Frank & Jag

Idag har nog vart den sämsta dagen på bra länge. Bortsett från att jag mått så pass dåligt att jag bara velat gräva ner mig under en sten så har dessutom Frank haft en av sina sämre dagar. Han vill vara nära, helst bli buren, hela dagen och så fort jag har försvunnit ur hans åsyn har han börjat gråta. Samtidigt så känns det som att mitt huvud håller på att sprängas, hela kroppen känns som en överkokt spagetti, näsan rinner non-stop, jag hostar blod och det känns som att halsen bara svullnar igen. Känner mig så elak som inte kan ge honom all den uppmärksamhet han vill ha nu när han är sjuk… Så fort han har somnat så har jag sprungit och lagt mig i sängen och försökt återhämta mig lite. Och så fort han vaknar (läs: börjar gråta) så tänker jag bara somna om, somna om..! Testar att ge honom flaskan, sätta på babblarna och smyger ut ur rummet i hopp om att jag kaanske blunda 5 min till… Känner mig så jäkla egoistisk!