Familjen Annorlunda

Jag sa redan i slutet av sommaren att det skulle bli såhär. Jag har 22 års vana nämligen;)

Är sommaren bra är barnen oftast friska fram till jul, i bästa fall hela vägen till februari sen kroknar de.

Är sommaren kass har jag sjuka barn från augusti fram till maj. Grattis.

Ni är många som hävdar att det varit en fin sommar, och till er vill jag bara säga Good for you:)

Där jag var var åskan, molnen, regnet  och stormen. Mina ständiga följeslagare som jag inte alls vill sällskapa med. Men de var som plåster.

Och med det sagt så kan jag konstatera att inte heller i år blev det annorlunda, barnen är konstant sjuka.

Inte en och samma unge såklart, men de avlöser varandra;)

Redan några veckor in på terminen började det och det är inte jättemånga dagar som alla barn varit i skolan. Det är förkylningar av olika slag och varianter, huvudvärk och feber. Hosta. Lite så.

Det kunde varit värre, och jag hoppas att det håller sig som värst såhär. Ta i trä och tvitvitvi osv.

Idag har jag Trixie, Lovelia och Jordan hemma. Jamie är frisk.

Förra veckan var det Novalie, Trixie och Jordan. Och Robban. Alla var piggelin på fredag så jag var övertygad om att det var paus i virusfabriken ett tag, men det höll bara i sig över helgen.

I ärlighetens namn kunde kanske Jordan och Trixie gått till skolan idag men de har sovit så uselt att de ser ut som små zombies. Då behöver man inte var i plugget har jag bestämt. Man lär sig ändå inget.

Lovelia är jag lite osäker på, hon var pigg och glad i går och var på kalas, men efter det blev hon så trött och seg och hade ont lite här och var. Känns ändå som att hon mår bra idag, men jag är ju nu en gång för alla en sån där person som försöker hålla smittor innanför våra egna väggar och inte dela med oss.

Jag vill gärna ha samma sak tillbaka men det är stört omöjligt. Folk har så viktiga saker att göra att det inte alls går att hålla sina sjuka barn hemma, nä iväg med dem till dagis och skola bara. Personalen kan väl ringa om de blir sämre? Jag avskyr det. Och fattar inte att folk inte begriper. Hur svårt kan det vara att stanna hemma när man själv eller barnet är sjukt, för då minskar smittorisken och i slutänden slipper man själv få tillbaka det när det snurrat ett varv på jobbet/skola/dagis. Och den stackars personalen håller sig friska de med.

Handlar inte om kärnfysik direkt, mer om sunt förnuft och just ja….det är ju där skon klämmer;)

Det sunda förnuftet är på utdöende.

Nåväl, jag fortsätter med en dåres envishet att hålla mina barn hemma när de inte mår riktigt bra:)

Och vet att även om ingen annan är tacksam över det så mår barnen bättre av att få vara hemma och i lugn och ro.

Ute är det riktigt grisigt väder, det är grått, blött, kallt och trist. Jag som var på gång att ställa in alla mina utemöbler och ta in studsmattorna osv, men inte gjorde det för vädret var ju fantastiskt i september, går här och väntar på ett det ska bli iaf lite rarare ute så man kan göra det. Risken är bara att det inte alls blir så;)

Men jag behöver ändå hjälp att bära borden av nån lång, så just nu kan jag inte ändå, men ska försöka gå ut sen och iaf ta undan en del. Ett som är säkert är ju att det kommer bli kallare, gråare, mörkare och tristare väder framöver.

In i dimman.

Jag har en grym träningsvärk. Det var ett tag sen vi var på cirkelfys, men det är ju inte som att jag är totalt otränad direkt. Men redan på fredagkväll började det kännas, och i går var det riktigt ont.

Hela partiet nacke, axlar,övre delen av ryggen kan jag känna väldigt många muskler i:) och samma i rumpa och baksida lår. Och biceps och triceps. Ujujuj:)

Den här terminen, och även förra så låg inte passen på Friskis som vi vill. Syrran jobbar i  Stockholm och det tar TID att åka hem, så vi kan inte träna förrän tidigast 18.00. Flera av våra favoritpass ligger tidigare och det funkar inte så bra. Men nu ska det bli lite ordning på torpet, och vi ska kolla igenom ordentligt och försöka planera lite mer. Vi kan gå till gymmet med, men det är roligare att gå på pass. Och helst ska det vara med de bästa ledarna. De har ju lite olika preferenser och det är skitbra att variera mellan dem.

Ikväll hoppas vi att David är frisk, eller det är han vi träffade honom i fredags, men att han håller sig frisk då, så vi kan träna bort lite av den här hemska träningsvärken med Power Hour.

Just nu lockar det inte ett dugg:) men det är bästa sättet att kicka igång veckan.

För inte allt för länge sen tränade vi nere vid sjön på campingen i Norberg. Mycket mer lockande, dock inte så här års;) Men det är sjukt najs att träna utomhus.

Fy farao vad jag älskar sommaren med sol och värme, och även om det inte är det så är det ändå ett mycket enklare liv på sommaren. Inte tre lager kläder som ska på för att man ska ut med hunden. Det räcker med en skinnjacka som mest. Inte sjalar, vantar, mössor och tjocka raggsockor.

Regnar det räcker det med regnkappan/jackan. Inte som nu när man lär försöka få den över en tjock jacka:)

Hello Michelingubbe:D

Jag vill inte vara ute när det är kallt och ruggigt. Jag har bra kläder men det handlar inte om det, jag finner absolut inget nöje i att få svinkall blåst i ansiktet eller frysa sönder om händerna om man tar av vantarna för att fixa nåt. En annan sak om det är finväder. Vi snackar snö, sol och ingen blåst, gärna på en slalomanläggning:D

Men helst sommar alltså:)

Nu ska jag ta och fixa lite kaffe, och sen greja lite i köket.

Ha en fortsatt bra måndag:)