Familjen Annorlunda

För tredje året i rad var jag och familjen inbjudna till Furuviks premiär, och det var ett makalöst väder, de säger att temperaturen var uppe och snuddade 30+, och det tror jag alldeles säkert. Underbart!  Det fläktade så det var inte alls jobbigt, utan det var bara helt ljuvligt.

Vi startade dagen klockan sju, och eftersom jag är morgontrött hade jag såklart ordnat allt som går att fixa i förväg kvällen innan, så det bara var det nödvändiga kvar – göra sig och barnen i ordning och packa matsäck, samt äta frukost.

Min syster kom med Janelle strax efter 8, och vi for ut på motorvägen 8.30. En dryg timme senare rullade vi in på parkeringen, det går rätt fort att köra dit, och jag höll ändå hastighetsbegränsningarna nästan hela tiden ;)

Patricia jobbade, och Corrinda hade nåt med basketen, så de kunde inte följa med, men å andra sidan innebar det att vi kunde åka i en bil, så på ett vis var det ju bra. Men nog hade jag föredragit att ha alla med, och åkt två bilar :)

Vi skulle vara där 10.00, och eftersom vi var tidiga så fick vi vänta en stund, men vad gör det, när solen skiner och alla människor runt omkring är glada ?

Vi VIP-bloggare fick våra biljetter och fick gå på den röda mattan in i parken, bara det känns ju liksom lyxigt, och jag ska inte en enda sekund sticka under stol med att det är väldigt trevligt att få känna sig som en Very Important Person :)

 

Vi skulle få träffa kamelerna och känguruns tillsammans med djurskötare och skulle vara där 11.00, så vi kikade lite på schimpanserna, som ju alltid är charmiga. Jag älskar apor. Jag tror att jag ska flytta till USA där det , ( iaf i vissa delstater) är tillåtet att ha dem som husdjur, och sen ha en liten goding eller två som kompisar:)

Småapor, inte stora.

Tills dess står jag minst en gång om året, ofta flera och fån-ler åt apor på Furuvik, eller Skansen. Om inte kidsen var så tråkiga och ville se annat så hade jag kunnat sitta på en bänk där hela dagen , så när jag blir gammal och gaggig men ändå kräver att få följa med barnbarnsbarnen på djurpark så kan de lämna mig i rullstolen vid aphuset, ge mig en termos kaffe och hämta mig när det är dags att åka hem ;)

 

Men hörrni, det tar sjuhundra år att ladda upp en bild idag??

Jösses…

Kolla Jamies min :)

Jag får lov att än en gång be att få återkomma, det här inlägget tar betydligt längre tid än jag tänkt mig, men då får det lov att bli extra bra till sist ;)

Haha, men allvarligt, det funkar inte att ladda upp bilderna, och det blir inget bra utan, så jag hoppas det bara är tillfälligt, för mkt pollen i luften eller så, och så återkommer jag igen i morgon…

 

Natti :)

Och nu gör jag ett nytt försök!

Vi var lite tidiga till kamelerna, så vi bekantade oss lite med dem:

Om jag inte har helt fel så är det här Nadja, och hon är 16 år gammal:)

De är ju verkligen snygga när de håller på att tappa vinterpälsen ;)

De här bor i kalla öknar, där det blir 40-50 minusgrader, så de behöver sin päls:)

 

Så kom djurskötarna och vi fick gå in till känguruna:

De äter tekakor, det är tydligen väldigt gott :)

Djurskötaren berättade att de inte haft besökare inne hos djuren förr, men att det är något de vill försöka utöka lite, för att ge folk möjligheten att komma lite närmre djuren. Känguruna går ju i ett hägn där man gå igenom, men de struntar oftast i en då:) Men med mat kommer man lite närmare :)

Sen fick vi mata kamelerna, de fick nån form av pellets, inga tekakor här inte ;)

Tror att det här är Harry och Doris :) de är de yngsta kamelerna och kolla frisyrerna, underbara ju:)

Så himla fina… Och stora. Och vänliga:)

 

Efter kamelmatningen gick vi tillbaka till början för att kika in i akvariet, där barnen blev impade av ormarna och jag av aporna…:)

Den här var dock utomhus:)

 

Sen var vi in till getterna, och de är ju så gulliga att man bara står och ler där med, hur söt kan man vara liksom:)?

Jamie och Jordan klappade och klappade, och getterna hoppade och skuttade, och var bara söta.

Så vidare igen, mot ponnyridning, och sen den där lilla flodfärden, som bjöd på de här bland annat:

Och sen på väg ut gick man igenom ännu en hall med små apor, som sprang löst,. och de kom så nära.. Jag stod med mobilen i handen när en av dem kom skuttande på grenen precis framför mig, och jag höll upp mobilen för att fota, men eftersom den rörde sig fokuserade sig inte kameran…och apan kom närmare och närmare, och stannade och sträckte ut sin lilla hand, tog tag i mobilen och drog den mot sig och kikade nyfiket in i linsen:)

 

Han ville väl ta en selfie ;)

Och så här blev den:
Det är apans egna hand som är i vägen lite ♥

 

Vi gick vidare, och av nån konstig anledning är det mest bilder på apor i kameran när man kommer hem…

Orangutanghannen:

De fick varsin PET flaska med c-vitamin i, och en djurskötare berättade att de var rädda om sina flaskor, och på kvällen så kom de och stack ut dem genom gallret så att de kunde få dem påfyllda, och sen ligga och jäsa och sippa vatten i lugn och ro:)

Hon berättade åxå att hannen gärna snodde den nya honans flaska, så hon vågade sig inte in innan hon druckit upp. Ibland tömde hon flaskan i kinderna, gick in och viftade med den tomma flaskan, och då brydde han sig inte, sen satte hon sig nånstans där han inte såg, och spottade tillbaka drycken i flaskan, och sen kunde hon dricka lite i taget :)  Idag gick hon dock direkt fram till honom och gav den till honom, för att få hans tomma  i retur ;)

Hygglo:)

 

Så småningom kom vi fram till tivolit, där barnen försvann åt alla håll och kanter, och åkte.

Här åker Janelle, Novalie, Robban, jag och Mirka:)

 

Jag åkte den en gång till med en av Mirkas killar, men sen vågade jag inte mer, för jag hade en sån dryg huvudvärk som satt i bakskallen och bråkade, varmt och bullrigt…men piller hjälpte så det var ingen fara, men dumt att utsätta sig för berg och dalbanor mer än några gånger:)  Kul var det iaf!!

 

Och här åker Robban….nånstans…hundra gånger om:)

 

 

Ett litet möte med Stiftelsen:

Trevliga killar allihopa, och vi hann prata lite snabbt med dem, Janelle snackade med sångaren, som hon inte förrän jag flera timmar senare fattade även sjöng i Takida….aha;) och jag med han som är snygg och står bredvid min syrra ;) medan syrran å sin sida aldrig slutade babbla med honom mellan mig och Robban. Jag har absolut ingen koll på vad de heter, ibland har jag en teflonhjärna, jag vet att sångaren heter Robert eftersom jag har en egen Robban ;) men de andra hette ju nåt annat, och då minns jag inte. Å andra sidan lär inte de minnas vad jag heter heller så det jämnar ut sig ;)

Jordan var varm och trött och sur och ville inte vara med på bild.

 

Vi mötte ju upp med Mirka och hennes familj lite nu och då, och även flera andra bloggare, och det är alltid lika kul att ses. Jordan och Thor gjorde sällskap och åkte massor av karuseller ihop och Jordan är så lycklig när han får vara med de ”stora killarna” :)

 

Vi kom till Furuvik vid 9.45, och vi gick inte från tivolit förrän den sista karusellen stannat klockan 22, och lämnade väl parken runt 22.30. Det var en lång dag, men det var en av de bästa! Vi hade det helt makalöst fantastiskt trevligt.

Det var aningens segt att köra hem sen ;) men det var det värt.

Furuvik är ett av favvoställena, och jag har lite planer på att återkomma senare i sommar, vi bor ju nära med husvagnen, så vi får se hur vi får ihop det, men minst ett besök per år blir det iaf! Annars är det liksom ingen sommar :)

Första gången som jag var här med mig egen familj var när Robban och Corrinda var sju veckor gamla,2000, och sen dess har vi varit en gång om året, så det här var 14 året i rad:)

 

Jag och barnen tackar för ett super besök!