Frank & Jag

Imorse såg det ut som My Bloody Valentine i sängen. Hej mens, jag har verkligen inte saknat dig.
Jag hade hoppats på att få slippa den minst 3 månader till, men nu kom den helt utan förvarning. Ingen huvudvärk eller magvärk. Istället så känns det som om någon dragit ur en propp i underlivet på mig för det bara forsar ut blod. Blöder igenom både bindor och tamponger. Nåja, bara att bita ihop och springa på toa ofta.

Vi skulle först förbi Luddes mamma i Åkersberga och sedan in till stan.
Älskling, är det kallt ute?
Nej nej, det är skönt ute, jag gick ut med hundarna i shorts.
Yes, på med kavajen!

Min lite smått autistiska sida hade redan planerat dagen i förväg: vara i Åkersberga vid 10 och sedan åka direkt in till stan och äta på Pong senast kl 11, för sen får man inte plats med barnvagnen. Efter det spelade inget så stor roll.

Det vart lite smått stressigt när vi skulle iväg, glömde bl.a att äta frukost, och när vi svänger ut från Täby märker jag att vi glömt att sätta på Frank skor. Känner mig lite smått irriterad över det då vi inte tog med liggdelen till vagnen och Franks fötter dinglar utanför babyskyddet.

Står utanför min svärmors jobb i Åkersberga och väntar.
Kallt. Det är så JÄVLA kallt ute. Varför sa han att det var varmt för?
Hoppar snabbt in i bilen så fort vi är klara. Äntligen ska vi till stan och äta på Pong! Jag är såå hungrig… Har längtat efter den här dagen då Ludde är ledig och vi kan åka in tillsammans och…
Jag tänkte att vi åker till banken först.

Va? Vänta, stopp! Börja inte ändra i min planering! Men Ludde tycker att vi ska ha det gjort så fort som möjligt så att dom förhoppningsvis hinner lägga om lånen innan helgen. Låt det gå fort då.

Sitter och väntar i bilen vid Norrtull medan han springer in till banken lite snabbt. Minuterna går. Irritationen och hungern ökar. Ludde kommer tillbaka efter ca 5 minuter och vi åker vidare. Halvvägs nerför Sveavägen ringer min mans mobil. Det är bankkärringen som har missat något i papprena och behöver en underskrift av mig. Ludde vill att vi gör det på en gång. Jag känner en klump i magen. Klockan är 11 nu och snart är det fullt på Pong.
Jag vill helst vänta till efter lunchen men Ludde har redan vänt och åkt tillbaka till Norrtull.Vi snurrar runt och letar efter parkering och jag känner hur jag snart kokar över.
Ställ dig här vid det här jävla cykelstället så springer jag väl upp till kärringen!!
Får sitta i en ”lounge” (ett runt bord och två röda soffor, inte ens en fruktskål eller vatten finns). Känns som att jag får vänta en evighet, och jag funderar nästan på att gå därifrån. Varför tar hon så lång tid på sig om hon enbart behöver en underskrift?
När hon väl kommer ut och jag skrivit på frågar jag om hon är säker på att det inte är något annat. Haha, nej då det här är det sista! säger hon och skrattar. Bra.

Kl 11:20. Vi har hunnit lika långt på Sveavägen när tanten ringer igen. Hon har än en gång missat något. Be den där jävla kärringen fara åt helvete! Och så får det bli; hon får skicka mejl eller på post. Det kvittar. Jag är så irriterad att jag kokar och jag måste äta NU.
Vi orkar inte ens leta parkering utan åker direkt in i ett parkeringsgarage. Ludde pratar med mig men jag lyssnar inte, bryr mig inte. Han säger något om att han älskar mig men jag svarar inte.

Jag är hungrig. Jag fryser. Klockan är redan 11:30. Frank har inga skor på sig. Och jag känner att jag måste byta binda. Fan fan fan!

Inne på Pong ringlar sig kön enda ut till entrén och alla barnvagnvänliga bord ser fulla ut.
Älskling, vill du ha pasta istället? Eller pizza…
Jag skiter i det, jag orkar inte bry mig!
Jag vänder mig om och nästan springer tillbaka till garaget.
Vill du ha donken?
Donken? Det är som att först bli lovad oxfilé och sedan bli serverad en tallrik bajs.

Jag försöker hålla mig ifrån att säga elaka saker. Ditt fel att vi måste åka till banken flera gånger, ditt fel att jag fryser, ditt fel att Frank fryser om fötterna, ditt fel att jag inte får någon mat… Ja, jag tycker att allt är hans fel. Sitter och stirrar ut genom bilfönstret och ignorerar allt han säger. Rullar ut från stan igen. In mot Danderyd. Parkerar vid Texas Longhorn. Jaha, är det här vi ska äta? Couldn’t care less just nu.

Beställer en hamburgartallrik. Ludde tar en fajitasallad.
Smaka på kycklingen, älskling. Du älskar ju fajitas.
Jag vill inte smaka på din jävla mat, jag har egen.

Detta blir mina sista otrevliga ord, för efter att jag ätit upp känner jag hur jag börjar återvända till mina sinnes fulla bruk. Vi går över till Coop och storhandlar, men det får bli det sista vi gör. Allt det andra vi har planerat får vänta till nästa vecka.
Jag känner mig helt utmattad och somnar direkt när vi kommer hem. Sov i över 3 timmar (det behövdes).

Självklart bad jag Ludde om ursäkt sen. Det är tur att jag har en sådan underbar och förstående make, att få mens efter nästan 13 månader (och dessutom gå på tom mage) tog ut sin rätt antar jag.

Tack för att du finns och tack för att du står ut med mig sånna här dagar.