Familjen Annorlunda

Jag vet inte om jag någonsin tackat er ordentligt för all prima info jag får från er? Om inte så är det banne mig på tiden :)

Utan er hade jag vetat betydligt mindre om väldigt mkt, och utan en del info jag fått från er hade jag blivit chockskadad för livet.. Man kan liksom lita på att det kommer fram via er:)

Nä, jag kanske inte alltid gillar det ni har att förtälja, men det är ändå alltid bättre att VETA än att folk undanhåller saker. För SOM det undanhålls grejor, och jag vet inte varför. Ibland kanske av nån konstig hänsyn eller kanske för att de inte tycker att jag har med det att göra, men ändå, är det saker som kommer göra ont kan man lika gärna göra plågan kort. Lite som när man drar av ett plåster, helst från sin håriga arm eller så;) Aooouch!

Som tex hade jag noll koll på att Bon Jovi släppte nytt album! Hur är nu det möjligt? Men tack vare er så har jag nu såklart laddat hem det och ska lyssna på det snart:)

Astråkigt omslag dock:)

Inte heller hade jag fått veta att Kibbe inte alls är som de ”flesta” andra män som fyllt 40 – tjocka och flintskalliga;) utan långhårig och ståtlig:) Såklart, det visste jag väl redan då;)  Jag tar tillbaka mina fördomsfulla ord:)  Jag kan inte sluta le lite sådär fånigt, men det är så otroligt häftigt det här med sociala medier. Eller hur? Ungarna fattar ju inte hur det var ”förr”. Inga mobiler, inga datorer. Idag om man funderar på nån och vet för och efternamn så hittar man ju den personen på minst ett, och gärna tre sociala medier, plus alla de här eniro, ratsit, merinfo och vad de nu heter. Ni är bättre än mig på att hålla koll på vissa människors civilstånd/namn/boendeadress/edyl där;)

När en annan var ung, på typ stenåldern, så kunde man ringa, och var det rikssamtal blev det lite dyrare;) eller skriva handskrivna brev och skicka med snigelpost, eller möjligen åka och hälsa på. Det var liksom vad man hade att spela med. Idag är avstånd inga problem, man skypar med vännerna i USA eller Australien och det här med att samtalen har den där irriterande fördröjningen när man pratar med utlandet är inget jag varit med om på evigheter. Iofs har jag inte så många jag babblar med utomlands;) men mamma och pappa åker ju till solen lite nu och då. Man kör kik, snapchat, instagram, Facebook, twitter, och googlar, osv. och jag älskar det. Kanske inte superpersonligt, MEN enkelt att bara höra av sig, opretentiöst. För inte sjutton ringer man upp nån man jobbade med för 15 år sen för att säga Grattis, eller Lycka till eller så :) Jag gillar sociala medier. Kanske inte kommer som en överraskning, hehe;)

Och har man en blogg med er som läsare så skriver man tre rader om en ungdomskärlek och vips så kommer man lite närmare, a blast from the past:)

Tack alla ni fina som ser till att jag får de upplysningar jag behöver, vare sig jag begriper det eller inte ♥

Jaha vad har jag gjort idag då? Hm… jag klev upp och väckte kids, och jag var så trött. Åh så sängen lockade, men eftersom jag inte visste om det skulle ramla in byggare så kunde jag ju inte knoppa om, så i stället så fixade och grejade jag. Jamie vaknade rätt tidigt, han var uppe strax innan de andra drog till skolan vid 8, det är lite ovanligt, trött och grinig var han åxå, men skärpte sig efter hot om att åka i säng igen;)

Jag är så pk ibland;)

Nu kom det ingen, men jag har fått massa gjort så jag är nöjd ändå. Röjde i badrummet så förhoppningsvis tvättmaskinen får rum där. Vi har en bänk, som tidigare ägaren hade som sminkbord, och som jag haft som skötbord tidvis och numera är det…ehum..en plats för mina kläder;) Ja, jag är en jäkla slarvmaja, men jag klär alltid både på och av mig i badrummet, och alltså hamnar mina kläder där. Ni vet de där man kan ha en dag till utan problem, inte riktigt redo för tvättkorgen än:) Sen vet jag inte om det är bara mitt badrum, men det är konstant tjocka dammlager. Vi snackar Särimner-style här, man dammar och torkar rent och fint ena dagen, bara för att nästa morgon vakna till ett nästan lika tjockt lager igen.  Jag begriper inte, men dammar och torkar mest hela tiden där inne, inte för att det syns direkt;)

Nåväl. Just idag är det rent;)

Sen tog jag mig an mina garderober, ja i plural… det är inte länge sen jag rensade dem, men med mitt nya ”rensar-mode” så blev det inte mindre än åtta kassar till återvinningen ändå! En hel del stickade tröjor förvisso, men ändå. Det ”roligaste” är att det var lappar kvar på många av plaggen, alldeles nya alltså, och helt oanvända. Varför jag köper det och sen hänger in det vete fan? Nån slags störning ska man väl ha;)

Jag är ju dessutom, efter att ha varit me&i ambassadör/bloggvän helt kär i deras kläder. Det är de plagg jag använder mest, och även om de är lite dyrare än de reakläder jag annars gillar att shoppa ( och hänga in i garderoben, med lappar på, i några år, och sen kasta, så det där med REA vete fan? Mer Riktigt ebarmeligt Asdyrt*s*))  så vet jag att de blir använda, och då kan jag lägga de där extra kronorna.  Dessutom…de har finfin rea mellan varven de med;)

Så, nu har jag en garderob som är i ordning.

Jag har förövrigt en klänning som hänger där, som heter First date dress.;) Skitsnygg, …kanske måsta ta tag i det här med dejtandet, eller använda den ändå:;)

Resten av sovrummet hanns inte med, och väntar på mig i morgon, det ska dammas, dammsugas och bäddas rent. Eller förresten så väntar jag med renbäddning tills jag har en tvättmaskin kanske;)

Jamie och jag tog Doris på vår lilla promenadrunda, på dagarna går det alldeles utmärkt att gå den, men på kvällarna när det är mörkt vägrar hon gå, vill helst inte gå utanför tomten. Kan hundar vara mörkrädda?

Jamie äger på att få henne att gå fint i kopplet. Han kortar ner det så han har tvärkoll på henne och då går hon så fint strax framför honom. När jag håller kopplet så springer hon hit och dit och gör sitt bästa för att jag ska trampa på henne eller sno in mig i kopplet;) Hon lär sig, och vi med.

Så här är det, kanske har ni sett att det är lite dåligt med bilder här på sista tiden? Den enda anledningen till det är att det är en aning skrot bakom tangenterna;) Av nån anledning hade jag lyckats slå av nåt på datorn så inte bilderna åkte över automatiskt..och så har jag inte haft riktigt tid eller koncentration att försöka få till det. Jag fattade ju att det var nåt enkelt, och det var det :D Nu verkar det vara fixat, vilken tur så jag kan fortsätta att dela med mig av bilder av varierande kvalité , som denna tex:

Lite pusskalas innan middagen:) Jag hade så förbannat ont i ryggen efter att ha stått som en ostkrok och rotat i garderober och städat under badkar, och så ont i min förbaskade häl, att jag intog ryggläge på köksgolvet medan riset kokade ( brände lite, såklart, men låg ju så bra) fötterna upp på väggen, och då kom ju de här pussgurkorna farande ♥

Eller den här på Doris the dog, som knölade ner sig i den lilla korgen där hennes leksaker ligger, för att sen gnaga på handtaget… det soon-to-be-gone handtaget alltså…jäklar vad hon gnager i sig saker, eller i det här fallet – sprider det i hela huset;)

Inte är hon still heller, så allt blir suddigt;)

Och såklart vill jag då passa på att tacka Helena, återigen, för ditt stora hjärta ♥

Jag har sparat lite på de här, jag tror att vinstchansen ökar om man skrapar i husvagnen, så det är planen:)

Tack ♥

Förutom ont i ryggen och hälen så har jag grym träningsvärk :D Jag älskart!

Lite sur att jag inte kunde komma iväg på Björns pass idag, men jag trodde att byggarna skulle komma, och sen ökade bara det onda under dagen, så när jag sen fastnade i garderoberna så avbokade jag även kvällens pass, men så får det vara ibland.

Även på träningen var det lite throwback memories igår, för äntligen ramlade polletten ner, med väldigt mkt hjälp;)

En man där har varit så jäkla välbekant, och jag har velat ha det till att han är väldigt lik en fd kollegas man. Jag vet att det inte var han, men att de var lika. Tills jag såg kollegans man här innan sommaren, nä okey, inte ett endaste dugg lika? Nähä? Igår pratade vi, han hade sett mig kamma löss på TV:) och det ledde till att vi pratade om antal barn, och sen Familjen Annorlunda, som han inte sett, och konstaterade att det inte var därifrån han kände igen mig.

– Nä det är väl mer i svettigt, flåsande tillstånd här;) , försökte jag men det var det inte heller, utan tidigare. Kanske var det så att jag jobbat inom vården förr? Eh jo? Vad nu, var det en förälder? Nä? Han var säker på att vi jobbat tillsammans och när vi jämförde årtal och avdelning så stämde det ju, och plötsligt klickade det till, men jag var tvungen att fråga vad han hette, och visst var det en av läkarna jag jobbat med förut:) En av de allra trevligaste dessutom.

Det satt så jäkla långt in! Nu är det ju solklart, jag begriper inte hur jag inte kunde känna igen honom! Men, kollegan jag nämnde, vi jobbade ihop alla tre, så helt ut och seglade var jag ju inte. Det var ju i helt andra miljöer vi träffades då, vita kläder, sjuka barn, hierarki;) Inte i träningslinne och tajts liksom. Jag var mig pricklik tyckte han, och det får jag ta som en komplimang deluxe med tanke på att jag var typ 25 då:)

I morgon kanske byggarna kommer, och sen är tanken att dra till husvagnen. Barnen får väl äta mellis efter skolan och så drar vi, jag måste alltså försöka komma iväg och handla lite på dagen.

Till sist, om nån sitter på några bra jobbtips för unga vuxna, gärna med start på måndag, så får ni väldigt gärna dela med er:)

Nu ska jag hoppa i säng! Eller…alltså, det lär ta ett tag att ta mig upp ur fåtöljen, låren är inte samarbetsvilliga, och vi ska inte tala om rumpan…aouch… och armarna…:) men okey, jag ska väl hasa mig i säng då;)

Natti natti :)