Familjen Annorlunda

Jamen nu så äntligen är den (typ) klar:)

Jag vill tacka er för alla hejarop och alla snälla ord om att jag är duktig som jag fått,, det värmer massor ♥

Nu är jag på inget vis något annat än en McGyver, jag testar mig fram och ibland går det rent åt skogen;) men vågar man inte prova så vet man ju aldrig om det funkar. Nån av er skrev att jag påminde om Pippi Långstrump i mitt sätt att tänka: Det har jag aldrig provat förut, så det klarar jag säkert:)

Det kan vara en av de finaste kommentarerna ever:)

 

Det är ju som så att bor man i hus så tillkommer det en jäkla massa grejor hela tiden, och man hinner ibland inte ens slutföra det ena innan det är dags för nästa. Att ta in hantverkare till allt funkar inte. Inte för mig i alla fall. Det är dyrt. Även med Rut och Rot och hejsanhoppsan.  Dessutom, hur mycket jag än tycker om hantverkare så har jag haft lite för mycket av den varan här sista året. Och jag tycker det är roligt att greja, men det är tiden som fattas. Ingen gör ju det andra medan jag ligger och slipar trappan liksom utan det får vänta och så har man arslet ännu fullare sen;)

Så, jag uppoffrar mig inte direkt när jag gör sånt här, det är stundtals skittråkigt förstås, underarbete suger, men i det hela så är det kul.

Allt är inte kul, och mycket skjuter jag upp, som taket på carporten tex….det har varit trasigt i typ tre år nu, men vafan, jag vill inte;) Men ska. Så småningom.

 

Jag är grymt stolt över det här:) Trappan blev så mycket bättre än jag någonsin kunde tro när jag slet loss mattorna. Det ligger en jäkla massa timmars jobb bakom det, och tittar man noga är det både skavanker och lite felsågat, men det behöver man inte göra:)

Okey, så här såg den ut före. Ja, mattan alltså, svårt att se trappan här kanske;) Hade så bråttom att komma igång att jag inte hade tid med mer fancy Före-bilder. Som vanligt.

Syrran lade den här på instagram, jag har ingen annan:  Doris övervakar:)

Skruvar av listerna. De som precis kommit tillbaka;)

Rev bort all plastmatta. Det var limmat som satan. Bra jobb av nån hantverkare på 80-90-talet.

Under den beiga mattan satt en grå, som satt med ett bättre lim. Om man tänker att ”bättre”är att det gick enklare att få loss och inte lika mycket limrester. Även om det var skitsvårt att få bort.

Här nånstans kändes det som ett gigantiskt jobb, men även väldigt roligt. Vi sågade till allt golv först, och det var ett jäkla mätande. Inte vet jag hur man ska göra, men jag ritade av stegen på stora papper som jag sen lade ut på golvplattorna, målade av och sågade efter. Vissa steg är skitjobbiga, de som är i svängen och har en miljard vinklar, krokar och vrår. Men det var lite som att spela tetris:) En hel del pusslande.  En hel del felsågningar:) En och annan svordom;) Kallt var det såklart ute  där vi sågade åxå, det började snöa. Givetvis. Men det tog inte allt för lång tid att få alla steg klara.

 

 

Här kommenterade min kompis Anna, som jobbar med utrymningsvägar, att det var väldigt svårt att se var stegen slutade. Inte bra ur utrymningssynpunkt:) Men det ska ju på lister:)

Mindre kul blev det när det skulle slipas. Först funkade verkligen ingenting. Vi spettade med stämjärn, sandpapper, kniv, allt möjligt. Till sist fick jag låna en slipmaskin av en kompis och det var ju räddningen:)

Annars hade jag lugnt gett upp efter ett kvarts steg. Vi var på väg, och köpte ju den här strukturfärgen, som skulle göra att det såg ut lite som putsat. Men så började jag slipa. Och syrran tokledsnade för att jag var så noggrann:) Ska hon säga;)

Före och efter, steg ett.

Som jag sen slipade ytterligare eftersom jag fick feeling;)

Eller kanske för att jag insåg att alla andra steg var snyggare. Jäklar sån tid det tog. Men så värt det.

Även sidostyckena måste ju slipas. Den här vinkeln var ok, men även här var de svängda stegen pestiga. det gick liksom inte att komma åt inne i hörnen. Men jag har gjort så jäkla bra det gick.

En sån här maskin önskar jag mig Tomten :)

Hörde Martin Timell säga häromdagen igen att det är mycket roligare med bra verktyg, och JA; så är det verkligen.

Här trappstegen upp som jag tänkt fuskmåla på mattan, men när allt annat blev så snyggt kunde jag ju inte det….:) Utan fick riva loss även här. Bara för att upptäcka en ful trasig spånskiva under.

Men då åkte jag och köpte plyfa som jag målade och spikade upp.

Och sen målade jag och målade och målade. Tre varv. En lätt slipning efter första.Och så torktider på det. Gahhh, det här är sånt som jag inte gillar. Att vänta:)

 Men till sist så var det målat och klart, och även listerna hade fått slipning och färg.

Då var det dags att limma fast golvet, nu när det inte skulle bli vare sig sönderslipat eller få målarstänk. Och sen skruva fast listerna. Blev det bra då?

Alltså ja, jag tycker ju det:)

Ja, och som sagt så måste jag ju måla räcket. Handledaren:)

Och spaljén.

Anna är nöjd, utryamningsvägen är säkrad:) Även om bilden är dålig.

 

Och ja, jag är stolt:)

Grinden fick sig lite nya pinnar och några svängar med färg. Jag som köpte en ny grind hit när vi fick Doris, som aldrig kom upp för jag fick en vattenläcka. Nu ligger den grinden under köksön;) Den här får liksom hänga med, den fylle sin funktion. Jag vill inte ha ner Doris, och jag vill kunna stänga en grind när det är mycket folk i hallen, det är så jäkla lätt att trilla ner.

Listen allra högst upp måste jag fixa, men kunde inte bestämma mig för hur. Om den ska vara vit, eller svart som räcket sen. Och kanske att den ska vara en sån där som går över kanten, en riktig trappnos. Men den hör till nästa projekt har jag bestämt:)

Men alltså…. Det är så snyggt så jag ryser av stolthet och glädje när jag gå upp och ner här. Jo på allvar::)

Och det kliar i fingrarna efter att greja med räcket, och sen nåt annat. Och nästa grej. Nästa Nästa:)

Men nu ska jag vara nöjd med det här ett tag.

 

Nå vad tycker ni? Får jag godkänt?

:)