Familjen Annorlunda

Jo det är nog så, som nån skrev, att hur jag än vänder mig så har jag arslet bak:)

Jag orkar inte förklara mig tusen gånger om, de som fattar fattar ♥ och övriga kommer aldrig fatta, och så är det med det:)

Jag har återigen flinat lite åt de som trodde att det var easypeasy, nån timmes jobb bara på sin höjd med en översvämning – i gott och väl 12 timmar har jag nu återigen stått idag och grejat. Började när jag väckte kidsen klockan sju, och sen slutade jag nu, kl 23. Lite paus där i mellan för att fylla i poolen åt Jamie, som han sen badade i exakt tre minuter, sen frös han;) och äta. Och så en tripp ner på stan där jag mötte upp Corrinda, en av oss gjorde sen en navelpiercing, den andra skulle aldrig i livet göra en även om det är väldigt fint:)

Hon gjorde en, och jag skrev på tillstånd för henne att få göra den, och så fick jag följa med in och titta på. Jag tatuerar hellre hela kroppen är piercar, tycker det är så meckigt med all eftervård;)

Janelle och Patricia fick en varsin navelpiercing i konfirmationspresent av oss, och Janelles växte ur, och hon gjorde om den och den växte ur igen, så hon har ingen, och är ledsen över det. Patricias däremot är fin och problemfri ( ta i trä!) Jag tycker det är superfint. Patricia har andra piercingar som jag inte gillar, men det är inte mitt val, så fine. Hon funkar lite så att om jag säger NEJ glöm det, så gör hon det dagen efter;) och har en i tungan, som jag tycker är sjukt äckligt, och en i läppen. Hon har haft i ögonbrynet men de ville sig inte utan växte ur men det tycker jag är rätt fint.

Jag är inte alls bekväm med att greja med andra piercingar än öronen, och behöver de hjälp med att tvätta och byta stavar och skit så blundar jag med ena ögat;)

Jag har två små tjejer på tur för hål i öronen, men de får vänta tills vi badat klart för i år.

Efter piercingbesök så kom syrran och hjälpte mig, de kommer på onsdag och tar bort allt lösöre, vad nu det innebär? och sen river de det som ska bort efter det. Spännande, men jobbigt. Jag har ägnat dagen åt att flytta över ungarnas kläder från det ena stället till det andra, och vikt och sorterat det ena med det andra, och det tar sig. Vi har snart normala mängder kläder tror jag – känns mkt bra. Det är ju som så att när det blir för mkt så blir det övermäktigt, jag har varit ytterst medveten om att vi har shitloads av kläder, men inte orkat ta tag i det. Det har dels varit någon på tur att ärva, och så gömslen man aldrig ser, förrän det händer något.

Men nu har jag ångan uppe så det är bara att fortsätta. Allt åker, och antagligen är det inget jag kommer sakna. Däremot fyller garaget på sig, men de saker som nu inte har någon plats inne…:/

Jaja.

I helgen for vi till husvagnen!! Det var natt nummer tre. Vi har aldrig varit så lite i husvagnen någonsin, men det finns heller absolut inte ett skit att göra på den campingen om det inte går att bada, plus att det är rätt sankt i marken, vilket innebär blött och skitigt. Det är väldigt svårt att utvärdera Siggefora, eftersom vi inte varit där, men jag kan inte ens med bästa vilja i världen ge den toppbetyg. Jag saknar Årsunda nåt så kopiöst.

Nästa år lutar det åt att vi inte står säsong, utan kommer dra iväg någonstans och stå där i några veckor. Lånar antingen pappas bil, plus en till, eller så får han köra med oss upp och hjälpa oss med tältet och sen hem:) Vi var väldigt ofta i Norberg som små/tonåringar, och dit vill vi! Är Norbergs camping lika fin fortfarande? Nu brann ju det fina Elsa Anderssons konditori, men lite mer finns det väl att göra där i krokarna? Funderar på att söka reda på Kibbe, punkaren som jag var så förtjust i för …. (hm..*räkna, räkna* men vafan…? Hur jävla gammal är jag?) Typ 30 år sen… ! :D Nä, ångrar mig, han är säkert en liten tjock gubbe med flint, och ingen frän tuppkam eller vad han nu hade:)

Det jag mer minns med Norberg, förutom Kibbe, är att solen alltid sken, det var varmt i vattnet och massor av zigenare som campade där. Oj så jag var imponerad av deras kjolar när de tvättat och hängt på tork, tusen meter tyg, eller så:) och värstingvagnar. Vad jag minns var de alltid trevliga dessutom. Sen vet jag att vi åkte runt och tittade på massa grejor, Polhemshjulet tex, det finns väl kvar?

Men, i helgen var vi i Siggefora och det var kanon! Vädret på topp, humöret likaså. Vi åkte lördag fm, och kom ut strax efter lunch, och gick nästan direkt ner på stranden. Helen och Lars var där de med, och vi hängde kvar på stranden ända tills middagen. Hyfsat varmt i vattnet, och ungarna lekte och stojade. Jag har äntligen kommit ihåg att ta med deras solskyddströjor, så de hade killarna och Lovelia på sig. Jag kan vara sämst på att smörja in med solkräm, jag blir bättre och bättre för varje år, men solskyddskläder är suveränt.

Jamie har en dräkt med korta ben och ärmar, med Svampbob på, jag köpte den nog på Tradera, och det tog lång tid innan jag ens såg att det stod på typ spanska eller vad det nu är, minns inte just nu:)

Vi gick upp och drog i gång grillen, korv stod på menyn, vi gör det så enkelt för oss som vi bara kan när vi åker så här korta svängar, våga-vägra-laga-mat-dagar :) och så gjorde vi smores efteråt. Vet ni vad det är?

Jag reserverar mig för stavningen, men det är grillade marshmallows som man lägger mellan någon form av kex, och en chokladbit:) Vi hade mjölkchoklad och digestive, supergott, men kladdigt. Ungarna åt så det stod ut genom öronen, och nog gick det i ett antal även hos syrran och mig.  Snart är det dags att ta tag i formen, men jag väntar tills det blir tråkväder och kallt. Jag har inte gått upp ett enda kilo, men…och det är en stort MEN, det är väldigt fluffigt och otajt över hela kroppen;) Jag har inte haft en gnutta motivation till att äta rätt på länge. Träna gör vi, mycket och ofta, men när man sen äter skit och tre gånger så många kalorier per dag än man gör av med så uteblir resultaten.  Jag ska fundera ut något mål och sen sikta på det, och givetvis är slutmålet Beach 2016:)

Syrran skulle åka iväg med en kompis på söndagen och bada, så hon åkte hemåt framåt sena kvällen, efter att vi suttit en stund och snackat och lyssnat på en trubadur tillsammans med Helen. Förra gången så frös vi så in i bänken på natten, så nu preppade vi med värmefläkten inne, som går på termostat och slår av och på efter behov. Den är sövande, och väldigt mkt barndom, för vi hade en likadan då. Jag och Jamie sov på den halvuppblåsta luftmadrassen som vi tryckt in på den minsta sidan av vagnen. Det är så otroligt platt att sova inne i vagnen, jag saknar min tältbudoir varje natt för där sov jag som en prinsessa:) så förra gången så knölade vi dit madrassen, som är 2 dm för bred, men funkar. Vi blåser inte upp den mer än att det blir som en vattenmadrass, då funkar det bra. När syrran låg där rörde man sig så fort hon andades, men Jamie var enklare att ha intill. Han kan ha tyckt annorlunda för han åkte ju runt som en liten smörklick när jag vände på mig:) men han sov vidare. Jag sov ok. I någon av vagnarna intill började de spela gitarr och sjunga mitt i natten, och i mitt huvud snurrade halvsovande Ugglas:

”För har en speleman en enda gång
börjat sjunga på en gammal sång
är de ogörligt, ja lögn att söka stopp’an
Har han blott en enda gång gett skri
lär han sjunga varje melodi
ifrån ”dover å calais” till lilla loppan”

:)

Men det var inte så att jag stördes, bara sådär halvt om halvt kvicknade till:)

Morgonen efter vaknade vi och klev upp rätt tidigt för att vara Familjen Wetterholm, vi var nog ute redan vid 9:) och efter frukost ute så var det strandhäng hela dagen. En härlig bloggläsare gav sig till känna ♥ och vi pratade en stund, det är så kul när ni kommer fram!

Plötsligt så säger nån av tjejerna: Där kommer Mirka, mamma!

Och när jag vände mig om så kom hela familjen Norrström gåendes:) Vilken överraskning! :) Det var länge sen ungarna träffades nu, så de var lite avvaktande, så det får vi råda bot på helt enkelt. De bytte om, och de flesta av Mirkas ungar hoppade i, och vi satt och babblade lite. Tintin testade hundbadet, men det var visst ingen hit. Doris fick stanna hemma även denna helg, för det känns bara taskigt att ha henne i koppel hela tiden, då har hon det bättre hemma med tonåringarna. Efter en stunds bad och babbel så for  de vidare och vi solade vidare. Jag somnade en stund där i solen till och med, tänkt så skönt det är att sova i solen? Novalie hade vaktjouren, om det var så att killarna ville bada, men just då låg alla och slöade på filten så det gäller att passa på:) Sen halvslumrade jag, medan de byggde sandslott och körde med traktor och allt varde gjorde.  Det var alldeles lagom varmt och skönt, och jag hade ingen längtan alls efter att bada, som jag gjorde flera gånger på lördagen, men ett dopp var ju tvunget ändå, och jäklar så kallt det var i vattnet;) Eller så var jag väldigt varm;)

Klockan var över fem när vi packade ihop oss och gick upp, där en diskrunda väntade. Jag och Lovelia, med lite hjälp(stjälp) av Jamie diskade medan de andra, med Novalie i täten plockade ihop och gjorde i ordning i vagnen och förtältet. Vilka skills de har på att fixa, om de bara vill:) Det var så fint när jag kom tillbaka, jag behövde bara kolla igenom vagnen, och packa in kylvarorna, allt annat var klart. Vi tryckte in allt i bilen, och så var det plattan i mattan till McD, klockan var alldeles för mkt för att ens tänka tanken att hinna laga mat.

Och sen hem, där det var lugna gatan. Doris blir så glad när man kommer hem att hon inte riktigt vet vart hon ska ta vägen, svansen går i 180 och hon bits av pur glädje. Hårt som satan, men det är svårt att veta hur man ska uttrycka sin oerhörda glädje över att ens flock är samlad igen;) Hon har bitits som ett vilddjur, men det börjar ge sig. Äntligen:) Jag har googlat ” Valpen bits vad gör jag” och liknande, och svaret är ” Jaha, vad trodde du;)? Det är bara att härda ut”  Till och med hundcoacherna har bitvargar så det är väl så de är då. Jag är fullt medveten om att alla hundar är olika, Tintin är en lugnare sort än Doris som det är full spätta på, och ibland önskar jag att jag kunde vrida fram tiden lite tills hon lugnat ner sig, men samtidigt är det helt makalöst majsigt. När hon gosar in sig hos en och somnar så är det kärlek igen, och man glömmer alla bitmärken man har överallt, på skor, bordsben, händer, osv:)

Nej, hon får såklart inte bitas, men det skiter ju hon i;) och vi har några maktkamper per dag, ibland vinner hon men oftast vi:)

Jag gillar det här med att ha hund, det enda jag inte gillar är att det inte går så värst mycket framåt med katterna. De försöker tala om för Doris att hon är asjobbig, men hon är så nyfiken att hon inte vill fatta. Det lustiga är att vi i skogen häromdagen på promenad mötte en grannkatt, som lekte med en mus;) och Doris kunde inte bry sig mindre. Inte katten heller, de struntade högaktningsfullt i varandra, men här hemma är det kalabalik så fort de möts. Katterna håller sig nere, och Doris får inte vara där, så det funkar väl, men jag saknar mina gosproppar i soffan på kvällarna.

Jag smörar som fasen för dem med sardiner och godaste kattgodiset, och så går jag ner och gosar med dem så fort jag kan. De är mest ute om dagarna, men jag brukar hinna mysa lite på morgonen och på kvällarna. Fina katterna ♥

Nä, nu är det sovdags! Blir en dag i tvätteriet i morgon med, och så en sväng till återvinningen om jag ids, men det tror jag. Sen kanske jag hinner ta tag i resten av huset åxå, man vet aldrig…;)

Natti natti :)