Familjen Annorlunda

Vad?? Jo att titta på En unge i minuten!!  Hur tänkte jag då, liksom?

Grejen är att jag tycker inte om att föda barn.  Jag tycker om allt annat med barn: graviditet, amning, småbarnstrots, tonårsfasoner..men just det där med att de ska ut hade jag gärna hoppat över :)

Det gör skitont, ingen jäkel kan hjälpa en och det är helt enkelt vedervärdigt, och runt omkring står en massa folk och säger att man är duktig. Ha, ja det är man ju såklart, men just då är det mest bara förbannat ONT.

Sekunden när det är över och bebisen är ute däremot, den kan få gå på repeat i en evighet :)

.

Nu ska jag inte klaga, hittills har jag haft enkla, snabba förlossningar. Väldigt snabba och iom det väldigt intensiva.

Jag slår inga rekord, föder inga barn i bilar eller hissar, men det går undan. På ont och gott, mest gott tror jag, för det har inneburit att jag varit väldigt pigg efteråt.

.

Men jag ska inte titta på förlossningar på TV, det är ett synnerligen osmart drag, ju mer jag kan låtsas som att förlossningen inte finns, ju mindre ångest ;)  Sen vet jag ju att den finns där i slutänden, hur jag än vänder mig så måste den gås igenom, och det är ju ok där och då, för man har ju inget direkt val….  :)

Jag har inte panik eller skräck eller så inför den, men just de timmarna av smärta tänker jag så lite som möjligt på i förväg.

.

Annars har jag idag varit på spädbarnslab med Jordan, för lite forskning och tester av 18 månaders bebisar, idag fick han titta på film och plocka klossar i hinkar. Somnade som en stock i bilen på väg hem:)

Perra åkte upp till vårdcentralen och konstaterade en halsfluss, virus såklart så det hjälper ju föga. Pc får man ju inte.

Klockan 15.00 hade vi ett möte med rektor på Patricias skola, och ja, jo det är möjligt att de två timmarna var de mest bortkastade i mitt liv. Ett sämre möte tror jag inte jag varit på.

Vi trodde väl i vår enfald att är man rektor och lärare på en högstadieskola så har man nån slags koll på tonåringar….

Fel.

Lösningen på att Patricia är utfryst är att hon istf att umgås med den kompisen hon har i klassen, så ska hon börja hänga med de andra tjejerna i klassen… Som hon inte umgåtts med öht. Jomen så funkar det ju, eller hur?

Man går bara fram till dem och säger: Hej, får jag hänga med er? och så löser det allt.

Suck.  Lösningen på att hon får ta emot en massa skit i form av elakheter om sitt utseende, sin hårfärg, sin jacka, sin cykel, sin vad-som-helst , det är att hon går direkt till rektorn och berättar det.

När vi påpekade att då får hon tusenfalt igen, så fick Patricia en omtänksam föreläsning om att det var ju så det var i samhället, inte ens vuxna vågar vittna av rädsla för reprissalier, men på skolan så måste eleverna våga ”skvallra” för att rektorn ska kunna hjälpa…

Herregud vilken enfald som mötte oss idag.  Dessutom var rektorn oerhört dryg mot mig, även mot Perra men värst mot mig. Aggressiv i sitt bemötande och så fort hon inte visste vad hon skulle svara så sa hon :” Okey okey ” i den där hånfulla tonen man använder för att reta gallfeber på någon, om man är 15 år vill säga. Jag får ta emot en hel del sånt här hemma av tonåringarna och 10 åringarna, men jag förväntar mig ett annat beteende av en rektor.

Jag är ju som bekant väldigt förkyld och kan idag inte prata….är hes och får rethosta så fort jag säger mer än en mening…inte optimalt när man helst ville höja rösten och spotta ur sig orden..!

Hon sa, på allvar, att det inträffar MAX 3-4 stölder per år på skolan!  Jag tror hon kommer från en annan planet, för jag hör ju hela tiden om folk som blir av med sina saker där. Vidare gör de enkäter varje år med alla elever, och får fram att 98% är nöjda , glada och känner sig trygga i skolan….eh varken Janelle eller Patricia kommer ens ihåg att de fyllt i sådana.

Övervakningskameror tyckte vi var ett måste att införa, men si det löser INGENTING! Där fick hon medhåll av vice rektor och en lärare? Men alltså?   Det löser ju det mesta! Ingen behöver vara rädd att få skåpet uppbrutet, eller få spö eller nåt? Ingen behöver heller skvallra på någon och få massa skit för det, eftersom allt finns inspelat.  Inget ord mot ord, utan ren jäkla fakta.  De skolor som infört det har ju lyft sig massor. Men det var inte ens diskuterbart.

.

När vi sa att elevantalest stadigt sjunker och att jag dagligen hör folk säga att deras barn inte ska gå där, och att vi inte kommer att låta våra yngre barn gå där, det höjde hon inte ens på ögonbrynet åt, brydde sig inte ett dyft.

Vore JAG rektor skulle jag skämmas över att ingen vill gå på min skola. Men hon tänker tydligen annorlunda, kanske blir det mindre jobb för henne med färre elever?

.

Det enda hon ville var att försöka lösa Patricias akuta situation, som Patricia själv redan löst det mesta av…och hur gjorde hon det då? Jo genom att fråga oss hur vi tyckte hon skulle lösa det.

Jomentjena, ska VI berätta hur de ska göra sitt jobb? Det ska väl finnas färdiga planer, redo att sättas i verket, men nix.

Helst skulle Patricia namnge vilka som gjort vad, men eftersom vi vet att då går rektorn direkt på den eleven så kan man ju inte göra det. När jackan försvann så gick hon direkt på en kille och frågade om han visste något om det?

Killen i fråga tog det ju som ett anklagande, som ju typ alla tonåringar gör! och blev skitsur på Patricia för att hon pekat ut honom. Vilket hon inte gjort. Och så får hon skit för det…. Är det ett smart sätt av rektorn?

Ja, man BORDE kunna tala om vem som gjort vad, men som det är nu på den skolan så kommer först den utpekade eleven, sen hans äldre brorsa, som gärna är kriminell, sen brorsans kompisar från andra änden av stan, och så är helvetet i full gång.  Patricia har varit med om det redan. Been there done that.

.

Nej alltså det här går inte att återge i ord, man måste ha varit där för att fatta. Det låter bara banalt och fånigt, och som att vi överreagerar.  Vi är allt annat än hönsiga föräldrar som tror att våra barn är felfria, men man ska väl för sjutton kunna kräva att ungarna är trygga i skolan? 

Och att skolan tar sitt ansvar och försöker förbättra sig för kommande årskurser?

Idag insåg vi båda två att Patricia är vårt sista barn som går i den skolan, det finns inte skuggan av ett tvivel längre om att det är en skitskola. Det enda som är bra är special läraren i matte som hjälpt Patricia i alla år!  Hon å sin sida är värd sin vikt i guld och jag hoppas att hon förstår det. Vi har sagt det till henne  flera gånger, men jag hoppas att hon verkligen förstår det!  Jag önskar att jag haft henne när jag gick i skolan:)

Nu kommer våra yngre barn att få gå på högstadier inne i stan, med allt vad det innebär av tidigare morgnar, bussresor och kamrater utspridda över hela stan….

.

När mötet var på sluttampen så började rektorn sy ihop det hela, hon ansåg nog att hon fått till det hela bra, inga föräldrar som satt och skrek åt henne typ…och så frågade hon om vi var nöjda. Perra satt helt tyst, jag satt helt tyst, Patricia satt helt tyst.

Till slut , sa jag Nej, det här förändrar ju inget alls, vi har ju inte kommit fram till ett endaste dugg.

Svaret på det var: ”Okey” på det hånfulla sättet, och så samlade hon ihop sina papper och sen var det inget mer med det.

Jag har ju ingen röst, Perra har halsfluss, men vi hade ändå inget att säga. Hon är helt enkelt för mkt. Det är som att köra huvudet i en vägg och vad jag än sagt så hade jag fått ett ”Okey” till svar.

Jag har redan sagt allt till henne en gång, Perra har sagt allt till henne en gång så allt var redan sagt, så det här mötet var ju inget annat är bullshit.  Vi får helt enkelt gå till hennes överordnade. Hennes beteende är det mest oproffsiga jag skådat på länge. Finns inga ord.  Jag vet inte om jag ens ids, för vad liksom? Vi ska ändå inte ha några fler barn där.

Just nu känner jag mig mest bara trött. Faktiskt. Vem fan lyssnar på en?  Skolverket gör det inte, det har de ringt och sagt. Politikerna…jo som om.  Untouchable, som alla andra i maktposition :(

.

Jaja, ska kurera mig så jag kan prata utan att hosta, och sen får vi se om vi ids.

Skolan lär inte våga nåt annat än att se till att Patricia har det bra iaf  :)

.

I morgon ska jag skriva ett Ûberpositivt inlägg som motvikt till det här, jag lovar :)

.

En sak måste jag bara säga , Smulan verkar må bra igen, hon kan hoppa upp på bänken som vanligt och samma med grinden:) Hon har suttit vid ytterdörren och bett om att få gå ut, men jag har inte vågat…!

Men idag på kvällen så gav jag efter för de bönfallande blickarna från golvet och satte på henne en blinkande liten lampa i halsbandet och släppte ut henne. Lyckan hon kände syntes i hela henne:) Hon sträckte på sig och det spratt i benen på henne när hon studsade iväg. Nu hoppas jag att grannarna kör sakta och att katterna håller sig ur vägen så vi slipper vara med om sådana här otäckheter igen!!

.

Nu är det natti natti, i morgon ska jag vara med i Novalies klass och Corrinda och Robbans klass, de har föräldradagar när man är extra välkommen:)  Brukar vara trevligt!

G´natt:)