Familjen Annorlunda

God förmiddag!

Fy farao vad dagarna ramlar på, det är redan 21 mars!  Jag tror att jag har haft sjuka barn mer eller mindre alla marsdagar, just nu har styrkan bytts ut lite och det är Novalies tur att må kasst. Trixie är fortfarande inte pigg, men Jordan gick till skolan redan förra veckan när jag var iväg. Så alla de små har varit eller är dåliga, jag har haft en kort släng av nåt där i början av månaden, så det är väl egentligen tvillingarnas tur nu kanske. Få se om de klarar sig, de är ju inte upp i varandra som de andra är.

Igår var det ju umgänge. Idag upptäckte jag de obligatoriska kvarlämningarna…

En kasse med blöta badkläder. Varenda gång. Alternativt en korg/kasse med annat, fika eller så. Jag antar att han anser att när klockan är 18.00 prick så lämnar han av kidsen vid grinden och åker iväg, och då är hans ansvar slut. Så badkläderna är liksom mitt ansvar. Funderar på att skaffa ett extra set som han kan ta med sig och hänga upp hemma hos sig. Han kanske har tvättmaskin och torktumlare, och slipper hänga badlakan över stolar och dörrar för att torka tänker jag… Som det är i nuläget, och har varit sen i augusti så har jag väldigt liten plats för blöta kläder. Ja så får det nog bli.

Nej, det är ingen big deal egentligen, men när det upprepar sig varenda gång så ledsnar man ju till sist. Och nej jag kommer inte ringa upp honom och snacka lite om det, sist jag talade direkt till honom eller tvärtom, (inklusive att säga) ”hej” är nog typ…tja…två år sen ungefär. Det är hans val, och så småningom fogar man sig. eftersom det inte finns nån väg att gå längre. Det är hans förlust, men eftersom det även var hans val så skiter jag i det.

Ungarna hade alltså badat, eller de som var friska och fick följa med, tror det var Jamie, Jordan och Lovelia. Trixie ligger mest på soffan och snorar och hostar, och de lite större följer ju aldrig med. Det är skitbra att de åker och badar, då får ungarna vattenvana och kan träna på att simma, så på det är det tumme upp.

Jag klev upp mitt i natten, klockan halv åtta;) och packade i ordning mig, gick ut med Doris och åt frukost, sen kom syrran och vi styrde kosan mot Kungsberget. Vi körde i duggregn mot Sandviken och det kändes lite halvskumt att tänka slalom, men väl framme så sken solen och det var nån minusgrad.

Precis som förra gången så bokade jag vår utrustning via deras hemsida på vägen upp. Det är hur smidigt som helst, man klickar bara i vad man vill ha, betalar med kort och så får man ett sms att det är klart och står och väntar  i ett bås. Vi körde på paket även denna gång, med skidor, pjäxor och stavar. Plus hjälm eftersom ni sa att det var varmt och skönt om öronen.

Så står det i fina bås och allt är klart för att klä på sig:)

Alltså, de här modernare prylarna… Kan någon berätta om det verkligen är meningen att pjäxan liksom ska integreras med foten för evigt? Det är ett liten helvete att få på den först av allt, känns som att försöka få ner foten i ett alldeles för litet hål. Mina egna pjäxor har två spännen, och när jag knäpper upp dem så viker sig liksom plösen framåt så man både får av och på den utan problem men även kan gå rätt ”obehindrat ” i dem. Alltså obehindrat är ju en stor överdrift, för alla som gått i ett par slalompjäxor vet att det är allt annat än graciöst;) Mina hyrda pjäxor är sköna att åka i, men ingen större skillnad när man knäpper upp dem, och att sen försöka få av dem…holy smoke det är mission impossible;) Vad är knepet här?? Måste ju vara så att jag gör något mindre rätt?

Men efter att ha kämpat med att få på pjäxorna så var vi klara.

Det här med hjälm..

Jag har otroligt svårt för att ha något på huvudet, har sällan mössa om jag inte fryser ihjäl, så att ha en hel jäkla kruka på skallen var prövande;) Brillorna hamnar snett och mina öron står nog ut lite för mycket för jag känner hela tiden hjälmen emot dem. Jag har inte haft en hjälm på mig sen jag åkte motorcykel för kanske 25 år sen, och då känns det ju aningens mer motiverande än att ha det för att skava runt i en slalombacke. Men, det var faktiskt varmt om öronen:) Men passformen var inte den bästa, man fick byta som man ville men jag hittade liksom ingen som var perfekt. Får väl köpa en egen kanske.

Solen försvann så fort vi kom ut i backen;) som vanligt, och det blev mulet och snöade. Några nerfarter var avstängda för tävling, och de övriga var ok. Vi fattade ju att i slutet av säsongen, med dåligt med snö hela vintern, massa konstsnö, eller egentligen mestadels konstsnö, och med 0+- grader så är det inga kanonåk, men  halva dagen var det ändå bra. Väldigt mycket lössnö som ligger i drivor, och den konstgjorda snön är ju lite annorlunda mot riktigt så det blir som att köra i lite blött socker. Eller som fyllningen i blöjor ni vet;) Gelé aktigt. Lite trögt och tungt. Jobbigare att trycka undan snön när man svänger, lättare att få konstiga kast och felskär. Med andra ord, så fult som vi åkte i går var det länge sen man gjorde:)

Det var lite så att man ville plogsvänga, för att inte fastna. Gick lite för långsamt för att kunna svänga snyggt. Och så kom de balla grisarna farande och bevisade att det mer handlar om åkaren än underlaget;)

Hehe.

Mitt på dagen kom solen tillbaka, och då var det ju härligt!

Här har vi precis åkt in i skuggan efter att haft solen i ögonen så de tårades:)

Vi hade en kul dag i backen! Inga tiopoängsåk, eller ens sjupoängare, men en himla massa andra;)

Väldigt lite folk så det var bara att åka fram i liftkön, max tre personer framför en, och det ger ju en himla massa mer åkning än att stå och köa.

På eftermiddagen mulnade det på, och ömsom snöade och regnade. Bah. Vi hade sett det på väderleksprognosen så vi blev inte jätteförvånade, men hann ändå åka merparten i ok väder. Det funkade ju att åka även i regn, men är ju mindre charmigt. Backarna blev även markant sämre allt eftersom dagen gick.

Jag gjorde ingen praktvurpa;) men vi körde ihop en gång, från i princip stillastående, vi råkade liksom bara vara på exakt samma våglängd och åka framåt, skulle snacka om nåt, och så satte jag skidorna i kors en gång och kunde inte för mitt liv begripa att det inte funkar att försöka lyfta den understa;) Åkte knappt framåt men hamnade på rumpan för att reda ut skidorna. Dock en planerad ”vurpa”. Jo, och så slog vi ihop hjälmarna ett antal gånger i liften;)

Lunch på pizzerian, men det var enda gången vi satt under dagen, förutom i sittliftarna då. Men vi åker hellre ankarlift som går snabbare.

Kul dag! Sista slalomen för i år, men två gånger på en säsong är rekord. Får försöka utöka det nästa vinter.

På väg hem stannade vi på McD i Sandviken, där är personalen alltid skittrevliga:) Jag har ju varit där med ungarna ett antal gånger åxå och de har alltid varit på bra humör. Personalen alltså, inte ungarna;)

Sen tog vi kaffet med oss i bilen och åkte hem i ösregn.

Hemma väntade alla kids, de spelade dator och kollade på tv, klockan var nästan läggdags. Vi kollade på Mästarnas mästare och fick tårar i ögonen av Foppas film, vilken hjälte han är. En sån hockeyspelare. En sån man. Sen hoppade barnen i säng och det blev tyst.

Jag bokade biljetter till Nickelback:)

Tror det var 6 september de kommer, det ska bli kul! Jag är inget superfan, men gillar deras musik.

Och inte nog med det…jag såg på Facebook natten till söndagen, att Europe ska spela i höst, 30 årsjubileum för The Final Countdown albumet, och att de kommer köra hela det, plus lite andra låtar åxå. Europe är den första riktiga konserten jag var på, i ishallen i Gränby i början av 80-talet typ, det var jag och Helen och massa långa, långhåriga grabbar som headbangade;) Kvalar in som topp tre av bästa konsert. Jag och Helen har sen varit på massor av deras spelningar, och jag vet att hon vill se dem lika mycket som jag, så på helt eget bevåg, utan att snacka med henne, bokade jag  två biljetter till oss:) Det var ju mitt i natten och hon sover som vanligt folk gör, och jag hade inte ro att vänta.

Och så messade jag henne sen att det var så:D Jo, hon blev glad:)

8 november, på Cirkus i Stockholm. Kommer bli toppen ♥

Vi såg dem för några år sen, Jordan var med då:) Jag köpte en biljett extra till hans farsa och så fick de två sitta i baren och hänga. Jag ammade Jordan som bara var drygt tre månader, och kunde inte lösa det på nåt bättre vis:) Jo, jag hade kunnat lämna honom hemma, men så många timmar utan att amma hade inte varit kul, och jag hade inte kunnat fokusera helt på musiken om jag visste att bebisen var hemma utan mig. Jag är ingen hönsmamma på något vis, men jag har aldrig varit bra på att lämna bebisar så länge som jag ammat. Då lever vi i symbios:) Typ ett år:)

Sen såg vi dem igen för bara nåt år sen…minns inte när, men kanske 2014? De levererar alltid en bra show, och tja.. älskart!

Jag känner att det är ett bra konsertår på gång här! Bruce Springsteen, Nickelback och Europe. Sen är det en del andra spelningar jag har lust att gå på men där inget är spikat, och man vet liksom aldrig vad som dyker upp framåt heller. Jag såg tex att Ronan Keating ska spela i Danmark, känns som att han kanske tar en tur över vattnet hit när han ändå åkt så långt liksom;) Ja, jag har en vitt spretande musiksmak, med den gemensamma nämnaren att det måste vara något speciellt med RÖSTEN:)

Idag ska jag plugga. Hela dagen, förutom en sväng på eftermiddagen då jag och Jamie ska till logopedmottagningen. Dags för nästa unge att öva på att prata. Barn nummer sex i raden av kurreduttspråkssnackare. Man undrar ju vad man gjort för fel;) Men skyller det på den andra föräldern, hehe.

Egentligen har jag bara tre som haft riktiga problem. Tvillingarna tyckte de på BVC att de var lite sena, och vi fick åka dit och göra nån språktest som de fick uruselt resultat på. Jag som inte var ett endaste dugg orolig, och rent intuitivt kände att det finns inget problem här, blev konfunderad. Men det visade sig att testet var avsett för barn som var drygt ett halvår äldre så jag fattar inte riktigt varför det blev sånt hallaballoo? När de fick komma tillbaka och göra om testet i rätt ålder så klarade båda av det med bravur. Tror att det var just tvillingskapet som gjorde att BVC fick för sig att det var ett problem. Det sägs ju att tvillingar ibland utvecklar ett eget språk sinsemellan men det var aldrig så för Robban och Corrinda.

De är väldigt lite tvillingar på alla sätt och vis:) det enda är nog att de föddes samtidigt, för de är som natt och dag på alla sätt och vis och gillar oftast inte ens varandra.

Nåväl, Novalie, Trixie och framför allt Lovelia har haft riktiga talproblem. Lovelias ökade drastiskt när vårt liv vändes på ända när någon bara drog, hon backade väldigt i sitt tal då.  Så kom Jordan, min lilla professor, som inte bara snackade rent, utan han kan ju läsa böcker och räkna svåra mattetal innan han ens börjat i första klass. Dessutom, och det här är jag grymt imponerad av, så är han otroligt duktig på det här med att ord kan betyda olika saker. Häromdagen stod han med en tetra passerade tomater i handen och skrattade.

– Passerade! Haha, som att man liksom har gått förbi tomaterna:)

Jag hade ett litet hopp om att det var bara tjejerna som hade svårt med talet, men så kom Jamie och bevisade motsatsen, och idag är det alltså dags för det första av, antar jag, ett stort antal logopedbesök.

Ska bli spännande att se om vi hittar parkering…

Nu ska jag ta tag i pluggandet!

Vi hörs snart:)

bye bye:)