Är jag den enda som stör mig något SÅ ENORMT på folk som vill bära på ens barn utan att ens fråga? Vart jag än går så tar det högst 5 sekunder innan någon har ryckt honom ur famnen från mig, och det spelar ingen roll om jag känner personen eller ej! Jag blir så less! Och ännu argare blir jag när personen sedan lämnar över min son till en annan, och då kan det oftast bli till en helt främmande människa! Har du fått lov att hålla i mitt barn så borde du se det som ett tecken på att jag litar på dig, kasta inte bort det genom att behandla mitt barn som en docka!
Det finns 3 olika sätt som jag reagerar på:
1. Jag försöker vänligt men bestämt förklara att det inte behövs, typ ’jag klarar mig, behöver ingen hjälp, jag fixar det här!’. Oftast brukar inte detta fungera utan personen i fråga ska verkligen iinsiiisteeera på att han/hon ska underlätta för mig genom att ta mitt barn.
2. När jag ser en person som springer i full fart med armarna mot oss, redo att nästan fånga Frank i luften om så skulle behövas så vänder jag mig om och ignorerar. Oftast brukar detta inte hejda personen, utan denne ska ändå prompt ta tag under Franks armar och slita loss honom från mig som om jag vore en elak barnamöderska. Det är såklart inte ett okej beteende enligt min mening, och när personen står och rycker i Frank fastän jag står bortvänd så brukar jag helt enkelt fråga ’vad håller du på med?’.
3. Det sista (och tyvärr också det vanligaste) är att jag blir så överrumplad av att personen bara drar honom ur min famn att jag inte hinner göra något. Detta leder till att jag blir skitsur, gnällig och till slut går och tar tillbaka Frank vilket gör att folk tycker jag är ”elak” som inte låter dom få hålla i honom.
Det är en sak om du frågar först eller att JAG överlämnar honom självmant, då är det okej att hålla! Jag tycker inte ens att jag ska behöva förklara mig. Snälla, ryck honom inte ur min famn!
Senaste kommentarer