Familjen Annorlunda

Idag har jag åkt lite tåg:)

Jag gillar ju det, och ska jag välja mellan att köra bil till Stockholm med alla köer, leta parkering och bli irriterad och stressad, eller åka tåg i lugn och ro….så väljer jag såklart tåg.

Att man kan dricka kaffe, surfa och läsa Kupé samt kolla ut på landskapet som susar förbi är ju bonus:)

Nå vad gjorde jag där då?

Jo, jag blev inbjuden att medverka i Försäkringskassans Separationspodd:)

Ämnet idag var Separationspusslet, och när jag först blev tillfrågad så svarade jag att jag kanske inte var optimal eftersom jag egentligen inte har något pussel att tala om. Inte ihop med den andra föräldern i alla fall. Men eftersom detta är Försäkringskassans podd och de vill ha med alla möjliga vinklar så ville de ändå ha med mig. Så okey då:)

Hade det här varit för, säg fem år sen, så hade jag skakat på huvudet och sagt Aldrig i livet, jag törs inte!

Idag så tänker jag efter en sekund – Verkar det här kul? Och så svarar jag oftast JA:) Jag har gått från att vara en feg, eller snarare blyg, rackare till att faktiskt våga tro att eftersom folk frågar så vill de nog även höra vad jag har att säga.

Jag är fortfarande lite kass på att hitta i Stockholm men brukar komma fram till sist:) GPS i mobilen är min räddning. Till idag hade jag fått en toppenbra vägbeskrivning och så underlättade det ju att jag hade aningens koll på vart både Åhlens, Sergels torg och Sveavägen ligger. Mamma och pappa passade barnen, och pappa skjutsade även mig till stationen i Uppsala. Utan deras hjälp skulle jag inte kunna göra sånt här lika enkelt ♥

Kom fram som jag skulle och fick en pratstund med Robin först innan Sofia Wistam som är programledare/poddledare och de två tjejerna som jag såklart har glömt namnet på…. gahhhh. Men allvarligt? Jag kommer på det snart! Supertrevliga alla tre hur som helst, och det är bara jag som är kass på namn..

Hur som helst, de kom ut från att ha spelat in avsnittet innan, och gäst då var Jan Johansen, som jag hälsade snabbt  på:) och sen satt vi och snackade lite, drack lite kaffe och åt lunch. Sen var det vår tur, och det gick nog bra. Tror jag. Ni får lyssna sen.

Jag är superdålig på att lyssna på poddar, men så har jag ju å andra sidan precis fattat det här med Spotify så jag är nog bara lite efter:) Grejen är ju att jag under så många år haft småbarn, och då behöver man ha öronen med sig, det går inte att proppa igen öronen hur gärna man än vill;) Men nu har jag återigen möjlighet till att både lyssna på musik, ljudböcker och så småningom även poddar. Ska bara fatta hur man gör… ;)

Det var roligt idag!

Trevliga människor, och kul att testa nåt nytt.

På vägen hem missade jag såklart ett tåg precis, eller insåg att jag inte behövde stressa för att försöka hinna utan strosade lite sakta i solen, och njöt av vädret. Vilket ljuvligt väder! Jag älskar när värmen kommer tillbaka. Det har varit så kallt i luften hittills att om man gått i skuggan har det varit kyligt, men plötsligt så kom ju värmen, och det är underbart. Hela kroppen tinar upp. Allt blir roligare. Folk blir snyggare, trevligare, gladare, vänligare och mer positiva. Tänk om vi hade 12 månaders värme i Sverige, ett sånt charmigt land vi skulle få då! De första åren i alla fall;)

Men visst är det väl så? Med värmen blir folk roligare.

Hemma hämtade pappa mig på stationen, jag vet det är lyxigt:) och eftersom de åkte hem sen och Jordan cyklade iväg på kyrkis blev jag alldeles ensam hemma. Syrran var ledig och hade hämtat upp Jamie och Lovelia för att umgås lite med dem. Det var hur länge sen som helst som jag var helt solo hemma! Oftast är nån mer än jag här, så jag gick runt här och kunde inte riktigt ta mig för något. Till sist hämtade jag en kjol i garderoben och svidade om. Från jeans till kort jeanskjol, och satte mig i solen. Det känns alltid lika konstigt och naket att klä av sig vinterstassen:) men ska man slippa leka albyl och blända folk hela sommaren så lär man ju;)

Jag satt ute en stund igår, och när jag kom till träningen så såg jag att jag fått rejäla märken efter t-shirten. Inte bränt mig, utan färg. Jag får färg snabbt, till speciellt tonårstjejernas förtret;) De tycker det är orättvist att jag bara visar mig ute och blir brun medan de ligger och pressar och inte får färg alls. Eller blir röda. De är ju så tröga och lyssnar inte på mina solförmaningar. Jag hatar att bränna mig, tycker det är töntigt och amatörmässigt och de gånger det händer, för ibland är det ju svårt att undvika, så kan jag sura i flera dagar;)

Tänk på att inte bränna er, det är dumt. Och bara för amatörer.

Jag gillar inte att smörja in mig, inte med något. Jag suger på hudvård överhuvdtaget, och det fick jag ju höra på skönhetsmässan vi var på i höstas;) Men jag tycker inte om det, och glömmer alltid bort det. Då fick jag höra att jag skulle ha dagkräm med solskyddsfaktor i, alltid. Och det har jag ju. Inte;) Eller jo jag har köpt en, som jag smörjer in med när jag kommer ihåg, och det känns bara flottigt och kladdigt.

Alltså använder jag inte solskyddskräm så gärna heller, utan föredrar att sola försiktigt och låta bli att bränna mig. Ska jag ligga på en strand en hel dag så smörjer jag väl in mig, en gång i alla fall;) men har oftast nån tunn blus edyl att dra på mellan varven samt hänger i skuggan när det går. Bra eller dåligt? Vet ej, men tänker att så länge jag inte bränner mig är det nog inte helt fel att slippa alla kemikalier och jox.

Barnen gillar solskyddströjor och så kör jag samma på dem, sola vettigt, och smörja på stranden.

Varsågoda att ge mig era bästa dagkrämer med solskydd i, kladdfria:)

Nu ska jag hoppa i säng, i morgon är det Kristi Himmelsfärd, och det är ledigt, najs:)

Jag får besök på  förmiddagen och sen ska min syster komma hit och leka slavdrivare. Eller slav..hehe;)

Natti natti :)