Familjen Annorlunda

Allvarligt alltså, jag hinner ju bara vakna så är det dags att sova? Och nej, för en gångs skull handlar det inte om att jag kliver upp vid lunch;)

Vi kör en snabbgenomgång av veckan:) Och det blir långt ändå…just sayin´

Måndag. sportlov, jippie sovmorgon:) Tills jag kom på att jag var ju tvungen att kliva upp lik förbannat för att det borde komma hantverkare. Fuck. Okey, upp 7.45, tidigare än så har de liksom aldrig kommit. ( Förutom den stackars rörmokaren;) ) Ingen kom, nähä, kul. Ingen dator så jag kunde inte ens jobba med …tja inget. Har missat TVÅ deadlines på journalistiken…det blir seriöst råplugg nästa vecka! Man går ju liksom och väntar på att de ska komma, speciellt som det är så jäkla lite kvar nu, ska jag tippa är det en heldag för rörmokaren, nån timme för elektrikern och kanske en dag totalt för snickare och målare.

Ringde elektrikern som överenskommet och vi bestämde att dejta lite på Elgiganten på tisdagen kl. 10.00. Hänga på låset, vi och pensionärerna;)

Tränade på kvällen med KillerDavid, älskart, Han pushar liksom ur allt man har bara med en blick. Genom att ställa sig i närheten och bara vara så känner man hans krav att ge allt:)

Tisdag. Upp 7.45, alla barn slaggar som grisar, bara jag och Doris vakna. Mailade till honom som ska hålla i återställningen och sa att nu fick de lov att meddela innan de kom hit, jag behöver veta en tidsplan. De kan inte komma och gå som de vill, det har de gjort i  drygt sju månader nu.. Gjorde mig i ordning och åkte på dejt. Kändes märkligt att gå på Elgiganten med en snubbe och köpa kyl, frys, micro, diskmaskin och tassimo.  Säljaren antog att vi var ett par, och det är ju inte så konstigt;) Nåväl, hade han inte varit seriöst gift hade jag kanske haffat honom för jag är svag för män som är händiga:) Och dessutom med humor.

Jag försökte låta honom välja, men han bara skrattade och överlämnade det åt mig. Fasen, beslutsångest och välja massa saker helt bara sådär är svårt. Men jag tycker nog att jag lyckades bra, och på rekordfart.

Jag fick låna hans tumstock och åka hem och mäta så kyl/frys säkert skulle gå in, och det var på gärsgården. Mellan golv och överskåp som är platsbyggda är det 185cm. Skåpen var 185,4…. Men det löste de med att skruva av lite fötter och så:) Jag vaktade den där tumstocken med mitt liv;) småkidsen älskar att leka med dem och det tar ungefär en sekund innan de bryter av dem….och nån jäkla måtta fick det vara på vad den här stackarn skulle bli av med;)

Han och hans kollega kom hem med allt på eftermiddagen, och monterade in det:) En rörmokare tog hand om diskmaskinen och jag fick sådana där plastbrickor under som man visst ska ha men jag saknade…Nu är allt i sin ordning.

Mitt i ringde elektrikern som orsakade det hela, och bossen flinade och gav mig luren för att svara, hehe, och sen meddelande han att han ju var hemma hos Carola just nu.. Nä, hon var skitförbannad. Han hade aldrig sett en så förbannad människa förr.. Han skulle bara veta hur ilsken hon var;) Haha. Stackars kille, men jag älskar sån där rå jargong. Det märktes ju väl att det inte var elakt. Shit happens, det har jag sagt många gånger senaste tiden. Han är dock inte överlycklig över det faktum att han inte är riktigt klar här än…det ska fixas lite mer el…och det kommer vara tungt för honom att komma hit. Jaja, men alltså. Ja, det blev fel. Men så otroligt bra som jag blev bemött, så himla trevligt och schysst så redde det ju ut sig. Jag har varit med om hantverkare som sabbat saker, och sen hänvisat till MIN hemförsäkring och åkt härifrån…så detta är liksom outstanding, och jag vet precis vem jag ska ringa när jag har kontaktproblem;)

När killarna var klara här var det nästan dags att dra iväg och träna, och sen hem efter kärran. Jag vågade inte ta med den och låta den stå på Friskis, även om jag var rätt nära Anna och Lasse. Med mitt extrema oflyt just nu skulle nån sno den. Så jag åkte hem, hämtade den och åkte tillbaka. Häktade av den och fick hjälp av Anna att dra upp den, det var inte en barnlek, det brukar vara easypeasy, men nu var det halt och uppförsbacke;)

Sen visade Lasse vad han gjort, och vad jag skulle göra med datorn. Vi snackade och klockan blev massor, så innan jag var hemma och duschad och klar var det långt över midnatt.

Jag hade fått mail om att hantverkarna skulle meddelas och att jag snarast skulle få en tidsplan…. eller hur.. den har inte dykt upp än, men så här är det. På måndag är mitt tålamod officiellt slut. De sa att det skulle ta maxmaxmaxmax sex månader. och det var i allra värsta fall.. Okey, men det är sju månader sen nu. De sa till företaget som förvarat all min bråte att det skulle vara klart som förra tisdagen….och  nu har jag alltså 20+ lådor med textil som står i ett fuktigt uterum och möglar…Jag behöver få in det, och det enda stället det kan vara på är där de inte är klara. Japp, jag är lite grinig nu. Och ligger inte ett mail i min inkorg måndag morgon så kommer bitchen i mig fram. De kan ju fråga rörmokaren hur trevlig hon är;)

Onsdag. Upp, lite senare faktiskt, runt halv tio, fixa och greja, ut med Doris och sen kom Helen och Mio. Vi snackade och fikade. Sen fick hon skjutsa mig till stationen där jag tog tåget till Stockholm och Loppi.

Jag kom hem sent, och i säng ännu senare, och hela natten drömde jag om min nya Youtube karriär, jag spelade in min presentationsvideo säkert tusen gånger;) Jordan vaknade av en mardröm. Haha, nä inte Alfons;) Han drömde att han var i Döden och skulle bli förvandlad till en gud… undras vem man kan anmäla för det?? Satt uppe en stund med honom och sen var det ju kört att somna. Slumrade, orolig för att försova mig inför biljettsläppet…och så spelade jag in den där presentationsvideor igen;) och så upp halv nio på torsdagen för att boka Springsteen biljetter. Det gick ju sådär för mig, men asbra för syster yster som alltså kom fram nästan direkt och vi har nu bästa ståplatsbiljetterna. Nästan tusen spänn. Häpp. Men det får väl bli årets grej :) Och vilken grej sen. Jag har aldrig haft Bruce Springsteen som en dyrkad idol, har inte dreglat över honom och tapetserat väggarna, men….han är ju för sjutton en legend. Hans låtar har ju alltid funnits med, och jag älskar dem ju. Han är ju snudd på en rockgud. Och jag har velat se honom men aldrig gjort slag i saken, men nu så:):):)

Det kommer bli kanon. Sist jag var på Ullevi såg jag Robbie Williams, och det var helt grymt. Även han är ju en entertainer av världsklass. Midsommardagen…halvbra dag, men det får funka.

Vi ska se om vi får tågbiljetter, då åker vi på morgonen, måste vi ta bil så kör vi sent på natten, stannar och sover nånstans halvvägs och kör sista biten på förmiddagen. Man vill ju inte ha 60-70 sega bilmil i kroppen och sen stå på konsert. Min älskade unge Janelle lovade att vara barnvakt. ♥ Undrar om hon fattade att vi inte kommer hem förrän måndagkväll;)

Göteborg är en superhärlig stad, och ni som känner till den, berätta vart vi ska gå och dricka öl efter konserten? Vi kommer bo nånstans vid Nordstan tror jag. Massa öl ska det bli:)

Efter att ha fått biljetterna och snackats i telefon så åkte jag till Ikea. Mötte upp Jenny och kidsen, och hade med fyra av mina. Vi ät lunch, och sen handlade jag ett gäng förvaringslådor. Måste styra upp förvaringen när det nu nån gång bli klart att flytta in. Sen hem, mamma kom och försökte förklara lite debet och kredit…. Jag har läst företagsekonomi, jag fick C i det, och det är inte ens länge sen men helt ärligt fattar jag inte ett skit. Tur att mamma, pappa och min nya revisor finns:) Bra med vänner till familjen.

Sen dags att snabbt få i ordning inför kvällens me&i visning här. Jag hade förvarnat om att mitt hem ser ut som skräp, värre än vanligt, och satte ungarna på att röja vardagsrum och kök, medan jag gjorde en äppelpaj. Skivade äpplen och slog på ugnen, tog fram smör och havregryn och konstaterade att jag hade inget socker. Helt i linje med mitt oflyt;) Men vänta, stevia är typ socker…så höfta med stevia smör och havregryn, slänga på det över äpplena i min nya springform. In med det i ugnen och tio minuter senare var det Lützendimma här inne….?  Formjäveln läckte som ett såll. Utelämnar man svordomarna var det tyst;)

Jaja, upp med fönster, på med fläkten och in med ett ark aluminiumfolie under formen…och där kom ju första gästen;) Men välkommen in i dimman liksom.

Andas. Mitt liv går inte direkt som på räls just nu. Skratta eller gråta?? Med tanke på att vi fick Bruce Springsteen biljetter mitt i allt, så skrattar jag:) Det gör jag alltid till sist, men det känns lite motigt faktiskt när allt jävlas.

Äppelpajen var i alla fall god:)

Visningen blev lyckad, jag köpte massor som jag inte alls tänkt, men vafan. Jag har insett att jag låter bli att spontanshoppa massa kläder när jag köper de här lite dyrare, och det är i slutänden bra både för min plånbok och mina garderober.  När sista gästen gått röjde jag upp och sen i säng.

Fredag…. sportlovskyrkis. Äntligen! de brukar ha måndagar och tisdagar, men nu fredag… ungarna har längtat, och jag med. Vi kom dit vid tio, och sen lekte ungarna, vi sjöng och drack kaffe och käkade korv till ett. Då drog vi direkt och hämtade Corrinda och köpte sportstrumpor som hon behövde, och sen handlade vi mat. Jag skulle gå in och fråga optikern om jag kan ha en vanlig lins och en senillins ( progressiv) eftersom jag inte ser ordentligt med bara progressiva och måste ha senilbrillor på nära håll med vanliga. Fy fan för att bli gammal. Men, när jag kikade in så var det en så förbannat snygg optiker som stod där, inte min vanliga…och jag bangade;) Jag tar det sen…nån annan gång.

Hem, och huvudvärk.. Borde pluggat men var alldeles vimsig i skallen, så jag slumrade en stund, och det blev bättre. Sen tacosmiddag.

Sent som vanligt, och det var bara att skutta i säng direkt.

Idag sov jag länge, ingen som skulle upp, ingen som hade nån tid, utom Corrinda som klarar sig själv, och sen kvickande jag till när kidsen började vakna.

Så småningom åkte jag till Gränby, mötte upp syrran och Janelle och bjöd henne på Starbucks för att fira att hon tagit körkortet. Tog största koppen kaffe och det gick ju i:)

Handlade, gjorde knäckepizza…mer om det nån annan gång, och så hem.

Jag kan konstatera att mitt jävla oflyt håller i sig för något är fel med den nya diskmaskinen.. Ja det är sant. Det är inte klokt. Den diskar i kallvatten och visar sen en felkod… Bah. Ringde kundtjänst och det kommer hit en reparatör på onsdag… OM han nu skulle få för sig att tjafsa om något så kan jag misstänka att jag inte har speciellt lång stubin;) Måste se till att få papper på den från elektrikern bara. Jag är inte ett dugg sugen på att besvära honom mer, jag tycker det känns alldeles tillräckligt för hans del, nu ska han slippa mig.

Så det var ju bara att ta fram diskstället igen, plocka ur maskinen och handdiska. Igen…

Vad är det man säger? En olycka kommer sällan ensam? Olyckor kommer i tre… Och jag vill bara meddela den här Olyckan att nu räcker det för en livstid framåt;)

Nåt kul då som avslut;) Jag har som sista person kanske skaffat Spotify. Jag har inte tyckt att jag behöver det, och inte varit sugen på att pröjsa för att lyssna nån gång då och då..ungarna har haft dock. Men så insåg jag att man kan ha familjekonto, och nu har jag det:) Och slog igång nån hårdrocksballadlista.. Plötsligt dök en låt upp som jag genast kände igen som en gammal favorit. Men vem?? Jo, Rick Springfield:)

Vet ni vem det är? Inte? Okey, men alla fattar ju varför jag gillar honom:)

Det liksom skriker Carolas kind of man om honom;) Nu har han blivit hela 66 typ år, och ser fanimej fortfarande ut som en spoling. Nej, bilden är inte ny, men han ser nästan likdan ut.

Så nu har jag Rick Springfield i lurarna mest hela tiden, han har gjort massa musik som jag inte hört, massor som jag älskat förr och massor som är rätt kasst. Han är skådis oxå och det stör mig att jag missat honom för han har spelat i serier jag inte sett, och sen ett avsnitt av min favvo – Hawaii 5-0. Jag har ett svagt minne av att jag såg det, och funderade som fasen på vem han var, och aldrig kom på det. Orkade väl inte kolla upp på IMDB som är min livlina när jag känner igen nån.

Nu ska jag och Rick gå och sova. Jag drömde om honom en natt…. Han sprang runt på stan i ett vitt badlakan virat runt höfterna… och var liksom bara snygg. Jag hade sett den nya Beckham reklamen på Tv samma kväll, så jag vet ju vart inspirationen kommer ifrån;)

Nä,men herregud…Jag måste sova nu.

Snart är lovet slut, och då kanske jag får tillbaka dyngets timmar. Även om det inte är ungarna som varit orsaken till allt stök och stress, så känns det som det måste lugna ner sig snart.

Och då kanske jag kan strukturera upp mig lite bättre;)

Tills dess…

Natti natti :)