Funderar på att starta en förening… ”anonyma barnsjuksköterskors förening för bekännelser av ogrundad oro relaterad till det egna barnet”. Jag tror att antalet medlemmar skulle bli enormt. Problemet är att det är svårt att vara anonym när dem flesta jobbar på samma ställe… klurigt värre. Undra om man kan få EU-bidrag för en sån förening. Stora H har i uppgift att undersöka saken.
Och hur mår O då? Jo, mycket bra faktiskt. Han har börjat att äta som vanligt igen (en hel portion gröt till kvällsmat!), han gnäller knappt något alls (eller jo, gnället ”mamma hämta/fixa/lek” kommer nog aldrig att försvinna), näsan rinner av snor och han rullar stock för fulla muggar. Han är så bra på att förflytta sig genom rullning att jag ibland blir lite fundersam över vart han har tagit vägen. Nog för att jag är förvirrad, men att förlägga O det tror jag inte att jag kan. Ändå händer det att jag får leta rätt på honom. Oftast har han kilat in sig själv under en stol, bakom en kruka eller helt enkelt rullat så långt bort att han är i andra änden av rummet. Jag slår vad om att om jag släppte loss honom på en startbana skulle han hitta ett ställe att gömma sig i/bakom/under …
Inte behöver ni starta en ny förening, fast ni skulle säkert få många medlemmar. Men ni professionella i er roll som BSSK, sen är ni "bara" mammor när ni är hemma med era barn. Mycket viktigt att ha i åtanke! Kram Mia