Aldrig någonsin har jag nog längtat efter vardagen så mycket som under den senaste veckan. En vardag utan sjukdom och med vardagsrutiner. Och idag är den här. Herr O är på förskolan, jag och lilla R har tagit en lång promenad med tjejerna på gatan. Frukost, lite plock, förberedelse av middag. Älskar vardag välkommen!
Igår vikade jag som gympafröken. Det gick bra. Barnen var duktiga, men hjälptränarna skulle behöva tränas endel (och svara på frågan”för vems skull är ni här…”). Herr O var stolt som en fura över att ha mamma som fröken. Han har nog aldrig gympat på så bra tidigare som han gjorde igår.
