Familjen Annorlunda

Igår var jag tvungen att låta bloggen vila, jag hade paketinslagningstjänst hemma hos mamma och pappa:)

Det tar sin lilla tid.

För 18 år sen hade jag två barn, Janelle och Patricia. Min mamma som är en pysselmänniska hade hittat en så fin julkalender från Panduro som hon gärna ville göra och ge tjejerna. Jag sa Ja gärna, men det ingår väl evighetspåfyllning va? Och det lovande hon. Inte i sin vildaste fantasi kunde hon ju tro att det skulle komma sju ungar till:D

Jag har inte tagit fram kalendrarna än men googlade fram ett gammal inlägg där de finns, det finns på Mama, i samma inlägg visade jag upp mina tjejer i kokosnötsbhar, och det blev ett jädra liv, men alla kommentarer är borta? Jaja.

Igår var det då alltså dags att slå in paket. Eftersom Janelle har en pojkvän som räknas till familjen blir det ju tio gånger 24 paket, så det tar en stund att fixa. Men det är kärt besvär ♥

Jag tänker inte ta åt mig ett endaste dugg av äran här, jag lyder bara order, infinner mig när jag blir tillsagd och gör det de ber om, allt annat fixar mamma, pappa och syrran. Dvs planerar, köper in saker och liksom tänker ”det där kan man ju lägga i kalendrarna” hela året :)

Pappa har gjort excelark så det är ordning och reda

 Det ni inte ser är att det står VAD som är i alla paket åxå, men det kan jag ju inte berätta än:)

En del paket slår vi in i folie, det blir fint, och är enkelt att vira in små saker med konstiga former i, och så kan man snurra en liten hank direkt i folien, eller så sätter man dit ett fint snöre. Det är rätt jobbigt att hänga upp alla paket sen, så det är bra om det är enkla upphängningar:) Nu har jag låtit ungarna hänga upp sina egna de sista åren, men de minsta måste ju ha hjälp.

En del grejor slår vi inte in alls, de som är fina som de är får sitta med bara ett fint snöre, och en del gör vi riktiga små paket av.

Det är mysigt att sitta och fixa med det här, och jag fick nån slags känsla av att det är jul snart, och det är ju liksom dags att tagga till nu:)

Vad lägger man i då?

Jo, eftersom jag är sjukt less på småsaker, så är det i princip slut med sådant, eller småsaker kommer det bli men användbara sådana;)

Vi kör mycket godis. Jag vet vad många tycker om det, och jag struntar i det:) Mina ungar är inte ett dugg känsliga för socker, de lackar sällan ur för att de har lågt blodsocker och de får ytterst sällan sockerchocker så de rusar runt som duracellkaniner.  De har ett normalt förhållande till godis, det äts på lördagar, och nån gång i emellanåt kan det kan bli i veckorna, om det är nåt speciellt. Ibland är det bara för att åxå;)

Små godisbitar alltså, av alla möjliga olika slag, plus en del annat, som jag alltså inte kan säga nu:)

Men man kan ju lägga i vad som helst! Beror på hur mkt pengar man vill lägga ner helt enkelt.

Små leksaker, figurer av olika slag – smurfar, pet shops, turtles,  lego- man kan antingen köpa nån större byggsats och ge några bitar om dagen, det har jag hört folk som gör men själv skulle jag bli skitless på alla dessa bitar som de inte skulle hålla reda på tills det var fulltaligt:) Hellre då mindre legogrejor. Kanske hårspännen, lypsyl, nyckelringar, mobilsmycken/skal edyl. Nåt år fick de en trä-gran rätt tidigt och sen små prydnader till den lite då och då.

Klistermärken, pennor, småböcker, tidning, julprydnader, tomtar, russin i små pyttepaket, torkad frukt, små kexpaket.

Eller godis – små guldpengar, chokladbitar, klubbor, polkagriskäppar, tablettaskar osv.

Kanske kan man lyxa till det med att vissa dagar har upplevelser, tex att åka och kolla på julskyltningen, åka och bada, baka pepparkakor, göra julgodis, städa bastun;) Eller så har man upplevelser alla dagar.

Man kan egentligen göra en paketkalander hur dyr eller billig som helst, det är ju fantasin det hänger på:)

Jag vet att alla ungar ser fram emot att få hänga upp sina kalendrar, och jag är inte helt säker på att de ska få ta med dem när de flyttar hemifrån för de utgör en stor del av pyntet här hemma:)

Men riktigt än är det inte dags. Några dagar kvar…