Vet ni vad?
Jag skulle faktiskt villa vara en hemma-mamma! Japp det är sant.
Och vet ni vad?
Jag struntar gladeligen i folk som tycker att det är en kvinnofälla. Eller att jag blir någon form av tvätt/matlagning/städning-maskin.
Nu är det så att jag trivs bra på mitt jobb. Jag tycker det är viktigt och att jag gör samhällsnyttigheter på mitt jobb. Jag påverkar faktiskt människors liv direkt. Mina beslut påverkar andras liv. Andra människor som jag har mittframför mig, som jag kan röra vid. Jag är stolt över mig och mitt jobb, och vill hävda att jag är rätt persom på rätt plats.
Men, sen jag fick barn, har jag insett att jag är en mycket viktig person för mina pojkar. Tillsammans med pappa J är jag den vikltigaste personen för pojkarna. Och jag vill välja att vara det aktivt. Om staten betalade lite till mig skulle jag gladeligen ta jobbet som hemma mamma på heltid. Men nu är det så att staten inte värderar hemma-mammor på det sättet. Så hur ska jag då lösa detta? Jo, genom att att vara hemma så länge som möjligt på de dagar som jag får av försäkringskassan. För det är min melodi. Vara hemma hela dagar.
Men pappa J då? Ska inte han vara hemma?
Klart att han ska. Men han kommer inte att ta ut några pappadagar, om det är det du undrar. Pappa J är den som tagit sig ett flexibelt jobb. Han kan vara ledig lite di och då. Han kan flexa och han kan jobba över. Och ja, det finns en ekonomisk tanke med i det hela, men den är långt ifrån avgörande. Och pappa J tycker även han att pojkarna vinner på att få vara hemma så länge som möjligt. Men, mycket viktgt är att JAG inte får förlora på det.
Om jag är arbetsskygg?!?
Inte en sekund! Då hade jag aldrig stått där jag står idag.
Och vet ni vad som är lite lustigt?
Jo att vi hela tiden får försvara att det enbart är jag som tar ut föräldradagar. Som underförstått ”stackars kvinna, de kan inte leva så jämnlikt därhemma”. Ja, tänk om folk kunde ta och definiera det där med jämnlikhet dårå. Nej, vi kör inte varannan tvättmaskin, klipper inte gräset varannan gång, läser inte godnattsaga för barnen varannan gång, lagar inte middag varannan gång. Vi värderar varandras insatser i hemmet jämnlikt. Det ena är inte viktigare än det andra. Vi behöver inte vara experter på allt här hemma, utan vet att den andre är kunskapsbanken som man kan besöka om man känner att andan faller på.
Så ja, jag vill vara hemmamamma, ett tag i alal fall. Så länge som jag känner att det tillför familjen något. Men nu är det inte möjligt, för staten anser annat. Så jag kommer att jobba min dagar, kvällar (2st i veckan) och helger (två av tre helger) när föräldrardagarna börjar tryta.
Och det där med i vissa kretsar då?
Ja, så är det bara.
Jag säger inte att det ena är bättre än det andra. Att ett sätt är mer rätt än ett annat. Det jag säger är att varje människa är en historia och varje familj gör allt som står i deras makt och kunskap för att ge sina barn och sin familj det bästa.
Och det här tror vi är det bästa för oss.
Nu ska vi fira tisdagskväll med löjrom och champang.
