Familjen Annorlunda

Det hördes ett gapskratt inne från Patricias rum tidigare ikväll, och så : – Mamma! Men allvarligt, kolla!!!

Jag stod och bytte blöja på Jamie innan sängdags så de kom ner till hallen, och jag kikade ut från toaletten…

Och tja…En lång och en kort ;)

Patricia är nånstans runt 164, och Corrinda typ 172..men med Patricias klackar på blev ju ungen hur lång som helst!

Och tvärtom…När Patricia tog på klackarna blev hon….eh..inte riktigt lika lång ;)

Corrinda har, precis som mormor och moster långa ben, och det är ju superbra om man är basketspelare, så det var ju bra att hon valde den sporten..hade kanske varit besvärligare att vara kanotist och kön ihop hundra meter ben i en liten kanot ;)

Det är lite lustigt det här med hur olika det kan bli på ungar som har samma föräldrar. Janelle och Patricia är runt 164-165, och så kom Corrinda då och hon har säkert inte vuxit färdigt än, bara sen i höstas har hon ju dragit iväg nästan fem centimeter. Även Robban har satt fart, och är kanske längre än mig, men iaf nästan. Återstår att se hur övriga blir:) Novalie är redan nu lång, och Lovelia, Jordan och Jamie är nog aningen längre än sina jämnåriga, medan Trixie är lite kortare.

Det de har att brås på är 182 cm och 169cm. Dock har jag kommit på att jag ju faktiskt skulle varit några centimeter längre, men efter en knäoperation så växte jag aldrig färdigt de sista. Helt ok med mig, jag älskar min längd, den är perfekt. Alla byxor är lagom långa, alla kjolar, alla jackor osv.

Jag känner mig inte helt kurant som ni vet, jag vet inte riktigt vad det är, men jag är väldigt less på det. Troligen är det ju som jag sagt en kombo av lite av varje, en skopa trötthet, en matsked pollen, en deciliter sömnproblem, en nypa psykbryt och toppat med vanliga virus :)

Igår fick jag aldrig plats på träningen, och lika glad var jag för det, och idag så mEssade syrran och kunde inte komma ifrån jobbet så hon kunde inte träna, och jag var så jäkla snabb att avboka att det var löjligt. Inte ens Martin kunde motivera mig, och då är det illa. Men det är klokt att lyssna på kroppen, det är bara så., och jag är rätt så bra på att ta hand om både barnen och mig själv, för i längden så är det tvunget. Det finns ju ingen annan som kan göra det.

Jag sover därför länge på morgonen de morgnar som jag kan, och skiter högaktningsfullt i om folk tycker det är illa, spela roll mellan vilka klockslag man tar sina 8 timmars sömn.. Jag äter och jag tränar, och jag låter bli att träna när allt skriker Nej.

Men jag gillar inte att låta bli att träna, för det är ju så kul, och där får man energi:) Just nu känns det inte som att det händer nåt vare sig i styrka eller vikt, det är några kilon som anföll mig ( vet inte alls hur det gick till??) efter sommaren och nu vägrar försvinna, och allt sitter runt mage, rumpa och lår, wow, vad osnyggt ;)Där har jag dessutom alltid en hel del, hur vore det om kilona satte sig i bysten i stället? Eller åtminstone fördelade sig lite mer;) Men nope, vi kör valkar på mittpartiet i stället.

Jaja, även vikt påverkas negativt av psykisk stress, och det har jag gott om, så det är kanske inte så konstigt om man tänker efter. Fan vad vissa är skyldiga till mycket ;)

Men, eftersom jag kände att jag ändå ville göra NÅGOT så gick jag med barnen ut på studsmattan och hoppade :)

Efter exakt tre minuters hoppande var jag totalt slut, helt färdig och så andfådd att jag inte kunde göra annat än sitta och flåsa..eh..vafan är kondisen? Det är skitjobbigt att hoppa studsmatta, har ni provat? Inte att bara stå och småhoppa lite utan ordentliga kraftfulla skutt ska det vara, då är man mör sen . Och kul är det!

Jag hade sällskap av Jamie, Jordan, Lovelia och Trixie först, och efter nån timme, ( jag vilade ju och så hoppade jag vidare, det var för kallt att sitta stilla) så kom Janelle och Corrrinda, och i samma veva kom Robban och hans kompis ut och det var plötsligt väldigt mycket stora långa människor som hoppar så man flyger lite extra högt eller tappar all fart eller så:)

Tur vi har tre mattor säger jag bara, det skulle vara så jobbigt att vänta på sin tur hela tiden annars!

Vi skrattade och skuttade och vilade, och det gjordes konster. Corrinda är för jäkla bra på att stå upp och gå ner i brygga, eller ligga ner och göra en sånär flipp upp på fötter – imponerande. Jamie gör klockrena kullerbyttor, det gjorde han redan förra sommaren innan han var två år, och övriga visade upp handstående, rondat och hjulningar.

Jag kan stå på händer jag med, men får så ont i handlederna, de böjs lite väl mkt där på mattan tror jag, men å andra sidan är det mjukt om man tappar balansen :)

Efter nån timme till var det kallt så vi gick in och lagade mat i stället, och sen efter att vi ätit, röjt och Janelle åkte hem med min syster som kom förbi för att hämta upp henne, så kom jag på att jag ju köpt en påse nostalgi ;)

Jordan var mycket nyfiken….

– Vaddå? Det där är ju majs? Vad ska du göra med dem i kastrullen ? De ser inte så mjuka ut ;)

När det började poppa i kastrullen kom alla småtejejer ilandes och ville se, jag har nog inte poppat popcorn på spisen på väldigt många år inser jag ;)

Det var ett enkelt fredagsnöje;) Jordan skrattade så han ramlade av stolen när jag lyfte lite på locket så han såg alla omkringhoppande popcorn:)

Min kastrull var superbra, den jag hade förut brände jag fast i nåt så kopiöst nån gång så den fick åka i soporna och sen dess blev det mikropopcorn, men när den här funkar kan man ju roa sig med sånt här i stället:)

Känns aningen mindre transfett och E-nummerfritt och allt vad det nu kan vara i mikropåsarna…

Nu är det sovdags, i morgon är det en ny dag, ska ta en vända på studsmattan då med tror jag, eftersom jag missar den cirkelfysen med, då vi ska stå i kiosken på basketen…tja, jag är ju inte helt på topp så det gör inget :)

Motion samtidigt som man skrattar – kan ju inte vara annat än kanonbra;)

Nu—-sovdags.

Natti natti :)