Så var det dax för ästa gravidkrämpa. Karpartunnelsyndrom. Vaknar flera gånger på nätterna av att båda mina händer är så gott som bortdomnade. Det gör inte ont på något sätt. Men det är obehagligt som få. Anatar att det bara är att stå ut. Det ger med sig när jag blir mindre svullen.
Annars är jag lika gravid som föut. Magen pekar rakt fram och söker sig sakta men säkert neråt. Enligt min auträkningar är jag i v 37+0 idag. Så jag har allt från 1-5 veckor av graviditet kvar. Det är lite tudelat det där med hur lång tid som är kvar. Ena sidan av mig vill mysa med magen länge, njuta av sparkar och nyfikenhet, andra sigan av mig vill bara ploppa ut liten så snart sopm möjligt och få tillbaka min kropp…. men i slutändan har jag ju inte så mycket att säga till om. Det är bara att hänga med liksom….
