Familjen Annorlunda

Som alltid så här års så får jag känslan av att gå i cement. Det är segt, det tar tid och jag känner att jag inte har den tiden. Som att spotta i motvind;) Hur man än gör så blir det inte så bra.

Det spelar ingen roll hur bra intentioner jag har att börja i tid och vara klar i tid, innan det är färdigt så är det alltid stressigt. I mitt fall handlar det mestadels om städningen:) Jag är helt värdelös på att hålla ordning och reda. Så är det, och jag erkänner det villigt. Finns ingen anledning att låtsas.

Jag önskar att jag vore annorlunda och som jag försöker, men helt uppenbart saknar jag vissa gener. Städgenerna:) Hålla-ordning-generna:)

Däremot har jag extremt gott om stökiga gener. Såklart annars vore det ju inget problem:)

Så idag ska jag städa. Jippie. Tvätta och skura och feja och greja. Ska snart börja, jag ”ska bara” lite först;(

I måndags så skulle jag träffa Mirka, och det var ju bara att ställa in med feber och annat elände i huset. I går skulle vi i stället sammanstråla för att införskaffa de sista julklapparna, och ta en kaffe:) Nu blir det några intensiva dagar så då är det svårt att få till några kaffedejter.

Jag vet att några tycker det är märkligt att vi inte ses så ofta på lov som vi gör under terminerna, men den enkla anledningen är att det är ett betydligt större maskineri som ska klaffa då:) Det är ett antal ungar som är hemma, och ska tas om hand på olika vis, det är inte bara att dra iväg som är enklare när det bara handlar om oss vuxna, plus ett, två, tre, fyra, fem kids;) Och face it, att ta en kaffe på Starbucks kostar så mycket att det är inte är ekonomiskt försvarbart att ta med ett gäng ungar:D

Men vi hörs ju av även om vi inte ses:)

I alla fall, i går vaknade Jordan med massa feber så jag trodde först inte att jag skulle komma iväg, men jag kände samtidigt att jag måste. Vem vet när viruset tänker nypa tag i mig, liksom, jag måste ha allt klart. Och eftersom det var hyfsat många tonåringar hemma, tre stycken för att vara exakt, så lämnade jag över till dem och drog iväg. Fick faktiskt klart nästan allt:) Och tappade min viktiga lapp:/

Jag skriver ner allt jag handlat på en lapp, i den takt jag slagit in det. På så vis vet jag att det är någorlunda rättvist både i pengar och antal paket. Viktigt speciellt för de små:) Den lappen har jag gömd, såklart, och igår hade jag den med mig, i bakfickan. Bara det att den finns inte där mer. Så måste ha tappat den. Märkligt, men så blir det ibland.. Det var nya jeans och då vet man ju aldrig hur saker håller sig i fickorna. Jag har några som det är så grunda framfickor på att jag så fort jag är på toa, alltså varenda gång jag drar ner byxorna längre än höften, så ramlar allt ut som ligger där. Jag har oftast lypsyl och några mynt i fickorna, inte för att jag betalar kontant speciellt ofta, men ligger det mynt hemma så stoppar jag dem i fickan i väntan på transport ner i sparbössan, eller ut i bilen som parkeringspengar. Att det ramlar ut är grymt irriterande, men ändå så använder jag de fickorna, eftersom det är enklare än att leta i en stor handväska, som jag heller inte alltid har med mig.

Nåväl, jag har hyfsad koll på vad som var klart, men det är faktiskt över min förmåga att hålla ordning på julklappar till nio ungar, plus lite vuxna, för ja vi köper julklappar till varandra:) Vi tycker om det allihopa:)

Åkte hemåt, och städade ett skafferi, för att kunna få plats.. Jag har beställt från ett företag som heter MatSmart, och det blev en del förpackningar som jag inte normalt köper dubbelt av som skulle rymmas. Jag slå berätta mer om det sen, det är verkligen smart:)

Sen blev jag så trött. Det bara slog till, som en gummiklubba i huvudet. Pang. Och när jag blir trött så blir jag antingen hypereffektiv eller bara lam. Igår lam. Gahh… har inte tid att vara seg, så jag överlät maten på en tonåring, och pep iväg för att handla julpapper, som tagit slut och som jag glömt. Tänkte att då kan jag köpa mjölk och det här vardagliga på en gång och kanske att jag blir pigg av att få lite luft och röra på mig. Eh…nope:)

När jag kom hem gick jag raka vägen i säng, i med lurarna och fick en liten skruttig Jamie på armen och så tvärsomnade jag i 45 minuter:) Med tanke på att klockan var massor, säkert sju eller så var det ju inte nödvändigt med en powernap direkt, men jag kunde ju knappast lägga mig för natten;)

Jag kände mig allt annat än pigg och fräsch, frös och mådde inte prima och tänkte att nu jäklar blir nog jag sjuk. Fan.

Klev upp vid åtta och parkerade mig framför Äntligen Hemma, och åt lite mackor och drack te, och så småningom så släppte det, och jag kunde slå in paket resten av kvällen:) När man fryser så där in i märgen, så att det inte hjälper med filtar utan man bara huttrar då är det inte ett dugg kul. Men delvis beror det ju på trötthet, det blir knackigt med nattsömnen när ungarna är sjuka.

Ta i trä nu! Jag vill inte bli sjuk, jag hinner inte.

I måndags kväll ringde en man på mobilen, Det visade sig att han levererade årets julklapp:)

Vi har fått en säsongsplats på campingen i Norberg:) Whihoooo!

Där på plats 305 ska vi stå i sommar.

Tror jag sa nåt helt annat nummer till nån, men det är 305 alltså. Fick välja mellan 22 och den, och eftersom vi gillar det gamla servichuset bättre så står jag hellre nära det. Plus att det kändes mer som att vara där alla andra är:) Jag ska försöka vara social, haha.

Det är alltid svårt det här med hur och var man ska stå, Jag vill ha skugga för tältet på morgonen, mitt tält alltså;) för det blir extremt varmt där av solen. I vagnen är det svalare även om den står i full sol. Lagom till frukost vill jag dock ha sol. Sen vill jag ha det resten av dagen och ända tills den går ner på kvällen. Det funkar ju sällan så i praktiken:) Det är skog som skuggar och väderstreck hit och dit. Men det visar sig.Med skog kommer mygg, och ännu fler när det är nära vattnet….det visar sig åxå:)

Från 28 april får vi stå här, men det är inte troligt att vi åker ut så tidigt, utan snarare slutet av maj kanske. Med tanke på att min husvagn är en gammal rackare, den är sen 1973:) så är den inte som moderna vagnar någonstans. Jag älskar den! Men den är inte modern, och den har många fel och brister, men samtidigt är jag som sagt väldigt förtjust i den. Det är inget lull lull utan det är basic. Lite som jag, hehe;)

Kanske, om det ramlar ner en nyare vagn framför mig, till ett pris jag kan mäkta med, så slår jag till. Men en sprillans ny vagn kan gå loss på en miljon och det skulle jag inte ens lägga om jag så sket pengar faktiskt. Eller jo kanske då, men inte innan dess;)

Jag behöver inte så mycket mer än tak över huvudet, och bara det funkar så är jag nöjd. Står vi säsong kan vi bygga upp med ordentligt kylskåp i förtältet och det är vårt stora problem annars, kylförvaringen. Så bara att lösa det gör att det känns som lyx:)

Förra året stod vi inte säsong, och det var skönt på ett vis, men samtidigt är det mycket meck för att får upp tält och allt för bara två veckor. Nu slår man upp det för 12-16-20 veckor:) Stor skillnad. De tre åren innan dess har vi haft säsongsplats, och även om det tar ett tag att åka så är det skönt att bara packa med lite, resten finns i vagnen. För att inte tala om priset! Att stå säsong här kostar 5500kr tror jag, och för de dryga två veckorna vi stod i somras betalade vi över 3000kr.

Ungarna blev glada, även om det knorras en del av de som är lite större, de vill inte följa med. Nä. Jag fattar, men vafan, ligga hemma och bara ligga, då kan de ju vara med lika gärna;) Jag har ändå turen att ha vuxna barn hemma så jag kan lämna de motvilliga ibland, Eller hos mormor och morfar.

Jag misstänker att jag kommer få ta en paus i säsongandet om inte allt för l¨mg framtid, eftersom det kommer gapas och protesteras, men än så länge ser de fram emot sommaren. Och jag med, det är ett härligt liv, campinglivet:)

Härliga dagar!

Jag och Corrinda kollar ju på Prison Break. Jag har sett den förr, men minns inte mer än det stora hela.

Om jag någon gång tvivlat på att Corrinda (16 år) vore min dotter, så försvann alla tvivel här om kvällen. ( Nä jag VET att hon är min, hon lämnade liksom aldrig min sida på vare sig förlossningen eller BB, och sen knappt min famn på ett halvår;) )

Plötsligt suckade hon tungt och konstaterade:

– Åh. Lincoln är så m a n l i g.

( Han till höger)

”– I liksom allt han gör. Hur han går, pratar, ja, hur han har sina solbrillor på sig.”

Tja, min dotter, helt klart. Lincoln är manlig. Dominic Purcell heter han IRL.

Nu ska jag väl sätta lite fart då. De skolbarn som ska till skolan är där, och skurborsten väntar:)

Hörs:)