Familjen Annorlunda

Idag var den här. Dagen som Lovelia och Trixie väntat på l ä n g e…

Deras kalasdag.

De duschade och tvättade håret igår, och förberedde vilka kläder de skulle ha. Diskuterade med varandra vilka kläder som var lämpliga att ha på en bondgård:) De ville ha flätor i natt för att få lockigt hår, så det fixade vi. De sover oftast med flätor för att inte vakna med trasselsuddar på huvudet, och en vacker bieffekt är ju då lockarna:)

Patricia vill ha inbakade flätor hon med just för att få lockar, och jag testade att göra ”utbakade” flätor på henne, och fasen vad ballt det ser ut. Tjejerna ville inte ha sådana dock då de skulle ha hjälm på sig och tänkte att det skulle vara klumpigt under. De har verkligen tänkt igenom allt.

Eftersom det  ingick max 25 barn i kalaspriset och några inte kunde så fanns det plats så Jordan, Jamie och Novalie kunde hänga på. Perfekt så behövde jag inte rådda med barnvakt, och småkillarna klagade ju inte direkt. Novalie tycker ju att det är roligt med kalas men börjar känna sig lite för stor, hon fyller ju 13 år om några dagar. Det är ju några år nu som det känns barnsligt, men sen så brukar det rätta till sig. Kalas blir man aldrig för stor för:)

Vi susade dit en halvtimme innan för att fixa fikat, som man ska ha med sig själv. Kalasledarna, två tjejer, hade redan dukat så fint och jag ställde in glassen i frysen och vispade grädden. Syrran anslöt och så droppade de små gästerna in.

Hembakat minsann! Eller….;)?Nix inte ett endaste dugg var hembakat, det har det inte riktigt funnits tid till, och eftersom jag aldrig bakat vare sig gluten eller laktosfritt så kände jag inte för att börja leta recept och grejor. Tjejerna ville ha glass och maränger, så jag var snabb att haka på där.

-Är de tvillingar? får jag ofta höra. Men det är ju inte de här två som är tvillingar, de fyller 16 nästa helg:)
Efter att de fikat och öppnat presenter så tog kalasledarna med sig dem för att kolla på djuren, och sen ponnyridning, medan jag och syrran dukade av och diskade innan vi gjorde dem sällskap.

Jag är svag för grisar, även om jag tycker de är lite läskiga när de är så här stora. De hade kaniner i stora fina boxar, och det är så man ska ha det om man har burdjur helt klart. Vi har ju haft kaniner och marsvin och jag hade konstant dåligt samvete för de där stackars djuren. När de trillade av pinn en efter en för att till sist inte finnas någon kvar så sålde jag alla burar skitsnabbt så jag inte skulle lockas att köpa fler:) Jag vet precis hur jag är nämligen… Ahhh så gullig!! Och vips har jag köpt en kanin, eller nåt. Nix det är slut med djur i bur hos Wetterholms, det är ingen som tar hand om dem ordentligt.

På den här gården skulle jag kunna bo:) Lite Katthult över det hela, så fint! Men jag är för lat för att ha en bondgård;)

När det var dags för ponnyridning ville först inte Jamie och det var ju okey. Han har provat förr men inte vågat när hästen börjat röra på sig. Lovelia och Trixie fick börja, och sen resten av tjejerna och så hade så Jamie bestämt sig ändå. Och även Jordan som sagt nej först.

Jag hängde i stall när jag var liten. Mamma sa att jag inte fick, och då var de såklart dit vi gick:) Det är ju så man funkar;) Mamma sa att vi inte fick åka flotte på Fyrisån heller…och tja….givetvis gjorde vi det, på en ranglig liten frigolitbit, och så ”ramlade” vi i med kläderna på;) Jag ville gärna börja rida, men det fanns nog varje sig pengar eller tid riktigt, och det rann ut i sanden, men jag sörjer lite att jag inte gjort den grejen. Det verkar så mysigt med klubbhus och sadlar som ska smörjas, vatten hit och dit och höbalar som ska bäras.

Jordan kan tänka sig att börja rida sa han.

Och så Jamie då. Han ville att jag skulle gå med honom så det gjorde jag såklart:)Även hans ena syrra hakade på.

Heja Jamie:)

Efter att alla fått rida så var det samling och så fick de leta efter godispåsar i klubbhuset:) och sen var det slut på kalaset. Extremt smidigt och smärtfritt för min del, och inte ett enda pip eller gråt från någon, det är bra betyg.

Jag kommer nog boka in fler kalas här! Jag gillar att man kan vara ute, speciellt sådana här dagar, man kan inte direkt klaga på vädret:) och så tycker jag att det är vettigt att man gör saker ihop. På lekland så springer ju ungarna runt överallt, och i värsta fall så blir kalasbarnet utanför…och det är ju inte meningen. Alla ska ju ha kul.

Lovelia och Trixie var supernöjda med sitt kalas. De tycker att det var i förväg ( de fyller i höst) medan jag mer tänkt att det var i efterskott… men alltså…tycker de förväg så ska jag ju inte klaga;)

Vi åkte hem, och hängde i solen en stund. Jag var så trött, tar på krafterna att hålla kalas tydligen även fast jag inte gjorde så värst mkt mer än ta med fika;) Men efter en stund i solen där jag slumrade till;) så drack jag kaffe med syster yster och sen åkte vi och handlade. Jag hade tagit fram kyckling i morse som skulle grillas.

Ni vet ju att jag inte är nån fan av att laga mat, och det samma gäller för att grilla. Det är gott, men om möjligen ännu tråkigare än att stå vid spisen. Men klart blev det, gott var det och mätt blev man:)

Och ungarna röjde köket så jag var nöjd till sist ändå.

Syrran åkte hemåt, och jag drog på mig träningskläderna. Jag sa i slutet av april att det skulle bli ”30 i maj” Alltså 30 träningspass i maj:) Jag har varit alldeles för omotiverad med träningen länge nu. Lite undrar jag varför det går så dåligt? Jag äter som jag ska, sover som jag ska, allt är liksom bra, men träningen går så förbannat tungt och har gjort länge nu. Säkert ett år, ett och ett halvt. Känns som jag inte blir ett dugg starkare/ snabbare/ bättre utan bara står still. Skitråkigt.

Jag tränar, men det är enkelt att låta bli;) Jag behöver bli av med några kilon, de sätter sig så förbannat strategiskt på magen och är i vägen. Förutom att det är fult så är det inte bra. Bukfett är dåligt. Nej, jag är inte tjock, men jag behöver inte se ut så. Grejen är ju den att oavsett vad jag äter så händer inget. Åt något håll alltså. Jag kan äta superstrikt och räkna kalorier och äta bara bra grejor, och jag kan äta massa skit. Vågen står still och måtten likaså, Då är det inte jättemotiverande att äta kvarg i stället för mjukglass liksom;)

Nu tänkte jag köra mina 30 i maj och se om det händer något med musklerna. Jag har tränat alla dagar utom en, och då hann jag inte riktigt med, och se på sjutton men det tar inte emot lika mkt att gå ner i källaren och slå på Nickelback och riva av ett pass längre:) Motivationen är i alla fall bättre.

Och träningsvärk får jag:) Och älskar att jag har plats att träna i hallen utanför tvättstugan. Jag har samlat alla vikter där, kettlebells och trxband, men måste uppdatera med lite saker som försvunnit sen sist jag tränade mycket hemma.

Snart är det sommarschema på Friskis och det är toppen om jag har rutin på hemmaträning innan dess. När favoritledarna går på semester och det blir färre pass är det surt. De måste ju få vara lediga de med såklart, men helst inte;)

Jag saknar som fasen att vi inte har säsongsplats för husvagnen i år, känner det i hela kroppen hur det inte är bra. Ungarna undrar när vi ska åka och längtar, och jag vill ju åxå. Syrran och jag ska åka på lite rekognoseringsturer här framöver så vi vet vart vi vill. Norberg ska kollas, men även Enköping har nåt bra ställe. Och Årsunda drar ju så det är inte riktigt klokt, grönt vatten eller inte:)

Det blir nog bra ändå, fast vi inte står säsong. Det var ju inte så kul förra året när vi byggde i ordning allt, det tar ju ett tag, och sen sov vi där sju nätter! Regnade ju och var kallt hela sommaren, och sen i augusti när värmen kom så kom även en vattenläcka och sabbade. Och sen packade vi ihop allt igen.. Värdelöst.

Nåväl. Bara det blir en fin och varm och lång sommar så blir allt bra:)

Nu ska jag hoppa i säng, måste bara fixa lite först.

Natti natti :)