Fy fan vad trååååkigt!
Inte nog med att jag som alltid blir irriterad och på dåligt humör av bara vetskapen att jag måste andas samma luft som honom;) utan det är ju värdelöst att vara ensam. Aldrig har jag så många saker som skulle passa bra att göra med ungarna som nu. Jag måste väl förtydliga mig in absurdum här så inte detta inlägg används emot mig när jag så småningom överklagar: Det är jättetrevligt att barnen får hänga med sin pappa. Men JAG har tråkigt;)
Det hade såklart varit en annan sak om det varit en veckas ”ledigt” från barnen, helt alltså. Men så är det såklart inte, utan de hämtas på morgonen och lämnas på kvällen. Varför? Jo de vill inte sova där. Varför det då? Jo, de vill inte träffa farmor och de vill inte träffa Toy. Farmor bor precis intill där de i så fall skulle sova, och skulle ju inte ha den goda smaken att hålla sig undan, enligt önskemål, utan hon skulle mest troligt hovra runt dem som en humla på speed;) Och med det som den tanten hävde ur sig om mig på rättegången, och med det hon har sagt tidigare, så kan jag inte ens låtsas att jag tycker hon är en bra människa. Jag blir ideligen anklagad för att påverka barnen negativt gällande farmor och Toy, men faktum är att jag ytterst sällan pratar om dem. De är sjukt ointressanta i min värld. Varför jag vill prata om en vidrig kvinna som manövrerade bort en niobarnsfar från sin familj, eller en galen kärring, det övergår mitt förstånd. Att tro det är att ha väldigt höga tankar om sig själv;) Jag pratar så lite jag kan även om honom.
Men, eftersom barnen uttrycker en stadig och ständig önskan om att slippa sova hos pappa, dels för det ovan med farmor, dels för att de inte vill träffa Toy, ”för hon tog pappa ifrån oss” ( sant dessutom ju! Det finns väl hundra grejor hon hade kunnat göra för att sköta detta snyggare även hon..?) och dels för att de inte känner sig trygga med honom i det avseendet att han inte känner dem längre, så lyssnar jag på dem. Helt tvärtemot vad familjerätten säger, för de tycker att jag ska tvinga barnen. Och det kommer aldrig att hända. Jag fattar inte det resonemanget? Ska jag svika dem jag med? Så det blir lika eller vad? Fattar inte alls faktiskt, men jag har varit morsa i många år nu, och går på magkänsla. Jag väljer att lyssna på barnen, både det de säger och det de uttrycker på andra vis, och om nån vill kalla mig för en dålig förälder för det, så var så god.
Alltså blev det ingen vecka i New York som var tanken. Lite surt, men jag antar att NY kommer ligga kvar men ungarna är här och nu ♥
I stället så har jag dagarna utan barn, eller iaf de fyra minsta, för Novalie ville inte följa med och bada med dem idag, hon ångrade sig i sista sekunden, och de andra gör ju som de vill. Sova halva dagen tex;)
Jag och Novalie åkte och hämtade upp syrran, och sen ner på stan för att hämta ut en glass på Pressbyrån som hon fått i födelsedagspresent för ett år sen, och det går ut i morgon;) Man behöver inte vara i god tid, bara man är i tid… Hon ville luncha också, så vi åt på nåt kebabhak, och det var så länge sen jag åt kebab att jag inte ens kommer ihåg när det var, men gott var det. En sväng inne på det nya Åhlens-huset, som jag inte varit i, och så en på TGR där vi köpte galgar. Vad är det med galgar alltså? I detta hus har vi säkert en miljon, men ändå är det alltid brist på sådana. Jag köper nya mest hela tiden tycker jag, men det hjälper inte.
Så småningom drog vi oss hemåt, vi hade parkerat uppe vid Åsgränd och Pelle svanslös-lekparken, och OJ så fin den var! Kanske främst för mindre barn, men jag blev imponerad för den var himla gullig, och jag ska absolut ta med småkillarna dit, och tror att tjejerna kan ha kul där de med en stund. Hem, svida om till träningskläder och sen iväg till stadsparken på Cirkelfys. Utomhus….alltså det är helt underbart att träna ute! Måste byta land helt klart, tänkt att kunna träna ute på gräs året om.
Förresten.. P-automaten var trasig, och precis när vi insåg det så kom en kommunkille med sikte på maskinen, och han såg att vi stod där och frågade hur länge vi skulle parkera, och så skrev han helt enkelt ut ett tillfälligt tillstånd. Heja Kommunen! Jag skulle vilja se nåt av p-bolagen göra lika, de förordar ju att man ska gå till apparaten i kvarteret intill och pröjsa..eller via sms, eller nån annan variant. Jag gillar som bekant inte p-bolag, utan vill hellre stå på de platser som är kommunens, så att pengarna liksom gå tillbaka till invånarna och inte ner i nåns jäkla ficka.
Vi körde ett cirkelfyspass med rekordmånga deltagare, så många att vi inte hade redskap nog, men det löste sig med lite extradäck och god vilja:) Härligt. Lite kliigt på ryggen av att ligga i gräset bara;)
Hemma har Patricia och hennes vänner pysslat med Mazdan. Den gamla godingen har stått på uppfarten i minst ett, och kanske två år nu. Förra gången jag skulle besikta den, så lät den konstigt när jag startade och när jag bad pappa kolla, så stängde jag sen av motorn, men den fortsatte låta, startmotorn hade hängt sig och pappa fick koppla loss batteriet. Sen hade jag inte tid, ork eller lust att bry mig om den, och den blev stående. Nu hade jag fått order om att ladda upp batteriet så skulle de se vad de kunde göra, och kors i taket så startade den, inget fel på startmotorn, och spann som en katt, möjligen med astma;), jag vet inte, men lät fint. Däremot satt den fast i asfalten:) De var fyra stycken som till sist gungade loss den, och nu har Patricia bett sin far att ställa på den igen. Hon messade och frågade, och fick svaret att han ställt av den för att han inte ville betala skatt, men sen när hon återigen bad honom ställa på den, så fick hon inget svar. Lite så han jobbar, låter bli att svara. Det behövdes luft i däcken, och bromsarna har ju fastnat ihop, men kanske kan det bli folk av den igen. Det är ingen bil man lägger ner dyra reparationer på, men om det inte är så mycket så är det en annan femma. Sista besiktningen gick den igenom felfri, så jag fortsätter hoppas ett tag till. Patricia vill övningsköra och jag lär aldrig få lugn och ro innan jag fixat ett fordon, och min Dacia kommer inte på fråga:)
Igår grejade vi med cyklar, alltid är det nåt man ska mecka med;) Syrran har ju köpt ett gäng cyklar, och nu skulle Janelle välja mellan de två sista, och den ena behövdes höja styret. Det gick INTE, det satt som gjutet, och man kan ju bli tokig på mindre. Till sist, efter att ha sprayat en halv burk rost/smör/olja på den och ryckt och slitit så gav vi upp, och hon valde den andra. Men vi hann med en fin-fika i det gröna:
Fyra minsta, Janelle, Simon,syrran :)
Sen stannade vi på väg hem för att köpa mat, och det fick bli fläskfile, som jag sen….kors i taket – Grillade!
Jag tycker om grillat absolut, men jag tycker inte om att grilla. Jag kan, men det är tråkigt, och meckigt när man ska laga mat både inne och ute, men nu fick jag finfin hjälp av Trixie och Lovelia som skar grönsaker och dukade. Då kan jag tänka mig att göra om det, helt klart.
Jag erkänner villigt att de blev perfekta:)
I morgon ska barnen till nån älgpark, de har varit där förr, precis när Jamie var alldeles nyfödd, innan allt skit, men jag misstänker att någon förträngt det. Ungarna kommer ihåg det, men det var ju fyra år sen, så de minns ju inte mer än att de såg älgar;)
Jag ska träna, och sen får vi se vad dagen bjuder på, det är ju inte jättemånga timmar jag slipper styra och rådda, men något mer ska jag väl hinna. Borde åka till husvagnen och packa i och ställa allt i ordning så vi kan sticka ut sen. Vi får helt enkelt se, men massa träning blir det, och det är fan grejtans;)
På onsdag ska jag fixa fransarna hos Linda och på torsdag är det dags för Jamies fyraårskontroll på BVC. Den tänker jag gå på, oavsett eftersom jag är den som vet något om honom, och det blir svårt att svara på frågor annars;) plus att Eva (bvc-sköterskan) och jag är vänner, och jag vill träffa henne:)
Så jag har att göra, och nu ska jag hoppa i säng så jag orkar med att kliva upp i morgon så jag hinner till träningen kl..ehum .. 11;)
Natti natti:)
Hej, jag heter ”ALLIE REYNA” Jag är från USA. Jag var gift i 7 år med Ruben. Saker började bli ful och vi hade slagsmål och argument nästan varje gång. Det blev sämre vid en tidpunkt som han lämnade för skilsmässa … Jag försökte mitt bästa för att få honom att ändra sig och stanna hos mig men all insats var meningslös. Jag bad om och försökte allt men ändå fungerade ingenting.
Genombrottet kom när någon introducerade mig till den här underbara, stora stavningskastaren som till sist hjälpt mig ut … Jag har aldrig varit ett fan av saker som detta men bara bestämde mig för att försöka motvilligt, för att jag var desperat och lämnade inget val … Han gjorde speciella böner och använde rötter och örter … Inom 2 dagar kallade han mig och var ledsen för allt det emotionella trauma han hade orsakat mig, han flyttade tillbaka till huset och vi fortsätter att leva lyckligt. vilket underbart mirakel Baba Egbe gjorde för mig och min familj.
Jag har introducerat honom till många par med problem över hela världen och de har haft goda nyheter … Jag tror starkt på att någon där ute behöver sin hjälp. För brådskande hjälp av någon typ, kontakta Baba Egbe nu via hans Email: [email protected] eller WhatsApp honom på 7 (926) 512-8701.
New York ligger absolut kvar. Vi åker ingenstans ☺ Ha det bäst!
Du missförstår min fråga. Jag frågar inte om du tänker ta bort eller censurera redan skrivna kommentarer, utan om du tycker att det är ok att dina läsare skriver negativa kommentarer även i fortsättningen? Eller vänd på steken: Skulle du vilja att dina läsare lät bli att skriva förolämpningar och nedlåtande saker om dessa tre personer och även andra? Man kan ju som bloggare faktiskt gå ut med en uppnmaning att hålla god ton och bete sig civiliserat i kommentarerna. Och när det kommer till de saker jag skrev om exet, farmor och Toy så är det inte alls mina påhitt, jag känner inte dessa personer och kan inte uttala mig om deras kvalitéer, det är ett axplock från kommentarerna på din blogg.
Jag gav dig ett svar, och så är det. Även i fortsättningen kommer min blogg att ha ett kommentarsfält som är öppet för alla att uttrycka sin åsikt. Alltså även negativt mot mig.
Om du misstycker finns ett kryss för att stänga bloggen, alternativt låta bli att läsa kommentarerna om du blir upprörd.
Ammie, har du verkligen ingenting bättre att göra med din tid? Varför fortsätta läsa när du ändå verkar störa dig på allt som skrivs och vem fan utnämnde dig till någon slags moraltant? Patetiskt är bara förnamnet.
Ok! Eftersom du och en del bloggläsare inte verkar förstå vad jag vill ha sagt så ställer jag en direkt/öppen fråga till dig Carola: Tycker du att det är ok att dina bloggläsare skriver att dina barns pappa är sjuk i huvudet, en stor skit, ett svin och en svikare som helt och hållet styrs av sin nya sambo och sin ragata till morsa? Tycker du att det är ok att dina bloggläsare skriver att dina barns farmor är en manipulerande häxa och att hon borde dränkas i sin egna sylt/få en syltburk i huvudet så alla slipper henne? Tycker du att det är ok att dina läsare skriver att Toy är en kuvad thai-lycksökerska och äktenskapsbryterska? Vill du kanske t o m uppmuntra dina läsare att fortsätta att skriva liknande negativa kommentarer om dessa personer? Eller tycker du att läsarna överlag borde ha en god civiliserad ton i sina kommenatrer om dessa personer men även generellt? Vill gärna veta, för om du uppmuntrar och vill ha denna ton och nivå bland kommentarerna och om du tycker att alla kommentarer hittills är acceptabla och inte gör någon skada, nu eller i framtiden, så får jag helt enkelt sluta läsa dem…
Du får läsa vidare om du vill, eller låta bli. Jag har som en alldeles egen policy att låta alla säga det de vill och jag tar inte bort kommentarer. Det du skrev ovan håller jag med om vartenda ord;) men det var du som sa det;)
Jag uppmuntrar inte läsarna till något, men jag censurerar heller inte något. Sån är jag -take it or leave it
”När min son var nyfödd” ska det vara, måste lära mig korrekturläsa innan:))
När min sons farmor var nyfödd sa hans farmor att hon inte orkade med ett barnbarn till, att hon behövde leva sitt eget liv.
Hon påverkade sin svaga son att bryta kontakten med sin son genom att tala om att han inte var välkommen i deras släkt.
Sonen träffade inte sin pappa & farmor igen förens två år senare och vägen var snårig till en början.
Hade sonen haft en annan mamma hade han inte haft en relation till någon av dom idag, men han har tur, så idag har han en lika naturlig plats i sin pappafamilj som sina syskon. Han är precis lika älskad som dom och alla syskonen är älskade av sin farmor, MEN ibland går det månader utan att hon hör av sig, har t.o.m hänt det gått runt ett år!
Hon är farmor utefter sin förmåga och det vet hennes barnbarn, de lider inte och de hatar inte!
Jag hatar inte heller, trots att hon inte ens hälsar om vi springer förbi varann på stan, för hon och jag behöver inte ha en relation.
Om jag dömde min sons pappa för att han övergav vår son i över två år och för att han har svårt för det som ingår i ansvar i sin papparoll, så skulle vår son gå miste om väldigt mkt fint!
JA jag är arg ibland och JA vår son är arg ibland, men de behöver varann de där två, det kan jag inte och har jag ingen rätt ändra på!
Är väldigt dumt att skriva att människor här tror de VET hur Carola borde agera iom egna erfarenheter, för jag jag bara sett tankar, råd och funderingar.. och sen när blev det något dåligt?
Ja nu jädrans har jag också vaknat ur semesterdvalan och lagt ifrån mej ciderflaskan. Therese! Du är vår nya ledare! Ja tillsammans med Carola! Jag håller med vartenda ord du skrev, precis så är det! Helskotta heller att vi är tysta och tror att det gynnar våra barn! Carola, vi står bakom dej.
Tack! Bra att fler vågar säga ifrån! Hejja dig!! Kram!
Vill bara säga till dig Carola:jag beundrar dig jättemycket. Du verkar vara en underbar mamma. Ditt ex verkar vara en stor skit. Du strider och kämpar för dina barn. Dom kan inte ha en bättre mamma. Strunta i alla negativa kommentarer; det är du som vet hur dina barn mår,vad dom mår bäst av. Dina barn kan vara stolta över sin mamma . Kramar
Alltså vad är det för fel på folk? Kommentarerna som Ammie skriver. Som att det är en självklarhet hur alla ska reagera och bete sig när vi blir illa behandlade. Som att det ”bara” skulle vara att bita ihop och ändra förhållningssätt så skulle livet bli perfekt. Allt är inte svart eller vitt. Carolas situation går inte att jämföra med någon annans. När blev det dessutom en ”norm” att man som ”en bra mamma” ska låta ynkryggen till ex köra över en och behandla en som skit medan man ska bita ihop och dra på det där falska leendet och låtsas som att ingenting har hänt? Barn ser allt, även hur en mamman blir hanterad av sitt ex. Genom att dra på oss det där falska leendet och aldrig släppa ut känslorna lär vi barnen att det är okej att bli behandlad som skit. Det är fullkomligt okej att låta någon trampa på en, förnedra en, utnyttja en och förstöra livet för en hel familj. Man ska inte säga ifrån, man ska inte bli arg, man ska inte stå upp för sig. Hur i helvete tänker ni?! Man behöver inte sitta och spy galla över idioten hela dagarna, det är inte det jag säger, men man ska säga ifrån. Man ska stå upp för sig själv och för sina barn precis som Carola gör. Varför ska det hymlas och tystas ner när en människa beter sig så fruktansvärt illa? Vem skyddar vi? Det är då banne mig inte barnen! Sen måste jag bara säga att jag blir så vansinnigt förbannad över hur lagarna fungerar i detta land. Inte bara med vårdnad av barn (den föräldern som sticker ifrån allt ansvar och lämnar sin familj på klippkanten utan att ens se sig om, har märkligt nog alla rättigheter när man kommer till tingsrätten. Den föräldern som är kvar, som kämpar och som verkligen gör allt för sina barn står kvar med alla skyldigheter och ska bara anpassa sig till den andra partens vilja och önskemål. Nä fy fan!) utan även bodelningar. Att den som har minst på hand inte har några rättigheter alls. Utan kan bli tilldelade vad skit som helst, mot sin vilja, som den andra parten inte vill ha kvar. Det är helt sjukt! Carola jag vet vad du går igenom och det är helt uppenbart att många här inne tror sig veta både det ena och det andra. Skit i dom! Du vet vad som är rätt. Du älskar dina barn och skulle göra precis vad som helst för att de ska må bra (även skydda deras far om det var det som krävdes). Jag och många andra vet det. Kämpa på! Du är en superkvinna! Slutligen, låt inte folk tysta dig. Sist jag kollade så har vi yttrandefrihet i det här landet, så blogga på! Du gör inget fel. Många varma kramar! <3
Underbart! Du skrev just det jag tänkte, Therese!
Blir ju mörkrädd när jag läser vad flera anser här, helt ok, alla har rätt till åsikter – men spy inte en massa skit över Carola här. Gör det på era egna bloggar om ni har några, annars håll tyst.
Ni skriver så ”fint” om att hon ska tänka på att barnen läser, vad barnen tycker. Och vad tror ni samma barn tänker när och om de läser det NI skriver om deras mamma? Nej, trodde väl det – det tänkte ni inte på.
Skäms på er som så gärna vill trycka ner en medmänniska som har det tufft.
Ni talar inte om vem ni är, ni skulle aldrig våga säga det rakt upp i ansiktet på Carola vid hennes köksbord. Men här går det bra att snacka skit, Anonymt.
Carola, jag beundrar dig för ditt jävla anamma och din vilja att hela tiden sätta barnen främst. Din sits är bedrövligt jobbig, och det är vidrigt att du ska behöva få skit. Hoppas energin du får av dem som vill dig väl övergår det negativa. Hade jag bott närmare hade jag försökt stötta på ett bättre sätt, men nu får det bli så här.
Kram!
Jag var vuxen när mina föräldrar skilde sig och ingen har sagt ett ont ord om den andra. Det går att ha ont i magen om den nya utan att någon sagt något.
I de flesta relationer så är det bra, viktigt, nyttigt, nödvändigt,.. what ever. att barnen har en bra relation till bägge föräldrarna. MEN, om det för barnen kostar mer än det ger, att pappan – i det här fallet – gång på gång sviker deras förtroende. Varför ska de då tvingas till umgänge för att bygga upp relationen när han gång på gång slår undan fötterna för dem. Vad tjänar det då till, att de blir svikna och C får trösta och bygga upp deras kropp & själ igen. Visst har barnen rättighet till sin pappa, men pappan har då fan inte alltid rättigheter till barnen om han inte förtjänar det. Om 3, 5 7, 15 år kanske de vill ha en relation till pappan och då får de utgå från den dagen, men som det är nu tror jag den här osäkerheten skadar dem mer än det ger. Att han styrs av farmorn som inte hon heller har vett i skallen att hålla sig borta när barnen uttryckligen ber om det är skandal. Sätt en syltkruka på skallen på henne så de slipper se tanta!
Stor energikram till dig Carola, kämpa på!
Jag ska förtydliga varför jag kommenterat som jag gjort. Jag känner såå igen mig i den situation Carola är i just nu. Jag var där för 15 år sedan. Jag tänkte som Carola, jag var den där tigrinnan som skyddade sin avkomma. I min verklighet var mitt ex en fara, han hade ju visat sig vara det för mig. Han strulade, han betedde sig som avskum, han gjorde inget enligt reglerna. För mig kändes det inte alls bra att barnen skulle vara hos honom, han hade ju varit ”dum” mot mig. Dessutom retade jag mig på att han kunde styra och ställa och alla dansade efter hans pipa. Jag vägrade att samarbeta med honom, jag vägrade att underlätta umgänget eller uppmuntra barnen att träffa honom. Jag erkänner att jag ibland tänkte att han fick skylla sig själv, han hade gjort fel och jag straffade honom genom barnen. Subtilt och varsamt, trodde jag då. För en tid sedan fyllde han jämnt. De äldre barnen, som i vuxen ålder fått en ok relation till sin pappa, ville skrapa ihop till en present. Yngsta, som fortfarande bor hemma, svarade efter flera dagars tystnad, att han inte ville ge något till ”den där”. Han hade ju aldrig gjort något för dem, funnits där för dem, aldrig bidragit till några presenter utan mamma (jag) hade fått skrapa ihop av sin lilla inkomst till alla barnen helt själv. Att få höra sina egna ord 15 år efter skilsmässan kändes som ett slag i ansiktet. Min ilska, bitterhet och mitt hat mot exet är borta sedan länge, men hos min älskade son finns allt det kvar och det är jag skyldig till precis lika mycket som hans pappa. Vem vann kriget? Inte fasiken var det jag eller exet och definitivt inte sonen. Om jag kunde gå tillbaka så skulle jag se till att min son (alla mina barn) har kvar den kärlek han kände för sin pappa innan vi skilde oss. Det skulle vara en vinst. Men det är lätt att vara efterklok :-(
Det är jättelätt att vara efterklok och det är extremt lätt att döma andra utefter sig själv . Detta är DIN historia, och jag är ledsen om du ångrar dig, men du och jag är inte samma person, vi agerar inte lika och vi har inte samma historia. Jag har min. Du har din. Var snäll att döm inte mig efter din historia och dina erfarenheter.
Men snälla du, VAR läser du att jag dömer DIG? Det gör jag inte! Jag säger bara TÄNK PÅ BARNEN! Alla som kommenterar, alla som har en åsikt om dig eller ditt ex, lägg fram den på ett civiliserat sätt så barnen inte behöver läsa en massa skit om sin pappa. Din skilsmässa är klar Carola, enligt vad du själv skriver. Ni är färdiga med varandra, det handlar inte längre om dig eller Per. Nu handlar det om era barn, DE lever med följderna av skilsmässan just nu, det är deras verklighet. Du måste tänka bort dig själv och allt vad du får genomlida pga det svekfulla exet, tänk på barnen. Du skriver själv på bloggen ibland om honom som någon som får dig att må illa etc, tror du inte att det påverkar dina barn? Och jag ids inte ens gå in under det senaste inlägget och kommentera då alla gamar hoppar på mig med 100% säkerhet, men ser du inte hur du gör dig själv till en martyr, till den som får ta hand om allt utan att någon tackar dig? Att dina barn inte har någon annan än dig? Släpp det, det gynnar ingen. Du har rätt, vi två är inte samma person, våra skilsmässor är inte exakt lika, men det du skriver, been there done that. Om du inte vill lyssna, fine. Jag säger en gång till; så som det är nu kommer det i nte att finnas en vinnare i slutet, endast 11 förlorare… Och då säger jag verkligen inte att det är ditt fel, men låt inte dina bloggläsare piska upp någon slag lynchstämning mot barnens pappa. Och gör det inte själv heller. Det gynnar ingen och kan i värsta fall användas MOT dig i rätten. Rätten ser inte till dina eller Pers rättigheter, utan barnens rätt till båda föräldrarna. De kan tänja reglerna ganska långt för att barnen ska få möjlighet att träffa ) i det här fallet) sin pappa. Det här är skrivet i all välmening, inte för eller emot varken dig eller ditt ex. Om han hade en blogg skulle jag med all säkerhet säga samma till honom.
Ammie; det du skriver är sååå sant, klokt och förnuftigt, och du tog verkligen orden rakt ur min mun! Tyvärr kommer förmodligen vare sig Carola eller gamarna som flockas runt sitt byte här på bloggen kunna ta in det du säger, då förnuftets röst definitivt inte tycks segra härinne dessvärre. När man läser det folk skriver så blir man verkligen beklämd över den hätska lynchstämningen som råder – det målas ut som om pappan vore djävulen själv och nästintill farlig för sina barn, vilket bara det borde få vuxna, sansade människor att dra i handbromsen!. Men jag är precis som du övertygad om att detta kommer att ligga Carola ganska mycket i fatet i rätten, och att hon inte inser det i tid är oerhört beklagligt. Hennes advokat borde verkligen ha upplyst henne om det, om nån!
Hur kan du skriva så här??? Skäms!
Om P hade tänkt innan så hade det antagligen aldrig stått något om honom här överhuvudtaget. Jag förstår inte varför någon vill försvara honom. Han har själv satt sig i den här situationen. Det är ju inte honom det är synd om som drog och lämnade allt ansvar till Carola. Frågade han om det var ok för Carola att ta hand om allt själv? Skulle inte tro det. Jag hade varit asförbannad själv att bli satt i en sådan situation. Om han nu vill barnens bästa varför ser man då inte till att ha kontakt med barnen hela tiden?
Jag tycker…
Riktat kanske främst åt er som tkr carola påverkar relationen med P&T och farmor negativt..
Som skilsmässobarn själv (vet inte exakta åldrar på Carolas barn men någon eller några är säkert i den ålder jag var när mina föräldrar skiljde sig) så vill jag börja att säja att man veeeet.
Man vet 1) vem som ville skilja sig och vem som inte ville det (!)
2) man vet i de fall det figurerar en ny partner om det också.
3) man vet att ens lämnade förälder inte gillar varsig ens andra förälder (i mitt fall lämnade min pappa min mamma) eller den nya.
Detta oavsett vad någon säjer överhuvudtaget.
MEN … 4) Man kan som barn OCKSÅ tänka ett extra varv. Man kan ta alla ovanstående faktum, det har hänt -och endå umgås med sina föräldrar på varsitt håll, visst det är jobbigt att allt är förändrat (till det sämre tycker man ju såklart) men man vänjer sig. Man anpassar sig till nya förhållanden och man går vidare.
Man kan dessutom förstå att BARA för att (ex) mamma inte gillar pappa -så har det ingen betydelse för mig.
I klartext så är det så att även om min mamma hatar (!) min pappa så skiter jag ärligt talat i det -så även mina syskon. Vi är vuxna nu allihop och har kunnat haft bröllopsfester (jag och en av mina systrar är gifta) och dop med dom under samma tak utan att ”något har hänt”.
Lägg ingen skuldbörda på carola vad gäller dom där relationerna. Om hela den sidan familjen och tusen advokater är inne och snokar kan dom gott höra det också att man är inte dum i huvudet bara för att man är ett barn.
Man vet allt, förmodligen mer än som var tänkt.
Huruvida man har fungerade relationer till bägge föräldrar -det får man OM ens båda föräldrar jobbar för det, så lätt var det.
Dvs om P vill ha en fungerande relation till sina barn så går det. Det kan han ha oavsett vad Carola tkr om han och/eller Toy.
Så länge det inte är regelrätta sabotage i umgänget (typ ta ungarna och dra till Bahamas på pappaveckor (!) ) så får han lösa sina relationer med sina barn själv.
Och det gör man genom att träffas, umgås och prata!!!
Återigen barn är inte dumma i huvudet, och jag är glad att carola inte tvingar (!) sina barn till någon övernattning. Jag var aldrig i en sådan situation själv, men att inte vilja något och bli tvingad skulle nog sitta kvar än idag inuti.
PRECIS! tänk på barnen! Det är ingen tävling vilken förälder som är bäst! Barnen behöver båda sina föräldrar…och det kan vara så att det är just det båda föräldrarna vill. Som Carola och många andra säger. ..vi har inte gått i hennes skor….men vi har inte gått i pappans heller! Tänk att få höra detta skit om sin pappa…deras enda pappa…av oss bloggläsare och av sin mamma. Det är helt osannolikt att de lite äldre barnen inte läser eller får höra av nån vad som skrivs.
Därmed inte sagt att Carola inte gör ett hästjobb…jösses, jag är sjukt imponerad Carola! Men du behöver avlastning och jag hoppas det löser sig med ett bra umgänge med sin far så småningom. Lycka till å ha en bra sommar!
Äntligen har någon vågat skriva ” ur en annan synvinkel” . Jag vill börja med: ”Man lämnar INTE en relation där man har 9 gemensamma barn. Det kvittar hur jävligt man har det i äktenskapet el relationen. Så var det sagt. Men eftersom ni redan för längesedan är skilda förstår jag inte att det ska va så svårt? C är naturligtvis bitter och vill hämnas och barnen är ett bra verktyg. Om P vill träffa sina barn och inte gjort något brottsligt måste det ju vara ok? Barnen vill inte skriver du, och vem beror det på? Hade han fr.ån början blivit uppmuntrad från dej kanske de med glädje träffat honom. Svärmor ville ge sina barnbarn 500 kr i födelsedagspresent men det var ju helt fel enl dej, varför? Du beklagar dej över att det är så jobbigt med så många barn, men tänk vilken avlastning du kunde få av P. Om jag vore som du skulle jag omedelbart flytta ur huset och ordna upp det ekonomiska. Du har ju en utbildning som du när som helst skulle få ett jobb, arbetsmarknaden skriker efter u-sköterskor. Du kan säkert förhandla dej till bra tider. Du är jättebra på alla sätt MEN lämna hela skiten och börja om från början och du ska se att du skulle må mycke bättre. Du kommer tyvärr att bli förloraren i denna härva. Nu fick jag sagt nästan vad jag tycker och du vill säkert skjuta mej, men som utomstående ser man saker o ting lite annorlunda. Jag förstår dej fullt ut hur du agerar men snälla det finns lagar som du inte kan ändra och du måste inse att en massa tjafs inte lönar sej. Kram
Fast nu är hon ju inte undersköterska utan barnsköterska och den yrkesrollen finns inte,så då måste hon ju göra något annat då och det tar väl lite tid att skola om sig och skaffa ett jobb,föräldrarna hade ju en uppgörelse som innebar att Carola skulle vara hemma med deras gemensamma barn det kan ju inte kommit som en blixt från klar himmel att här skulle det bli problem 1)Bedragen fru 2)bedragen fru utan utbildning och jobb3)bedragen fru utan jobb,utbildning får inga lån) Här tror jag att du har den största nöten att knäcka.Så även om mamman får ut pengar för huset så kommer det inte finnas möjlighet i daxläget att köpa en ny bostad.Det känns mycket märkligt att pappan inte hade någon plan för hur det här skulle gå till.När han under de stunder funderade på hur han skulle ta sig ur äktenskapet borde han planerat för en lösning,ja nu gjorde han uppenbarligen inte det utan gick hem till en annan.Att stämningen är både trist och tråkig mellan de tidigare makarna är nog ingen som tar miste på.vad är då så unikt med detta par? Jo de har 9 barn och har valt en lösning där mamman har arbetat i hemmet,du knör liksom inte in nio ungar i en fyra ja eller 8 om man ska räkna bort den äldsta.De flesta av oss skulle väl aldrig tänka tanken att åka i från sina barn på semester i flera månader vilket får en att undra om han på riktigt har förstått att han har ansvar för sina barn.Jag vet inte det har väl gått så långt och blivit så många knutar så att sätta sig ner och lyssna på varandra och ha en gemensam plan för hur i framtiden ska se ut. är väl en utopi såvida att det inte blir en dom på det.Min man har två barn i ett tidigare äktenskap nu är de runt 30 och våra mellan 18-23 ,han kommer aldrig bli av med deras mamma det är bara att acceptera att även om familjen ändrar form så kommer Carola och Per för alltid vara sina barns föräldrar och det borde ligga i deras gemensamma intresse att barnen har någonstans att bo och att de har det bra.Det farmor ska du berätta för din son att nu ska han räcka ut handen mot sina barns mor och säga vad kan jag göra för att livet ska gå vidare så bra som möjligt för dig och våra barn,sen kanske inte mamma Carola tar den då får han försöka igen för som sagt det är livslånga relationer vi pratar om här.Kanske kommer ni inte vara överens med allt men grunden måste vara stabil de förutsättningarna för ett tryggt liv de måste ni ge varandra att inte veta vart man ska bo är en stor otryggsfaktor .
Bitter, vill hämnas, använda barnen?? Orkar fan inte med sånt här!
Gå vidare….. Carola har gått vidare så gått det går men hon får inga lån pga av obefintlig ekonomi och det finns väldigt få hyreslägenheter i stan med tillräckligt många rum.
Uppmuntra honom i början????? Han svarade inte vid kontakt och när det gäller farmor så har HON valt att under hela den här tiden INTE ens försöka träffa barnen, tro fan att de inte vill träffa henne heller. 500:- hit eller dit på kontot ersätter INTE kramar från en farmor och kommer ALDRIG göra. Det finns bara ett ord som förklarar hennes beteende, YNKLIGT. Perra försöker nog nu äntligen, men för att få till ett vettigt umgänge måste Syltkrukan gå i andra hand och det lär ju inte hända…
Jag är också i Carolas ringhörna och håller absolut med om att barnen inte ska tvingas att sova över.
Men, precis som någon annan skrev i en klok och lång kommentar; aggen mot Toy måste tonas ned. Jag är själv skilsmässobarn; en annan kvinna kom och tog min far ifrån min mor. Det måste ha svidit rejält för min mor, men ALDRIG någonsin har hon påverkat mig och mina syskon i att tycka illa om min fars nya (fast hon själv gjorde det rejält, förståeligt nog). Min mor insåg att om helgerna med vår far skulle fungera måste ”den nya” få finnas till. Annars blir det bara konstgjort och märkligt.
Åren läker alla sår och idag har alla bra kontakt med varandra!
Förtydligande;
Jag är helt med på att inte tvinga barn sova över.
Usch vad illa berörd jag blir, så många fördomsfulla människor på samma ställe som pratar emot sig själva hela tiden!
Ammie pratar inte emot Carola, hon bara försöker se på saker från en annan vinkel..
Och att undra vad det är för slags människor som skriver och försvarar pappan och så massa ”tack” på det?!
Hur skulle världen se ut om ALLA ALLTID nöjde sig med bara den enas version?
Ja pappan har uppenbart agerat långtifrån smart eller bra för barnen, MEN sluta skriv man aldrig ska döma innan man gått i någons skor, för ingen av er har gått i pappans heller!
Och jo, vet ni, det går visst att gå igenom jävligt smutsig skilsmässa utan att barnen märker jättemycket!
Jag ser det även IRL (och menar inte dig nu Carola utan öht), hur många kvinnor går igång på när andra kvinnor pratar illa om ex, hur de sväljer med hull & hår trots att de kanske lärt känna ”berättaren” samma dag, skrämmande!
Vågar påstå att i ett sällskap på 10 personer så tänker max 3 steget längre, resten tycks totalt oförmögna göra det, eller iaf ointresserade!
Precis!
Kan inte förstå att du Ammie kan sitta och säga att du inte försvarar någon av P eller C för när jag läser det du skrivit så kan jag bara se att du tycker att det är C ansvar och SKYLDIGHET att sitta och vara tyst och låta P komma och gå och ha ett liv på en ”räckmacka”. Om nu det var något fel eller att P gick och blev kär så är det endå hans jävla skyldighet att se till att få det att funka och se till att fixa så han kan umgås med barnen på ett vettigt sätt. Och jag tycker inte att C låter bitter utan bara jäkligt förbannad på att P bara går ut genom dörren och sen ska få komma och gå i hennes och barnens liv när det passar. Att C behöver ventil att skriva ( och jag tycker inte att hon skriver något som barnen inte redan troligt viss har snappat upp) när hon delar med sig om sina dagar här på bloggen och i hennes dagar ingår att P gör som han vill och hur ska man kunna skapa någon vardag om man inte vet om P finns där eller inte. Barnen vet att C finns där oavsätt vad som händer och det är deras säkerhet. Det är P som ska jobba och lyssna på hur C och barna vill ha det och hade han haft stake från början och sköt det hela snyggare så hade det troligt viss varit något annorlunda. Och det är ju faktiskt så att en pappa/mamma som inte är intresserad utan bara kommer för att visa sig duktig eller för att dom tjännar på att ha ett umgänge (inget underhåll och hälften av barnbidraget ) kan lika gärna hålla sig borta för barn känner på sig det och mår bara dåligt. Jo jag är själv skilsmässo barn och jag har 5 barn vara av dom 4 älsta barnens pappa och jag har fått allt att funka efter skilsmässan och minsitingens pappa har inte funkat alls. Så mycket som jag satte på vänta och alla lösningar som jag har försökt lägga fram och han har skitigt i och alla gånger som sonen har suttit och väntat och pappan har inte kommit eller ringt så sket jag i det till slut. Jag och mina barn måste funka som familj våran vardag fick lov att funka först och främst för det var ingen annan som tog hand om allt utan bara jag. Med det vill jag säga att C gör helt rätt att sätta barna först och sig själv om P får vara egoist så får C vara det för sig och deras barn för det är hon som är ankaret för barnen.
Bra skrivit. Det är ju pappans ansvar i det här fallet att ha en ordentlig och trygg kontakt med sina barn. P valde att lämna allt antagligen utan EN enda tanke på barnen och sin fru. Fy fan vad ruttet. Att inte kunna stå för sina handlingar. Bara dra som en jävla nolla och förutsätta att Carola sköter allt med barn, hus och hem. Han skulle inte ha någon rättighet alls att ställa några som helst krav i fortsättningen. Vill barnen träffa honom ska det vara på deras villkor. Hålla sig borta så länge med så lite kontakt, inte undra på att det blir konstigt för dom när det ska börjas umgås. Jag förstår heller inte hur man behandla någon så illa som man levt med i så många år. Eller att man inte fattar att man skadar relationen till sina barn. Barnen är ju det viktigaste i livet. Inte att bli nykär och bara dra som en tonåring. Absolut att äktenskap kan ta slut, men då sköter man det snyggt. Det är man fan skyldig sin partner. Så stå på dig Carola. Du gör helt rätt. Du ser till barnens bästa. Lite sent för P att vakna upp ur koman nu eller är det hon som håller i ratten som har klättrat upp från syltburkens botten och vill ha sagt något?? Kom ihåg alla ni som inte håller med Carola att det är inte hon som har valt det här utan han.
Men det handlar väl för sjuttsingen inte om att välja vem som är bästa föräldern här, utan om att barnen en gång för alla ska slippa behöva höra, läsa och på olika sätt ta del av allt detta skitsnack och den fullkomliga galla som spys ut här på bloggen, om deras pappa, som faktiskt trots allt uppenbarligen VILL vara en del av sina barns liv, även om det nu inte blir på Carolas villkor. Det är väl DEM man ska försöka tänka på i första hand, att de ska kunna få vara med sin enda pappa, utan att behöva skämmas, må dåligt eller känna skuldkänslor. Hur lätt gör NI det för dessa barn, att egentligen få kunna bygga upp en fungerande relation med honom, i lugn och ro, ni som uttalar er så så hätskt och eldar på Carolas ack så bittra och ibland rentav hatiska kommentarer om pappan? Ni som hejdlöst lämnar så grova kommentarer om den andra föräldern, som är så till bredden fyllda av avsky och vämjelse – hur hade ni mått om ni dagligen hade fått läsa sådant hat om er egen älskade pappa, skrivet av folk som på inga sätt kände vare sig er eller honom irl? Vuxna mobbare är vad ni är!!!
Den enda som är ansvarig för relationen mellan barn och fadern, är fadern.
Punkt!
Vad gör per för att främja relationerna?
Hur många gånger har han ringt och sagt , du vi måste träffas och tala ut om det här.
Vi måste kommunicera och göra en plan , för barnens bästa.
Jag lämnade dig men inte barnen därför är jag villig till att lösa detta med dig.
Nä han skickar ett sms när han drar till Thailand istället .
Varför skulle Carola ha skyldigheter att fixa det han själv förstört ” för barnens skull” ?
När ska pappan börja fixa saker ” för barnens skull”?
Jag trodde BÅDA föräldrarna hade skyldigheter, inte bara mamman .
Amen på det. Och tack ❤️
Håller med!
Word!!
Jag känner varken Carola eller Per, är helt enkelt bara en bloggläsare bland alla andra. Med min kommentar ovan ville jag inte specifikt ”stötta” någon av föräldrarna, utan göra er andra bloggläsare uppmärksamma på att det faktiskt är barnens pappa ni kommenterar. Hur många av er känner familjen? Hur många av er känner till bådas verklighet? Det Carola skriver är att det är hennes blogg och hennes syn på saker, om Per hade en blogg så kan jag nästan svära på att hans sanning skulle vara annorlunda. Inte för att någon av dem nödvändigtvis har rätt eller fel, utan för att de båda lever i sin egen verklighet. Det är egentligen oviktigt, det som är viktigt är att barnen också har en verklighet. De lever för det mesta i mammans, men ska förhoppningsvis även ta större del av pappans verklighet framöver. De behöver stöd i det, någon som uppmuntrar dem och säger att det ska gå bra. Från en trygg tillvaro är det lättare att ta steget ut i det okända. Om barnen vet att mamman finns där oavsett hur det går hos pappa, med Toy, men farmor, med allt de ska utforska, så kommer de att våga pröva sig fram. I det behöver Cartola inte berömma pappan eller säga saker som hon inte står för, det räcker med att säga att mamma finns här och älskar er oavsett vad som händer. Dvs att även om barnen skulle komma fram till att de faktiskt älskar sin pappa, gillar Toy eller har kul med farmor så kan de vara öppna med det för mamma finns där och kan hantera det. Nu tror jag att barnen inte ens vågar tänka såna tankar, de vet ju t ex att pappa har svikit mamma och barn är lojala. Det blir inte bättre av att många kommentarer här på bloggen handlar om vilken hjälte C är som kämpar och sliter ensam och vilken skit P är som var otrogen, beter sig svinigt och vill kasta ut dem ur sitt hem. Med såna kommentarer höjer ni kanske Carola, men samtidigt sänker ni Per och barnes pappa. Vem vinner på det? Inte barnen i alla fall. Jag vet att Carola gör ett hästjobb, det gör alla föräldrar och speciellt de som är ensamma. All respekt! Men det är inte det det handlar om, det handlar om barnens rätt till båda sina föräldrar, deras rätt till sin familj, precis så som den är med tokiga farmödrar, kämpande mammor, fantastiska mostrar, osäkra pappor, underbara syskon och alla andra familjemedlemmar och släktingar. De blir stärkta av att få bilda sig en egen uppfattning och även av att få se att de flesta människor är just bara människor som kan begå misstag. Min kommentar handlar alltså inte om C eller P, utan om deras barn. Tänk på dem när ni kommenterar!
Vet du, du har rätt. Och det är exakt så jag gör!!! Men, jag kommer aldrig någonsin tvinga dem eller svika dem, jag kommet alltid lyssna på dem. Vart fan ni läser in att jag på nåt vis inte tillåter dem att tycka som de vill undrar jag, men jag förstår att ni inte kan begripa att de här ungarna är tryggheten själv, och vågar säga det de vill, och när de då säger att de inte vill träffa farmor och Toy så är det deras egna beslut, tagna utifrån den verklighet de lever i. Jag lyssnar och respekterar deras val. Ni kan inte förstå det eftersom ingen kan förstå en annan människas situation utan att vara i den personens skor.
Det du skriver här, är klokt, men generellt och måste sen anpassas efter varje person och det kan du aldrig göra eftersom du inte vet. Tar vi farfar och farbror så har vi helt normala relationer fortfarande, beroende på att de sköter dem, de vill träffa sina barnbarn/brorsbarn och det är det som är skillnaden.
Jag orkar fan inte försvara mig, du tror saker som inte är så, och du kommer aldrig begripa att du inte begriper för du har bildat dig en uppfattning. Jag nöjer mig med att veta att jag vet att jag gör rätt, och jag har fullt stöd i mitt agerande av alla som känner mig, och även kände honom. De som känt oss båda i 20+ år.. De som känner mina barn, och i vissa fall även känner farmor och Toy. Det är det enda som betyder något:)
Var har jag skrivit att du gör fel? Vad är det jag tror som är fel? Jag riktar mina två kommentarer till de andra bloggläsarna, vad du gör eller säger till dina barn vet jag ingenting om. Vad dina barn tycker vet jag heller ingenting om, har inte påstått det heller. Jag försöker bara visa att det möjligen kan finnas fakta som vi bloggläsare inte vet någonting om och att vi borde ta hänsyn i våra kommentarer, inte till dig eller ditt ex, utan till era fina barn. Vad som än händer inom er familj så har vi ingen rätt att smutskasta deras far, inte heller deras mor, farmor, mormor eller någon annan i deras närhet som vi faktiskt inte känner. Jag tror att de är fullt kapabla att bilda sig en egen uppfattning baserat på de fakta de har eller får, de behöver varken sin mor eller ett gäng bloggläsare att få dem att tycka si eller så. Det enda man åstadkommer med dumma kommentarer är fula sår i själen. Det har de inte förtjänat. Barn kan inte välja sina föräldrar…
Rätta mig om jag har fel Carola, men till Ammie vill jag bara fråga, har du följ bloggen under alla år? jag har för mig att han inte började träffa barnen förrän efter det blev bestämt i rättegången, han vill inte prata med Carola, hade han velat haft umgänge hade han lätt kunnat gjort upp det med Carola samma dag han valde att lämna dem, sen åker man inte bort 6-7 veckor utan kollar upp o stämmer av med den andre föräldern, nu va det ju ett papper som va tvunget att skrivas under så det blev krångel, så i mina ögon låter det som om du försvarar honom, tycker inte det är Carolas uppgift att fixa en bra relation till pappan, hans nya o farmor, det ska de göra själva
Jag har följt bloggen i flera år, ja. Det du rabblar upp är just det jag menar; fakta baserat på Carolas utsaga. VET du att det var så? Vet du om han försökte få till umgänge innan? Vet du vad som låg bakom resan? Vet du vad Per gör och varför? Vet du vad Carola gör och varför? Jag har ingen aning trots att jag läst bloggen i flera år. Jag vet att Per och Carola har skilt sig, jag vet att Per flyttat ut och att Carola bor kvar i huset med barnen. Det går enkelt att se på nätet om man vill. Allt det övriga ang umgänge, rättegång, Toy, farmor, bilar, pengar etc är det endast tack vare bloggen vi vet något om. MEN det är Carolas blogg och som hon själv säger, hennes syn på saker, hennes ord. Vad jag fortfarande vill få sagt är att det handlar om BARNEN! Det är inte ett krig som ska vinnas, inte en kamp om barnen och vem som är den bästa föräldern, inte vem som har rätt eller fel, vem som är skyldig eller oskyldig eller vem som svek vem, utan om att två föräldrar ska försöka var just föräldrar till SINA barn. På olika sätt, på varsitt håll och under olika förutsättningar. De behöver båda stöd, inte förolämpningar. Barnen behöver känna att de har stöd och trygghet. Carola behöver INTE säga eller göra något hon inte står för när det gäller Per och hans familj, men hon kan visa barnen att hon stöttar dem och är glad för deras skull när nu umgänget kommit igång. Det säger hon att hon gör. Bra! Det vi bloggläsare kan göra är att stötta henne i den nya situationen, inte att fortsätta uppmuntra till krig och dålig stämning. All respekt till Carola som tagit hand om allt. Skitbra att Per vill skapa en relation till barnen. Håller alla tummar och tår att barnen kan få en fungerande relation till båda sina föräldrar, det vinner alla på.
När det kommer till andra än sig själv är folk så himla bra på att tycka hit och dit. Men som Carola själv skrivit i sin blogg ”Gå en mil i mina mockasiner…” Det spelar ingen roll hur man råder Carola i hennes situation egentligen för det är Carolas liv det handlar om. För oss som läser och tar del kan vi tycka och uttrycka oss i kommentarer här men det är just det – Carolas liv, Carolas barn, Carolas kamp för att finna ut nya lösningar nu när hon är ensam förälder om barnen. Vi som läser och får ta del av denna blogg vet just ingenting av allt som pågår. En skilsmässa ÄR otroligt jobbig och uppslitande särskilt som det gått till här. Att bli övergiven och sedan köras över igen och igen med rättegång, advokater och hela alltet. Och nu utökat umgänge under sommaren. Puh! Tack till dig Carola som ser till barnens bästa – du gör det du ska så bra. Att flera nu börjar kommentera och ”stötta” ditt ex och barnens pappa i din blogg tycker jag bara är lite väl magstarkt. Man kan ju undra vilka det egentligen är som skriver de kommentarerna? Jag har fullt förtroende för att Carola gör det som är bäst för barnen under rådande omständigheter. Betänk att barnen också blivit lämnade. De har dock en stark mamma som kämpar på. <3
Tack tack tack ❤️
Det är så lätt att sitta här och tycka. Carola har liksom fullt upp med att ta hand om barnen, sköta hemmet OCH studera. Är knappast hennes uppgift att underlätta tillvaron för en egotrippad vuxen människa som smiter undan från ansvar så fort det passar. Om P bryr sig om sina barn, vill ha en bra kontakt med dem och finnas i deras liv så drar man INTE till Thailand i 6-7 veckor. Så mycket strul, krångel och annat som uppstått på grund av hans konstigheter är oschysst både mot barnen och Carola. Har man 9 barn ser man till att ha en bil de får plats, ett boende där de kan trivas och vilja vara i, och framförallt ser man ALLTID till sina barns bästa för sig själv. Man struntar inte i sina barn när man känner för det, och sen tror att de står kvar och väntar tills det passar.
Det finns en plats för föräldrar som bryr sig mer om sig själva…
Tusen tack ❤️
Gilla!
Mycket bra skrivet Anneli, verkar som om många av dom andra som skrivit här idag har drabbats av solsting eller något liknande??
Håller helt och hållet med Anneli i det hon skriver!!
Jag förstår Carola helt och hållet att hon blir besviken på exet. Så fort det gäller pengar som att göra Mazdan körduglig igen finns ingen gaist alls från hans sida, inte ens att svara på SMS. Varför ska han komma undan så fort den ekonomiska biten kommer på tal?! Den goda viljan både från hans och farmorns sida är som bortblåst! Om han ändå kunde göra något positivt för barnen så är jag helt övertygad om att Carola skriver om det här på bloggen också, att alltid på dra hela lasset med barn och ekonomi är tufft. Såklart man blir less emellanåt och vem ska det gå ut över? Knappast barnen. Kämpa på Carola. Jag avgudar din ork. Trevlig sommar!
Tycker vi ska tänka efter vad vi skriver i bloggen. Är inte alls förvånad över vad Carola skriver. Hon måste vara trött till både kropp och själ som drar detta tunga lass själv och då kommer det fram vad man tänker på och hur man haft det och inte minst oron för framtiden. Det finns ju trots allt åtta barn hemma som hon måste se till ,att dem har det bra. Även om en del av barnen börjar bli stora så har hon ju ansvar för dem till dem är 20-år. Sviker Carola också barnen vem ska dem då vända sig till. Barn förstår och vet mer än vi tror man ska aldrig tvinga dem till nåt som dem inte vill. K
Kram Carola hoppas du får en fin sommar.
Så fort man träffar män med barn frånskilda så är det oftast ett helvete . Varför inte bara avsluta liksom?
Det finns faktiskt pappor som inte är intresserade av sina barn. Jag har en pappa som är så. Jag har försökt i över 20 år att få ett förhållande till honom men han vill helt enkelt inte utan är bara stygg och oförskämd och vill att jag ska säga att vi inte ska träffas Han har fullt upp med sin frus familj som han ser som sina barn och barnbarn trots att han har en son och två barnbarn på hans sida. För min egen fysiska och psykiska hälsa mår jag bäst av att inte ha kontakt med honom utan om han vill så får han ta första steget.
Varför ska Carola ta hand om alla relationer? Hon har en massa ungar att ta hand om först och främst och sen sig själv! De andra är vuxna människor som får ta hand om sina relationer. Blir så trött på att de alltid är mamman som ska finnas där och orka. Ni som skriver annat borde skämmas! Stor kram Carola!
Tyvärr håller jag med ovanstående kommentarer Carola. Jag brukar vara i din ringhörna och tycker att P är en skithög i det han gjort.
Men Du behöver nog få slut på din bitterhet och faktiskt säga till barnen att nu är det ”pappatid” och stå fast vid det.
Det är klart att inte barnen vill i början men ni vinner ingenting på att hålla på så här.
Barnen förlorar massor i tillit till båda deras föräldrar det visar sig inte nu kanske men definitivt om några år.
Kram
Men om du inte påverkar deras åsikt om farmor och Toy vem gör då det? Du skrev ju själv i ett inlägg före skilsmässan att Jordan älskade henne. Det var när P kört henne till Arlanda. Dom är för små för att tänka i hatbanor och alla barn är otrygga i en icke känd situation. Där måste du medverka förcatt dom ska känna sig trygga.
Vet du att det var Toy ”som låg på” i deras relation? Det kan ju varit tvärtom.
Att P är en svikare, en ynkrygg som verksr vara konflikträdd det håller jag med om. Ansvarslös dessutom. Vore det min son vet jag inte vad jag gjort men jag hade inte släppt barnbarnen hur anti svärdottern än varit mot mig.
Det är klart att både Toy och farmor finns med den här veckan. Konstigt vore det väl annars.
Du skriver att du inte är bitter men det är ju precis det du är. Jag känner inte riktigt igen dig.
Medverka till att barnen får en bra relation till pappa, Toy och farmor. I längden tjänar alla på det. Viktigt är också att den som ska ta hand om barnen i ditt ställe d.v.s. Toy och du har en bra relation. Det krävs mycket jag vet men inte förrän du klarar det mår dina barn bra igen. Så kväv bitterhet, svartsjuka och stolthet och gör det som krävs av dig som vuxen och mamma. Då först ser du till barnens absolut bästa, nu gör du defenitivt inte det.
Tummen upp!
Eh nä. Toy kommer ALDRIG att vara i mitt ställe. Varför ska de vara med denna vecka när barnen undanber sig det? De vill inte. Och jag tänker inte tvinga dem. Aldrig aldrig aldrig!
Jag menar inte att Toy är den som bär största ansvaret men så fan att hon inte är oskyldig. Man kan sköta saker snyggt. Och detta är osnyggt från deras håll.
Jordan älskade inte Toy utan hennes syrra, och han var ett och ett halvt år gammal då. Nu är han snart sex och har inte träffat henne på flera år. De VILL INTE! Och med det usla umgänge han har med dem finns det heller ingen anledning, då ska de fokusera på honom och inte behöva känna sig obekväma.
Varför ska jag alltid kallas för bitter när jag ser till barnens önskemål, jag fattar inte? Vem ska annars göra det?? Nä, just det, det finns ingen annan! Jag gör exakt vad som krävs av mig som mamma, och sjutusen gånger mer! Men kom fan inte och begär att jag ska tala vänligt och positivt om människor som förstört mitt liv på många vis. Nån måtta får det vara :)
Hej
Jag vill inte på något sätt förolämpa dig men jag vill upplysa dig om några saker.
Det ser inte bra ut i en vårdnadstvist för den parten som smutskastar den andre parten på offentliga forum/bloggar. Här handlar det inte om ifall barnen läser eller inte läser, utan att det finns stor risk att orden finns kvar långt efter det att man raderat dem (andra kan ha citerat i sin blogg eller i annat forum). Din inställning till att du inte påverkat och påverkar dina barn för att du inte pratar med dem är barnslig och rent ut sagt dum! Barn är duktiga på att fånga upp känslor och ord som föräldrarna släpper ifrån sig, det vet du också. Så snälla, för dina barns skull, sluta! Sluta skriv så mycket hat! Du är bra som du är. Allt gott!
Skönt för barnen att du lyssnar på deras önskan. Kram :)
Alla ni som skriver om barnens pappa och kallar honom för olika saker, har ni tänkt på att ni faktiskt inte vet mer än det som Carola skriver? Och hon är ju helt öppen med att hon inte vet mycket då hennes ex inte pratar med henne. Ni dömer en man utifrån hans sätt att hantera sin skilsmässa. Vad jag vet är skilsmässor oftast smärtsamma, iaf minst för ena parten. Hur han är som pappa vet ni inte. Han kanske försöker, men det är inte helt lätt om man redan från början är dömd? Han har kanske heller inget stort boende för att han inte har råd med det, hans kontantinsats kanske är låst i huset som Carola bor i? Egna företagare har sällan något överflöd av pengar eller stor kreditvärdighet. Han kanske skulle vilja ha barnen mer, men de har ingen barnomsorg och då blir ju vardagarna svåra? Det går ju inte att lämna dem ensamma hemma direkt. De kanske sitter i rätten just för att pappan inte vill mista sina barn? Hur som, det är något ingen av oss vet, vi kan bara spekulera och tyvärr är det många som gör det med väldigt hårda ord. Jag skulle vilja att ni tänker en sekund på barnen innan ni skriver något; barn är lojala mot sina föräldrar. Föräldrarna kan göra många dumma saker och barnen älskar dem trots allt. För barnen är det deras älskade pappa ni skriver om. Hur han än beter sig, har betett sig, så har de ingen annan pappa och innerst inne älskar de säkert honom. Det värsta som kan hända är att de måste välja, välja mamma ELLER pappa. Det är nog det rätten försöker jobba bort med att ge pappan mer och mer umgänge. Men på många här verkar det som att hur pappan än gör så gör han fel; lite umgänge-fel, mer umgänge-fel… Kom ihåg att han troligen inte har någon större erfernhet av att ta hand om sina barn då de tillsammans hade bestämt att mamman skulle stanna hemma och han jobba. Han måste lära sig från början. Jag vill inte ta någon i försvar, inte heller säga att någon gjort fel, bara att man bör tänka en gång innan man dömer någon man inte känner. Och även om Carola säger att barnen inte läser här så tror jag att de visst gör det; barn är nyfikna av naturen. Även deras kompisar och kompisars föräldrar läser, alltid finns det någon vänlig själ som ser det som sin uppgift att berätta för barnen vad som skrivs om deras pappa. Vad det måste kännas hemskt för dem att höra. Och självklart påverkas de av det de hör och läser! De känner inte pappas nya sambo, ändå tycker de illa on henne. Varför? Hur de vuxna än sköter sin relation/skilsmässa, så måste man ta hänsyn till barnen. Skitsnack leder ingenstans. Det barnen behöver är kärlek och båda sina föräldrar. Här finns två föräldrar som faktiskt vill finnas i barnens liv (annars hade väl P släppt allt för länge sedan?) och behöver, utan prestige, finna formerna för ett nytt sätt att vara familj på. Inte den första familjen som ser ”annorlunda” ut, inte heller den sista. När jag var i en liknande situation sa barnpsykologen till mig att man aldrig kan ändra på ”den andre”, bara sig själv. Och ibland behöver man göra just det… Med önskan om en varm och skön sommar och fortsatt pappaumgänge för barnen; de behöver det, om inte annat så för att bilda sig en egen uppfattning om saker och ting…
Det bästa som har skrivits på länge Ammie!! Vi kan väl stötta Carola om vi vill det utan att ösa skit över nån vi absolut inte vet nånting om! Stackars barn säger jag också! Klart som sjutton kommer de få reda på en massa som skrivs i bloggen…någon kommer berätta! det finns folk till allt !
Men grejen här är att det som jag skriver i bloggen är deras verklighet! De kommer inte bli ett dugg förvånade, förskräckta eller upprörda om de en dag skulle läsa, eller nån berättar eftersom de redan är mitt uppe i det.
Så barnen vet alltså redan vad du tycker om Per, farmor och Toy. Bra, nu vet vi det.
Håller tyvärr med föregående kommentarer. Snälla, sluta skriva så mycket hemskheter om den andre föräldern och släkten på dennes sida. Du gör bara barnen illa trots att du egentligen vill deras bästa. Ta ditt förnuft till fånga och inse att du är bra som du är – du behöver inte spy galla över barnens far, barnen älskar och behöver dig ändå. Med all respekt och välvilja!
Många klokheter Ammie.. Tummen upp!
Fantastisk bra skrivet!
Väldigt bra skrivet.
Och självklart vet barnen vad Carola tycker om deras pappa, farmor och pappans nya kvinna. Barnen har lev tätt ihop med Carola i hela deras liv och kan läsa henne som en öppen bok. Alla vi som har lämnat en smutsig skilsmässa med halvstora barn bakom oss vet att barnen visst förstod vad vi tyckte och tänkte om deras fäder. Kanske inte i detalj, men nog tusan visste dom att pappa var väldigt illa omtyckt. Barn är inte dumma.
Mycket bra skrivet.
Klokt skrivet!
Hmm men visst känner väl barnen pappas nya? De var ju med pappa och jobbade och då jobbade ju även hon där ute på marknader…. eller är jag ute och cyklar Carola?
Förstånd och ett varmt hjärta…..
Förstånd och ett varmt hjärta….
Hej, jag hittade hit genom Mirkas sida och har sträckläst säkert en tredje del utav det du skrivit, och du har skrivit mycket Jag vet inte om du vill eller kanske inte får pga rättegången sammanfatta hur allt elände började?! Man kan nog tänka på roligare saker men jag skulle uppskatta det. Varför är ni i rättegång? Är det ett brott som begåtts? Är det vårdnaden av barnen? Bodelning? Jag tillhör nog en av dina yngre läsare, har en uppväxt med alkolism i familjen, skilsmässa, bup, soc osv. Så lite erfarenhet har jag men.. Idag har jag en väldigt bra relation med alla mina syskon, vi är fem barn men pratar väldigt sällan med mina föräldrar. Skulle bara vilja ha en liten sammanfattning, jag som inte har varit med från början. Självklart känner jag igen dig från familjen annorlunda, det va nog anledningen till varför jag klickade in hit :) fortsätt kämpa, vet att du och dina barn kommer att få det bra efter allt!! / Erika
Du skriver att Per svarade att han inte vill ställa på bilen därför att han inte vill betala skatten. Duger inte det som svar?
Om du läser ordentligt så ser du att han svarade det på första smset och efter sms 2 valde att inte svara.
Ja, han vill inte nej, men vi behöver en bil att övningsköra i. Det vore dessutom ok om han BERÄTTADE att han gör det, så vi är tillbaka till kommunikationen ;)
Här svarade han först med anledningen och sen svarade han inte när Patricia bad honom ställa på bilen igen. Man måste läsa all text för att förstå:)
” och nu har Patricia bett sin far att ställa på den igen. Hon messade och frågade, och fick svaret att han ställt av den för att han inte ville betala skatt, men sen när hon återigen bad honom ställa på den, så fick hon inget svar. Lite så han jobbar, låter bli att svara. ”
Han h a r tydligen svarat att han inte vill ställa på bilen därför att han inte vill betala skatten. Menar du att han måste lämna samma svar två gånger?
Nej. Fattar du verkligen inte? Han svarade först att han ställt av den för att slippa betala skatt. Det är helt ok. Sen messar hon igen : kan du snälla ställa på den så vi kan fixa den så vi kan övningsköra? Inget svar. Menar du att du inte förstår detta? ;)
Kan inte bilen skrivas över på Patricia så så att hon kan betala den själv? Min son är i samma ålder och har egen billig skruttbil nu..och om jag inte minns fel så jobbar hon emellanåt. Själva skulle vi inte ha råd att betala fler än 1 bil och det är vi nog inte ensamma om.
Usch vad illa berörd jag blir. Jag har absolut inget till övers för min sons farmor (lika hemsk som dina barn variant på ganska exakt samma sätt), men min son har ingen koll på det, det öser jag med mina vänner, eller ÖSTE, för nu är sonen 17 och mitt agg har liksom lagt sig!
Sonen upptäckte själv att farmor var ”speciell” och vi har pratat kring hur han menar, men jag skulle aldrig drömma om att dra detaljer till honom innan han är vuxen, förmodligen inte förens han har egna barn om behovet finns.. från HANS håll!
Det är friskt vågat att skriva öppet om dom, när all inblandad expertis måste gå på vem som uppmuntrar relation med den andra föräldern och det kan du säga att du gör, men allt du skriver tyder på att det är precis tvärtom!
Jag har svårt att se att en 4-åring inte vill träffa farmor eller pappas nya på eget initiativ?
Jag förstår verkligen han är en skit, men även skitar kan göra med nytta genom att finnas lite än inte alls!
Alltså, jag säger ju att jag inte pratar om dem, då innebär det ju att jag inte säger något vare sig bu eller bä! Barnen har själva kommit fram till detta, grundat på att farmor hör av sig exakt ALDRIG. Sen är det väl ändå inte MITT göra att hålla liv i relationen mellan farmor och barnen , eller? När tanten inte vill prata med mig är det för det första omöjligt ;) Den relationen är sekundär, och den är upp till henne och honom. Varför ska jag sköta allas relationer? Jag bara undrar, för jag får höra hela tiden att det är mitt göra. Och jag har inte tid med det. Eller lust för den delen, det är vuxna människor vi pratar om;)
Men alltså detta med umgängesvecka är väl inte en permanent grej utan bara för att det är sommarlov hoppas jag ?
Han har väl inte fått delad vårdnad med varannan vecka trams hit och dit…….
Någon hann visst skriva det iaf! Han tappade huvudet men hon hade kunnat se till att sköta det bättre. Eller, troligtvis, så var han inte ärlig mot henne heller om hur han hanterade situationen. Om han nu var ärlig….Ja, då är det ett bra par, en blind leder en döv.
Hela grejen är tragisk. Innan någon skriver någof om att hon inte tog pappan ifrån dem, han valde själv etc etc så vafan liksom. Hade jag träffat en ny man med barn med en liknande situation hade jag ställt krav. Barnen först, relationen med x:et sen och sist vår egen. Krävt att han var ärlig, kommunicerade och var rak. Även om sanningen är hård så är det sanning som gäller. Inte bara dra, ljuga, undanhålla ”småsaker” som att man flyttat, och till vem. Starta en relation på det sättet skulle kännas solkigt, ovärdigt och skamligt. Hur kan man ens vara kär och njuta av det när en hel familj är i spillror???!!! Nej, fy alltså, känner man inte en gnutta systerskap och medkänsla mot kvinnan som lämnats? Eller har de stoppat ner huvudena långt ner i syltburkarna och tänker att ingen ser dem och därmed inte vad de gör heller?! Det är grisigt hur han betett sig. No excuses. Han verkar inte frisk. Stå på dig underbara starka du! Kram Kram
Socialtjänsten borde veta att man INTE får tvinga barn, att göra saker mot deras egen vilja.Det står i FNs barnkonvention.
Delad vårdnad är ett sätt att komma undan ekonomiskt för Någon.
Jag kan mycket väl förstå att barnen varken vill träffa farmor eller Nya efter hur illa allt har skötts. Dock vänder jag mig mot din formulering att Nya skulle ha manövrerat bort karln. Jag tycker att det är helt och hållet hans ansvar hur han har valt att bete sig. Hans äktenskap, hans barn. Hans misslyckande att bete sig som en vettig människa. Sen att hon kunde ha uppmuntrat bättre beteende från honom är ju en annan sak, men till syvende och sist har han ansvar för sig själv och sina handlingar.
Absolut. Men hon är inte oskyldig och kunde, borde ha backat om hon kände några känslor för honom. Med manövrerat menar jag även andra saker, som att han plötsligt hade ett buddah halsband..mannen som alltid varit ateist ;)
Självklart är det hans ansvar, men hon är en bitch likafullt.
Håller helt med Sara. Tycker inte att man kan skylla ett dåligt äktenskap på någon annan. Har varit ihop med samma man i över 20 år nu, men levde i min ungdom med en kille som var konstant otrogen. Skulle aldrig skylla hans beteende på någon av dessa tjejer, eftersom de föll för hans charm. Det är helt klart dessa män som utnyttjar andra människor som det är fel på. Förmodligen kommer han inte stanna så länge i denna relationen utan han kommer att söka sig vidare till en ny kvinna.
Vad jobbigt det låter men helt rätt att du inte tvingar barnen till något de inte känner sig trygga med. Förstår inte heller hur man kan resonera så, det är väl ändå barnens bästa som är det viktigaste. Jag tror faktiskt att det kommer bli väldigt svårt för barnen att bygga upp en bra relation till sin pappa med tanke på hur ointresserad han verkar vara. Skulle gissa att hans mamma haft en stor påverkan på honom, egentligen är det sjukt hur en farmor kan överge sina barnbarn på det sättet. Någon gång måste det ju ordna sig så ni slipper ha det sådär i all evighet.
Låter som ett konstigt umgänge, har jag verkligen fattat rätt ? barnen vill inte träffa Toy eller farmor då kommer han inte att kunna åka hem till sig och måste fördriva dagarna på olika aktiviteter med barnen eller ska han vara i ditt hem och umgås, hur blir det med syltningen då, han som jobbar så mycket annars ska han vara ledig varannan vecka i fortsättningen? Det är ju bra för barnen att få bygga upp en relation till sin pappa men det låter krångligt. Bra att du inte viker dig och tvinga ALDRIG barnen att sova över så länge dom inte själva vill. Ryker underhållet för dig när ni ska ha varannan vecka, är det något som funnits med i beräkningarna från hans sida? känner många som har barnen hos sig halva tiden var och där finns inte underhåll längre utan dom delar på kostnaderna för barnen.