Lilla O är hos mormor och jag och J försöker att få tiden att gå. Vi hade en plan att gå ut och äta, men jag ändrade oss. Det är mycket skönare att sitta hemma, dricka gott vin och äta pizza. Sagt och gjort. Det blev ett parti Alfapet också, som J tyvärr vann.
I natt ska jag njuta av en hel natts sömn utan avbrott för nappletande, vattenletande, stödkramande och vakna-alldeles-för-tidigt-ande. Jag ska bara soooova.
Det är så tyst hemma när O inte är här. Jag saknar honom något obeskrivbart, samtidigt som jag kan vara urtrött på honom när han väl är här. Han har kommit in i en jättemammig period just nu. Visst att det är mysigt när mammigheten tar si uttryck i kramar och pussar. Men när mammigheten slår över till att testa mammaans gränser, och enbart mammans blir jag tokig. Det finns även perioder då enbart min uppmärksamhet är uppmärksamheten av värde. Det tär på mamman. Till detta kan läggas planenandet av vardagen (mat, sömn, aktivitet, tvätt, städ…).
Det är skönt att få ett dygn av O-ledigt så jag orkar med mig själv och kan ladda mig själv. Jag älskar att vara mamma till O, och skulle inte byta ut det mot allt i världen!
