Familjen Annorlunda

Nä, jag vet inte jag. När mötet inleds med att jag får stränga ”order” om att jag inte får blogga om det, då vet jag inte riktigt. Sen när fick jag tystnadsplikt, och mot vem? Och för den delen, sen när har jag bloggat om mina möten med olika instanser?  Jag har sagt att jag ska på möte, och jag har sagt att det är jobbigt. Mer detaljerat än så är det inte.

Ska det vara så farligt.

Och varför ska det vara så förbannat tabu att prata öppet om att jag är ledsen över att bli behandlad som skit?

Klart att det kan kännas lite för den som gör mig ledsen, men newsflash – vem fan bryr sig? Om jag så skulle ställa mig och skrika ut alla detaljer offentligt, varje dag i veckan i ett helt år, så är det ändå bara en bråkdel av den smärta som jag lever med dagligen.En bråkdel av dem smärta som barnen upplever.  Man kanske ska tänka efter före. Och klarar man inte det kanske man kan stila till sig under resans gång, valfri dag. Inte fortsätta bete sig som ett generalpucko. Skylla på alla andra än sig själv. Ta noll ansvar. Skylla på en jäkla blogg? Allvarligt.

Nä, jag bloggar om vad fan jag vill. Och jag vill inte blogga om mötet på en instans idag, på precis samma sätt som jag inte velat det förr. Men nog blir jag extra sugen på att vara motvalls, det ska erkännas;)

Så, jag har alltså varit på ett möte idag. Mamma och pappa kom och passade de tre små, och jag lånade pappas bil så jag kan parkera i garaget:) Jag älskar att köra den bilen, den är stor och snygg och lätt att manövrera, ända tills jag körde ner i p-garaget och den immande igen, och jahaja, där var det stopp, jag måste backa, fast jag ser inget alls genom rutorna;) Innan jag hittade knappen för fläkten…håhåjaja:) Å andra sidan har den backsensor så jag backade i blindo, nekas problemas. De bygger om i garaget så det var inte som vanligt, extra trångt och bökigt och avstängt. Som grädde på moset var närmsta automat ur funktion, så jag fick gå ett extravarv och fick sen ta det långa benet före och klev in i väntrummet några minuter före utsatt tid. Man behöver inte vara i GOD tid, bara man är I tid:)

Efter mötet gick jag en rask och ilsken promenad för att få ur mig lite irritation innan jag återvände hem.

Mamma och Lovelia hade sorterat alla strumpor ♥ Mitt absoluta hatgöra. Nu var det en väldans massa udda, och med de udda jag samlat i en stor låda under sängen är chansen att få ihop många par stor:) Mamma tyckte att jag skulle låta de vara så kunde hon få göra det när jag åker till Hola nästa gång,. och jag protesterade inte;) Inte heller hade jag nåt att säga emot att hon planerade att stryka killarnas skjortor.

Stryka är ändå något jag kan tycka är rätt fridfullt. Det luktar gott, och man kan inte slarva och stressa för då blir det inget bra, utan man tar det lugnt och fint.

Jag har en sånt här värstingjärn:och det är extremt mkt mer effektivt än mitt förra som Jamie eldade upp, så det bidrar ju till att det är roligt igen att stryka. Nu gör jag det inte ändå, eftersom det inte finns tid, och det mesta går så bra att hänga upp snyggt så slipper man, man behöver ju inte leta jobb direkt. Det är ett Tefal.

I stan idag så gick jag förbi en tvättstuga, en såndär som finns i flerfamiljshus i källaren ni vet, och som det luktar. Doften av ren tvätt, tvätt och sköljmedel som strömmar ut från ventilerna gör att jag kan stå där en stund och bara snosa in:)

Så kan det lukta ibland när man kommer hem åxå, och tvättmaskinen är igång ( typ alltid) Eller det luktar säkert alltid men jag lägger märke till det speciellt om man kommer utifrån. Love it. Min favoritdoft på parfym är för övrigt Clean, som doftar nyduschat, ren tvätt, och så vidare. Finns många varianter och alla är fina. Jag är en rätt ofancy person, helt klart ;)

Att få ligga med näsan i nytvättade textilier är finfint, det tycker även Smulan:)

Lovelias vattkoppor är så mycket bättre idag, och jag vet inte om det beror på Poxclin eller om det bara är som det är, men oavsett så är det så skönt att hon slipper vara ledsen för att det kliar. Jamies är på väg att torka ut.

Han är ju bara för rolig den lilla rackaren, han vet så väl hur han ska linda mig runt sitt finger, och han gör det hela tiden. Han tittar lite under lugg, småler lite, klappar mig på kinden och lägger sina armar om halsen på mig och kryper upp i famnen, och så viskar han : Älskar dig mamma.. bästa mamma världen ♥

I natt var han lite orolig, det kliade och han vaknade till, och insåg hur långt bort från mig han låg, varpå han kröp och lade sig halvt på mig. Jamie väger drygt 20 kg, så det blev både varmt och tungt, men alltså….inte har jag ju hjärta att flytta på honom. Jag vet att han självmant brukar flytta sig när det blir varmt, så det är bara mysigt att gosa nära en stund. Även om klockan är halv fyra på morgonen;)

Sen var det ett spöke uppe och gick i natt, när jag precis lagt mig. Jag hörde små snabba steg som målmedvetet gick över golvet i köket, och eftersom jag inte hunnit mer än få ner huvudet på kudden så klev jag upp igen för att se vem av ungarna det var, och vad det var för fel, och det var …ingen. Okey.

Nu är jag inte direkt vidskeplig, och tror inte på spöken på dagtid, men på natten är allt lite annorlunda, så är det bara. Men alla låg som de skulle i sina sängar, och det låter ofta i huset, speciellt när det blåser, så jag släppte det och somnade. Konstigt nog eftersom jag har svårt att somna, det är ju samma film i huvudet varenda kväll. Jag önskar att man kunde byta ut den, jag skulle kunna tänka mig nåt mer rogivande, kanske en naturfilm med valar eller så, inte den där realityskiten ;) Men man får ju inte välja.

Ändå så sover jag bättre nu tycker jag, även om jag har svårt att komma till ro, eller snarare att jag inte är trött, men det går åt rätt håll. Tack gode Gud för det, man blir ju knäpp av att ligga vaken och glo i taket.

Idag hade jag ingen som kunde kika på killarna och Lovelia och Trixie på eftermiddagen, så jag kom inte iväg och tränade, men det var kanske lika bra. Vissa dagar känner man att man bara är sur och tjurig och då är det lite rysk roulette, antingen blir det ett svinbra pass eller ett värdelöst. Idag hade det blivit urdåligt, det insåg jag när jag, Patricia och Corrinda körde Paolo. Absolut noll intresse av att göra något utöver övningarna, men jag gjorde dem, och det var jobbigt, och det känns bra efteråt:)

Plus att vi körde 50 knäböj sen och planka i typ 1,5 minuter.

Sen gjorde jag nåt så gott:) Och nu, mina vänner ska vi komma ihåg att jag inte gillar kokos. Fast jag gör nog det nu. Eller så är det bara tillfälligt vad vet man:) Men man ställer en kokosmjölksburk i kylen, och då blir det ju fast, som det väl alltid är i toppen av burken? Man skopar av den här grädden och så vispar man den slät och lite fluffig, blandar med kvarg om man vill, och kakao, och tjohej så har man som en chokladmousse. Recept från Olga Rönnberg, som hade lite stevia och jordnötssmör i sin men som jag hoppade för det är så jäkla drygt att veva ihop jordnötssmör med något annat, det blir bara joxigt.

Löjligt gott. Just inga kalorier. Skiter i att ha i kokosmjölken i grytor, här ska ätas desserter;) hehe.

I helgen ska Corrinda spela RM, på Öland. Det är typ jättelångt. De ska åka bil, och eftersom jag ibland blir lite hönsmammig även jag, så känns det sådär med så lång bilväg i detta väglag som är. Jag tror inte att jag är bättre bilförare än nån annan, eller jo;) men inte bättre än nån av de som ska köra ner, så det är inte det, men det hade känts bättre om det var riktig barmark. Dock är det spännande för dem att få åka till Öland, och jag är lite avis för jag har aldrig varit där. Nu är det väl en lång bro man ska över och det tillhör inte mina favoriter. Långa långa broar, tunnlar och parkeringsgarage är läskiga. Kan bero på att jag sett för många filmer;)

Kanske måste man åka dit nån gång? Jag har inte varit på Gotland heller, men väl Bornholm. Öar som öar, eller?  Något jag gärna skulle vilja göra nångång är att köra bil i Sverige, och bara stanna när man är trött, och se saker utefter vägen, inget inplanerat eller några tider att passa utan bara en roadtrip. USA ligger högre på önskelistan, men Sverige har så många vackra, lustiga, charmiga ställen. Men jag tror att det inte skulle roa barnen så där väldigt, även om de är helt otroligt enkla att åka långresor med i bilen. De sitter där och tittar ut, lyssnar på musik eller sover. Trixie satt och lekte med Barbiedockor en gång hela vägen från Astrid Lindgrens värld och hem. Ganska jättemånga mil:) Hon var väl tre, fyra kanske ♥

Nu är hon nio:) Min lilla Trixie.♥

Jaha, och det var väldigt så svamligt det bidde idag:)

Jag har så jäkla mycket saker att ta tag i, men orken finns inte så jag skjuter upp det…nu hör jag hur granen barrar..hehe, så det är ju helt klart dags att plocka undan julen. Men det är ett stort projekt så jag måste ladda.

Sen ska Jordan och Jamie vara testpiloter för ett ganska nytt märke på marknaden, nämligen Ossoami och jag ska se till att visa er de jeans och tröjor som ingick i testpaketet, men de bilder jag tagit är borta? Ska ta nya så fort jag kan. Det verkar vad jag sett så här långt vara hur bra kläder som helst:)

Nä men nu ska jag väl hoppa i säng då, det är cirkelfys med Björn inplanerat i morgon, och det missar man inte gärna, så jag får lov att avsluta.

Ha en fin dag:)

Natti natti :)