Familjen Annorlunda

Det uttalas Guns and fucking roses :)

Alltid retar det nån liksom;)

Jag har så mycket jag vill berätta för er, så jag hoppas att ni vill lyssna ♥

Vi tar det väl i kronologisk ordning?

Alltså börjar vi med torsdagen!

Nån gång i höstas beställde jag biljetter till mig och Mirka till Guns n´roses. Inte så att det var direkt dåligt tryck på dem, den sålde slut tämligen omedelbart. Det är alltid jobbigt innan man landat de där biljetterna för man vill ju så gärna ha dem. Det finns ju inte till alla så det gäller att vara rapp på tangenterna, och ha lite tur.

Jag fick tag i ståplatsbiljetter som jag alltid föredrar. Ska man gå med mig så får man stå:)

De har sen legat i kassaskrinet och väntat. I torsdags var det äntligen dags.

Jag har gillat Guns n´roses sen de började, typ 1985 så det är ett tag. Jag inser att jag är extremt trogen mina gamla idoler, jag överger de inte, fast det kanske tar 25 år mellan spelningarna;)

De har låtar som är usla, och de har låtar som är så bra att jag ryser.

 

Hela torsdagen gick jag runt med lite fjärilar i magen, helt stört men jag var lite nervös. Hela veckan hade jag drömt mardrömmar om att något inträffat i sista sekund så jag inte skulle kunna gå, så helt klart var det en väldigt efterlängtad konsert. Jag har aldrig sett dem live förr, av nån konstig anledning.

Nu var jag även lite orolig över att det skulle vara dåligt. Jag menar, deras storhetstid var för typ 20 år sen eller ännu mer kanske. Recensionerna sa att det var världsklass, men det vet väl alla hur konstigt journalister kan bedöma saker. Allra helst musik och film, det är ju aldrig som man själv tycker;)

Men, vi kom iväg. Mirka dök upp här strax efter tre och så susade vi, tills det tog tvärstopp på motorvägen och vi fick krypköra på ettan länge och väl. Det är så märkligt med köer på motorvägar för de kommer plötsligt och så bara löses de upp lika plötsligt utan att man ens ser vad som kan ha orsakat det. Min syster jobbar i Solna, ganska nära Friends arena så vi parkerade där. Sist stod vi i garaget och det tog en evig tid att komma ut, nu fick vi en kvarts promenad i stället som kändes bättre. Och billigare parkering dessutom;)

Vi hade inte käkat så vi tänkte glida in på Max och dra i oss en burgare, men köerna var enorma så vi skippade det och tog en laxtunnbrödrulle i stället som var supergod. En cola till det.

När jag ska på konsert, och har ståplats så är en av fasorna att bli kissnödig och behöva lämna sin plats. Jag har kanske jordklotets minsta blåsa och har ibland dagar då jag kissar konstant. Torsdagen var så klart en sån dag, så jag var på toa hundra gånger innan klockan tre;) Slutade dricka efter tolv typ, och sen svepte jag den där colan.

Vi letade reda på vart vi skulle gå in, och köade där, och så plötsligt var vi inne. Vi tänkte ställa oss direkt men först toa såklart. Jag tappar alltid humöret av åsynen av bajamajor. Jag hatar dem. Jag älskar dem så till vida att man kan kissa, men jag hatar att det inte är riktiga toaletter. De här stod dessutom i mörker, och det finns inga lampor inne på dem, så när man stängde dörren var det kolsvart. Öhhh men vart är toaringen??? Fram med mobilen och på med ficklampan;) Så i ficklampans sken kunde man klara av toabesöket. Galet.

Sen gick vi och ställde oss så långt fram vi kunde komma.

Jag messade med Karro som hade ståplats hon med och så dök hon upp. Plötsligt uppenbarade sig en glipa framme vid kravallstaketet och jag var snabb som en vessla på att trycka in mig där;) Sen blev det en lucka även till Mirka och så småningom även Karro:)

Andra kravallstaket alltså, Men det är så skönt att ha det att luta sig lite på, det skonar fötterna.  Där stod vi och snackade tills Backyard babies började.

Jag trodde att jag gillade dem, men de kändes bara sådär. Okey:) Men snygg logga. Jag har en av deras t-shirt från tidig tid. Står Making enemies is good på bröstet, det är väl en låt misstänker jag, minns inte;)  Och så den här loggan nere vid höften. Den är snygg, men magkort….no can do;)

Sen var det områddning på scen och så klev The Darkness på. Nja, samma där;) Men han får pluspoäng för sina tajta 80-tals trikåer;)

Sen mera råddning på scen och nu började förväntan stiga till max. Plötsligt vällde det in massor av folk vid första kravallstaketet. Kanske kallades det Golden cirkle, jag vet inte, men dit fick jag inga biljetter. Det var en hel del VIP-pass, och v ä l d i g t  mycket öl;) Kikade runt arenan och kunde konstatera att det var fullt. Överallt. Jag läste sen att det var 55.000 besökare Femtiofem tusen! Det är mycket.

Och sen då, så dök Guns logga upp på de stora skärmarna, deras pistoler med rosorna och så hördes ljudet av vapen som osäkras och så avlossades två skott. På skärmen då såklart.(finns på instagram)

Arenans ljudnivå ökade drastiskt och stämningen steg. Ett vansinnigt bra sätt att dra till sig uppmärksamheten och stissa upp publiken. Nu. Är. Det. Nära!

De snurrade på skärmarna en stund, så bytte de till att det stod Sweden på dem och det ökade upp stämningen ännu några hack.

Och så plötsligt var de där!

Rök och dunder och ett jävla röj!

Duff Axl Slash

Det var länge sen jag var på en riktigt stor arenakonsert med ett riktigt hårdrocksband. Det var länge sen jag upplevde den här totala extasen i en arena när 55.000 människor bara skriker ut sin kärlek och glädje. Har förresten aldrig varit på en sån stor konsert när jag tänker efter:) Det överrumplade mig totalt när det efter varje låt fullkomligen sköljde fram en våg av vrål genom publiken. Så högt att öronpropparna inte mäktade med att göra sitt jobb:) På allvar så var det som om en gigantiskt våg av ljud bara rullade bakifrån, ner från läktarna och sköljde över oss. Som att stå mitt i ett akvarium där nån vevar runt vattnet. Fast med ljudvågor.

Jag kan bara ana hur det måste ha låtit uppe på scen. W O W !!

Det fick det att krulla sig i hela kroppen av lycka, av samhörighet med alla andra 55.000 människor, av kärlek till den här grymma musiken och bandet, av extas, av att äntligen få se Guns n´roses live.

Låter väl helt sjukt kanske, men jag tror att alla som var där fattar vad jag menar.

Sådana band finns inte idag. Jo, de finns men de är av det gamla gardet – de riktiga hårdrockbanden från 80-90talet. Och så Bon Jovi då:) Att få uppleva det igen, det var inget annat än mäktigt. Magiskt. Grymt.

 

 

Axl och Slash.
Visste ni att Axl sjöng i gosskör som liten? Det har jag läst nånstans och sen sitter det där i hjärnan. Oviktigt vetande som aldrig försvinner;)

Jag vet också att Axl har en röst med ett av de bredaste registren som någon sångare har, från bas till falsett. Bredare än Maria Carey läste jag nånstans. Men just det, att han kan yla i falsett för att sen bara vrida ner rösten till djupa toner gör den så galet häftig. Han har en av de coolaste rösterna ever, och alla ni som läst här ett tag vet att jag älskar röster.

Duff ♥

Och så mannen, myten, legenden – SLASH. 

Som han kan spela. Så kvicka fingrar som trollar fram de mest magiska toner, Han och hans gitarr är liksom ett. Jag misstänker att om Slash har en kvinna i sitt liv så kommer hon på andra plats efter hans gitarrer, för han älskar verkligen det han gör. Och det syns och hörs.

Dessutom ser han fanimej ut som han alltid gjort. Vissa åldras minsann med värdighet:)

Ja, Axl är inte lika beautiful som han var som ung, men då var han ju å andra sidan som en barnrumpa:)

Men han är ändå inte i så taskig form som folk velat ha det till. Lite smårund förvisso, men han är typ 55 och har levt ett allt annat än sunt liv. Han skenade som en duracellkanin på speed över scenen som han alltid gjort, sprang snabbt, höll i hatten och sjöng samtidigt utan att det hördes minsta flås i hans röst, så jo – helt ok form:) Kommer gå ner de där kilona innan turnén är över;)

Läste sen att han bytte kläder TIO gånger:) Men så körde Slash åttahundra solospel så nåt måste ju Axl pyssla med. Duff bytte tröja ett antal gånger, hade en Backyard babies tischa ett tag det är kul, och Slash han fick inte en enda paus för han var på scen konstant.

Jag har vissa låtar som ligger varmare om hjärtat än andra. Jag är en stor sucker för powerballader och har älskat alla hårdrocksballader som banden började med på 90-talet kanske. Då var det minst en på varje album. Det är så mycket av allt i en powerballad. Mycket bas, trummor, gitarrer och sång. Gärna piano, stråkar och säckpipor också. Mysrys de luxe.

Patience är en sån, som får håren att resa sig på armarna. Och när Axl satte sig vid pianot och spelade November rain då är nästan tårarna i ögonvrårna.

Men samma med de tyngre låtarna, när Axl väser You´r gonna die och alla fattar att det är Welcome to the jungle som kommer så sköljer vågen över arenan igen och jag bara slänger huvudet bakåt, blundar och njuter. Underbart. You could be mine, Sweet child o mine., Civil war….

Så många bra låtar, så mycket bra gitarrsolon, om än aningen för många;) men att se Slash spela är vackert och fick det att gå rysningar genom hela kroppen på ett bra sätt.

 

Och hur kul är Axl inte här då? Med vikingahjälm på;)

I över tre timmar spelade de. Jag ville aldrig att det skulle ta slut. Kunde man skulle jag spola tillbaka om och om igen. När de så gått av en gång och kom tillbaka för extranummer, då vet man att det börjar närma sig slutet och määääh nääääää. jag vill inte att det tar slut!

Men med Paradise City som sista låt och ett fyrverkeribomber och till sist konfetti i gult och blått:) så var det över.

Känslan i kroppen var bara lycka. Öronen ringde som satan trots att jag alltid har öronproppar men det var ett så mäktigt ljud att det liksom inte räckte. Det här är en av de maffigaste konserter jag ever varit på! Och den seglade upp på topp tre som jag redan sagt.

Ihop med Bon Jovi 2013 på Stockholms stadion, då hade jag precis blivit dumpad och fast det kanske låter märkligt så fick den konserten mig att bli stark. Att resa på mig. Att orka slåss. Att samla ihop alla bitar av det som en gång var jag och limma ihop dem till mitt nya jag:)

Och Bruce Springsteen på Ullevi 2016. Det var ren och skär magi i fyra timmar.

Och nu Guns n´roses ♥

 

Jag hade bestämt att jag skulle köpa en konserttröja. Det gör jag typ aldrig, för jag vågar inte använda dem sen ;) Men det var bäst att köpa den efteråt för palla att stå och hålla i den, och det brukar vara så svettigt och  varmt att man definitivt inte vill ta på en extra tröja;)

Men så såg vi ju att det fanns med logga och som det stod Stockholm på….DEN ville man ju ha. Och det ville alla andra med, så den kunde man ju se sig i himlen efter. Vill nån göra mig extra glad så är ett tips att skicka mig en sån ♥ Haha:=)

Men jag skaffade såklart en annan, minst lika snygg om än utan Stockholm.

 

Jag kan leva länge på det här. Men jag vill verkligen verkligen få uppleva det igen. Det är bara så. Få se vad vi kan göra åt det:)

 

När vi äntligen kom ifrån arenan så var det sent. konserten slutade över midnatt och sen skulle ju jag köa för tröjor, inte bara en gång utan två för säkerhets skull;)

Både jag och Mirka var utsvultna, så det blev till att snabba på till bilen och sen köra till närmaste Donken där vi beställde käk. Sen hemåt. När jag tittade på klockan här hemma när Mirka bytte från min till sin bil så blev jag så förvånad att den var halv tre….oj:)

Givetvis kunde jag inte bara lägga mig och somna, utan det snurrade bilder och musik i mitt huvud, jag kollade folks taggar på instagram och njöt ett tag till. Det är asbra med instagram just på evenemang. För genom att kolla hashtags så kan man ju få se alla andras bilder och videos också:) Så bra, speciellt om man själv fått kassa bilder. Jag har som synes snott, men det syns ju från vem/vilka så det är nog ok hoppas jag.

Så småningom hade jag varvat ner så pass att jag kunde somna.

Och dagen efter sov alla ungar till över elva:) jag vet. Det är oförskämt bra, men jag är extremt morgontrött så det är inte så konstigt att det gått i arv. Och kvällspigg och det spelar ju in att kidsen är uppe länge;)

 

Nu är det sent, som vanligt.

Jag har massor mer att berätta så det tar vi i morgon då:)

Natti natti ♥