Familjen Annorlunda

Idag ni:) Oj så kul jag har haft, och adrenalinkickar som borde räcka i alla fall till på fredag:)

Det här är nog ett slags reklaminlägg, fast ändå inte, mer info och viktigt. Och det roligaste jag gjort på länge:)

Continental, mest kända för sina däck, men de gör även massa andra grejor till bilar, hade ett event på Trosta Park och jag fick den höga äran att närvara.

Redan innan jag läst klart mailet med inbjudan var jag eld och lågor. Köra snabba bilar på bana….what´s not to like liksom? Jag svarade nästan med vändande post, om än email, att jag superdupergärna ville komma, och idag var det dagen D som i Drive fast cars with a twist:)

Ingen ska ju tro att jag körde rätt, trots GPS…gahh. Men ibland är den mer än lovligt otydlig. Den sa sväng vänster och sen höger, och då gjorde jag det. Bara det att infarten till Trosta Park låg rakt fram, men inte exakt precis rakt framför. Morr, och inte talade den om att jag missat, utan började snurra runt mig på småvägar. Jag visste att jag missat avfarten och när gpsen visade mer och mer galet så vände jag och körde på mobilens gps i stället och den var mer alert:)

Men, jag var i god tid ändå:) och det är huvudsaken. Jag parkerade och blev avprickad och fick försäkra att jag hade körkort:) och var frisk och så vidare, samt blåsa i en alkomätare. ( det gällde alla, inte bara mig för att de läst om alla öl jag hävt i sommar;) )

Blev följd in i matsalen av Susanne, som jobbar på Continental, och där hälsade jag på Anna, som bjudit in mig, och flera andra. Konstaterade efter en stund att den andre bloggaren var ingen mindre än min kollega Hugo Rosas:)

Jag är så förtjust i hans minsta dotter, och har talat om för både Paula tidigare och nu honom att ledsnar de på henne så vet de vart de ska skicka henne;) Han lät inte helt omöjlig;) hehe.

Vi åt lunch, sen lite kaffe på det och så presenterades vi för Continentals team, och även för Susanne Kottulinsky, som kört massor av rally i sina dagar, och är fd Europamästarinna och svensk mästare i rally, och Linus Ohlsson som vann STCC på Solvalla för typ två veckor sen. Fatta vilka coola människor:) Plus deras team.

Alltså, så många trevliga människor och jag är usel på att minnas deras namn..:/ Måste öva på det tror jag.

 

Sen var det dags!

Jag och Anna åkte tillsammans  i en bil, även kallade ”Tjejerna” :) Det var inte så att det var ett överflöd av oss direkt, ett högst mansdominerat event;)

Först skulle vi bromsa på våt asfalt, och ni som kört halkbana vet exakt vad jag pratar om..Vi fick testa på sommardäck och friktionsdäck, och se vilken skillnad det är. Såhär är det, att sommardäck är det enda man bör köra på på sommaren. Friktionsdäck är för vintern.

Jag körde först i vår bil, och fegade med bromsningen och fick ”bannor” av Linus. Han är 25-26 år, och har tävlat i racing sen han var 11….och undervisade folk i hur man kör innan han ens hade körkort:) De sa att de fick köra honom till banan i passagerarsätet och där fick han sen köra och undervisa andra. Jag har fan haft körkort i 20 år, och….eh say no more;)  Nåväl, det är inte direkt ofta man stämplar bromsen i botten, tack och lov. Men här skulle vi ju göra det så han hade lite extraundervisning med oss två där. Tack och lov utanför komradion som han använde för att kommunicera med oss, då hörde ju alla. Jag kan leva med att bli tillrättavisad av en STCC-vinnare, speciellt eftersom han fick mig att fatta hur jag skulle göra:)

Anna stod på, och tvärnitade, och sen släppte hon ratten och skrek:)

 

Så hon fick inte heller helt godkänt sin första gång, men sen stilade vi till oss. Men vi har skrikit av förtjusning, lite fasa och skrattat så tårarna runnit:) Det här var så kul!

Att axa upp bilen i 70-80. (på trean, det räcker gott det, sa Linus…min bil låter som en tornado då…men här körde vi inga lågprisbilar utan Golf och Audi:) ) och sen sparka ner bromsen ”som en karatespark” och styra undan för ett hinder…det ger rätt fräna adrenalinkickar. För oss som inte är vana vid det i alla fall:)

Och det är en av anledningarna till att bilderna är mindre skarpa och inte så bra;) haha Ordentligt skakig i armarna skulle man kunna säga..

Vi bytte mellan bilar med sommar och friktionsdäck, och det är verkligen en stor skillnad!

Vår tredje runda så fick vi med beröm godkänt, med bugningar av Linus, och eftersom det automatiskt blir en kamp mellan killar och tjejer så var vi mer än nöjda:) Allra bäst är det ju att vara bättre än killar…speciellt i en mansdominerad värld. Eller nä, det är alltid roligt att klå killar:)

Och vi var såklart inte bäst på riktigt, alla var bra, men det kändes som vi var oövervinneliga.:)

Efter några vändor, kan inte minnas hur många,men alldeles för få;)( kanske åtta?)  vi hade nog kunnat fortsatt länge, så var det byte av övning. Först snackade vi igenom hur det känts och det som liksom är hela grejen med att ha ett event med Continental däck är ju att man ska fatta hur jäkla viktigt det är med bra däck på bilen. Att inte dumsnåla.

Linus i mitten, och kan ha varit Mattias närmast…? Fan, namn är inte min starka sida som sagt…

Övriga, med Hugo och hans polare Max(?) närmast kameran, lutade mot bilen.

Att få bromsa på halt underlag är skitläskigt, speciellt sådär hårt, och så en undanmanöver på det, men man borde verkligen göra det ibland, under kontrollerade former. Det är ju inget man gärna utsätter sin egen pärla till bil för direkt… Men, vi fick lära oss att väldigt många av kökrockarna beror på att bilen med sommardäck bromsar och bilen bakom med friktionsdäck har mycket längre stoppsträcka…. Rätt onödigt att köra på fel däck..

Nästa övning var slalom. Här instruerade Susanne oss. Anna började, och först körde vi banan för att se hur vi skulle åka. Alla på en lång rad:)

 

Och här sen, så skulle vi få testa på just det här med stoppsträcka. Men, för att inte kvadda massa bilar så körde vi parallellt i stället för bakom. 

Man körde två och två, bilen till vänster var ledare, och bestämde när man skulle köra iväg, precis som vid en start vid rödljus eller så. Sen skulle vi upp i fart, så fort vi ville:) och bilen bakom skulle hålla det avstånd vi normalt har på motorväg till framförvarande fordon. Fast bredvid/bakom då. Och sen bromsade ledarbilen stenhårt och då gällde det att tvärnita för den efter. Helst skulle man då inte ”köra in i baken” på den framför.

Anna körde fort och tvärsäkert genom banan, och jag var inte sämre jag utan vi gasade hårt och körde snabbt och jag tror inte att vi hade ner några koner alls, Utom en gång möjligen då;)

Fick beröm av Susanne att det var bra fart och snyggt manövrerat, och vi växte minst en meter.
Här väntar vi in Hugo och Max, som vi ska köra emot.

Och kanske att Hugo kommer skriva något annat på sin blogg, men alltså….vi KROSSADE dem;)

Det här är två crossfit-snubbar med vinnarskalle deluxe, så ja, det är extra kul:)

Hade vi kört på riktig väg, och framför/bakom så hade de kört in i baken på oss, medan vi inte gjort det på dem:)

 

Så småningom tog det roliga slut. Det var fruktansvärt kul idag! Jag borde satsat på en karriär som rallyförare helt klart:) Inte för att jag kanske är så bra, men för att få ha så kul.

De skrattade lite åt Anna och mig: – Det är bra med tjejer med långt hår för då SER man verkligen hur hårt ni bromsar, håret flyger fram i vindrutan:)

Och ja, det var hår som flög i hela bilen, åt alla håll och kanter. Att köra slalom snabbt är rätt svårt att parera för den som sitter intill åxå.  För att inte tala om hur obehagligt det är att sitta som passagerare när det tvärbromsas… herrejösses man har ju ingen ratt att hålla sig i, utan får ta spjärn mot golv och instrumentbräda:)

Så kul:)

Vi fick sen packa in oss i Susannes och Linus bilar och åka ett varv på RIKTIGT. Satan så det gick undan, och jag har aldrig åkt bil så snabbt. Och heller aldrig känt mig i så trygga händer:) Wow!

 

Till sist fick vi lite mer info om de olika däcken inför vintern. Ett sånt här Continentaldäck tar fyra år av tester   att göra. Det känns tryggt det med:)

Och så här kan man få hjälp att välja vilket däck man har behov av.

Man kan aldrig få allt, utan måste alltid kompromissa. Med buller, grepp på is/våt asfalt osv. Räknar man stjärnorna så har alla däck lika många, bara placerade på olika egenskaper.

 

Jag har ju i alla år kört på friktionsdäck, men fick med dubb när jag köpte bilen. I Uppsala har Kungsgatan dubbdäcksförbud, vilket gör att trots att det bara är en enda gata, så är det ett jäkla meck att köra omvägar för att undvika den. Ska jag in i stan så är det Kungsgatan man på något vis behöver köra på. I Stockholm som är den andra staden jag kör i mellan varven är det dubbdäcksförbud i stora delar av stan.

Jag ska nog byta bort mina dubbar:)

Men, nu vet jag att på sommaren ska ovillkorligen sommardäcken på, friktions är enbart för vintern. Jag känner inte för att få en bromssträcka som är längre än nödvändigt.

Jag har även fått lära mig att det liksom inte spelar så stor roll vad för slags bil man kör, har man kassa däck kan man köra en värstingbil och ändå blir det katastrof. Men en skitbil med bra däck är så säker som det går att bli. Däck är som våra sulor, inte har man lust att halka runt med risk för att bryta benen, om man kan gå tryggt och säkert:)

 

Jag har haft så jäkla kul idag!

Och lärt mig både att bromsa rätt i en akut situation och fått massa info om däck.

Jag är så tacksam över att ha fått vara med. så stort tack till Continental:)

Och Anna &co:)