kör av sprutan. Man får ju en mycket mer avslappnad unge efteråt. ”Uppladdningstiden” för det som faktiskt är läskigt blir ju så mycket kortare då. I alla fall. Herr O skrek, grät och satt i knät. Och framför allt så höll han armen helt stilla. Utan att jag blåhöll. Man måste inte tycka att det är skoj med sprutor. Det är sunt att tycka att det är blä. Så skrik för tusan. Men sitt still med armen, så går det hela mycket fortare. Sammarbeta med tanten. Efter sprutan fick herr O välja tatuering. Det blev ett lejon, modig och stark. Sen var det dax för längd och vikt. 110,8cm och 18,1kg. Snart så är vi tillbaka på tjocka linjen. Hejja herr O.
