Så var Pappa J på resa igen. Inte så långt bort, men ändå inte hemma. Pojkarna och jag kör ännu en middag utan pappan, och en nattning med. Menmen. Jag börjar jobba snart, och då är det slut på det här flängandet. eller, det kommer förhoppningsvis att bli mindre i alla fall. Den här våren känns det nästan som om han hela tiden har varit påväg.
September kan bli en spännande månad ifs. Då ska vi pussla ihop resandet med mitt kvällsjobbande. Men sen får det vara slut… ett tag i alla fall.
