Det är svårt att tro att det är samma kvinna på bilderna. Och framförallt är det svårt at tro att hon till vänster är den jag är idag, och hon till höger är den jag var klockan 06.30 för ett år sedan. När jag såg bilden på mig till höger kände jag hur det drogihop sig i magen. Mentalt kände jag hur en värk känns. Och det var inte trevligt (Lilla R’s förlossning var allt annat än trevlig.).
Det är intressant det där hur kroppen faktiskt fixar en graviditet, en förlossning och en sömnlös tid med fokus på amning. Eller det kanske inte är så konstigt igentligen. Det är ju det som vi kvinnor är byggda för. Men man kan ju inte annat än att facineras över defakto.
HURRA!
Idag fyller han år. Världens bästa lilla R. Ett helt år! Det känns konstigt. Någonstanns känns det som om han har varit hos oss alltid, men om någon frågar mig vad jag gjorde i våras, minns jag knapt. Tiden bara rusar förbi.
Vi sjöng i morse, såklart. Herr O, Pappa J och jag. Sjönsång, nja, men sång i alla fall. Och lilla R dansade.
Grattis underbara unge! Nu ska mamma göra kaffe.
