Jag frågade ju er vad ni ville läsa om, och det var kul att se vad ni hade för funderingar:) Ni får gärna fortsätta önska er inlägg.
Idag tänkte jag ta och skriva om det första:)
Hur du ser på dina barns utbildning/framtida jobb/dylikt. Skulle du vara ok med om de inte ville gå klart gymnasiet, hur tänker du kring vidareutbildning, är det viktigt för dig? Skulle du peppa eller försöka avråda från att försörja sig på något mer ”instabilt” yrke, exempelvis inom konst? Är det något du absolut Inte skulle vilja att dina barn arbetar med? Något du skulle tycka att det vore skoj om något av barnen jobbade med? Osv :)
Ja hur tänker jag? Förut så var ju gymnasiet lite viktigare än nu. Eller snarare, VAD man valde var viktigare för det gick ju att välja bort ämnen. Jag valde såklart bort matte i en grisblink eftersom jag kunde, och sökte dessutom gymnasielinje efter vart man slapp den. Jag kan ju inte räkna, och det är inget jag kan lära mig heller, det är inte så enkelt. Jag är totalt sifferblind.De säger mig inget och jag får inte ihop det alls, Jag kan inte tänka logiskt kring siffror och HATAR att så mycket har med dem att göra. Alla dessa logiska pussel och skit, om det är tre pinnar här och tre pinnar här vad ska det då vara i den här tomma rutan? Inte fan vet jag. Fattar inte ett skit. Men jag är ju extremt logisk i annat. Men siffror och jag är inte kompatibla.
Det är ju mindre bra att jag valde bort matten kan man ju säga, eftersom jag har velat gå utbildningar där matte varit ett krav. Och jag kan inte lära mig, alltså är det ingen idé att försöka läsa in det. Jo, OM jag hade velat något tillräckligt mycket så hade jag gjort det, med dit kom jag aldrig:)
Idag så ger ju alla gymnasieutbildningar högskolekompetens. Spelar inte så stor roll om du går Bygg eller Sam.
Alltså tycker jag att de ska välja gymnasieprogram exakt efter vad de är intresserade av. Jag styr de inte ett endaste dugg i slutänden även om de såklart bollar med mig och jag har åsikter:) De här ungarna är uppfostrade att tänka själva och kan argumentera för sin sak. De är kloka.
Jag tycker dessutom att de kan försöka ha så kul som möjligt. Inte välja ett tufft program på en skola där medelbetygen är snäppet under det högsta om de känner sig skoltrötta. Varför plåga sig? Om godkända betyg i tex estetisk ger samma möjlighet att läsa vidare, och du brinner för det, läs det då.
Inget av mina stora barn har haft siktet inställt på att bli läkare eller advokat. Janelle gick Sam, men hade planer på att gå just estetisk men råkade sen besöka Katedralskolan, och då var det kört:) Att få gå i en skola som ser ut som Hogwarts när man är en Harry Potter älskare det gör att man kan gå Sam.
Patricia började på Sam, för att hon blev ”lurad” av en ”kompis”. Hon ville gå stylist, ihop med den här kompisen, men eftersom tjejen sa att hon ångrat sig och sökt nåt annat så ville inte Patricia gå själv. Hon var väldigt osäker när hon gick i högstadiet. Hon sökte i stället och kom in på Sam. Hennes ”kompis” sökte stylist och kom in. Det fanns bara en skola här då som hade det, och eftersom Patricia knappast ville vara i närheten av den här tjejen efter det där ( det var massa annat skit också) så bytte hon i stället till Turism, eftersom även hon har så svårt med matten att hon inte klarade av den på den nivå som krävdes.Bland annat.
Patricia har alltid velat gå stylist och jag försökte verkligen få henne att välja det, trots att hon trodde att hon skulle bli ensam för jag visste att hon skulle ångra sig. Så att jag inte styr de ett endaste dugg som jag sa, det stämmer ju inte alls vid närmare eftertanke;)
Hon ville så gärna, men vågade inte vara själv. Och som hon ångrar sig idag. Det är ju hennes största intresse, allt som har med skönhet, hudvård, hår och kläder att göra. Att gå vidareutbildningar inom sånt kostar pengar, finns få utbildningar som är Csn-berättigande osv.
Det visste jag ju, och jag visste att hon skulle ångra sig, Om jag inte var tvärsäker på det så skulle jag (nog) inte försöka styra dem.
Corrinda vill bli polis:)
Det har hon velat sen hon var liten, och det tror jag att hon kommer passa superbra som. Hon är lång och stark, empatisk, har lätt att prata med folk, och kan ta folk. Empatisk och klok. Bra polisämne helt klart.
Hon velade mellan bygg och Sam Beteende, och valde det senare.
Hon tycker psykologin är spännande, och det känns som han valde helt rätt. Hon bör ha noll problem med de fysiska testerna och ligger finfint till även i betyg. Polishögskolan ska vara överlyckliga över att få henne:)
Robban vill helst inte gå något alls, men det blev el. Passar honom bra för då är han klar efter gymnasiet. Fördelen med praktiska linjer.
Att de INTE skulle gå gymnasiet är inte ett alternativ.
Att de inte går vidare i högskolan, det är deras eget beslut, men gymnasiet tycker jag hör till min uppgift som förälder att se till så att de kommer igenom. De är inte stora nog att begripa att det är skillnaden mellan typ liv och död. Eller i alla fall skillnaden på att få ett jobb de trivs med eller behöva ta det som finns oavsett om de hatar det.
Det är mitt mål, att de ska kunna jobba med något som de gillar, något det trivs med och något som gör dem glada. OM det sen är polis, gamewriter, fashion, kassan på ica, politiker eller skura golv på sjukhuset det är sekundärt, så länge de trivs.
Jag vet inte ännu hur jag gör om något av barnen vägrar, det är ju svårt att tvinga någon, men än så länge har det inte varit ett problem. Jag tror att jag skulle försöka tvinga dem:) Ta till de klassiska barnuppfostran-knepen : Hot och mutor. Funkar allt som oftast.
Okey, Men det finns såklart jobb jag inte vill att de ska ha:)
Nummer ett är Parkeringsvakt. Jag har inget emot att det finns regler runt parkeringar, men så jäkla många parkeringsvakter ser det som sitt mission att sätta dit folk. Jag höll på att få en p-bot för att jag gick tio meter till maskinen för att köpa en biljett. När jag kom tillbaka stod han och skrev och jag bara: ”Öhh?” och viftade med biljetten. ”Är det okey att man går och köper biljett eller?” Det tog mig ju typ en minut.
En annan gång stod jag intill min bil när en kvinnlig p-vakt hoppade ur sin bil som stod parkerad vid min och lappade den. ”Men hallå?? Vad fan pysslar du med?” ”” Jaha, men jag kan inte ta tillbaka den, du får överklaga” Och som jag överklagade, och som man måste stå på sig för att få rätt. Det händer typ aldrig, men till sist hade jag väl tröttat ut dem för de gav med sig. Aldrig i helvete att jag pröjsar en felaktig p-bot. Inte när jag har vittnen:)
Så p-vakt går fetbort. Och jag ber om ursäkt till alla p-vakter som är schyssta, jag har träffat sådana med:) men de är få.
Sen har vi de här farliga yrken där polis ingår, och även brandmän. Jag vill ju inte att mina ungar riskerar livet, men å andra sidan är det så viktiga yrken. Alltså är det okey, men jag kommer ju oroa ihjäl mig. Men samtidigt vara sjukt stolt över att de gör viktiga insatser.
Att jobba på reningsverket vill jag inte heller att de gör. Gå och andas in folks exkrementer och vänja sig vid stanken, nä tack.
Legosoldat är inte heller så fräscht, så det hoppar vi över, men det är fritt fram att bli militär.
Det finns säkert en hög till med yrken jag inte skulle bli superlycklig över att de valde, men till syvende och sist har jag väldigt lite att säga till om där. De måste få välja själva. Även p-vakt alltså.
Skulle nån vilja bli konstnär- så är det fritt fram, men då får de gå ett estetisk program först, för de behöver ändå en grund, och sen finns det väl högskolor för massa sånt? Typ textil, och sånt? Jaja, det är ingen som är direkt konstnärlig så det lär inte ske:)
Jamie kanske blir musiker förvisso, med sin kärlek till gitarrer:)
Men visst får de välja även annorlunda yrken. Jag skulle absolut stötta dem.
Vad det gäller betyg så vet jag att jag kanske är lite annorlunda. Jag kräver att de gör sitt allra bästa. Thats it.
Inte toppbetyg, eller straff om de inte presterar efter mina förväntningar.
Alla är inte läshuvuden, och att tvinga dem att plugga många och långa timmar fast det inte fastnar i huvudet gynnar ingen. Allra minst gynnar det dem. Man tar ifrån dem lusten att vilja fortsätta plugga. Så tror jag.
Sitt bästa. Det är gott nog åt mig:) Och jag tror att det blir bäst så i slutänden:)
Jag håller med om att man bör se till att ens barn går klart gymnasiet. Men vår äldste gick första året och på höstterminen i tvåan grät han när han gick till skolan, det gjorde ont i mammahjärtat att se sin sjuttonårige son vara så ledsen och må så dåligt. Så vi beslutade att han fick hoppa av, idag har han jobb på Airhop, inte världens tjusigaste eller mest betalda men han får in pengar och får göra det han älskar mest i hela världen, nämligen hålla på med Parkour, han är jätteduktig och både tränar själv och är tränare. Han fyller 20 om två veckor, så har möjlighet att läsa upp det han behöver på Komvux, inte det bästa men en lösning. Nästa grabb i ordningen går andra året och är helnöjd så det är så olika hur barnen är.
Ja. Man måste alltid utgå från barnet. Alltid :) Som du gjorde ❤❤
Våran äldsta dotter går ut gymnasiet i år hon va säker redan när hon gick i femman vad hon skulle bli när hon blev stor ? hon skulle bli lärare i språk. Vi har alltid störtat henne i detta när det kom till gymnasiet val så saana hon själv att hon skulle gå samhällsprogrammet för att det fanns på våran hemort, vi föräldrar sa humanistprogramet tjurig blev hon såklart men vi sa att vi åker till skolan som har humanistprogramet och kollar in programmet och skolan, idag 3 år senare tackar hon för att jag stod på mig för det har varit 3 år som varit dom bästa skolåren som hon någonsin har haft. Nu i vår så söker hon sig vidare till universitetet för att läsa lärarprogrammet inriktning språk. Hon vill bli spanska och engelska lärare på gymnasiet.
I min värld finns det inget annat än att allt man ens KAN rimligt begära av sina barn är att dom försöker och gör sitt bästa. Mer är för mig omöjligt. Om det resulterar i E eller A är spelar det ingen roll, men jag skulle aktivt jobba med dom för att hjälpa dom hålla motivationen uppe och är skolan för lätt/svår hjälpa dom att hitta ett sätt att få lagoma utmaningar. Jag hade själv på tok för lätt för mig i skolan och det resulterade i att jag inte öppnade böckerna alls, gjorde proven enbart och fick mellan G-MVG på så sätt Jag önskar inte mina barn det, för att ha för lätt är inte heller enkelt. Så jag vet med mig att skulle inte lärarna kunna anpassa skolgången tillräckligt, så att det passar högt som lågt så skulle jag baske mig göra egna uppgifter för att nå samma mål och på så vis stötta mina barn. Men så är jag själv uppväxt med att jag duger som jag är och har aldrig haft mer krav än att jag gör just mitt bästa.
Alltid spännande att få höra dina tankar angående barnuppfostran lite mer ingående än vad om kommer i med i vardagspratet. :)
nu har jag inte läst kommentarerna så nån annan kanske har hunnit före, men att säga ”alla program ger högskolekompetens” är väl inte helt sant… så länge du läser matte B, engelska B och historia A så funkar det ju men det är inget man får ”gratis” direkt, nu läser iofs alla historia ”på schema” (dvs inte dom individuellt val) efter GY11 reformen men när jag själv gick gymnasiet (2010-2013) fick jag ju tvunget läsa dom som ”extra” ämnen om jag ens ville ha behörighet… :)
Det är ju orimligt att förvänta sig att alla 15-16-åringar ska välja ”rätt” för hela sin framtida yrkesbana. Själv gick jag en praktisk gymnasieutbildning och jobbade inom området i nästa 10 år innan jag valde att börja plugga igen. Ett par terminer för att komplettera gymnasieutbildningen och strax innan jag fyllde 30 började jag mina universitetsstudier. Jag ser inga nackdelar med att jobba några år innan man väljer universitetsstudier, tvärtom, det är en fördel att ha en del livs- och jobberfarenhet. Studiemotivationen är ofta högre och man är mer säker på sitt val. Jag har jobbat som universitetslärare några år och mött alltför många som valt utbildning utifrån föräldrarnas önskemål, vad de tror ska leda till hög lön eller så har de valt samma utbildning som kompisar eller pojkvännen. Studieresultaten brukar inte bli så bra….. Så jag håller med, låt ungdomarna välja gymnasieutbildning utifrån intresse och stressa dem inte med krav på fortsatta studier direkt efter gymnasiet. Vägen till drömjobbet är inte nödvändigtvis kort och spikrak, utan den krokiga lite längre vägen kan ofta vara mer utvecklande.
Det är ju orimligt att förvänta sig att alla 15-16-åringar ska välja ”rätt” för hela sin framtida yrkesbana. Själv gick jag en praktisk gymnasieutbildning och jobbade inom området i nästa 10 år innan jag valde att börja plugga igen. Ett par terminer för att komplettera gymnasieutbildningen och strax innan jag fyllde 30 började jag mina universitetsstudier. Jag ser inga nackdelar med att jobba några år innan man väljer universitetsstudier, tvärtom, det är en fördel att ha en del livs- och jobberfarenhet. Studiemotivationen är ofta högre och man är mer säker på sitt val. Jag har jobbat som universitetslärare några år och mött alltför många unga vuxna som valt utbildning utifrån föräldrarnas önskemål, vad de tror ska leda till hög lön eller så har de valt samma utbildning som kompisar eller pojkvännen. Studieresultaten brukar inte bli så bra….. Så jag håller med, låt ungdomarna välja gymnasieutbildning utifrån intresse och stressa dem inte med krav på fortsatta studier direkt efter gymnasiet. Vägen till drömjobbet är inte nödvändigtvis kort och spikrak, utan den krokiga lite längre vägen kan ofta vara mer utvecklande.
Verkligen viktigt att välja efter genuint intresse tycker jag – det man är intresserad av på riktigt blir man bra på och kommer att trivas med. Alla teoretiska gymnasieprogram ger grundläggande behörighet till högskolestudier. Sedan kan vissa utbildningar kräva specifika kurser. (Det var bland annat därför jag läste Naturvetenskapliga programmet – ger behörighet till allt). På praktiska program har eleven rätt att läsa in grundläggande behörighet för vidare studier. (Man kan tex inte börja på läkarprogrammet direkt efter bygg på gymnasiet.)
Så underbart inlägg :D. Tummen upp för detta :D
Hellre att mina barn jobbar på reningsverket än inte kan försörja sig själva…
Givetvis om det vore det enda arbetet överhuvudtaget som fanns, det trodde jag liksom alla fattade:)
Men eftersom de varit där på studiebesök och höll på att kräkas så är det inget jag önskar dem.
Ok då förstår jag :-)
Ja man hoppas ju att barnen inte får ett jobb som de bara ser som en plåga utan något de utvecklas inom och genuint trivs med… jag är själv barnmorska och tycker jag har världens bästa jobb. :-). Men ingen av mina pojkar tycker det verkar lockande tyvärr :-D
Dessa studiebesök på reningsverket alltså. Jag har varit där TVÅ gånger på studiebesök sedan jag började på Uppsala universitet. Uppsala verkar väldigt förtjusta i besök på reningsverket.
Sjukt äckligt. Jag har låtit mina ungar slippa ?varför liksom? De fattar nog mer av ritade scheman hur avlopp funkar än att gå där och må illa:/
Intressant att läsa!
Fast jag tycker att du verkar ha en lite skeptisk inställning till universitetsutbildningar, eller missförstår jag dig?
Att läsa på universitet är liksom inte bara ”läkare eller advokat” (det är två långa krävande utbildningar med höga intagningskrav). Det finns så otroligt mycket mer ju! Man kan läsa tvspelsdesign, journalistik, biologi, sjukgymnastik, osv osv i all oändlighet!
En person som gillar att jobba med små barn har ju en enorm fördel om hen utbildar sig till förskollärare! För det första förstås att hen LÄR sig en massa viktiga saker – om pedagogik, utbildningspsykologi, läroplaner, små barns lärande m.m. Och för det andra kommer personen dessutom bli eftertraktad på arbetsmarknaden och få högre lön.
Att plugga efter gymnasiet är givande för att man lär sig viktiga saker och så ger det större trygghet som anställd!
Ja du missförstår:) eller jag var snarare otydlig.
Det jag menade var att man inte behöver ha MVG i alla ämnen, tokplugga hela gymnasiet för att kunna komma in på tex förskollärarutb på högskola. Det räcker ofta med ok betyg, inte på allt men på flera. Advokat och läkare kräver väl fortfarande toppbetyg?
Jag tycker absolut att det är bra med utbildning, och är inte skeptisk till högre studier:)
Men kräver inte att de ska plugga vidare efter gymnasiet utan det är deras eget val. Ingen utom Corrinda har ett yrke i sikte som är deras dröm. Då behöver man inte plugga vidare bara för att.
Den dag de kommer på vad de vill göra är det enklare att satsa på högre studier :)
Här måste man gå som lärling ett visst antal timmar (många hundra) efter avslutat gymnasium innan man är elektriker.
Ja så är det nog här med, men det är ju som att jobba:)
Ja, den gymnasieskola som finns nu ger inte alla högskolebehörighet, samtliga yrkesprogram kräver tillval för allmän högskolebehörighet, och ska man senare läsa något som kräver särskild högskolebehörighet krävs mer, dock finns möjligheten att i efterhand komplettera gymnasiet med ”basår” för att komma in på högskola, ibland en taktisk väg att gå då det blir gynnsammare intagspoäng än för de som kämpade hårt från början. Men sedan ska man inte bara komma in på högskola, man ska komma ut också, tyvärr många avhopp då förkunskaper och studievana brister. Viktigt att tänka på att de som har bäst arbetsmarknad och ofta bra inkomster ganska snabbt många gånger är de som gått yrkesprogram.
Ja, man måste välja till. Men man KAN få högskolebehörighet i alla program . Man kan alltid läsa mer. Och mer och mer och mer. Men om man inte vet vad man vill då?
Jag tycker det är bra att möjligheten finns, och sen får ungarna försöka utröna vad de vill bli i framtiden :)
Och visst är det så att yrkesprogram ofta ger både jobb och bra inkomst:)
Tack för att du svarade på mina frågor :) Tycker det är intressant att höra hur andra resonerar kring det eftersom min egen utbildning var ganska förutbestämd. Mina föräldrar skulle ”aldrig” accepterat något annat än naturvetenskap (”aldrig” för att alltså jo skulle jag verkligen hatat natur skulle de väl brutit kontakten med mig eller sådär, men jag är helt enkelt uppvuxen med att det är det enda som gäller). Och det har alltid varit helt självklart att jag måste läsa vidare, antingen som akademiker inom naturvetenskap eller civilingenjör. Nu ville jag läsa natur och sen har jag ju fortsatt på universitetet och är snart färdigutbildad, men trots att jag trivas kan det stundtals störa mig mig lite att jag inte ”valt det själv” egentligen. Föräldrarna är förvisso ändå inte särskilt nöjda med mig och min utbildning trots att jag valt det de velat, men tja, jag är nöjd iaf och det är väl det viktigaste. :) Oj, nu blev det jättemycket svammel här. Jag skulle som sagt bara tacka för att du skrev mitt önskeinlägg. :)
Varsågod :)
Jag tänker att om ungarna får välja själva så kan de inte komma sen och skylla på mig att nåt blev fel:)
Det kan de säkert ändå förvisso ?
Jag är nog väldigt tvärtemot dina föräldrar här, men tror att de är högutbildade? Det är ju inte jag, men för mig är det viktigare att man trivs med sitt jobb än att man har hög utbildning . Jag kunde blivit något annat än barnsköterska men det var vad jag ville. Som högre utb får du inte ägna tid åt det jag ville jobba med nämligen ta hand om barn. Då får du massa pappersarbete ist och det intresserade inte mig . Mina föräldrar var stolta över mig som skötte sjuka barn, även om jag inte var sjuksköterska eller läkare, och det är jag över mina barn med. Det är viktigt även med fotfolk så är det bara:)
Ja, mina föräldrar är båda högutbildade (och ganska stora delar av min släkt i övrigt). Nu trivs ju jag bra med min utbildning (det känns ganska vemodigt att jag tar examen i juni efter att ha studerat 5,5 år på universitetet), och jag hade kanske valt precis samma om jag fått fria händer, men det är ju svårt att veta. Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att det BEHÖVS många olika yrken för att samhället ska fungera, och jag tycker att mina föräldrar stundtals kan ha en väldigt trist inställning när de ”ser ner” på andra med lägre utbildning. Jag kanske kommer vara involverad i cancerforskning eller dylikt i framtiden, vilket såklart är viktigt. Men det är också viktigt att det finns elektriker och ställningsbyggare och kockar och läkare och förskollärare osv osv osv. Människor är olika, och alla kan bidra på olika sätt till ett fungerande samhälle och vardag. :)
Precis så är det:) Jag får ju ofta höra att jag är ju lågutbildad. Som att det gör mig till en sämre människa.. Ja jag har inte miljoners högskolepoäng, men jag kan koppla en respirator eller återuppliva en bebis på 800 gram. Det är det inte alla med läkarutbildning ens som kan ;)
Så visst behövs alla:)
Tyvärr är det (sedan 2011) så att du inte får högskolebehörighet på yrkesprogram. Om Corrinda gått bygg hade hon fått välja till extra matte och engelska. Polis kräver dessutom extra historia, något som de flesta yrkesprogram inte erbjuder. På samhäll-beteende får hon dock behörigheten till polis.
Robert kommer alltså inte automatiskt få högskolebehörighet, utan vara tvungen att välja till det om han ”ångrar” sig. Men å andra sidan blir han ju ett yrke: elektriker.
Hälsar gymnasieläraren
Japp:) jag vet. Men det GÅR att välja till och få högskolebehörighet även på bygg eller el. Det gick inte förr.
Jag tycker att din inställning är superbra! Min systerson ska välja tilö gymnasiet nu och jag hör ofta om vilken hets det är. Han vill inte läsa vidare senare så jag är nog en av få som säger åt honom att välja det som KÄNNS bra, inte det som LÅTER bra. Dock måste jag säga en sak, visst, nästan alla gymnasieprogram är högskoleförberedande men det spelar fortfarande väldigt stor roll vad du väljer! Väldigt, väldigt många utbildningar har speciella krav på vad du läst på gymnasiet (förutom dina poäng som du söker på) och det är inte sällan endast matte, svenska, engelska och Sam A är för lite för att ens söka. Så vill en söka vidare men osäker på till vad så är Sam eller Natur överlägset bäst val eftersom du får många möjligheter sedan medan kanske Omvårdnad begränsar lite mer, tyvärr.