Familjen Annorlunda

Jag har ju tagit tag i min inredningsådra. Den har slumrat i många år, ni vet med småbarn och sådär så kan det ibland vara svårt att upprätthålla den pedantiska ordning som jag annars är världskänd för. Det är lite synd eftersom ni då inte har fått uppleva min inredning i sin fulla glans.

Men jag gör ändring på det nu! Nu är det dags att även ni får ta del av mina enkla tips att få det både stilrent och hemtrevligt. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Sist så lovade jag er att visa mina makalösa fönster, som det inte finns maken till på i alla fall den här sidan av jordklotet. Jag har hört att det kan finnas dess motstycke i vissa små otillgängligt belägna bergsbyar dit inga moderna människor tagit sig. Det är bara ett obekräftat rykte, och jag tvivlar faktiskt starkt på det. Jag menar…vem kan på allvar mäta sig med detta mästerverk?

När solen skickar sina avslöjande strålar genom rutan så är det nästan outhärdligt vackert!

Breathtaking deluxe.

Så här års infaller två händelser som inte förekommer mer än två gånger om året. Det gör effekten åtråvärd och unik. Det gäller verkligen att vara snabb om man ska hänga med på det här tåget.

Det ena är att solen står så långt att den skiner in med full styrka genom det magnifikt utsmyckade fönstret och därmed kommer åt att belysa de där små bortglömda skrymslena. De där man så gärna vill visa upp, men utan rätt belysning faller det platt.

Det andra, och det är avgörande för att få den fulla effekten i det hela, det är att husdjuren fäller sin vinterpäls. Och när man gör det så måste man även smula ner med valfria smulor, det vet ju alla. Det är sen gammalt. Och resultatet blir ohyggligt spännande. En sån dynamik i skuggorna, där de små tunna avlånga av pälsen möter de lite mer uppstudsigt oregelbundna smulornas det får man bara fram så här års.

Sällsynt.

Ovanpå köksbordet ska det synas att vi lever tycker jag. Det är min röda tråd genom hela huset.

Det ska synas att vi lever.

Och hur skapar man bäst den visionen även om ingen är där i fysisk närvaro? Jo, man efterlämnar vissa personliga föremål, lämpligen kaffeglas eller oboymuggar. Just detta stilleben skapade jag med hjälp av Doris matburk i glas längst bort,en trave böcker, en ljusstake sen i julas ( det är ytterst viktigt för att få med historien i det hela, vi får aldrig glömma vår bakgrund) en vattenkanna med en skvätt vatten i, glas och muggar som sagt. Även en överbliven tallrik med bestick fick sin rätt plats här. Men jag lade även till några detaljer – ketchupflaskan är tacksam att möblera med då den är rätt kaxig i sitt utseende, men missa inte de små tortillachipsen och den halva smörgåsen som jag letade så länge efter för att få exakt de rätta färgerna. Det kan ta tid innan man hittar just sina accentfärger, men det är så värt att vänta på dem. Pricken över i här är ändå helt klart den lilla kannan med sås i.

För den lilla extra touchén så valde jag att även lägga dit grytunderlägg, tänk på att inte lägga dem prydligt, visionen av liv kommer när man får till dem sådär lite slarvigt. Det är en svår konst, inte alla har det rätta handlaget, men jag kan stolt säga att jag är nära perfektion nu. Vill man så kan man utesluta blomsterprakten, det är inte nödvändigt, det kan kännas lite overkill med fräsch grönska här. Sen, till sist. Mitt hetaste tips måste ändå vara reklam! Att strössla lite reklamblad över bordet, gör varje kök fulländat.

Glöm heller inte att inte dra in stolarna, men det vet ju alla att det är första knepet för att få det att se livfullt ut. Som en liten men pikant detalj har jag valt att låta en liten del av handklovarna sticka fram på bilden. Det blir som en fråga som hänger i luften:

-Vad gör hon med dem? Vad använder hon dem till? Vem använder hon dem på?

Det kan dock dra oönskad uppmärksamhet till den vadderade och ljudisolerade fängelsehålan i källaren där jag håller män fångna, så det är en svår balansgång.

Ett kök består ju inte bara av köksbordet, det är viktigt att komma ihåg även de andra utrymmena. Glömmer man dem så blir intrycket att det är ogenomtänkt. Man måste hålla sig till samma linje hela vägen. Den här bilden är tagen vid förra fotosessionen när jag visade inredning, men jag försöker hålla den här stilen konstant. Här på köksön har vi en viktig detalj som faktiskt alltid får stå framme i fullt fokus och det är det makalöst vackra toastjärnet i rött. Det ger en harmoni åt hela köket där det står med sina rännilar av  smält ost längs kanterna. Magiskt. Här följer jag även upp fint från bordet med en påse tortillachips. Tidningen placerar jag där för att ge ett intellektuellt intryck, även om man uppskattar skönhet ska man inte underskatta värdet av den skrivna nyheten. Jag matchar tidningen med kameran. Det är en lek med konsten, att skriva är en konstform, och så är även fotografering. De två hör ihop. Utan den ena skulle det inte alls bli samma stämning i bilden.

Det är tyvärr lite svårt att urskilja min vackra drapering av handduken bakom pinatan men den är inte mindre viktig för det. Övning ger färdighet även här, så ge er inte om det inte blir perfekt första gången.

Om ni vill så kan jag göra en tutorial på hur jag gör min handduksdrapering?

Bakgrunden är viktigt för helhetsintrycket av bilden, och här väljer jag oftast att duka fram ett oväntat sällskap av husgeråd. De olika föremålen gifter sig med varandra, och materialen kontrasterar fint. Att blanda plastflaskor med mjölkartonger ger en karaktär åt bakgrunden som är svår att uppnå, men med mina råd och tips så är du en bra bit på väg.

Jag har pratat en del om hur viktigt det är med detaljer. Man ska aldrig underskatta dem. Men man måste vara konsekvent. Jag brukar jobba mycket med olika teman.

Jag har just nu ett tema som jag kallar Våld och Vapen. Jag har kört på det ett tag nu faktiskt, kanske två tre år. Det är ett säkert kort om man vill låta barnen vara med och inreda. Jag ska vidareutveckla det en annan gång, men det är tacksamt att ha ett par handklovar som sagt. Speciellt om man bjuder hem någon snygging. Man vet liksom aldrig vart det kan leda.

Oavsett hur det slutar, så är ett par handklovar på sängen en icebreaker, ett sätt att på ett enkelt och naturligt sätt inleda en diskussion om preferenser.

Jag har fått förfrågningar om att göra en påskspecial och även ett vår och sommarreportage om hur man får till den perfekta trädgården, uteplatsen och sist men inte minst – det kommer såklart en campingspecialare i sommar. Att inte ge avkall på sin inredningsstil när man är i husvagnen, det är en utmaning men jag börjar närma mig även där. Ni ska få en sneekpeak:

Mer kommer när jag fått husvagnen på plats.

Tills dess får ni hålla utkik efter nästa inlägg där jag delar med mig av hur jag tänker kring teman. Det kommer att beröra på djupet.

 Vill ni läsa det förra inlägget om inredning, där jag visade bland annat min potatisodling så finns det HÄR 

Stay tuned for more fantastic stylish tips :)