Det finns hopp om framtiden. Vi kommer inte alltid att leva i en dimma av virusar. Pappa J har nu vaknat pp ur sin dygnslånga magont, lilla R bajsade fast och fint igår, och hade till och med lite aptit, jag har ifs den där osmikrande muskelverken kvar, men känner mig piggare. Den som är lite sämre än igår, är herr O som har ont i lederna.
Men det känns som om det vänder. Det känns som att idag kör vi återhämtning och i morgon är vi på banan igen. Jag vill verkligen tro att det blir så.
Dagens utmaning blir ICA. Jag behöver komma ut och rör på mig, och då är ICA en lagom måsteutflyckt.
