Familjen Annorlunda

Samlat in skocken, och nu lägrar sig lugnet. Hyfsat, för Doris är på bithumör;)

Vi har faktisk sett på Hungergames…helt o-pk, eftersom de små satt med, men de är rätt vana, det blir lätt så i en familj som älskar skräckfilmer och thrillers;)

Doris ligger i sin transportbur och tuggar på ett ben, hon älskar att krypa in där, för hon tror att vi inte kan ta ifrån henne saker hon snott, hehe, och det kan hon fortsätta tro;)

Idag snodde hon en plastgrej till en glass, och speedade in där, och blev mest bara förvånad när jag plockade av henne den. Lilla fina Doris, hon är en sån sötnos ♥ och bits som en piraya, för att i nästa sekund sjunka ihop i famnen och somna sött som en liten gris.

Jag har gruvlig ångest över att skolan börjar på tisdag, det känns som att sommarlovet försvann i ett jäkla regn, och ni som inte tycker det – kul för er, men här har det faktiskt regnat nästan varenda dag. Sådär totalt genommulet och riktigt skitväder på morgonen och förmiddagen, lagom så man ställer in alla planer, för det är inte kul i regn, så är det bara. Ofta har det klarnat upp framåt kvällen och blivit fina, men KALLA kvällar.

Nä fy farao, den här sommaren kan dra nåt gammalt över sig och inte komma tillbaka någonsin.

NU är det förvisso fint, men det är ju så dags, när skolorna börjar;)

Jodå, vi kan göra saker nu med, men det är inte samma sak som när alla är lediga hela tiden, samtidigt och man inte behöver detaljplanera för att allt ska klaffa.

Tja, så är det. Nio veckors sommarlov är till ända, och där stod vi och fattade inte att alla dessa dagar som kom och gick var sommarlov… bah.

Jag har nu ägnat några timmar åt katt och hund, de vill inte komma överens riktigt. Doris jagar iväg dem i sin iver att leka, och de är alldeles för snälla för att smälla till henne. Nu i kväll var det lite framsteg, båda katterna har markerat väldigt tydligt att de tycker hon är en pain in the ass, och de har inte backat, utan fräst och morrat. Doris i sin tur gick lovar runt dem för att inte komma för nära. Lite kul ser det allt ut när Smulan först sitter på golvet och fräser åt Doris, som springer ut och in i sovrummet tio gånger, varje gång hon kommer ut så sitter Smulan kvar och tittar på henne. Så hoppar Smulan upp på köksbordet, och hunden fattar inte vart hon tog vägen, utan snusar och nosar, följer hennes spår där hon gått tidigare, och springer varv på varv runt köksön, för hon känner lukten. Men fattar inte att katten sitter på bordet och suckar åt den enfaldiga jycken ;)

Doris är verkligen som den seriefigur hon är döpt efter, Hitta Nemo, ni vet, den virriga fisken med noll minne;) som yrar omkring överallt, klockrent namn:)

Nu måste jag i säng, jag som hade tänkt skriva längre, men jag får inte över bilderna, och så har klockan rusat i väg. Jag måste ju upp hyfsat i morgon även om vi alla tänker sova så länge vi kan:) Man måste ta vara på sista dagen i frihet, innan allt kör igång;) Sen är det tusen saker att fixa…både kul och jobbiga grejor.

Hade liksom räckt med en fjärdedel av allt just nu.. Men man får väl kanske inte mer än man mäktar med;)

Den meningen fick jag höra när jag väntade tvillingar, och alla jäklar var så negativa och gnällde om hur jobbigt det skulle bli. Idioter, på allvar. Idag skulle jag vilja ge dem en smäll, hur fan kan man säga sånt till en kvinna som väntar två barn?( eller fler) Vad är liksom tanken – att man ska ta bort ett barn? Sälja ett på Blocket? Eller bara sätta ut i skogen kanske?

Nåväl, någon sa då, ”Tvillingar får bara de som är starka nog att klara av det, de är få utvalda, så känn dig speciell:)

Och det gjorde jag!

Vilken utsvävning det blev då? ;)

Natti natti:)