Sådär ja, nu har mamman dragit på sig en förkylning med wiskeyröst som ofrivilligt tillval. Alltså, tar det aldrig slut. Har vi hållit på i… 3 veckor nu?!?! Jag brukar inte krokna allt för lätt under trycket av en sjuk familj, men detta har fått mig att bli smått galen. Det värsta är att jag inte får vara sjuk i fred, för alla andra envisas med att vara sjuka samtidigt, eller i omgångar. Jag börjar allvarligt att tro att virusarna försöker utöva någon form av kupp mot mig. Bryta ner mig totalt för att sedan ta tillfället i akt och slå till med full styrka.
Herr O och lilla R ska få åka till mormor i två nätter, med start i morgon. Min kropp tackar! Min plan är att ta allt piano. Jag ska förvisso jobba lite, men med stillasittande uppgifter där den ända utmaningen är att vända papper och skapa en plan för fortsatt arbete. Okej, det kommer bli en utmaning utan dess like att skapa planen, men jag tror att jag kan komma en bit på vägen, även fast jag har en snorfylld hjärna.
