Familjen Annorlunda

Här tror man att ni ska sakna mig när jag för en gångs skull lämnar er åt er själva, men det gjorde ni ju inte ;)

Ni har haft fullt upp i kommentarsfältet, det är kul att ni har så många åsikter, och att de går stick i stäv med varandra, eller klickar som väloljade lås:) Som jag sa så får alla göra som de vill, jag förutsätter att man gör det som passar ens egen familj bäst i alla lägen, men det finns de som inte vågar följa sitt hjärta och den känsla de har att det är rätt att stanna hemma, och dem vill jag ge lite styrka att våga. Ni med starka åsikter och skinn på näsan klarar av det själva oavsett vilket val ni gör, men för dem som gärna vill, men får mothugg, kanske inte direkt, men genom att lyssna på hur ”alla andra” gör så kan det lätt kännas som att man är den enda i hela världen som vill vara med sitt barn och inte lämna i väg det. Tro mig, även jag har känt så, men gjorde ändå som jag kände var rätt för oss, och i efterhand kan jag bara säga att jag aldrig ångrat det :)

Hur fan ska man kunna ångra det förresten ? Tid med sitt barn är alltid väl investerad tid:)

En del av er blir förbannade som alltid på att jag tycker som jag gör, och dessutom har mage att säga det, men så länge som jag inte tilltalar er personligen så behöver ni inte känna er anklagade. Känner ni att ni gör det rätta för er, så varsågoda att fortsätta med det.

Om jag inte skulle kunna acceptera andra människors val så skulle jag ha ungefär NOLL kompisar, för vem vill hänga med nån som alltid ska ha sin vilja igenom och alltid vet bäst och inte låter någon annan ha en egen åsikt?

Jag är svinigt bra på att acceptera att andra gör sina egna val, jag kan diskutera med dem, fördelar och nackdelar hit och dit men varför ska jag bestämma hur andra ska göra?

Att berätta hur jag ser på saker och ting, med för och nackdelar och allt däremellan, det är inte samma sak som att tvinga folk att tycka som mig. Det är något som många förstår, andra inte:)

Jag gillar inte dagis. Du kanske inte gillar pannbiffar, eller röda bilar. Jag tycker att dagis är till för att föräldrar som jobbar ska kunna ha sina barn där under tiden. Du kanske tycker olika. Skit samma. Vi kan väl vara vänner ändå?

Av mina vänner är det få som stannat hemma så länge som jag, men tadaaaaa….vi är vänner ändå :)

Men oavsett så är det alltid roligt att läsa om hur olika val man kan göra, och hur man kan lösa det, motivera det och få det att fungera för sin familj:)

Ska vi släppa det? Eller vill ni prata vidare?

 

Okey, vill ni höra om min lilla weekendresa? :)

Förra sommaren var jag och syrran på Robbie Williams i Göteborg, och hade en del otur med vårt hotellrum, och som kompensation fick vi en ny vistelse. Den gällde till och med sista september i år, så vi var ju rysligt ute i god tid skulle man kunna säga och hånflina stort och mena precis tvärtom;)

Men man behöver inte vara i god tid, bara man är i tid skulle man kunna säga, och med hjälp av min äldsta dotter, Janelle som kom och barnvaktade sina syskon en hel helg så kom vi iväg.

Vi hade tänkt åka bil, och stanna nånstans på vägen för övernattning, men ju närmare resan vi kom, ju mindre lockande kändes det att köra i sju timmar eller vad det kan ta, (och tillbaka bara nån dag senare!) och till sist bokade vi flyg. Jag har en syster som jobbar på SAS, och för dem är ju flyg ett rätt så solklart förstahandsval, medan det för mig är något som jag förknippar mer med resor utomlands. Dessutom så gillar jag inte att flyga. Förr tyckte jag att det var aptråkigt, efter att man satt sig till rätta, lyft och planat ut, fått kaffe eller vad det kan vara så var det bara en evig väntan… Jag har mestadels flugit långt – USA, Hawaii, Thailand,och det är ju många tråkiga timmar. Men nu? Jag tycker det är fruktansvärt obehagligt. Flygrädd kan det nog kallas med ett annat, mer riktigt ord. Lite pinsamt ju :)

Dock är det onekligen att föredra tidsmässigt, så det är bara att bita ihop. Nästa gång ska jag dricka vin eller ta en rohypnol ;) kanske båda för full effekt..hehe. Ni får lov att påminna mig, för jag glömmer lika fort som jag landat hur jobbigt det var. Tror att det till stor del är min kräkfobi som ställer till det här, när det skakar och ruskar så blir man ju lite åksjuk.

Men, det gick såklart bra:)

Vi landade i Göteborg vid halv sex, och tog flygbussen in, för att sen virra runt en stund innan vi fick fatt i nästa buss som tog oss till Radisson Blu, där vi skulle sova första natten. Jag kände till ett Radisson och det ligger mitt i stan. Det gjorde inte detta:) Men stunt samma, vi skulle inte göra mer än äta middag.

Deras grej verkar vara olika stolar, fåtöljer och soffor, fanns hur många coola varianter som helst.

Vi kilade vi upp till relaxavdelningen för att bada bubbelpool. Det fanns tre pooler, en ute, två inne, och alla med ett flertal män i, och jag drabbades av svår jagvillintevisamigibikini-ångest, och drog badrocken tätare intill, och surfade frenetiskt på mobilen tills en pool blev ledig, haha. Men vafan…orka konversa fransmän som ska kallprata liksom;)

Jag kan svära på franska och thats it, och det är ju lite otrevligt att svara För helvete, på ett hej kanske;)

Snygga..

Lite bubbel i bubblorna av alla de slag;) och sen dusch och tillbaka till rummet för att fixa oss till maten. Alltså kamma håret, deo under armen och en ny tröja. Man ska inte överdriva.

Glas och hotell verkar vara en vanlig kombo? Här fanns det iaf frostat glas i dörren in på toa, jag har berättat om en annan vistelse där badrummet var en glasbur, med gardiner på UTSIDAN…jojo. Det fanns dock inget lås på dörren. Jag låser alltid in mig på toa. På Hola hade jag eget rum med toa, och dörren ut i korridoren var ju låst, men jag vill låsa om mig när jag ska på toaletten så är det bara. Syrran är lika. Vi överlevde:)

 

Vi åt mat på hotellet, värsta goda burgaren, och några öl.

Oj såg inte sådär väldigt smaskig ut, men den var fantastisk. Efter att ha suttit och babblat länge och väl började vi gäspa och åkte upp till rummet, såg på Tv och somnade.

 

Vaknade av klockan, och upp och duscha, och ner till frukosten. Först måste jag ha yoghurt, och eftersom man kan sitta och äta i hundra år, så lyckas jag peta i mig en smörgås med diverse tillbehör, och juice. Jag dricker nästan aldrig juice annars, men här hör det till. Kaffe såklart.

Sen….går man in på andra frukosttallriken, godiset:)

Jag älskar croissanter. Skulle kunna äta enbart det och aldrig ledsna, men nästan enda gångerna är vid hotellfrukost. Tur det misstänker jag ;)

 

Jaha, och proppmätta och belåtna åkte vi upp till rummet, plockade i väskan och checkade ut. Frågade om enklaste vägen till Liseberg, eftersom nästa hotell ligger precis där, man vill ju inte berätta för personalen att man ska byta boende.. och det var buss och spårvagn. Jahapp. Rullade iväg våra väskor, missade en buss precis, och fick vänta lite på nästa, men solen sken och allt var bra så vad gjorde det? Inte ett dugg.

Vi klev på, och sen av på rätt ställe, men där fick vi lite problem. De bygger lite, och hade stäng av den hållplats vi skulle från, och vi virrade runt lite. En man frågade vart vi skulle hän, och sen sa han med bestämdhet att det var den och den spårvagnen vi skulle ta, så vi lallade dit, bara för att inse att det nog knappast gick något alls här om det inte flög eftersom det stod betongsuggor i vägen och var ett stort hål i gatan… En tjej visade oss rätt, men på vägen dit kom samma man igen, och blev lite irriterad på oss för att vi inte gjorde som han sagt..Nu kände vi  en svag doft av gammal alkohol och insåg att han kanske inte var den mest pålitlige vägvisaren, så vi smet:)

Och kom på rätt buss, och av vid rätt hållplats.

Traskade till Scandic Opalen, och ställde in väskorna i bagagerummet för att sen åka tillbaka ner på stan.

Vi tog spårvagnen till Haga, och sen gick vi därifrån ner mot Nordstan, och flanerade och kikade in i de butiker som såg spännande ut. Solen sken ju och det var helt fantastiskt att promenera.

Jag köpte min väska i Göteborg förra året, och nu hittade vi samma butik och jajamen, en ny väska:)Missäy, eller nåt sånt heter butiken. Har för mig att den finns även i Stockholm? Men det gör inget, det ska handlas i Göteborg för att gillas ;)

Lite annat smått och gott shoppades det loss på, och vi satt sen i solen och bara hade det bra en lång stund innan vi gick tillbaka hemåt. Nu var vi hungriga, och hade googlat fram att det fanns goda räkmackor i Gothia Towers, och eftersom det ligger precis intill hotellet så passade det oss utmärkt. Men, det var ju fasligt höga torn..med en pool som hängde på utsidan och hade genomskinlig botten…typ 20 våningar upp eller så. Folk är ju galna.

Hissen gick på utsidan, och restaurangen hette Heaven 23 så det är ju lätt att gissa att det var just 23 våningar upp vi skulle. Syrran är lika höjdrädd som jag, så vi ställde oss i varsitt hörn av hissen, så nära huset vi kom, och sen blundade jag och andades långa djupa andetag tills vi kom upp :)

Haha, ja jag vet det är fan störtlöjligt. Knäsvag och yr klev jag ur, och det tog ett tag innan balansen stilade sig, men då var det ju en alldeles fantastisk utsikt.

Massor av folk, vi var i baren, och fick vänta en stund på att ett par ätit klart, men alltså, de här räkmackorna var värda att vänta på:

Det kan ha varit den godaste jag ätit i mitt liv. På allvar. Mätt blev man ju åxå:)

Ölen var god den med, och sällskapet trevligt, utsikten great och det kändes som ett väldigt trevligt ställe.

Sen var det ju bara den där detaljen att har man åkt upp lär man åka ner. Syrran förespråkade de hissar som gick inne i huset, men det är ju ännu värre. Om de stannar så är man ju fast i ett jäkla rör, blind liksom, men sitter man i en glasbur på utsidan av huset så kan ju Keanu Reeves se vart man är och komma och rädda en…:) (Speed )

Så det blev hörnet igen, andas djupt och…men? Det var inte alls läskigt ner, bara mysigt och vackert med alla ljus:) Mörkret gör ju att man tappar lite höjdseende. Tack för det.

Vi gick till hotellet, checkade in, och kom upp till en tjusigt rum på våning 11, med både sittgrupp

och sängar

Glasdörr till toan(?) men frostad och med lås:)

Hela ena väggen var fönster, från golv till tak, och det var härligt.

Vi gick en promenad, köpte godis:) haha, det var ju lördag, och satt sen en stund i baren innan vi gick upp och åt vårt godis och kollade på en konstig sciencefiction film.

Vi är sådana partypinglor att det inte är klokt åt det! Man kan ju tycka att när jag för en gångs skull KAN så borde jag gå ut och slå klackarna i taket, men för det första så vet vi inte vart man går ut i Gbg, och för det andra så är vi inte direkt roade av det. Att gå på nån klubb och supa skallen i bitar är inte min grej längre helt enkelt. Att vakna bakis är nog en av de vidrigaste saker som finns, och det utsätter jag mig helst inte för;)

Jag har ju i så många år haft roligt utan en enda droppe alkohol, så det är inte nåt jag känner hör till för att man ska ha kul. Men att sitta och dricka en drink eller två i baren med trevligt sällskap funkar.

 

Jaha, nu är klockan massor, jag måste hoppa i säng, så ni får vänta lite med resten av min helg:)

Nati natti :)