Jag tycker om språk. Nu lärde jag mig aldrig franska nåt vidare och anledningen till det var en extremt skum lärare ;( jag tror inte att någon kunde mer är rabbla och böja franska verb efter tre år, men det satt å andra sidan som ett rinnande vatten ;) Nä vad det betydde visste vi kanske inte;)
Lärare förr var väldigt mkt mer untouchable helt klart.
Men jag tycker om svenska, och engelska som är de språk jag behärskar. Jag kan jättemånga fancy ord, som acklimatisera, kontraproduktivt och föresväva ;) ( kom såklart inte på ett enda bra ord nu!) och jag kan asmånga hittepå-ord som.. Ja asmånga tex;) eller braiga. Och sen har jag ett gigantiskt svordomsförråd;) Fan, helvetes jävla skit, fuck off, fuck you you fucking fuck tex . Jag undviker grova könsord men kan svära rätt bra mellan varven, speciellt om jag är förbannad. En lärare sa en gång att det liksom inte funkar att säga : ”asch sjuttsingen också!” de gånger man tex tappar den fulla färgburken från högst uppe på stegen utan att vissa situationer kräver sina styrkeord:) Man kan väl säga att jag kanske svär lite mer ofta. Men.. Vem bryr sig?
Trodde jag, för ni vet den här rättegången.. Hans advokat var ytterst upprörd över mitt språk, som minsann inte anstod en småbarnsmamma.
Okey, skjut mig -jag är skyldig!
Men i jämförelse med att försvinna och komma och hälsa på sina barn ibland så känns det fjuttigt. Dock var det väldigt roligt att se den snörpiga minen och hur svårt hon hade för att säga orden när hon ägnade sig åt högläsning av min blogg;)
-”jag vill inte ens säga det här, men Kapten Fuck You All ”
Min advokat kallade det för Rökridå. Att försöka ta bort fokus från sin egen skabbiga klient och lägga massa skuld på mig. Ett tag trodde jag hon skulle sträckläsa min blogg högt och kände att var det inte något annat som var själva ärendet här? Inte konstigt att det var avsatt två dagar och vore det inte enklare att alla läste själva?;)
Jag vet vad jag skriver och jag står för allt. Jag må svära som en borstbindare mellan varven men det gör mig knappast till en sämre människa. Det är inte som att jag aldrig svurit förr utan det har jag alltid gjort och aldrig fått klagomål om från den där, som dessutom kan jäkligt många svordomar själv ;)
Det lustiga med hans advokat, det är att det är precis exakt en sån person som han alltid irriterat sig på, en ”huggsnok”, en gnällpipig hysterisk dam som låter som om hon ska börja gråta.. Sådana som han avfärdat och hållt sig långt borta ifrån.. Och hon är vald av hans mamma;) Jag VET att nåt är fel, sanna mina ord en vacker dag så;)
När man blir allt man tidigare föraktat.
Allt. Och ta mej fan lite till;)
Men tillbaka till språket, jag älskar även dialekter. En del låter ju helt underbart, den trygga norrländskan eller göteborgskan, och andra är lite mindre charmiga att lyssna på, runt gnällbältet tex ;)
Men ändå, så är det så härligt med dialekter och jag är snabb på att ta till mig olika ord eller satsmelodier. Jag är från Uppsala, född här, uppvuxen här, och kan om jag vill prata alldeles felfri ” rikssvenska” med E och Ä på rätt ställen osv. Men oftast, lite beroende på vad för folk jag hängt med, så snackar jag på nån halvdialekt med lite hittepå och lite som det känns bra:)
Ofta får jag frågan om jag är från Norrland och förvåningen är stor när jag nekar. Jag gör det inte medvetet utan det bara blir:)
Svordomarna är som bortblåsta om jag ska ringa viktiga samtal, gå på möten eller så, och det finns massor av människor som blir väldigt förvånade om jag säger att jag svär mycket, så det anpassas till situationen helt klart. Det finns folk som tycker att svordomar används när man har dåligt ordförråd eller inte är så bra på att uttrycka sig, men jag tycker snarare det berikar och befäster och styrker. Jag gillar dem:)
Men inte hos barn, de försöker ibland och då tycker jag bara det låter elakt och fult, små barn = inga svordomar, vuxna= helt ok.
Helt inkonsekvent alltså;)
Nu ska jag gå ner till en tonåring och leverera en salva väl utvalda svordomar för det ska sovas där vilket det definitivt inte gör;)
Sen försöka sova lite, fåglarna håller tyst en liten stund nu, de går visst aldrig och lägger sig de heller på sommaren :) men just nu verkar de ta en powernap.
Det blev ett svamligt inlägg idag, jag återkommer i morgon ! Även lite vinnare ska annonseras då så håll utkik :)
Natti natti :)
Jag svär inte. Aldrig. Eller jo, förresten – jag svär via sms några gånger om året :-) Om jag sparkar tårna i en möbel så säger jag ”rackarns bananer!” på fullt allvar och det är något som kom till för några år sedan efter att ha sagt milda makter halva livet innan. Maken svor när vi träffades men upphörde sedan med det förutom i telefon. Det ÄR en vanesak och har en del att göra med vilka man umgås med och hur mycket de svär. Barnen svär aldrig, (tycker det är halväckligt när andra gör det och pratar om det när de kommer hem), men självklart kan de en hel del ord om de nu skulle vilja börja svära.
Man måste inte svära och för min del gör det detsamma om andra svär eller inte. Mest löjligt att de tar upp det på en rättegång!
Åhh härligt att läsa att fler svär mycket håller alla tummar att du och dina barn får lugnet runt er snart också. ❤
Genom sitt språkbruk blir man uppfattad och behandlad av omgivningen.för de etablerade i samhället kan ett ovårdat språkbruk uppfattas att här har vi en mindre lyckad person. Dålig utbildning. Sämre sociala Förhållande som ofta för med sig bråk överallt. För att inte i onödan bli missaktad och föraktad av samhället och omgivning kanske man bör tänka på att ha ett mer nyanserat och bådat språk. Det är inte alltid det optimala att bli betraktad som underklass och ha bristande fattningsförmåga.
Oj vad har detta stått nånstans? Det var som att läsa ett utlägg från en bok från -50, -60 talet. Hoppas att du inte var allvarlig när du la upp denna text?
Min man som kommer från ett annat land tycker att våra svenska svordomar låter så töntiga och att de är saftigare på hans språk och de är de man får höra när något händer. Jag svär också mellan varven men jag tillrättavisar också barn om de svär. Däremot så gillar jag inte orden hora och bitch som tonåringarna använder titt som tätt mot varandra.
Blir så nyfiken vem P har anlitat som advokat……eftersom hon drar upp dina svordomar från bloggen. Har hon räknat dem genom åren?
Svär på du. Det är 2000-talet nu och inte 1800. Så fånigt av hans advokat att racka ner på svärandet på din blogg… Fjanterier… Varför skulle man vara en sämre människa/mamma för att man använder svordomar (och det vid väl valda tillfällen)? Att din blogg överhuvudtaget diskuteras vid en vårdnadstvist…? Desperat och ja, faktiskt helt ovidkommande. Däremot visar ditt bloggande vilken suverän och bra mamma du är som drar hela lasset och lite till sedan du och barnen blev lämnade. Heja på!
Att vara förälder är inte lätt.Vad som är rätt och vad som är fel, kanske vi får veta, när vi så småningom står med facit i hand. Det som är rätt nu kanske inte är rätt i framtiden,men vi föräldrar och andra som möter barn,försöker säkert att göra så gott vi kan. Många i Carolas situation hade inte ens kommit ur sängen. Jag fick lära mig som barn att man ska inte döma hunden efter håren,alltså kan du inte se på en person hur den är. Vi människor ( inte alla) tror att vi är objektiva,när vi tittar på människors och tror att fint klädda,högt utbildade eller liknande är bättre människor.Men Carola fortsätt på ditt sätt och vill du lära dig lite trick mot” överheten”, så ger jag dig, det om du vill
Jag har aldrig skrivit någon kommentar förut men känner nu att jag är tvungen…Jag tycker det är HEMSKT med svordomar!!! Du skriver att svordomarna inte gör dig till en sämre människa men jag håller inte med! Det är så fullt med svordomar och särskilt när man har barn! Barn tar ju efter vuxna oavsett! Min äldste är 14 år och han har ALDRIG hört mig svära och kommer aldrig få höra! Jag har inte hört honom svära heller och jag skulle bli väldigt besviken om han gjorde det! Det finns andra ord att använda när man blir arg! Och arg kan jag minsann bli!
Carola: Fast en sämre människa blir man ju inte pga sitt språk…det är väl att ta i ändå? I dagens läge så känner jag att så länge mina barn använder de svordomar som jag gör, dvs fan, skit, helvete osv, istf de grova könsorden som alla åldrar idag strör omkring sig…i alla samhällsskikt, så är jag nöjd. Jag har andra saker som mina barn aldrig sett mig göra: vara full tex, eller ens berusad, vilket är viktigare för mig:) Jag antar att din son gör som de flesta andra normala tonåringar och är en annan person när han är med kompisar;) och det finns ju betydligt värre saker att bli besviken över än att han skulle svära…Det känns som en fis i rymden, ärligt talat:)
Om jag har fattat det hela rätt så vill du ha enskild vårdnad och han vill fortsätta att ha delad vårdnad? Och hans advokat vill få det till att dina svordomar är lika illa som att han huxflux en dag lämnade barnen utan förklaring för att inte komma tillbaks på ett halvår? Är det rätt uppfattat?
Visst, han är väl inte farlig för barnen och man får väl hoppas att han tagit sitt förnuft till fånga och vill deras bästa men om han nu prompt ska ha delad vårdnad så får han väl för fan se till att ordna så det funkar att ha dem varannan vecka, d v s skaffa större bil och större boende. Eller vad är problemet?
Här får du ett litet skånskt ord av mig som beskriver ditt ex så bra – fubbick ! Säger allt !
Inget illa ment men har du funderat på att gå och prata/terapi. Känner att du har fastnat och kanske behöver hjälp att bearbeta och komma ifrån ilskan och bitterheten. Risken finns att det skadar dig för han som du riktar den mot har redan gått vidare. Att ni sedan stämmer varandra varsin gång och fortfarande inte har bodelat gör det säkert svårt att komma vidare också. En utomstående kan ofta hjälpa en att bena ut tankar och att komma vidare. Man behöver inte gå båda två utan man kan gå själv och prata. Vänner och familj är bra men de här är proffs som kan ge en ny dimmension. Inte i syfta att medla utan att gå vidare. Bara en tanke.
I sak att det kan vara en god idé att prata med någon utomstående har du helt rätt. Men att ta för givet att Carola inte gjort, eller gör detta tycker jag är helt fel. Glöm inte att detta är en blogg, Carolas blogg, där hon delar en del av sitt liv. Vi får vara en del av hennes sfär men får såklart inte en helhetsbild. Att ta för givet att bodelning inte är gjord, att hon och grisröven (ja jag kallar en man som inte tar halva ansvaret för sina barn för grisröv) stämmer varandra är nog att ha förutfattade meningar.
En sak : jag har pratat ihjäl mig:) Jag skulle aldrig ha råd att gå till någon professionell heller, även om jag ville. Så det kan du glömma direkt. Jag har folk att älta och vrida och vända på saker med. Det har inte han, och han skulle vara otroligt hjälpt av lite terapi men vägrar inse det eftersom det vore ett tecken på svaghet. Du har väldigt dålig koll på hela det här inser jag, och borde inte lägga energi på att försöka förklara, men gör det ändå. Varför vet jag inte;)
Jag har inte fastnat och jag har gått vidare, men jag kommer aldrig vare sig glömma eller förlåta. Vill du kalla det bitterhet, så varsågod. Jag kallar det för helt normalt:) Gå en mil i mina dojor så kan vi snacka sen.. Men jag är rätt övertygad om att du inte skulle komma ens utanför dörren;)
Fastnat?! Var då? Hon lever ju mitt i det fortfarande. Hon har inte fastnat. Det är hennes dagliga liv. Hur ska hon kunna gå vidare när han beter sig som han gör? Det är säkerligen inget du behöver bekymra dig över heller. Läser man mellan raderna så känns du bekant på nåt vis ;))
Nä men ”Karin” är du här inne nu igen och snokar på bloggen, svårt att hålla dig ifrån va? Har du kanske rentav tvångstankar om att du bara måste göra det? Jag rekommenderar dig att snarast söka psykhjälp, du kommer garanterat hamna i tvångströja då du med all sannolikhet kommer att diagnostiseras som psykopat.
Här svärs det ofta,ibland så ofta att maken tycker det blir för mycket,haha. Då är det nämligen så att jag svor inte speciellt mycket innan jag träffade honom (för 33 år sedan) men han svor och svär,men tycker då som sagt att jag svär mest, men jag har ju för bövelen lärt mig av honom,hahaha:-) Jag reagerar knappt när folk svär,jo om det är barn. men att en advikat ska ”hänga” upp sig på det,och istället tycka att han borde träffa sina barn mer än han gör,det är ta mig tusan(mild svordom) korkat. Kramar till dig och barnen:-))
Om dina svordomar i vardagliga livet var något att ta upp i rätten ska du bara ta åt dig av att de inte har något att komma med mot dig
Viktigare vore det väll att diskutera lämpligheten i att överge sina barn och sen hoppa upp som gubben ur lådan och tro att allt är som det ska!
Hahahaaa tänk att rättsystemet lägger så mycket tid på trams!
Om ni inte skilt er hade väl detta aldrig setts som ett problem eller?
Han hinner väl inte ens få fram en svordom på den lilla tiden han umgås med sina barn!!
Den försummelsen borde väl anses som betydligt värre.
Men om du svär mkt i din vardag så för du ju automatiskt över det språkbruket till dina barn.
Haha, nä för de får inte svära ;) och kanske att det till och med är så att jag inte svär jättemkt i närheten av dem, frågade dem idag om jag svär mkt och de såg väldigt frågande ut:)
Så Jag svär nog selektivt, i rätt sällskap och med en anledning .. Vad bra att jag kom till den insikten nu.. :)
Måste få säga att hör man inte svordomar ute i samhället så måste man väl vara döv. Och sedan påstå att det bara är outbildade med flera i de nedre skikten som svär. Ja då har man nog inte jobbat. Jag är som sagt en ”tant” som jobbat sedan barnsben på olika fabriker affärer och där svär både hög och låg. Själv svär jag faktiskt inte (bara någon gång) men jag retar mig inte på de som gör det eftersom det är deras ensak, inte min.
Måste också få säga att jag inte förstår vad de håller på med hans advokater. Det gäller väl pengar annars skulle de väl inte försvara en sådan
Skrattar … så sant, så sant …
Love from me <3
Hej hej
Härligt o höra att det finns fler som svär som borstbindare ;) Att ”utbildat folk” svär mindre HAHAHA Nej inte alls sant…
Man kan ju precis som du sa,låta bli i möten och andra viktiga samtal! Det känns så bra att klämma in en osande harang när man har slagit i tån eller nåt annat :)
Jag svär däremot inte när jag är arg i diskussioner, då tar det bättre att bara vara Väldigt Tydlig ;)
Stå på dig kramar <3
Åh franska språket är ju så fint:). I grundskolan tyckte jag dock att det var pest och började först acceptera språket när jag efter gymnasiet åkte ner som barnflicka till Belgien. Under den vistelsen lärde jag mig mer än vad jag gjort i skolan under franska lektionerna:).
Nä, jag ser inget positivt med svordomar. Det låter bara illa och jag tycker tyvärr det ger ett korkat intryck. Är inte så ofta man hör utbildat folk svära.
Det där tycker jag är en gammal fördom som lever kvar;) Att sjömän och fallna kvinnor skulle vara de enda som brukade svordomar;)
Idag svär ju folk oavsett utbildning. Men.. En advokat eller läkare lan kanske inte använda svordomar i sitt arbete på samma vis som tex en snickare eller kranförare:)
Jag tror det mer handlar om det än utbildningen för folk är folk ändå oavsett antal högskolepoäng :)
Så om en högutbildad stötter tån i en tröskel så nageln blir mos så säjer dom …katten också det där var ju penibelt!!!
;)
Jag brukar säja Fan i helvetes jävla skit för det mesta!
Förövrigt så förstår jag inte hur svordomar i en blogg kan vara något att ta upp i en rättegång. Snacka om att gripa efter halmstrån. Och vad hade dom tänkt göra med den informationen? Alltså kapten fuck you all? ska det ligga till grund för…vad? att han ska ha hela vårdnaden eller?
Han vill ju inte ens vara med barnen så vad spelar det för roll för honom?.
Men kom ihåg det nu alla föräldrar, svär inte :D alls :D nånsin :D ;)
Jag är född och uppväxt i Stockholm men bor nu i Göteborg. Jag jobbar på kundservice så sitter och pratar med människor hela dagarna. Jag har också lätt för att byta dialekter och har fått hört det mesta från kunder, många tror att jag är från Norge, nån fråga om jag kom från landet (??!??). Men alla blir chockade när jag säger att jag är från Stockholm från början :) Det är roligt ibland men superpinsamt andra gånger!!
Hahaha kul att höra att vi är fler.
Jag svär oxå,det är nästan så det är naturligt här hemma.
Det kommer både det ena och det andra ordet o jag tycker inte heller det är nått konstigt med det.
Är uppvuxen med föräldrar som oxå svor mycket men reagerade aldrig på det.
Håller med om att det låter vätre när bsrnen gör det förståss.
Tappar man nått himla tungt på foten eller slår i den så blir det ju inte aj som attans utsn aj som fan o lite till haha.
Dialekter är jättrefint,jag har några favoriter o just från norrlänningar är en av dom ,har ju släkt i kramfors o har bott där i närheten i nån period när jag var nått år :-D
Sen finns det ju vissa som man bara inte står ut att höra :-D
Sov så gott.
Mvh Camilla.
http://www.tiobarnsmamman.se