Familjen Annorlunda

Igen, får man väl tillägga:) Och, förhoppningsvis, men jag är tveksam, så kommer jag in på fortsättningskursen, så jag känner mig inte klar än.

Men det är jag:) Jag är numera Kost och Hälsocoach:)

Så de senaste tre åren har jag skaffat mig en Administratörsutbildning, två Hälsocoach-utbildningar, eller egentligen en plus en Kost och Hälsocoach, de fokuserade på olika saker, och en Journalistik- utbildning.

Den första läste jag på heltid, de andra är halvtid, men jag har läst dem parallellt så totalt har jag pluggat heltid i tre år. Förutom de här ovan så har jag läst en Anatomi och fysiologikurs, och några Skrivarkurser:)

Så de som envisas med att påstå att jag bara slöar och går och jäser kanske kan göra samma sak så kan vi snacka sen;) Jag har ju till detta då varit 100% ensamstående med alla ungar.

Alltså, jag är rätt duktig ändå, så jag tror minsann att jag ska köpa mig en examenspresent:)

Jag tror stenhårt på HÄLSA, men jag vet att ni är många här som totaltdissar mina utbildningar och tycker att jag borde satsat på något mer säkert. Som undersköterska eller så. Grejen är att jag vet att jag inte kommer att hålla om jag ska ge mig in i vården med de tiderna, den arbetsbelastningen och den lönen. Jag kan ta en kass lön om jobbet är kul. Jag kan ta kassa tider om lönen är toppen, och jag kan jobba tungt och hårt om lönen och jobbet är kul. Inom vården är det inget av det som stämmer;)

Jag är ändå helt ensam med alla ungar, och det kommer knappast att förändras, eftersom pappan troligen inte vaknar en morgon och känner att han vill ha tillbaka det liv han hade. Inte ens på halvtid. I över tre år har han jobbat hårt på att komma ifrån det, så jag tror att han är nöjd. Alltså ligger allt på mig.

Barnen har alltid, och kommer alltid att ha mitt fulla fokus, och för att orka med det så måste jag anpassa resten. Det gör jag genom att utbilda mig inom något som jag tycker om, som jag tror på och som jag brinner för. Jag har ju sett hur det kan gå när någon jobbar livet ur sig…den mannen lämnade sin familj, och det är inget jag vill att någon annan ska behöva gå igenom. Stress är en folksjukdom, och samma med övervikt. Lägg på det alla följdsjukdomar, och jag är som sagt övertygad om att jag har valt rätt:)

Ni får gärna tro något annat, men jag hoppas att ni inte känner att ni behöver skriva en kommentar och berätta för mig hur korkad jag är som tror att jag ska lyckas.

Ingen av er VET, på precis samma sätt som inte jag heller gör det, vad framtiden har att bjuda på, Era fancy jobb kanske försvinner de med, eller så blir ni utbrända och behöver en hälsocoach för att komma tillbaka till livet;)

En av kurskamraterna har målat den här:) Pricklikt våra lärare!

Jag är otroligt avundsjuk på alla som kan måla, själv klarar jag knappt av att hålla mig innanför strecken i en målarbok…;)

Så, vad ska jag göra nu då?

Tja, jag vet inte riktigt. Först ska jag ha sommarlov:) och då passar jag på att fundera och klura, men jag vill ju gärna läsa vidare.

Idag har jag varit ganska mycket  under isen. Vilket skitväder! Jag vaknade med huvudvärk, som inte gav sig på piller, och sen kom illamåendet.. Lågtryck på sommaren kan nästan ta död på mig! Jag mår så kasst och blir så irriterad för jag har hittills inte lurat ut vad som kan tänkas hjälpa. Det brukar släppa framåt eftermiddagen kvällen, och det gjorde det även idag, pust.

Innan dess hade jag (eller syrran för vi åkte i hennes bil) skjutsat Trixie på bowlingkalas, och hämtat Patricia på vägen hem. Sen kom pappa med husvagnen. Pärlan är hemma! På tisdag eller om det var onsdag, ska den in till verkstaden för lite fix och sen besiktar mekanikern den, perfekt.

Jag älskar vår husvagn! Pappa börjar snacka om att jag borde köpa en ny(are) och det vore visst trevligt om det inte vore för den lilla detaljen att vart ska då Pärlan ta vägen?

Sälj den för en tusenlapp, sa han och syrran och jag antog en lätt blålila ton i nyllet. Sälja Pärlan???  Aldrig.

Jag säger inte att jag skulle klaga och tycka illa vara om nån gav mig en ny fin vagn, det gör jag inte, men jag vill inte göra mig av med den älskade gamla husvagnen vi haft sen det bara fanns två kanaler på TV:n. Och den var svartvit;) I alla fall den som vi hade i husvagnen.

Så, nån ny vagn känns inte aktuellt i år i alla fall. Fast lite lockar det att kunna åka runt i vårt land:)

Vi hämtade hem Trixie igen, och sen åkte vi över till mamma och pappa för att fira mamma lite. Dels har hon fyllt år, och så är det ju Mors dag i morgon, och då åker vi ju till Gröna lund för att vara med på Childhooddagen:)

När vi var på KitchenTimes öppningsevent, så köpte vi en saltsten till mamma, och de fick hon nu. Plus lax och lite tillbehör. Och den testade hon såklart direkt.

Det är jäkligt gott. Stenen gör allt som läggs på den salt, och man kan använda den både kall och varm.

Vi blev kvar där i några timmar och babblade och åt lite mat, och sen skjutsade syster yster mig hem, och följde med på en kvällspromenad med Doris.

Nu är det dags att hoppa i säng, i morgon väntar en spännande dag:)

Natti natti :)