Idag var det dags för kyrkis för Jordan och Jamie.
Jag är väldigt ledsen över att det inte längre finns några föräldrar här omkring som väljer att ha sina barn hemma, utan alla går på dagis, fast många har småsyskon som är hemma. I många år har vi varit ett gäng, varierande föräldrar som haft våra barn hemma till skolstart, och i stället valt kyrkis till dem, men nu verkar det vara jag och bara jag som är hemma med barn som är äldre än tja…säg två år, och knappt det.
I den femårsgrupp som det tidigare varit svårt att få plats i, var det en enda unge anmäld, och det var min Jordan, och alltså utgick den gruppen. Ångesten som grep hjärtat när ledaren ringde och berättade det var inte att leka med, precis som alla andra barnen älskar Jordan kyrkis. Den manliga ledaren där har betytt oerhört mkt för honom sen hans egen pappa valde att gå dessutom. Men, de löste det på så vis att han fick gå med Jamie, och de andra treåringarna. Inte ett dugg optimalt, men det får duga. Det är en rätt liten grupp där med, så det ska nog gå att Jordan får göra lite femårsgrejor hoppas jag. Om inget annat får han vara med sin älskade Atef.
Om jag fattat det hela rätt, jag kan ha helt fel för jag hörde det i tredje hand, så har dagistiderna utökats för arbetslösa och föräldralediga till 30 timmar i veckan. Jag kan ju för mitt liv inte begripa varför, men det är ju jag det.
Jag vet att det finns många som inte ens funderat på att ha storasyskonet hemma när det kommer en bebis, för ”alla andra” sätter in dem på dagis. Jag tycker det är oerhört sorgligt att inte ta tillvara på alla sina små barns första år. Det finns enligt mycket forskning ingen vinning för barnet att vara någon annanstans än hemma med familjen de första tre åren. Ändå vet jag flera som har en nyfödd och en 1,5 åring på dagis.
Nu kommer ni komma dragandes med att jag har fel och inte låter er ha en egen åsikt, men se glöm det. Forskarna säger, och jag bara instämmer;)
Nä, man får göra som man vill, självklart, men för mig är det ett val som aldrig kommit på fråga, och rent jäkla egoistiskt nu…om fler gjorde som jag….då skulle femårsgruppen vara kvar :D Då skulle jag ha mer sällskap, och mina barn skulle ha fler att umgås med. Nu måste jag försöka hitta på nåt mer, en dag kyrkis i veckan känns rätt klent.
Öppna förskolan finns, och jag ska masa mig upp dit, men det är ju mest småungar där åxå. Dock några trevliga mammor så det blir bra:)
Man varför är det så konstigt att vilja vara hemma med sina barn? *ruskar oförstående på huvudet*
Och nu snackar vi inte om att man ska jobba, vi snackar om att man är föräldraledig med ett annat barn, och i de flesta fall lämnar iväg ett barn under tre år.
Om ni måste hoppa på mig om mina inskränkta åsikter,( ja jag börjar ledsna lite) så kan ni väl iaf komma ihåg att det här är vad JAG tycker, och att ni gör precis som ni vill. Jag kommer inte bli arg på er:)
Men ofta så får jag en känsla av att många fler skulle vilja ha barnen hemma, men inte tror sig själva vara kapabla till att ta hand om en bebis och en treåring…men det kan ni jag lovar ♥ och det kommer vara det bästa beslut ni tagit i ert liv.
Tips från coachen:)
Nåväl, jag måste vara dum i huvudet som ger er nåt att hugga på, men jag orkar inte radera det och tänka om så nu fortsätter vi.
Kyrkis var det ja, för både killarna.
Jag följde med in, och stannade i kanske två minuter, Jamie var lite ängslig, men sen rusade han in i kuddrummet och raserade en koja, och då smet jag ut, och drack kaffe, och pratade i telefon med vännen jag dissat i många dagar nu:)
Mera kaffe, och sen kom Helen och Mio ut från musikleken, och även Mia och Theo, så det blev massa babbel, det var ett tag sen vi sågs. Ja inte jag och Helen kanske, för tisdags var ju inte direkt i våras ;)
Vi satt kvar när de flesta andra gått, och även Carro kunde komma ut och göra oss sällskap.
Så småningom packade vi ihop, och åkte hem, där killarna och jag åt lite lunch, och sen tog vi med oss Patricia på möte i hennes skola. Hon har en mattekurs kvar, och ett prov i personaladministration. Jag orkar inte ens gå in på allt strul, allt missförstånd och allt tramsande som varit runt detta, men förhoppningsvis så löser det sig nu. Hon har ju dyskalkuli, som är lite som dyslexi fast gällande siffror. Jag har det med stor säkerhet jag med, för när vi satt på samtal med hennes speciallärare i matte på högstadiet så var det som att hon pratade om mig, och jag fick äntligen bekräftat att jag inte är dum i huvudet, utan att siffror och jag inte är kompatibla. Att Patricia haft det svårt har jag alltså full förståelse för, och lider svårt med henne när hon inte orkar med. Jag har med åren utvecklat ett försvar, som går ut på att jag låtsas kunna…men att jag liksom måste fundera ett extravarv och då hinner alltid någon säga svaret, och då håller jag bara med;)
För säger jag att jag inte kan, då säger alla att det kan jag visst det..och det känns bara jobbigt.
På neo så väger man bebisar före och efter amning, för att se hur mkt de fått i sig, eftersom de ska ha en viss mängd, så måste man veta exakt. Så många gånger jag stått där med penna och papper, och skulle räkna ut skillnaden på 2347g och 2364g. För mig är det skitsvårt, jag måste ställa upp talen på papper och räkna, i huvudet är helt omöjligt.
Så det får vara dagens erkännande:) Jag kan inte räkna, på riktigt. Siffror är ett abstrakt jox som jag inte får nån ordning på. Oavsett räknesätt, jag har inte förståelsen för hur det ska vara.
Ni kan ju fatta hur jävlig Företagsekonomikursen var….;)
Och innan ni som gillar att hacka, börjar påpeka att jag är lågbegåvad och att det är typiskt för mångbarnsföräldrar…nä det funkar inte så, och det vet ni.
(Ja, jag är lite på tå idag gällande taskiga kommentarer, jag är rätt less på att försvara mig just nu.)
Här kan ni läsa mer om Dyskalkuli
Nu ska jag snart hoppa i säng, i morgon ska jag packa en väska, för då bär det av på äventyr minsann!
Jag bara roar mig, och det blir lätt så att det klumpar ihop sig, jag var ju borta på skolan nyss, men nu är det just for fun:)
Kan ni gissa vart jag ska? Ett litet test på hur väl ni läser och lägger på minnet, hehe.
Jag kommer ha lite svårt att blogga, men på instagram kommer jag förhoppningsvis lägga ut ledtrådsbilder ;)
Ni hittar mig där som carolawetterholm
Från början var tanken att köra bil, men så ångrade vi oss, och kommer flyga i stället, och det är ju läskigt. Och just nu kom jag på att jag ju bara för det skulle söka jobb som flygvärdinna…för att face my fear, men ansökningstiden har nog gått ut. Dessutom är jag för gammal, för lång/kort/tjock/smal/kan inte gå i klackar/ inte sätta upp håret i snofsiga frisyrer / inte prata så bra danska/norska, inte servera heta drycker utan att spilla och så vidare…Jag skulle nog inte bli en så bra flygvärdinna:) Inte att förglömma att jag ju är kanske en aning förhindrad att jobba de tiderna dessutom…svårt med barnvakt:D
Men annars, haha.
Nåväl, håll tummarna att flygplanet flyger som det ska, landar som det ska och allt däremellan.
Nu är det sovdags!
Slutsvamlat.
Natti natti :)
Kunde tyvärr bara vara hemma med minstingen i 2 år,hade gärna varit hemma längre <3 småbarnstiden går galet fort, bäst att passa på att vara med barnen medans de fortfarande vill vara med en ;)
Lika olika, det här kommentarsfältet visar verkligen vilket engagemang som finns bland oss läsare, speciellt när det dyker upp en hjärtefråga som berör extra mycket, det tycker jag är fint!
I mitt fall var det enkelt. På vår förskola har syskon förtur vilket gjorde det enklare att få plats om syskonet redan var inskrivet. Därför gick min äldste son 1 år innan lillebror började. Och för arbetslösa är det väl för att man ska kunna vara aktiv i arbetssökandet + kunna ta ett jobb snabbt.
Visst gör alla som de vill och tycker är bäst. Men det som är så sorgligt är alla de föräldrar som skulle vilja ha sina småbarn hemma, men pga andras ifrågasättande och sitt eget sviktande självförtoende ändå väljer att sätta barnen på dagis för att de ska få vad de behöver. Det är som att vi föräldrar blivit idiotförklarade, vi duger att vara hemma ett år med en baby,men sen är det bäst att utbildade pedagoger får ta över så vi inte förstör våra stackars barn. Lika så kan det vara många föräldrar som sätter de större barnen på dagis för de behöver stimulans. Men vart har föräldrarnas ansvar tagit vägen där?? Bara för att man får en ny baby kan man väl inte förvänta sej att bara sitta i soffan och ha kvalitetstid med den. De större barnen behöver lek, vara mycket utomhus, träffa andra barn, jamen då är det väl föräldrarnas ansvar att se till det?? Jag är hemma med flera småbarn och ska om ett par veckor ha barn igen. Jag njuter av mitt liv och är tacksam alla år jag får vara hemma, men jag förstår att det är mitt ansvar att se till att de större barnen får göra grejer, och därför är de nöjda för de har ett roligt innehållsrikt liv trots att de måste gå hemma med mamma och småskruttar. Sen behöver man ju inte göra det så märkvärdigt hela tiden heller, det är ju bara barn. Packa fika, gå till närmsta skog, och sen lovar jag ungarna roar sej så många timmar man orkar vara där.
Hej
Jag har två pojkar som är tre och fem år alltså samma ålder som dina. De är hemma med mig som är en sällsynt hemmamamma. Hur härligt och lyxigt som helst att vara med dem. Vi går också på kyrkis, en dag i veckan, det räcker för oss. Tycker som du att barn har det bäst hemma. Behövs ingen förskola om man kan vara hemma. Vi klarar oss på en lön. Vi turas om att jobba. Det räcker väl med att en arbetar är vår filosofi. Pojkarna får lära sig så mycket hemma som barn i förskola ej får, om det nu är så viktigt med själva lärandet, som de flesta påstår. Någon skrev att barn som ej går förskola är mindre utvecklade motoriskt ha ha vilket svammel. HUR skulle det kunna vara så? Äsch det är så mycket svammel. Alla barn borde få vara totalt fria tills de blir 6- 7 år. Hur härligt och bra som helst. No problem. Folk är så pengatokiga. I morgon ska vi ut i skogen och plocka bär jag å pojkarna. Vilket fritt härligt liv vi har å alla kunde ha det så om de ville. Beror på hur man prioriterar.
Precis så är det! Klockrent :)
När ska vi börja prata om papporna istället för att klanka ner på varandra (mammorna). Varför inte papporna är hemma lika länge med barnen. Vi kanske skulle börja fundera mer på det och försöka få papporna att vara hemma längre/vabba mer/ gå ner i tid etc istället för att lägga den energin på att klaga på andra mammor. Vi mammor/kvinnor behöver stötta varandra oavsett val och livssituation. Om vi inte gör det utan hela tiden är så hårda mot varandra så kommer samhället aldrig bli mer jämställt tyvärr och orättvisa samhällen är ett större problem för barns framtid än huruvida dom är på föris eller ej. Aldrig att jag hör pappor klanka ner på varandras val på samma sätt som vi mammor gör…
Amen!
Det var så bra sagt det där med dagis, tummen upp för dej. Jag blir så trött och så ledsen när jag ser mammor som stressar iväg till dagis med en liten på 1-2/3 år på morgonen för att sedan vara hemma och mysa med bäbisen. Eller vara en lathe mamma som fikar med väninnor och måste ha sista modernaste vagnen med alla tillbehör, eller flera vagnar en för varje ”behov” när det lilla stora syskonet är på dagis.
Lite skrämmande att det är så att man intalar sig att barnen har det bättre på dagis.
Har själv jobbat på dagis och sett detta många gånger. Jag tycker inte att ett så litet barn bör vara på dagis i stora barngrupper om man är hemma med småsyskon. Jobbar man har man inget pm man inte kan dra ut på ledigheten så man kan bara hemma lite längre.
Alla gör som de vill och det e ju tur.
Nu börjar det bli väldigt tjatigt om dagis eller inte. Det gamla ordspråket sköt er själva och skit i andra passar bra nu tycker jag
Här har vi de så att man får 15 timmar vilket jag tycker är helt lagom o från 3 år..
Jag kan inte heller förstå att man lämnar i från sig 1 o 2 åringar när man själv är hemma..
Därmed inte sagt att jag dömer folket som gör så men jag säger att JAG FÖRSTÅR de inte.
Vi har fått en speciell stimulansplats till vår snart 3 åring eftersom hon inte äter samt pratar…Tog ett tag för mig att bestämma mig för att lämna henne o då tre dgr i veckan med fem timmar per dag.
De var då bvc som puschade på mig..Nu känns de som rätt beslut eftersom jag har henne hemma helt fyra dgr i veckan plus varenda eftermiddag :)
Det finns ju någonting som heter ”allmän förskola”. För barn avgiftsfritt, tiden följer skolans läsår. Dvs, man har inte rätt att ha barn där under skolloven t ex. Det gäller de ”äldre” förskolebarnen. Ett sätt för dem att få den sociala delen, förberedande innan skolan.
Vi valde den varianten för vår dotter. För oss handlade det om 15 timmar/ vecka (måhända skiljer det mellan kommunerna).
Allmän förskola finns av en anledning!
Ta vara på den Carola, om du nu inte har ”kyrkis” att gå till. I alla fall behöver du inte gnälla eftersom det finns alternativ.
Carola, tycker du har en otroligt otrevlig och raljant ton mot de som tycker annorlunda. Du kör gärna med ”alla får göra som de vill” men samtidigt idiotförklarad du människor som inte tycker och tänker som du själv, vare sig det gäller dagis, barnuppfostran och amning. Översittarfasoner. Och alla ni Carola-fans behöver inte idiotförklara mig nu, jag vet att jag kommer få tonvis med skit för detta.
Jag håller med dig, Carola pratar ofta om att alla har rätt till sin egen åsikt och att hon inte vill få andra att ändra sig utan att hon bara vill att andra ska förstår hur hon tänker. Men samtidigt är det mycket påhopp och mindre roliga kommentarer så fort någon har en annan åsikt eller skriver något som inte passar in. Blir lite dubbelt av det hela. Jag tycker den här bloggen är väldigt bra men ibland får jag känslan av att man inte får säga emot eller ifrågasätta något utan att bli kritiserad. För övrigt är det ofta ämnen som leder till vilda diskussioner och om det nu är så känsligt att läsarna har andra åsikter kanske dessa ämnen borde undvikas.
Håller faktiskt med här… Carola har väldigt starka åsikter om saker, och man får den känslan av att det HON tycker det är RÄTT. Alla andra har FEL :). Gillar dig Carola, men vissa saker tycker jag du är för svart och vit med. Kan tycka att man i en viss ålder börjat förstå att saker är inte så enkla, föräldrar är inte dåliga om de har sina barn på förskolan. Mammor som jobbar är inte dåliga mammor. Det kan också vara bra att pappor får vara hemma med sina barn. För anknytningens skull.
Jag tycker det är jätteintressant att få läsa om hur andra gör resonerar, oavsett ämnet. Självklart gör alla det som de själva anser är ”rätt” och konstigt vore det annars – man vill ju sina barn väl!
Jag förstår bara inte varför alla verkar bli så upprörda. Carola ger sin syn på saken och trots att det här egentligen inte är ett diskussionsforum för föräldrar så får vi alla komma till tals och framföra våra egna åsikter i kommentarerna. Se det som en möjlighet att få ta del av andras tankar och erfarenheter i stället för att bli förbannade. Man måste inte hålla med, gilla eller välja sida. Det är ingen tävling i vem som är bäst eller sämst förälder! Jag kan inte läsa in att någon försöker få andra att rätta sig efter dem eller styra deras liv?!
Se inte konflikter i allt utan läs det ni vill och släpp resten.
För övrigt så finns här fyra läsare som alltid måste kommentera väldigt negativt eller hoppa på Carola eller andra. Det blir bara fånigt när man på förhand vet vem som kommer att skriva vad. Om ni tycker att Carola ”kastar ett ben till vargarna” genom att ta upp ämnet barnomsorg så betänk att det då är ni som är vargarna och ni svalde betet utan att blinka.
Precis! Fokusera på de egna besluten. När min dotter var bebis och sonen var tre var jag så glad och tacksam över att han fick vara några timmar på dagis. Där fick han leka med sina kompisar på samma sätt som han gjort innan lillasyster kom till världen och jag fick möjlighet att ta igen lite förlorad nattsömn och umgås med min bebis samt amma och vanka omkring med henne på armen medan hon hade ont i magen/försökte somna/ var förkyld. Hade det funnits fler barn än han i området så hade det kanske varit en annan sak, men då var det helt tomt på barn. Men om andra väljer att göra annorlunda än jag – fine. Det lägger jag mig inte i.
Så sant, trött på alla PK-kärringar som lägger sig i hur andra väljer att leva sina liv. Man är inte sämre förälder vare sig man stannar hemma med sina barn i flera år eller om man väljer att ha barnen ett visst antal timmar på förskolan. Så jäkla irriterad på människor som pekar finger åt andras beslut utan att veta ett skit om deras livssituation!
Det vore bra om ALLA fokuserade på sina egna beslut i livet istället för att ha åsikter om hur andra väljer att leva!
Förstår inte hur folk tänker när dom säger saker som ”Varför skaffa barn om man inte vill ta hand om dom sen”. Det har väl inget med det att göra. Men som förälder ska man inte tänka på sitt eget bästa, utan sitt barns bästa. SJÄLVKLART hade väl alla föräldrar velat vara hemma med sina barn tills dom är typ 20 år men det är inte barnets bästa. I förskola får barnet väldigt mycket lärdomar, hela tiden aktiviteter, mycket kompisar, barnet får lära sig väldigt mycket. Hur roligt är det för ett litet barn att leka med mamma hela dagarna? Strosa runt med mamma hela tiden? Vad lär sig barnet av det? Det sociala samspelat som är så viktigt? Självklart vill ett litet barn leka med massa andra barn i sin ålder.
Var och en gör som den vill men att du påstår att forskning ligger bakom det är trams. Man frågade lärare årskurs ett och de sa att de såg direkt vilka barn som varit hemma resp. förskola. Förskolebarn var långt före gällande motorik och övr utveckling och mer socialt anpassade. Finns ingen förälder som kan ta den rollen som förskola gör.
Jag skrev ett långt inlägg igår kväll men det försvann visst. Gör ett nytt försök nu då.
Jag tycker det verkar som att många ser det som svart eller vitt – antingen går man på förskola i rörig miljö eller så ”sitter man av tiden” hemma med en mamma/pappa som gör annat eller ägnar sig åt en bebis. Verkligheten ser kanske inte riktigt ut så. Jag är hemma med våra tre yngsta barn som är 1, 2 och 5 år gamla. Jag får ofta frågor om varför jag inte har skolat in barnen på förskolan och speciellt då femåringen som måste få ”social stimulans”.
Vi gör utflykter i närområdet, åker och handlar, sjunger och spelar instrument, besöker öppna förskolan (upp till 7 pass i veckan om vi så önskar) och där finns jämnåriga till alla barnen, vi går i skogen, fikar hos bekanta, leker på lekplatser, pysslar, ritar, spelar spel, bakar och lagar mat. Mina dagar är tillägnade mina barn och allt tråkgöra som städ, disk och tvätt tar jag på kvällen eller när barnen väljer att leka med varandra (för jag tvingar inte på dem mitt sällskap). Hur skulle de ens hinna bli uttråkade?
Barnen är lugna och harmoniska, behöver inte skrika för att göra sina röster hörda och de ligger på samma nivå eller rent av över sina jämnåriga. Ser man på de barn vi har i skolan så har de klarat målen för förskoleklass och åk 1 redan innan de börjat där.
Jag vet att det finns föräldrar som tycker att det är urtrist att ägna sina dagar åt barnaktiviteter och som har ett behov av att bli bekräftade på arbetsmarknaden, utveckla sig själva fastän barnen är små etc. Alla är vi olika och om man som förälder inte kan se sig själv sitta i en sandlåda eller titta på myror i skogen så är det kanske så att barnet faktiskt får ut mer av aktiviteterna på en förskola. Men att generellt säga att barn skulle må dåligt av att vara med sina föräldrar är väl att förkasta alla generationer före vår egen samt att nedvärdera sin egen roll som förälder.
Jag tycker det är synd att vi inte har valfri barnomsorg i Sverige för det kan man knappast kalla det. Dagmammorna är på väg bort, vårdnadsbidraget finns inte överallt och vill man ta hand om sina barn själv i mer än 1½ år så gör omgivningen sitt för att trycka ner det beslutet. Tänk om fler tog chansen att vara hemma den korta tid som barnen är små?! De ekonomiska aspekterna för ett samhälle där de flesta barn 1-6 år går på förskolan är ju enorma, tala om att lägga skattepengar på subventionerna för det. Fler ”stora” barn och föräldrar på lekplatserna (som helst säkert skulle rustas upp och bli fler om folk faktiskt använde dem), barn och föräldrar som skulle slippa dagens ekorrhjul med stress och dåligt samvete, fler kontakter i grannskapen där man även senare har lite koll på vems barn som är vems och hur de rör sig i området. Jag tror absolut att vi skulle få ett bättre samhälle på sikt!
Alla gör som de vill och som de anser vara bäst för deras familj och så ska det ju vara men jag önskar att det fanns mer utrymme och tolerans för valfrihet inom barnomsorgen. Just nu är det på tok för enkelriktat!
Synd att man inte kan låta folk bestämma utifrån vad som de anser vara bäst för sin familjen. Jag antar att du inte gillar att bli ifrågasatt över att ha så många barn. Lätt att tänka att varför har du så många barn och du kan rimligen inte hinna ägna tid åt varje barn som familjer med 2-4 barn. Om förskolan inte hinner med mer än att se t ex 15 barn på 3 vuxna och inte 20 barn – är inte det samma som att inte hinna se mer än t ex 5 barn på en förälder? Med forskning kan man nästan visa vad som helst. Finns även forskning som visar att barn som barn som börjar på förskolan mellan 1-3 år klarar sig bättre i livet och har bättre studieresultat än andra. Stötta istället för att vara snabba på att döma istället för att stötta. 95% av alla 4-5-åringar i Sverige går på förskola har jag läst så det kan inte vara så ”dåligt”.
Varje förälder har ett val att göra det som är bäst för sina barn, jag tycker att det är intressant att läsa om andras livssituationer för att det är lärorikt. Jag har fyra barn, mina barn har alla börjat på förskola strax efter 1-årsålder, jag och min sambo har delat lika på föräldraledigheten, vi spenderar varje ledig stund med våra älskade barn. Barnen går på förskola under den tid min sambo och jag jobbar eller studerar. Jag pluggade heltid på universitetet under hela min senaste graviditet och slutförde min examen när min dotter var 2 månader, det hade varit svårare om inte vi hade haft barnomsorg för de övriga barnen under den tiden. Det handlar för vår del om att alla i familjen ska få göra det som passar bäst, barnen ska få leka och lära både hemma och ute i omvärlden. Vi har hittat en rytm som fungerar för vår familj, där vi försöker balansera och tillgodose allas behov, barnens allra först, vi ser till hur de mår och när något inte funkar omvärderar vi vår situation. Förskolan är en viktig länk till hur vi får allt att fungera och jag är tacksam över att ha det alternativet.
Både jag och min sambo var hemma fram till skolstart när vi var små, om jag talar för egen del spelar det ingen roll att mina föräldrar ansåg att det bästa man kan ge sina barn är att låta dom vara hemma ”så länge det går”. Genom att inte gå i förskola (jag gick bara på lekis som träning några fjuttiga timmar per dag terminen innan skolan började) känner jag att jag har missat mycket som förskolebarn får tränas i, den sociala träningen är ovärderlig och den kan man inte får hemma, och det är inte samma sak som att leka med sina syskon. Mina barn har varandra både hemma och på förskolan/skola och fritis, de är trygga, glada och helt underbara barn trots att det är tätt mellan dem och att de börjat på förskolan tidigt.
Egentligen vet jag inte om jag vill lämna mitt barn på förskola när hon fyller 3 år heller-egentligen. Hon fyller i april och jag hade tänkt ha henne hemma till slutet av augusti men pappan trycket på…men det vore mysigt
att tillbringa hela sommaren ihop sen har ju syskonen sommarlov…..vi går ju och badar varje dag hittar på mycket….jag avundas dig C som har barnen hemma till skolstart vilken gåva.
Hej
Jag jobbar på förskola och min 3.5 åring har varit hemma med mig och lillebror det senaste året.Ända tills han själv ville börja på sin förskola igen.jag hade hellre haft honom hemma men samtidigt glädjer det mamma hjärtat att se att han trivs så bra och nu verkligen tycker det är så kul.Och trots att jag då själv tänker som Carola måste jag ändå försvara Sofia (som kommenterade högre upp )Jag vill försvara henne för jag tycker ni var ganska beska mot henne.hon var inte på något sett otrevlig utan jämförde tankesätt.Ska man inte få tycka olika utan att genast bli nerhuggen?Inte ens när man ifrågasätter på ett schysst sätt, Sofia jag kan på sätt och vis förstå hur du tänker! Men som jag uppfattade Carola syftar hon nog mest på att barn under 3 år inte har något utbyte av långa dagar på förskolan
Det märks att det inte varit många arbetslösa här som tror man kan ha en 1-åring hemma när man söker jobb. Det är ett JOBB att söka jobb. En del kanske inte tar det på allvar eller vill ha jobb men dom som tar det på allvar och verkligen letar ett jobb, det är ett jobb kan jag säga. När jag var arbetslös tog det väldigt mycket tid. Att förbereda sig inför varje intervju, att gå på intervjuer flera gånger i veckan, att skicka ut nya ansökningar anpassade till varje jobb, att gå på rekryteringsträffar och allt annat man ska gå på osv. Det är inget man gör på 5 minuter och med en 1-åring bredvid. 30 timmar i veckan kanske är mycket för det men 15 timmar behövdes åtminstone.
Haha! Hon måste väl kasta in ett köttben till vargarna. Inte skriver hon här för nöjesskull. Tjänar pengar på det ju. Och ju fler som läser/ kommenterar mer kulor. Och då krävs lite mer krut i inläggen….typ 5 kommentarer på vardagsinläggen. Men vi kör lite laddade ämnen som politik och barnuppfostran. Klart:-P
Jag är ganska säker på att Carola är medveten om vilka inlägg som kommer skapa debatt. De ”vanliga” inläggen som mest handlar om hennes och barnens vardag är det inte så många som kommenterar, där finns det inte så mycket som kan leda till diskussion. Men just ämnen som förskola, amning, barnuppfostran, politik m.m vet ju Carola kommer att leda till att folk kommenterar eftersom det är ämnen som berör många och där det är mycket delade åsikter.
Är helt övertygad om att du är en superbra mamma Carola. Skaffar man barn och inte jobbar håller jag helt med om att i vart fall de mindre barnen de under tre år har inte över huvudtaget på förskola att göra, det är faktiskt tvärtom. Att tro att en barngrupp på 15-16 småttingar skulle vara optimalt för barns utveckling är att bita sig själv i svansen, barnen blir bara stressade okoncentrerade mm. När jag började att arbeta som förskollärare 87 hade vi sällan barn som behövde specialkompetens för språkförsening eller utredning för olika diagnoser. Idag är detta snarare en regel än ett undantag, gärna flera barn oxå som kämpar med samma problem. Det är absurt att se föräldralediga komma med sina 11/5-2 åringar gråtandes och säga att de behöver förskolan för de är så jobbigt när det är hemma och den nya bebisen måste få sitt. Varför skaffar man få barn. Bort med maxtaxan den har spelat ut sin roll och låt förskolan kosta vad den verkligen gör istället. Allmän förskola är bra när man är 4-5 år då har barnen språket och förstår mycket samt behöver lite mer stimulans.
Jag har också jobbat i förskolan i många år, och de barn som utreddes/fick diagnoser visade en problematik redan när de började – det var mao. inte förskolans ”fel”! Snarare så hjälper förskolan och deras välutbildade personal till att hjälpa barnen (och föräldrarna) på bästa möjliga sätt och har ett tätt och nära samarbete med habiliteringen, bl.a.
Och när det gäller språkförsening/språkstörning/talproblem så kan jag ju inte låta bli att påpeka att några av Carolas barn OCKSÅ har/har haft problem med just detta och dert har ju INTE gått på förskola, så det funkar ju inte att komma och säga att det (heller) är förskolan ”fel”… ;) Och NEJ jag påstår INTE att de har/har haft dessa problem pga avsaknaden av förskolan, utan bara att det inte går att komma dragandes med att förskolan är problemet, det beror helt enkelt på andra orsaker.
L8, håller helt med dig och är själv förskollärare. Vet inte var det kom in att förskola är så bra för 1 – 4-åringar, känns ibland som våra kolleger vill få det att låta så för att vi ska få mer lön. Men det kommer inte hända vård o omsorg är inte ett välavlönat arbete utan vi får finna oss i att se det som ett kall. Roligt att en annan läsare högre upp skrev att det är viktigt med bara välutbildad personal för räcker inte om man är snäll och har bra hand med barn. Små barn skiter i vår utbildning de bryr sig bara om en snäll trygg personal som gör dagen på förskolan rolig och trygg. Det är bra med lära också men hallå, vi pratar 1, 2, 3-åringar, de lär sig hela tiden om de har roligt i vardagen, det räcker gott och väl. Fattar inte denna stress att det ska bli organiserad pedagogisk inlärning på små barn, att rita, måla, pussla, sjunga, läsa/titta i böcker (både med vuxen och själv) vara ute i naturen, klättra etc, etc är nog med lära för deras små hjärnor. Viktigast är bra, trygg personal som förgyller barnens förskoletid o förbereder de inför skolstarten, vid 4-5 års ålder så passar det perfekt med lite mer skolliknande övningar annars räcker det med engagerade närvarande vuxna runt barnen som pratar och förklarar vardagliga saker, om det sen är föräldrar, mor och farföräldrar mfl. spelar ingen roll. Har erfarenheter av förskollärare med extrakompetens som inte alls funkat med barnen eller föräldrarna, men varit teoretiskt perfekt för jobbet och sen barnskötare med den minsta utbildningen typ 1 år som varit fantastisk och jätteomtyckt av barn och föräldrar, alltså inte lika bra på pappret som fsk-läraren men den absolut bästa i praktiken. Så man ska vara försiktig med att uttala sig om utbildning när det gäller att jobba med människor, hög utbildning betyder inte per automatik att du passar att jobba med människor allra helst små barn. Har alltid själv hellre sett hur de funkar med barnen och deras föräldrar och även oss personal än vad deras utbildning är. Många förskollärarkolleger tror att vi som är högskoleutbildade är bättre än t.ex barnskötare och det kommer jag aldrig fatta. Vi som jobbar med det finaste och dyrbaraste som finns är det viktigast att vi är en trygg och bra vuxen och stärker barnen för livets uppgifter. Och det kan alla vuxna göra, föräldrar som går hemma eller pedagoger, låt små barn bara få vara små och upptäcka världen, hela världen behöver inte komma till de direkt. Som det är nu så litar inte föräldrar på att de räcker till utan förskolan nedvärderar deras förmåga för vi är mycket bättre och ordnar temaarbeten för 1-3 åringar för vi säger det är viktigt. En förälder kan stimulera ett friskt barn, det är när de behöver extrastöd som det är bra med utbildad personal. Så alla föräldrar där ute ni duger precis som ni är och är fullt kapabla att tillgodose er lilla 1 – 3-åringar utan förskolepersonal. Vi är farligt ute när vi säger att 1 -åringar behöver vara på förskola, va fan är det, skärpning kollegor. Carola du har ju lyckats vara hemma-mamma och alla dina barn har det gått bra för i skolan sen, så du och dina fina ungar är ett levande bevis på att det sättet funkar perfekt. Sen klart att det varit roligare och bättre för Jordan att vara med barn i hans ålder och det är skam att han inte får något erbjudande om att vara på någon 5-årsverksamhet. Men det verkar gå bra för honom ändå, så det blir nog bra ändå. Nästa år är det ju dags för förskoleklass för honom och sen snurrar det på. Du gör ett skitbra jobb och gillar att du sätter barnen först och har litat på din egen förmåga som mamma. Stor kram och lycka till med allt.
Bra skrivet ia! Engagerade och närvarande vuxna, så sant.
Har själv jobbat på förskola (dock ”bara” i egenskap av barnskötare) men kände att jag inte var riktigt överens med hur den formen av barnomsorg fungerade.
Karin.Carola skriver ner sina åsikter och tankar vilket är en viktig demokratisk rättighet. Jätte bra C!!!!Vilken rädsla många har för konflikter. Bra inlägg C håller med till 100%
Jag har jobbat på småbarnsavdelning där vi hade mängder av 15- timmars barn. Jag har bara ensak att säga: barnen behöver sina föräldrar och inget annat. De blir helt sönderstressade i stora röriga grupper. Inga barn under 3 år behöver något annat än sina föräldrar, allt annat är bara struntprat för att döva sitt eget samvete!
Skaffa inte barn om det är såååå jobbigt!
Oj, oj, oj. Carola om du inte vill ha osämja i kommentarena varför då skriva ett sådant här inlägg. Som gjort för konflikt. Först SD och nu detta… Oj, oj…
Jag undrar detsamma, Carola borde ju inse att ett sådant här inlägg bara kan leda till konflikter och inget annat.
Finns inget rätt eller fel i denna fråga Alla familjer väljer det alternativ som passar dem bäst. Mår föräldrarna bra mår barnen bra
Jo, men hallå, det är inte rätt att lämna barn under tre år till förskolan om man är fullt frisk OCH är föräldraledig med syskon!! Det är inte rätt MEN fyllt tillåtet!! ;))
Håller med dig Carola:) jag valde att ha mina fyra tätisar hemma allihopa tills jag började jobba, den äldsta var 6 år och började förskoleklass direkt, helt sjukt att få lämna bort barn 30 timmar i veckan för att gå hemma och lalla..det är ju mer tid än jag har de yngsta på förskolan och då jobbar jag ändå 85% ( jag skiftarbetar). Jag blev starkt ifrågasatt varför jag hade mina hemma? Jag har hört alla ursäkter varför man väljer att lämna på förskola när man är hemma och det står mig upp i halsen.
Så här hurrar jag för dig!:)
Alla prioriterar olika. Tror inget går upp emot att få va hemma me sin mamma/pappa till minst 3 års ålder. Att få ha närheten till en vuxen som älskar barnet mer än alla fröknar i världen. En som ser och kan vägleda den lilla individen genom de första åren. Kompisar och andra vuxna tar jag för givet att barnen träffar och får leka med utan hjälp av dagis.
Fattar helt klart vad du menar med räkningen, jag har också jäkligt svårt för att räkna, siffror är som ett helt annat språk som jag bara inte kan begripa. Vad gäller dagisfrågan så förstår jag också vad du menar men jag kan också förstår varför de flesta väljer som de gör. Barn har faktiskt väldigt kul på dagis, de flesta i alla fall och oftast. Men unga är ju olika också och sen beror det ju på vad de är vana vid. Hur långt man har mellan barnen spelar också roll. Jag har 4 år mellan mina stora och sonen fick gå på dagis 15 timmar i veckan när jag var hemma med hans lillasyster. Det var kul för honom för då fick han leka med jämnåriga och jag fick lite tid till att bara mysa med den lilla, jag tror att alla barn behöver lite egen tid med föräldrarna. När sen yngsta kom gick de två äldsta i skolan…Nu jobbar jag heltid, måste av ekonomiska skäl men då ska jag villigt erkänna att det inte är kul att lämna minsta (hon är 3 år) 10 timmar om dagen men så är det tyvärr.
Tänktebara säga att om man ska ha rätt till A-kassa när man är arbetslös måste man ha en Dagisplats eller liknande…
Håller med dig fullt ut.
Dagis för barn till föräldralediga borde inte vara tillåtet, åtminstone inte för barn under 3 år.
Här har barntimmar/ kyrkis stängt ner pga för få barn :(, alla är ju på dagis, så ingen kan ju komma.
Trisst
Du är så himla fantastiskt smart! Skulle vilja ta en fika med dig! hihi. ja har 4 barn på 6 o 4,5 o 2,5 o 3 mån. inget dagis här heller! synd inte vi bodde grannar!
Tycker du är stark som vågar gå mot strömmen!! Jobbar som fskl o hos oss har man rätt att lämna barnet 15 i veckan o föräldrarna gnäller!! Men varför skaffa barn om det nu är så jobbigt!! Men när barnet är 5 år så kan det finnas en mening med det då dom sen ska upp i förskoleklass. En liten mjukstart för att komma in i gruppen till ”lekis”.
Kram.
Mimmi
Instämmer helt och har även själv jobbat på förskola många år.
Jag måste säga att kan man vara hemma med de små tills de är tre så är det nog bra men en stabil förskola är inte heller ett dåligt alternativ. Däremot så låter det som en god ide att din Jordan får gå på förskola några timmar varje dag och leka med jämnåriga barn. Att han ska behöva hänga med tre-åringar är inte en bättre lösning än att han går på förskola typ halva dagar. Skulle du testa det några månader så skulle du inte ångra ditt beslut, jag lovar. Men dina beslut gäller förstås och jag har respekt för dem men ville bara ge ett perspektiv på det hela.
Vad tycker du om detta då, Carola. Jag har en dotter på tio månader. Och min son är 4 1/2 år. Han har alltid gått på förskolan sedan han var ett, men inte på heltid, eftersom jag och min man jobbat olika. Min man är arbetslös nu men får ströjobb då och då. Och jag är då mammaledig. Men vår son får gå p förskola 15H i veckan OM HAN VILL. Eftersom han hade saknat sina kompisar och kommit ur gängorna helt om han stannat hemma helt. Hade han varit mindre hade jag ju låtit han vara hemma så klart. Men Han är dock 4 1/2 år och är väldigt rastlös om han hade fått vara hemma varje timma med oss. Han går i skolan 8-11 månad till fred. Vill han stanna hemma någon dag får han det. Senast i onsdags stannade vi hemma. Jag tycker nästan det är jobbigare att gå fram och tillbaka till dagiset för tre timmar och hade det inte varit för min sons skull hade jag gladeligen haft han hemma. Att mammor lämnar sina yngre syskon på dagis, under 3 år som inte har ett kontaktverk på sitt dagis med kompisar så förstår jag inte grejen. Men detta är för att min son VILL träffa sina kompisar och fröknar. Vad är det som är så hemskt med det? Och jag hinner inte göra mycket de tre timmarna, Varken mys eller shoppingturer så inte fan kan jag tycka att det är avlastande.
Tycker det låter jättebra Mia (om jag får svara?)
Jag tycker att det är trist att generalisera. Likaväl som att inte döma Carola för att hon velat stanna hemma ska man inte döma dem som gjort ett annat val. Alla har säkert en (eller flera) anledning till varför de gör som de gör. Världen är inte svart och vit. I min kommun får f-lediga ha barnen på fsk 15h/v året om eller 25h/v under skolterminerna. Inte så många timmar per år alltså. Om man säger upp platsen så är kötiden lång. Inom 4 mån har man rätt till plats men i min stora kommun kan det handla om 20-30km åt fel håll från både hem och arbete vilket är en omöjlighet för de som åker kommunalt (alla har inte bil som Carola). Om man behåller och betalar för platsen så blir man ändå automatiskt av med den om barnet vistas för lite på förskolan, då anses man inte ha behov av den. Många vill inte riskera att stå där med två/tre barn utan förskoleplats efter fp. Arbetsgivaren kan omplacera, räkningarna ska betalas och de flesta familjer i min bekantskapskrets klarar sig inte på en lön. Att Carola med ex hade möjlighet till det beror säkert på att ex arbetade för två, många timmar. Det har sina fördelar men också sina nackdelar. Hur man än ser på saken så missar den andra föräldern mycket av tiden med barnen om bara den andra är hemma med dem. Anknytningen blir mest till den föräldern som är hemma, den andra förblir mer främmande. Är det inte egoistiskt att bara mamma stannar hemma med barnen och pappa jobbar nästan dygnet runt? Har inte barnen rätt till båda sina föräldrar? Angående den forskning du hänvisar till så kan barnen knyta an till fler personer än bara föräldrarna utan att det skapar problem. Ett större problem blir det om barnet inte har knutit an till båda sina föräldrar i tex en separation. Då måste då den som varit ”frånvarande” bygga upp en relation från början och hitta sina egna sätt att vara mamma/pappa. Inte helt lätt. Om, som i C och P:s fall, när barnen inte har någon fritids/förskoleplats blir det svårt för den arbetande föräldern att ha barnen om hen inte anpassa arbetstider till skolans schema och ha med sig två barn i förskoleåldern på jobbet. Alla har inte heller släkt så nära som C, eller ens släkt som ställer upp. Det är en lyx! Sedan anser jag som mamma och kvinna att jag vill trygga min och barnens framtid genom att arbeta och tjäna mina egna pengar så att jag aldrig (mer) blir beroende av någon annans (en mans) pengar. Då vet jag också att om jag någon gång står i den sitsen som C är i just nu, så kan ingen slänga ut mig på gatan eller hota med annat. Jag klarar av att försörja mig själv och mina barn. Det är trist att andra tycker att man gör fel/är en dålig förälder om man lämnar barn på förskolan eller för den delen låter pappan ta det mesta av fp. Jag tror att de flesta, nästan alla faktiskt, älskar sina barn lika mycket som C. Bara för att man stannar hemma med sina barn betyder det inte att man älskar dem mer, bara att man tänkt annorlunda. Och för att nämna de arbteslösa; 30h/v är nästan ett måste för att man ska kunna ställa upp på de krav som a-kassan och arb förmedlingen kräver för att man ska få sin ersättning. Att gå på en anställningsintervju per dag, sitta och söka jobb på nätet och skaffa fram underlag för att bevisa ATT man sökt jobb, ja… DET TAR TID! Prova att ta med en två-åring på intervju eller skriva ansökningar, ringa runt och knacka dörr med en tre-åring… Om inte annat så har ju det barnet betydligt roligare på förskolan. Sluta ifrågasätta andras sätt att vara förälder, du vill ju inte bli ifrågasatt själv. Vi har alla tagit beslut utifrån vår livssituation, ibland mot vår vilja, pga yttre omständigheter som vi inte kan rå över. Det kan vara pga förlossningsdepression, andra sjukdomar hos barn eller förälder, ekonomi, sociala skäl, separation´eller bara för att vi hittat en SKITBRA förskola (som din kyrkis) som vi inte vill säga upp! Alla gör vi olika val i livet, varje dag, och ingen kan väl säga att deras val är bättre än andras. Det får tiden utvisa….
Riktigt bra skrivet =)
Så bra skrivit:) du har helt rätt!!!
Jag tycker du är ute och cyklar, barn mår alldeles utmärkt bra av att vara med sina föräldrar!!!
Men 30 tim/v är för jävla mycket för att träffa andra barn. Helt ok med 15 tim/v och sen behöver man inte utnyttja allt som man har rätt till, jag får handla på bolaget men jag gillar inte alkohol så jag utnyttjar inte den rätten. Klart barn tycker det är kul och träffa jämngamla, men tänk på att om vi ska räkna förskolan som just en före skolan plats är det inte konstigt att barnen blir skoltrötta i mellanstadiet. Då har de kanske börjat när de var 3 år och jag som började när jag var 7 år i skolan var skittrött på skolan och pedagogiskt arbete i högstadiet. Så då stämmer ju ekvationen. Har haft mina barn hemma tills 6-årsverksamheten och de har inte tröttnat på skolan än och de går i 6-an och 8-an. Deras jämngamla är de flesta skoltrötta och de har varit på dagis från de va små. Vet inte om det är en slump i vår närhet, men de som va’t hemma längre klara skolan lättare och det har inte varit någon skillnad att få kompisar och bli en i gruppen. Är mer att förskolebarnen har ett större bekräftelsebehov och är egoistiska, först till kvarn gäller även om du puttar undan andra på vägen. Men som tidigare sagts var och en bestämmer själv hur man vill lägga upp sin tid med sina barn och om man vill prioritera bort någon lyxgrej för att vara hemma mer. Vi levde på en lön min man hade 20 tusen/mån + då barnbidraget och vi har klarat oss bra. Jag har lagat mat från grunden och vi har inte rest utomlans förutom danmark varje sommar och till jul. Vi har rest inom sverige och bilat till bl. a Göteborg, Stockholm och Malmö och lite andra platser under sommarloven och barnen har tyckt det har varit jättekul. Jag har jobbat extra på sjukhuset mest under semestertid så har jobbat en del varje år men då har mannen varit ledig. Detta har funkat fantastiskt och vi har njutit av all tid tillsammans. Min man har bra arbetstider 6-15 så han är också hemma alla em och kvällar. Nu är barnen stora och har mer sitt eget med kompisar och aktiviteter, men vi har alltid huset fullt av ungar. Kompisarna gillar att ha lite vuxna och snacka med mångas föräldrar kommer hem vid 20-21 på kvällen så de träffas knappt. Har pratat lite med de om detta för de åker på utlandssemester ett par gånger per år och har fina bilar båda föräldrarna oftast, men ungdomarna säger själva att de hellre struntat i det och kunnat vara mer med föräldrarna. Så även äldre barn gillar att vuxna finns runt de och då inte bara skolpersonal som får betalt för sitt jobb utan föräldrar mor/farföräldrar samt andra vuxna som finns för barnen inte för att det är deras yrke utan för att man vill gratis. Kram till dig Carola och Lycka till med allt. Du är en supermamma :)
Jag är legitimerad lärare i förskola, förskoleklass och grundskolans tidigare år. Dina påstående att alla barn som gått i förskolan är skoltrötta tidigare är verkligen din enskilda bedömning, stämmer inte alls. Tyvärr, precis som skolorna i det här landet, skiljer sig kvalitén åt väldigt mycket. Har man utbildade lärare som vet hur man bemöter och arbetar med de yngre barnens lärande och utveckling får barnen en mycket god grund att stå på när de börjar år 1. Detta är bevisat genom forskning. Tyvärr finns det en hel del förskolor i detta landet som tar in vem som helst att arbeta med det viktigaste vi har, ”bara man är trevlig och positiv,”som är goda egenskaper men det räcker inte. Vi i förskolan är inte några ”nannys” och är inte någon ersättare för mamma och pappa. Debatten om förskolans vara eller inte var, familjen kontra förskolan kommer man ingen vart med. Nej, man är ingen dålig förälder om man lämnar sitt barn på förskolan om man är föräldraledig. Förskolan är först om främst till för barnet. De flesta föräldrar tänker på sina barn och väger in en god balans mellan familj och förskola. Det är inte farligt för ett barn att skapa kontakter. Många gånger vågar barnen prova fler utmaningar när inte föräldern är där. I debatterna uttrycks att barnen lämnas in som om det vore ett lekland. En förskola använder leken för att stimulera, utmana, utveckla barnens olika kompetenser i språket, skriftspråket, matematik, NO, teknik och mycket mer. Förskolan är den arena där varje barn får en möjlighet att ta del av andras tankar, idéer och lärande som de kanske inte hade mött annars. En miljö som är lockande där även de yngsta barnen 1-3 år får undersöka och utforska med alla sina sinnen. Även att uppmuntra barnen att prova olika saker och bryta traditionella könsmönster. Barnet får det bästa av två världar, upplevelser med sin familj och upplevelser med sina lärare och kompisar, det ena utesluter inte det andra, båda behövs:)
Kunde inte ha skrivit det bättre själv!
Men vad gäller de 30 tim/v för föräldralediga så anser i alla fall jag att det är lite väl mycket (vet att du bara tog upp arbetslösa, Ammi, så är alltså ingen invändning mot det du skrev). När vi fick vårt senaste barn var vår äldsta 4 år och max.tiden hade då precis utökats från 15 till 20 tim/v, något vi inte utnyttjade. Nu till våren väntar vi nr 3 och inte kommer vi ”utnyttja” alla de 30 tim. Känns liksom onödigt med 5 dgr förskola/v alt 3-4 dagar med längre tider. MEN nej, kommer inte ta hem mellandottern heller (som då är 4) – hon älskar sin förskola och vill inte ens vara ledig lör-sön (hon är alltid ledig ytterligare minst 1 dag/v och inte är hon nöjd med det heller – jodå hon aktiveras av pappan (som är den som är ledig i veckorna) men hon saknar sina kompisar, som alla går 5 dagar i veckan). Alla tycker olika men vi resonerar som så att vår dotter tycker om sin förskola väldigt mycket (hon är långledig på somrarna och hemma alla skollov så hon får en hel del föräldratid också, så kom inte och säg att ”hon inte vet något annat”) och har sina kompisar där, så varför rycka henne i från något hon verkligen längtar till varje dag? Och så är det det där med att köa om – säger man upp platser så är den inte så himla lätt att få tillbaka sedan.
MEN när det gäller arbetssökande så kan det säkert vara så som du skriver, Ammi, att de 30 tim/v kan behövas (har ingen egen erfarenhet av att vara arbetssökande med barn, som tur är). Men när man kan och har tid så kanske man kan ha barnet hemma/på förskolan kortare dagar. Men som sagt, jag vet inte hur det är och hoppas att alla föräldrar gör det som passar dem OCH barnet/barnen bäst :) Det är i alla fall så jag och min man resonerar :)
Ja men ungefär så tänkte jag med. Att man självklart tar hänsyn till barnet och hur ens egen situation ser ut. Har man möjlighet att ha barnen hemma ibland så gör man det, om barnet vill. Någon skrev här ovanför att man inte kan jämföra förskolan och hemmet de representerar olika saker. Det håller jag med om, hem och förskola kompletterar varandra. Om man endast väljer hemmet eller jättelånga dagar på förskola så kan man troligen se att det finns för- och nackdelar med de valen. Som jag skrev ovan, så är det riskabelt att vara hemmfru OM något skulle hända, en skilsmässa t ex. Var själv i den situatione för många år sedan och blev då tvungen att flyta medbarnen då jaginte hde råd att ta över lånen. Ingen bank ville heller låna pengar till en trebarns-mamma vars kreditupplysning visade minimal inkomst senaste fyra åren. Barnen fick lämna hem, kompisar och allt de kände igen. Jag vill ALDRIG hamna i den sitsen igen. Jag tror att det är mer skadligt för barnen att behöva lämna allt än att de går på förskola medan jag jobbar. Man vet aldrig vad som händer, man kan inte basera sin lycka och hela sin tillvaro på någon annan. Och har man hittat en bra förskola med bra och kompetent personal så finns det ingen anledning till oro. Jag är övertygad om att mankan e på barnen om de mår dåligt av förskolevistelsen och då tror jag att alla norala föräldrar vidtar åtgärder. At säga att det är fel att lämna på förskola är att förminska andra föräldrars förmåga att tänka och ta beslut. Alla gör som de vill, respektera det! Bröja se överera egna beslut och utvärdera dem innan ni ger er på andras liv.
Jag har två barn, och har självklart stora barnet på förskolan. För hans skull… Han skulle bli galen hemma. Han behöver stimulansen och utvecklingen han får på förskolan. Och jag får tid för bebisen ordentligt.
Och angående att vara hemma med barnen till de börjar skolan: det är 2014 nu, inte så många kvinnor som vill vara hemmafruar längre. Och forskning visar att förskola är viktigt för barn, i alla fall från tre år.
Om detta tvistar de lärde Karin.
Nja, inte så mkt tvist om du läser på. Och man ser ju själv på barnen vad de behöver. Min son skulle gå sönder av tristess av att vara hemma medan jag ammar var 30e minut.
Ja, det blir ju lite vad man vänjer dem vid. Är barnet vant att det alltid ska hända saker, så är det ju bad hen förväntar sig, en sådan himla hets på att det ska hända olika saker hela tiden. Hade du istället lärt barnet att uppskatta de små sakerna, hade hen säkert njutit av att vara hemma i godan ro, och ha det mysigt och lugnt med mamma eller pappa, och lära känna sin lillesyskon riktigt ordentligt….
Mycket bra skrivet Rutisen.
Min dotter började på dagis när hon var 15, nästan 16 månader. För vår del handlade det om att överleva ekonomiskt, annars hade jag gärna varit hemma längre. Hon var 3 1/2 år när lillebror föddes. Vi provade att ha henne hemma, men hon tyckte nästan att hon blev straffad som inte fick leka med och träffa sina kompisar som tidigare. Så hon fick gå 9-14 må-to. Helt opraktiskt för mig då det var lillebrors mattider, men dottern var glad…
Hade jag kunnat skulle jag varit hemma längre. Varit hemma i drygt 2år med båda barnen. Förstår inte de som har bebis hemma o lämnar syskonen som ofta inte e så gamla de Heller på dagis. Varför skaffa så tätt ifall man ändå inte e hemma med barnen . Var o en gör givetvis hur de själv vill. Men att ett barn under 3 har behov av förskola tror jag inte. Beundrar dig du verkar vara en super mamma .
Dom som har barnen på dagis trots att dom har barn hemma tror jag gör det för barnens skull, inte för deras egen skull. Dom sätter barnets bästa först helt enkelt (enligt vad dom tycker, här tycker ju folk olika). Hade dom tänkt på sitt eget bästa hade dom säkert haft barnen hemma, tror inte det har något att göra med att dom inte vill eller orkar ta hand om alla barnen, dom tänker helt enkelt på barnets bästa först så barnet ska få vara bland så mycket barn som möjligt på dagarna, bli sociala och inte bli mammiga.
Själv kan jag tycka att det är helt okej för ett litet barn att vara mammig eller pappig, herregud vi pratar små barn här, finns faktiskt ett, två och treåringar som är på dagis då bäbis är hemma med sin mamma eller pappa……!!
Ja, då har ju de föräldrarna verkligen lyckats, för mycket barn kommer ju barnet verkligen att få träffa, är väl en ca.20 barn på avdelningen!!! Och säkert får barnet lära sig att knyta an till väldigt många olika vuxna också, vikarier är ju förekommande, nya ansikten var och varannan dag, eller stressad personal som sliter för att vikarier inte tas in!! Oj, bad världsvana barnen kommer att bli i detta stressiga samhälle, bra kanske att de får lära sig i tid….
Jag tycker du gör hel rätt som är hemma med dina barn! Jag väntar vårt första barn nu och längtar så! Vi skulle önska att jag och mannen var hemma tills barnet är minst 3 år, men för oss känns det omöjligt ekonomiskt. Det är väl som att svära i kyrkan att ha en åsikt när man ännu inte är förälder men jag kan INTE förstå de som sätter in storasyskonet på dagis när nästa barn ploppar ut. Önskar så att det kunde vara upp till var och en hur länge man vill vara hemma med sina/sitt barn! Men tyvärr verkar det som att jag får bli hemma ett år och min man kanske ett halvår :-/
Ekonomiskt? Då väljer ni den biten framför att vara hemma? Allt går om andra saker väljs bort
Håller med dig helt och fullt. Här får man vara 15 tim/v gratis från 3 års ålder…men om man betalar så får man naturligtvis tidigare.
Småbarnstiden går ju så fort, varför inte ta vara på den om man har chansen?!
Du är så härligt jordnära Carola! Min ynsta som snart är 2,5 år är också hemma och jag är så LYCKLIG att vi får vara tillsammans Hon ska vara hemme tillhon är 3 år minst. Hon fyller 3 år i vår. Och då börja förskola men bara tre timmar per dag och endast om den lilla förskola vi valt ger henne en plats. Och fyra dagar i veckan fredagar lediga. EGENTLIGEN vill jag vara hemma med henne till hon börjar sexårs men det är så lite barn hemma sen.
Word Carola! Har själv ett snart 2 årigt barn. Gång på gång när jag fått frågan om hur gammal hen är så kommer följd frågan ”Jaha då har hen börjat på förskolan då?” och när jag säger nej blir dom som ”fiskmås fågelfrö!” Som vi kämpat för att få vårat barn och sen efter flertalet komplikationer nästan förlorat hen så bestämde jag att jag ska vara hemma så länge det går och vi kan om hen överlevde. Njuta varje dag och vi har och så kyrkis att tillgå men där får vi inte lämna barnen själva men det har jag inget behov av heller vi är där båda två :-) Är lite äldre första mamma så visst jag har inte så många i mitt umgänge som har små barn som vi kan umgås med men det gäller att aktivera sig och barnet.
Jag kanske ekonomiskt får lida senare men jag kommer att vara rik i sinnet.
Jag ska ju ha barn i årsskiftet och hade mina andra barn varit yngre (1-3 år) så hade de definitivt fått vara hemma. Nu ska jag ju inte ens vara mammaledig, utan fortsätta med det jag gör och då är det ännu mindre chans att jag skulle ha de andra hemma.
Jag tycker ändå att varje familj gör det dom tror på, det dom tycker passar dom =). Tror ofta ekonomi styr, man vill inte hamna utanför arbetsmarknaden för länge m.m. Tror även att det är skönt med avlastning om man kanske är ensam/Singel och inte har så mycket backup av vänner och släktingar.
Jag kan också rekommendera matte på komvux. Jag trodde att jag var dum i huvudet, när jag satt med mina matteprov på gymnasiet så förstod jag ingenting, jag förstod inte lärarens genomgångar eller hur jag skulle räkna. Jag har alltid haft svårt med matte, måste räkna på fingrarna osv. Jag hoppade av matte B på gymnasiet då jag kände att det bara drog ner mitt självförtroende när jag satt där och inte förstod någonting. Sen började jag på komvux, läraren förklarade lugnt och pedagogiskt, helt från början, hjälpte en med alla frågor, sen gick jag även till mattestugan som det hette, och repeterade hemma varje kväll. När jag satt med proven på komvux så kände jag mig inte dum i huvudet, jag förstod vad jag skulle göra, jag behövde bara en lärare som tog sig tid och förklarade var sak för sig, i lugn takt. När jag gick på komvux så kände jag att matte var ju faktiskt roligt, och att känna så, efter att ha suttit som ett frågetecken hela grundskolan och gymnasiet – det var en häftig känsla!
Jag tyckte det var skitsvårt med matte på gymnasiet och blev såklart underkänd. Sen kom jag till komvux och oj så mycket bra hjälp jag fick där och tillslut fick jag mitt C i matte. Så matte på komvux är att rekommendera.
Vi valde efter sonens önskan att låta honom fortsätta på dagis det sista halvåret då lillasyster kom. Han fick gå tis-tor, 9-14. Sedan när femårs hade sin avslutning så slutade också sonen på dagis. En lång sommarledighet innan han började förskoleklass och inget fritids efter skolan. Lillasyster började dagis på hösten när hon skulle fylla tre år. Vi tycker att det har funkat bra. Sonen började också dagis på hösten när han skulle fylla tre år. Kram på dig och ha det så trevligt på ditt äventyr.
Jag tror precis som du att små barn behöver vara hemma med sina föräldrar och mår bättre av det än förskolans stökiga miljö. Trots det har jag valt att ha kvar förskolan under föräldraledigheten. Inte för att jag absolut velat utan av tvång. När mina troll var små(min yngsta är jämngammal med Jordan) var det kö på förskolan och vi hade plats på en privat som var/är svinbra. Om vi sagt upp den hade vi inte fått komma tillbaka så jag har betalat platsen och sen låtit barnen komma och gå som de önskat själva. Mest har de varit hemma ändå men ibland har det varit praktiskt om det varit heldagsbesök på Akademiska tex :)
Att låta föräldralediga ha sina barn 30 timmar i veckan kan jag inte se något bra med alls. Det innebär bara fler barn under fler timmar under veckan. Däremot måste man ta enskilda hänsyn som med allting annat. Förr kunde man söka dispens för att utöka sina timmar om behovet fanns och det är bra. Jag har en svägerska nu som har en son som verkligen behöver förskola. Hans mamma är toppen men barnet har verkligen behov av förskola trots att lillebror är hemma. Jag har uppmanat dem att söka dispens där trots att jag generellt tycker att små barn ska vara hemma :) Man måste kunna se till sin familj för att kunna veta hur man ska göra.
Kram på dig!
Tänkvärt med att föräldralediga och arbetssökande får ha sina barn på förskola 30-timmar är att förskolan inte får några extra pengar för att ta in fler personal och täcka längre tid på dagen etc. Förskolan får fler barn i barngrupperna och de som är de som gynnas minst av detta är de barn som måste vara på förskolan från tidig morgon till sen eftermiddag. Ofta har förskolor (i alls fall på landet) långa öppettider halv sex till sex är inte ovanligt. Personen ska då täcka väldigt många timmar, får man då 30-timmars barnen kvar till mellis och personalen som öppnat slutar för dagen då blir det ju inte bra direkt.
En annan sak som är tänkvärt är de föräldrar som jobbar tex 50 procent. De har bara rätt att ha sina barn på förskola de timmar de arbetar??? Är inte det i så fall väldigt orättvist mot de barnen om det handlar om att socialisera sig?
Sist vill jag bara säga att förskolan erbjuder 30-timmar för föräldralediga och arbetssökande -det är inget man måste. Och detta är ett politiskt beslut inte något förskolorna har bestämt. Få politiker arbetar på förskolor, vad jag vet
Stora tjejen fick gå på förskolan när lillasyster kom. Hon var 2, 5 då. Jag hade sammainställning som dig förut. Men när jag väl hade mina barn ändrade jag mig. Låter kanske konstigt. Men jag var liksom rädd att min stora tjej inte skulle komma in i någon grupp o få kompisar. Hemma i området var det bara vi som var hemma. Inga andra barn eller någon öppen verksamhet. Min starka känsla blev att hon behövde träffa andra barn förutom sin nyfödda lillasyster. Du har ju många barn som kan leka med varandra. Men om du tänker dig två barn och ingen kyrkis eller annan öppen verksamhet. Eller barn i närheten via bekanta eller grannar. Skulle du inte se ett behov för stora syskonet att träffa något barn i liknande ålder? jag kände att mitt stora barn behövde sina 12 timmar på förskolan trots att jag var hemma. Men i mina drömmar skulle jag ha velat vara hemma o träffa andra som också var hemma med sina barn. Göra grejer tillsammans med sina barn. Men så såg det inte ut. :-(
Håller helt och fullt med dig angående syskon på dagis när man är föräldraledig :-)
Mina tjejer är födda 96 och 00.Då var det inget snack om dagis.Vi var tre dagar/v på öppna förskolan. Sedan hade vi många andra mammor och syskon som var hemma med småsyskon. Sedan när dom var 20 månader och nästan 5år då började dom på dagis tillsammans.Då jobbade jag mindre tid för att kunna vara mer med tjejerna. Man får aldrig tillbaka den tiden.Men var ålder har sin charm. Önskar dej en trevlig helg. Kram Cecilia
Hej Carola. Ta ej nu detta på fel sätt men undrar bara hur du ser på skillnaden att lämna på dagis eller ”lämna” på kyrkis, gå ut därifrån efter 2 minuter för att dricka kaffe sedan dricka mer kaffe och ringa samtal till en vän? Låter som något en person som skulle ha sitt barn på dagis skulle göra. Visst nu kanske du ej gjorde det i 5 timmar men du lämnade dem ändå till andras ansvar medan du pratat i telefon och fikat. Alla får göra som de vill så vill absolut inte starta något ”bråk” här men tyckte att inlägget blev lite av dubbelmoral med tanke på ditt negativa synsätt på att sätta syskon på dagis men du kan lämna båda två och ta en pause
Carola: förstår din fråga:) Jag skrev ju främst om att ha barn under tre år på dagis, och kyrkis är från tre år. Det är i syfte att umgås med andra barn, men inte 30 tim/V utan 2. Förut lite mer. Sitter jag kvar och fikar tycker jag inte att det ens är i närheten av att vara samma som att lämna på dagis. Kyrkis är mer socialt för hela familjen ihop.
Men som sagt, man gör som man vill:)
Precis vad jag tänkte skriva :)
Jaså:) jag tycker folk är lite för snabba med att dömma ibland och förstod därför inte riktigt carolas inlägg eftersom det kan lämnas till kyrkis. Jag anser även att ”idag lämnade vi in alla barnen utan Jamie i lekhallen på ikea” medans vi fikade sen blev det en runda innan vi hämtade ut barnen. För mig är inte det någon större skillnad från att lämna barnen på förskolan för att sedan hämta dem;)
Carola: nej nu måste jag bara fråga: anser du på allvar att det är ungefär samma sak att lämna in ungar 1 timme på Ikeas lekland nån gång ibland som att ha 30 timmar dagis/ vecka? Även på Ikea måste de vara över tre dessutom.
Nä kyrkis kan jag köpa att ni tycker är samma sak men detta kändes helt galet.
Nu pratar jag ej om 30 h på dagis, det är klart jag ej anser att en timme på ikea är likt det, men du lämnar dem säkert där för att de skall kunna leka av sig en stund och för att de tycker det är kul precis av den anledning jag lämnar min son på förskolan fast då 15 h i veckan. Jag lämnar ej min son för att jag ej orkar ta hand om honom utan säger som en annan här bland kommentarerna, vi har ej barn vi umgås med i närheten och han älskar att få leka av sig där med barn i hans ålder. Tycker bara det är intressant hur vissa undrar varför man skaffar barn när men lämnar bort dem? Som jag skev jag försöker ej vara otrevlig kan bara vara intressant att veta hur folk tänker då vi alla tänker olika. Jag beundrar verkligen dig och allt du gör ensam för dina barn och att du inte lämnar bort dina barn ofta är beundransvärt.
Ja du Sofia, tror inte du riktigt är insatt i hur det kan vara på förskolan, väldigt mycket barn, få personal som inte hinner med alla barn. Det är faktiskt väldigt vanligt att man lämnar sina ettåringar, fast man är hemma och är föräldraledig med syskon!!!! Alltså små ettåringar får vara på förskolan, fast mamma eller pappa är hemma!! Helt sjukt hur det blivit i samhället!!! Blir så ledsen, passa på att njuta av era barn och umgås så mycket som det bara går…… Herregud, att lämna in barnet på IKEA, någon gång eller på Kyrkås två timmar i veckan går inte på något sätt att ställas mot att lämna in sina SMÅ barn på dagis flera timmar i veckan!! Skärp till er, och uppför er som de föräldrar ni faktiskt är, ta ansvar för era barn, och umgås med dem så mycket ni bara kan, vem vet ni kanske gillar det, och faktiskt kommer att se fram emot ännu en dag att spendera med era underbara barn, det är ni föräldrar som ska njuta av era barn, inte personalen på förskolan!!! Om ni inte vill bara med era barn så mucket ni bara kan, utan lämnar bort dem fat ni är hemma säger det en hel del om era prioriteringar, De aldra flesta barn mår faktiskt alldeles ypperligt bra av att få vara med sina älskade föräldrar!! Kan inte tänka mig att de flesta föräldrar i Sverige skulle ha sånna problem/störningar, att det inte skulle vara bra för barnet att umgås med dem hela dagarna!!!!
Njut nu av era barn, och ta hand om varandra, skapa band mellan er, lär känna varandra, ha kul och roligt ihop, och var inte så pretentiösa, låt det bara lite stökigt och rörigt, piffning, städning, laga mat från grunden är överskattat, inget som är värt något, om du inte jar en fin kontakt med dina barn!
Sofia! Det borde finnas mamma grupper istället för dagis? På dom flesta orter. Där kan barn leka!!!
Lite imponerad Rutinen över de mängder med föräldrar som hinner få till ett barn till när nr 1 bara är 1 år. Det kan väl ändå inte vara särskilt vanligt? Jag tror f ö att många barn skulle få mer stimulans av förskola än Ikea, Willys mm. Kommer själv ihåg hur otroligt segt det var att vara ensam själv när alla andra hade barnomsorg när jag var barn, Jag har otroligt svårt att tro att barn i 4-6 års åldern inte skulle tycka att en bra förskola inte skulle vara utvecklande och lustfyllt.
Sofia! Du, måste på fullaste allvar skämta som jämför ikea med kyrkas? Du, måste känna dig väldigt träffad och tillhöra den grupp som lämnar på dagis trots mindre barn. Känner oro att du överhuvudtaget har barn med det tänkandet:-( stå på dig Carola. Du, har helt rätt….ha en bra helg
Att det går så långt att någon skriver att den är orolig att jag har barn med mitt tänkande så kommer jag nu aldrig kommentera mer. Jag är en jättebra mamma fast jag kanske tänker lite annorlunda än några härinne som då lämnar min son 15 h i veckan. Jag älskar ej min son mindre för det, detta var inget beslut vi tog under en natt utan när syskonet kom var han hemma i flera månader innan han började på förskolan igen. Som jag skrev så menade jag inget illa alls, men här inne får man tydligen inte tänka olika. Jag är väl insatt hur situationen ser ut på min sons dagis och här är den inte alls så ansträngd. Tack Carola för att du är rak och ärlig, tycker om din blogg men kommentera gör jag nog ej igen:) ha en bra helg
Anna: Vad är det för fruktansvärda personangrepp du kommer med? Att du säger åt en mamma att du är orolig för hennes barn bara för hon jämför Ikea med Kyrkis. Det var inte att gå LITE för långt tycker du? Är du orolig för någons barn bara för föräldern inte gör skillnad på Ikea och Kyrkis? Det brukar vara av andra anledningar man är orolig för någons barn t ex missbruk osv. Inte att föräldern inte gör skillnad på Ikea och Kyrkis. Du borde förmodligen gått på förskola när du var barn så du hade lärt dig hur man beter sig på ett socialt sätt och respekt mot sina medmänniskor.
Jag håller med dig fullständigt Carola!! Både jag och mina två systrar har tagit ut våra barn från dagis när vi har varit föräldralediga. Jag kan liksom inte förstå grejen med att lämna iväg sitt barn för att va hemma med ett annat. Jag har försökt att vända och vrida för att förstå de föräldrar som lämnar under sin föräldraledighet men jag kan inte förstå dem ändå…. Om det är jobbigt att ha sitt eller sina äldre barn hemma varför skaffar men då fler barn? Kram Jennie
Hej Carola! Min 22-åriga dotter har också dyskalkuli. Det är ett helvete för henne Har ni fått nån bra hjälp som du kan tipsa om? Kram Helen
Jag hade också barn nr 2 hemma när nr 3 kom, mellanbarnet var då bara 1½ år och vi såg ingen anledning att skola in honom på förskolan när lillebror precis blivit född. Storasyster gick i f-klass vid denna tidpunkt.
Ha en bra helg Carola med dina fina barn:)
För mig har det alltid varit en självklarhet att vara hemma (sambon vill inte)! Dottern är idag 20 månader och det finns väl inget underbarare än att få tillbringa dagarna med det bästa man har.. Nu väntas syskon till våren och jag är inte ett dugg orolig över att vara hemma med båda:-).. Förstår inte denna hets kring fsk??? Varför skaffa barn när det första man tänker på är att lämna bort dom??? Att det i vissa läge handlar om ekonomi kan jag förstå, men långtifrån i alla familjer.. Vi är inga höginkomsttagare, men det är inte inkomsterna man blir rik på utan det är utgifterna..
Sen finns det faktiskt dom barnen som har det bättre hos oss, ja jag jobbar på förskola..
Alla får tycka, tänka och göra som dom vill men jag förstår inte varför vi som valt att gå hemma måste försvara oss hela tiden!!
Ibland undrar man varför folk skaffar ungar egentligen, hade ett par på besök med sin lilla nyfödda bebis och dom undrade om jag visste när barnet får börja på dagis..jag gissade på ett år (jag har inte direkt någon aning eftersom jag satt mina barn till världen för att jag vill vara med dom, inte stoppa in dom för förvaring på ett dagis)..men gud får dom inte börja tidigare var deras reaktion!! Jag höll på att trilla av stolen. Jag hoppas och tror att dom som valt bort att vara med sina barn under småbarnsåren en dag kommer att ångra sig bittert.
Håller helt med dig Carola. Jobbar själv på förskola och förstår inte alla föräldralediga som lämnar varje dag och på fullaste allvar säger att det är så svårt att få upp barnet och sen fixa med beibisen för att hinna till förskolan. Klart det är kul för de äldre att leka lite, men det är först efter 3 årsålden som det har ett syfte precis som du skrev. Små barn älskar och det räcker gott med att vara hemma med föräldrarna. Man är ju inte hela tiden uppbunden med småsyskonet. Så en stor eloge till föräldrar som dig som gillar att umgås med sina barn och inte vill lämna iväg de när de är så små. Du har alltid sunda värderingar och det gillar vi förskolepersonal. Förskolan är till för barn vars föräldrar jobbar och sen när de är lite äldre är det bra med det pedagogiska och skolförberedande aktiviteterna men det är inget livsviktigt, de klarar sig fint i skolan ändå. Kram till fina du