Familjen Annorlunda

Igår var det sol och ljuvligt väder:)

Jag fick äntligen det där ”vårrycket” som brukar drabba mig mycket tidigare men det har ju varit svinkallt och aptrist att vara ute. Igår röjde jag poolrummet:) Påbörjade iaf.

Novalie fick hjälpa mig att bära ut våra två stora glasbord och alla stolar till det. Eller stolarna var nog utflyttade redan, men det var lite annat jox. Sen fanns det ju plötsligt utrymme att röja på, och jag har skurat av borden och plockat ur nåt skåp. Vi har en fancypancy gasolgrill där inne. Det var det i alla fall när de som bodde här innan oss byggde huset;) Jag HATAR gasol, får ont i själen av det, även om jag vet hur det funkar och jag kan hantera det. Men jag tycker det är läskigt. I husvagnen har jag tagit bort gasoltuberna och vi kör bara på el. Jag vägrar att använda poolrums grillen, fast nu fick jag lite lust att testa ändå:)

Ska kolla hur ledningarna ser ut  och sen kanske skaffa ny tub. Kanske. Skåpet under är husrum för diverse poolgrejor och annat löst. Jag har nu kastat bort det mesta, och ställt in saker relaterat till pool eller Äta i poolrummet där.

Det låter fränare än det är förresten – poolrum. Det är ett jäkla stort uterum, oisolerat , fuktigt och med en stor gammal pool som jag inte vågar fylla upp med vatten för den är så rostig i sargen. Och så är det nåt fel på pumpen, och så måste jag klättra upp på taket och koppla på solfångarna som säkert är trasiga;) Allt är från 1973 så det är nästan nytt;) hehe.

Poolduken och pumpen är några år bara, men det mesta behöver massa jobb och jag pallar inte. Jag trivs ändå inte där inne och det funkar fint som skräprum.

Jag råkade lyfta blicken upp mot ett hörn där inne…. och skåda!

Min brudbukett :) Den skira spindelväven ramar in på ett sprött vis. Beautiful. Inredningsdetalj deluxe:)

Även brudnäbbarnas små buketter fanns kvar…Tjusigt värre.

Det är i dagarna 10 år sen vi gifte oss. Den 22 maj, då vi varit ihop i tjugo år. Med andra ord skulle vi ha varit ett par i 30 år i dagarna. Insåg jag exakt nu. Om inte….;) Det är ju även i dagarna fyra år sen som skilsmässopappren kom med posten…typ dagen innan vår bröllopsdag.

Finkänslighet är överskattat. Jag försöker glömma den känslan, det slaget i magen som på allvar fick mig att krypa ihop på golvet i hallen och kippa efter luft. För att sen för första gången på flera månader ringa honom. Bara för att bli bortklickad. Som sagt, man kan sköta saker på olika vis. Fram till dess så trodde jag på allvar att han bara fått en tillfällig flipp i huvudet, men då, med pappren från tingsrätten i handen insåg jag att det var på riktigt. Han ville skiljas, och han ville göra det utan att ens våga säga det till mig face to face. Jag tror aldrig att jag har varit mer förtvivlad än då. Eller hatat mer än då. Jag tror heller inte att min pappa som kom hem till mig då, någonsin varken förr eller senare sett mig i det skabbiga tillståndet. Sorry för det ♥

Min brudbukett var vacker när det begav sig. Typ i rosa och vitt om jag inte missminner mig. Men det var aldrig tanken att spara den såhär:) Den var dock väldigt fin i torkat tillstånd i några år, och fick hänga kvar. Nu ser den ju ut som nåt ur en skräckfilm;)

Jadå, jag ska kasta den, ska bara klättra upp och låta bli att andas samt sopa ner den i en plastpåse:)

På kvällen var jag tvungen att åka och handla mjölk så jag tog med Novalie och massa återvinning och åkte förbi sopstationen. Normalt tar jag hellre med min återvinning till den stora stationen för där har de öppna containers, bara att kasta i hela påsen, här måste man ju pilla i en burk i taget…

Hatar att slösa tid:) Men fick iväg en del. Bara resten kvar..Typ massor. Och otympligt skit, skulle behöva en sopbil direkt på tomten;) Eller en sådär sopmalare. Och sen en container.

Novalie markerar att vi varit där. Important stuff. Det gör väl alla? ;)

Idag var det ännu mer ljuvligt ute. Ungarnas skola har en gång om året en Kulturdag. De visar upp lite kulturiga saker de gjort och det säljs fika och sånt där.

Jamie och jag åkte dit till tio när det började och sen hängde vi kvar tills det slutade vid halv två. I år hade de gjort lite annorlunda, och det var kanske inte till det bättre, kändes rörigt och ostrukturerat. Men jag gillar det ändå:) Jag stod mest och snackade med andra mammor, och så kikade vi runt några vändor. Helt omöjligt att få skolbarnen att berätta vad de ville att jag skulle vara, så det är bara att glida runt:)

Trixie messade och bad att jag skulle komma till hennes klassrum och testa nåt som hette Make it equal.

Jag travade dit och hon satte mig framför en dator och tyckte att jag skulle göra nåt räknespel. Jag riktig kände hur det krullade sig i hela kroppen och irritationen var ett faktum. Jag hatar fan siffror. De säger mig inte ett skit. Bokstäver gör mig nyfiken och jag älskar dem. Men siffror….”Näe Trixie jag vill inte!” Som en obstinat skitunge bara vägrade jag att göra det och fick lov att gå och fika i stället: Tack Trixie:)

Jag kan inte räkna, det är inget jag hittar på och det är inte för att jag inte försökt. Jag har skitsvårt med de enklaste talen, och räknar på fingrarna eller inte alls. Om man bara d r a a a a r ut lite på svaret och låtsas tänka efter så kommer alltid nån annan och säger svaret:) Eller så använder man en miniräknare. Häpp.

Trixie är på en liten skolresa, de åkte direkt efter skolan. Jag tror att jag är nån klassförälder….brrr, missar alltid sånt eftersom jag tadaaaa….struntar i föräldrarmöten:)

Jag har för länge sen insett att det tas upp ungefär inget intressant på dem och låter bli att gå. Eller nä, jag går om jag kan, men det är nästan alltid så att de lägger flera klassers möten på samma dag och tid och då kan jag omöjligen klona mig. Måste välja alltså. Och hur man än väljer så missar man en del saker. Som klassförälder. Nu brukar jag få vara i de högre klasserna eftersom det oftast går efter klasslistan och vi kommer sist, men i Jordans klass var jag nog i höstas.

Jaja, i morgon ska jag åka dit och göra min plikt:) Lekledare och chaufför hem.

Trixie hade packat själv, det enda hon ville ha hjälp med var att leta reda på en ryggsäck, och sovsäck.

Nu ikväll har de badat….det kan inte ha varit varmt:)

Patricia och Simon åkte och hämtade paket till mig:)

Nyheter på godishyllan:)

Jag ägnade mig åt att skura kylskåpet som ska stå i förtältet. Det har stått i poolrummet, och förra året använde vi det inte eftersom vi inte stod säsong. Nu hittade jag min favoritvisp-skål….;)

I kylskåpet stod den, med något som kanske var grädde för ett eller två år sen…. Jag är lite osäker på när jag använde det senast, men vet att det var till ett kalas när jag bakat tårtor och ungarna blev sjuka. Sen blev det svinkallt ute och kylen slutade kyla. Säkert två år sen.

Vispskålen var grön, dammig och det yrde mögel om den. Fyyyyyy!

Jag har funderat på vart den tagit vägen, men inte haft en tanke på att titta där, jag var säker på att jag tömt allt.

Kylen är nu skurad, med klorin och mögeltvätt, och det står en burk med ättika i den. Just nu doftar det inte speciellt gott där, ättika och klorin….men det blir nog bra:)

Skålen ligger i soporna. Fast det var surt, min favorit. Får köpa en ny på Biltema, hehe.

Nu ska jag hoppa i säng, har kollar på en gammal Rockyfilm, alltid lika bra:)

Natti natti