Familjen Davidsson

Idag börjar jag detta inlägg med att tycka är synd om mig själv. För jag är nämligen dunder förkyld 🙁 Där fick jag väl för att jag var så kaxig då hela familjen var sjuka utom jag, tack för den! Ska vara tyst nästa gång. Jag ser rent sagt förjävlig ut. Knallröd under näsan och likblek i ansiktet, skulle passa bra i någon slags skräck film. Mina barn skrattar åt mig. Inte får man lov att vara sjuk heller, i alla fall inte i den här familjen 😉 Nä, jag är inte bitter bara avundsjuk på att jag inte blev född till man 😉 Då min man är sjuk så stannar världen och han kan gå i idé under hela sjuk tiden. Då jag blir sjuk så kan jag på min höjd få sova en timme extra men sen rullar det på som vanligt. Ja, min älskling, så är det faktiskt!

Så nu känner jag mig lite bättre tillmods 😉
Idag har jag trots förkylningen städat bakom soffan. Det är en upplevelse varje gång vill jag lova. Nu är det inte så att jag gör det en gång om året. Utan kanske en gång i månaden. Men ack så många dammråttor som hinner bygga bo där, samt alla saker de samlar på sig 😉 Det är ju nästan en miljon prylar där, tex gammalt godis, papper, lego bitar, strumpor mm. Fick nog värsta allergi chocken. Tur att jag redan var förkyld så jag inte märkte av allt damm 😉 Men nu är det rent och snyggt tills för några timmar sen då det var dags för fredags mys. Så nu ser det snart likadant ut igen.

Nu hade vi redan hunnit plocka upp en del innan bilden togs 😉

Efter städningen var det dags att damma av sig för att fara med lilla Maja till tandläkaren. Det var en vanlig kontroll så det var ju inget större. Hon fick en tandborste och tandkräm med sig hem 🙂

Vi for hem och gjorde lite middag till familjen. Sen bytte vi om för våran sedvanliga tur till stallet. Idag hade vi med oss lite extra förstärkning av en kompis till Lina. Vi hade tänkt att ta en tur i skogen idag då det var ganska milt i luften. Fast vi ångrade oss rätt snart då det blåste något förskräckligt. Så det är tur att vi endast har tio minuters väg till manegen.

Frusna och trötta åkte vi sedan hem för lite kvällsmat och fredags mys. Då de små hade gått och lagt sig kröp jag upp i soffan med en suck. Gud så skönt! Jag och de tre stora barnen satte på en film, The Impossible. En film om en familj som var med i tsunamin 2004. Den var väldigt gripande, det fälldes ett antal tårar både utav mig och mina barn. Det blir en tankeställare om hur skört livet är.

Det är dags gå och lägga sig tillsammans med en hög med näsdukar och nässpray.

Trevlig helg på Er!

God natt!