Familjen Annorlunda

Spik i foten…;)

Eftersom vissa som flyttat härifrån inte ens kan hämta sina saker, så faller ju även det på min lott. I över ett års tid har jag hittat tröjor osv i tvätten eller i nån badväska, i garaget  eller liknande och varje gång är det jobbigt. Ja, varje jäkla gång får jag ju allt upptryckt i ansiktet än en gång. Han vill inte bo med mig.

Nåväl, jag lovade min son en garderob och den garderoben måste ju tömmas först:) så för någon dag sen hämtade jag svarta sopsäckar och öste ner kläder i. Jag lägger inte mer energi än så på det nämligen, nån måtta får det vara;)

Jag försökte göra det så osynligt som möjligt så inte barnen skulle se, men givetvis kom de in en efter en i sovrummet för att fråga nåt, och undrade sen vad jag gjorde…? Fler än en av dem fick tårar i ögonen, för det blir ju så definitivt även för dem. Det hade även jag mellan varven, när jag slängde ner slipsen han hade på vårt bröllop tex sved det bakom ögonlocken och doften av honom finns ju kvar, blundar man kan man nästan låtsas som att inget hänt. Ni som såg på Dallas kommer väl ihåg när Bobby kom tillbaka efter att ha varit död i några säsonger, han bara klev ur duschen och sa : Godmorgon älskling, till Pamela :) Den känslan har jag, helt rubbat jag vet, men eftersom jag inte fattar vad som hände så är det inte så konstigt kanske ? :)

Men skit samma, lång historia för att komma fram till det jag skulle säga ;) Jag hade slängt upp en tavla högst upp i en garderob, en som var inramad med glasskivor både på fram och baksidan, och jag såg den, jag anade att den kanske skulle kunna trilla ner om jag drog ut trådbacken den låg ovanpå,men jag nådde den inte utan att hämta en stol, och det var jag för lat för…Ni fattar va;)

Givetvis gled den där jäkla tavlan åt sidan, jag stod där med händerna fulla av trådbacken, och fick ut en fot med toffla på och hejdade fallet en aning, men den gick ju såklart sönder..Både stora och små skärvor, och jag svor över min dumhet.

Hämtade sopen och dammsugaren, och en pappkasse som jag lade ner de stora skärvorna i, sopade, dammsög och tyckte ju att jag fick upp allt.

När jag sen gick och lade mig på kvällen, och sträckte ut fötterna halvt i sömnen så gjorde det svinigt ont på ena sidan av foten..aj! Jaja, jag sov ju så jag drog väl bara åt mig foten och somnade om, men samma sak hände sen frampå morgontimmarna, då det stacks till på vänster lilltås utsida när jag sträckte ut mig. Då var jag så pass vaken att jag insåg att det ju måste hamnat glas i sängen, hur vet jag inte, för tavlan föll en bit ifrån…

Den vänstra sidan av tån har ett skärsår som inte hade gjort speciellt ont någon annanstans, men just där klämmer skon, och det gör jäkligt ont. Mesigt jag vet, men de där små såren är ju rätt jobbiga ibland :)

Jag satte på ett fint förband som skyddar lite iaf, men ack så ont det gör att ta på träningsdojorna ….;)

Så fånigt. Det hade nästan känts bättre  om det varit ett större sår ju, samtidigt är jag ju glad att det inte är det, för det här läker ju snabbt, förutsatt att den lilla glasbiten är borta förstås…men det tror jag, det känns inte som det sitter nåt där i.

 

Haha, har man inget annat att klaga på så:)

Eller jag kan väl iofs när jag ändå är igång berätta att jag har ont i vänster överarm, jag lyfte Jamie konstigt igår, och jag har knepigt ont i vänster ben strax över och under knät.? Känns som ischiasnerven sitter i kläm, det gör den på höger sida, eller den är skadad så den gör ofta ont på just det här viset, nervsmärtor är diffusa och knepiga, bara det att det inte är ischiasnerven utan nån annan på vänster sida :) Jag har löjligt ont i vänster häl, det är uttrampad fettkudde ( låter så sunkigt) eller hälsporre, de har inte bestämt sig…men ont som satan gör det hela tiden, och nu på sista tiden har det varit värre än värst. I torsdag tejpade jag den, det gjorde jag ofta förr och det hjälper ju så varför jag slutat fattar jag inte ? (Jag har inlägg och skit men det hjälper ju inte..) Jag har träningsvärk, och lite ont i axlarna/nacken, men det är så mycket bättre efter naprapatbesöket och jag ska dit i veckan igen – jippie :)..Jag har ont i handlederna och säkert nån mer stans om jag känner efter :)

Haha, men jag skojar bara, jag har alltid ont nånstans, men det har väl typ alla? Känner man efter så nog har man ont av något någonstans hela tiden…

Men eftersom jag ska iväg och träna snart, vi fick plats på cirkelfysen, tjohooo! så vet jag att det kommer göra extra ont att dra på gympadojan …

 

Jag skulle skriva nåt annat med, vad nu det var, det försvann när jag började gnälla;)

Snön är nästan borta, och jag är så glad att jag gav fasen i att skotta igår, jag hade ju sett på vädret att det skulle börja regna, så jag hoppades innerligt på det, och så blev det ju, det var bara en tung äcklig sörja som hade varit extremt tung att få undan. Ibland är det bra att skjuta upp saker :)

Igår satt jag uppe med plugget till typ tre…ja 03.00 på natten, Robban och Corrinda var uppe de med, vi är nattugglor allihopa och det är ju lov :)

Men sen när hon gick ner så ropade hon… – Eh mamma….? Du borde nog komma ner hit…

*Nejjagvillintejagorkarintejagvillsovanu* Men det var ju bara att gå ner, och mötas av en översvämmad toalett. Det har varit stopp i handfatet, men inte helt utan de har kunnat tvätta händerna och sen har det tagit tid innan det runnit undan bara, men nu var det totalt stopp, och eftersom kranen där är lite trög att vrida av så står den ofta och rinner lite…och det i kombo med stopp gav ett översvämmad golv.

Fuck.Kul. Klockan tre på natten.

Corrinda försökte smita;) men fick vackert hjälpa till och så svabbade vi upp på golvet, jag noterade att jag glömt att det ramlat ner en rad med kakelplattor…jag ska försöka få bort all murbruk på baksidan av dem och sätta upp dem igen..men jag har inte haft tid (eller så har jag glömt bort det…*s*)

Sen hämta den där vaskrensaren, ni vet, den med pinne och gummituta, och joxa på, massa härligt svart skit som lossnade och kom upp i handfatet och så småningom släppte det och rann undan med väldig fart.

Då känner man sig nöjd och bäst i världen :)

Grejen är bara att jag är rätt säker på att det nu kommer bli stopp någon annanstans, det brukar vara så :) Det är ett gammalt hus, med gamla avlopp som gärna slammar igen. Nästan varje dag ser jag slamsugarbilen stå någonstans i området och jobba, så det är liksom så det är här. I vårat gamla hus så filmade de i avloppsrören och det är ju inte bara fett och snusk utan det är massor av trädrötter som växer in och gör så passagen minskar… Där spolade de rent ordentligt nån gång, och det har de gjort en gång här med, men man kan ju inte gärna ta hit dem för minsta stopp…de är ju inte helt gratis, plus att det ALLTID, utan undantag händer efter klockan 17.00 och helst på en helg, så det blir dubbelt så dyrt :)

Nja, jag får väl försöka hålla lite koll…

 

Nu ska jag ge Lovelia en supp alvedon, tack och lov att det finns , för hon klarar inte av att svälja tabletter, speciellt inte när hon mår dåligt redan. Hon har hög feber fortfarande, så nån Tingeling lär det inte bli för hennes del i morgon…Vi får väl gå här hemma i stället med henne senare, det kan bli mysigt  det med :)

Jordan kanske vill låna hennes klänning i morgon :)

 

Nej, alvedon och sen powerpoints….;)

Hörs!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Lillemor

    Ett litet tips mot hälsporren. Smörj med Zon eller Voltaren salva i en vecka. Det hjälpte mig. Ha det bra!

  2. Lisa

    Du är så duktig! Känner att om jag kunde så skulle jag hjälpa dig m avlastning. Mitt i all otur/kaos så är du bäst o starkast, men du behöver också egentid. All kärlek!

  3. Ulle

    Alvedonen som smälter i munnen är suveräna! Annars kan jag bara lida med dig och hoppas att du förstår att det blir bättre, det gäller bara att uthärda. Fyll din värld med tjejkompisar istället!!

  4. Karin

    Blir så ledsen när jag läser om dina och barnens tårar. Sån tur att dina barn har dig, ni är starka tillsammans!

    Du kan verkligen allt, drar dig inte för att fixa med nåt utan bara gört. Så himla härligt! Den som anställer dig sen kommer kunna skatta sig lycklig!

    ♥ Kramar ♥

  5. Annika K

    Massor med kramar!

    Förstår att det är känslor kring kläder mm.
    Men eftersom någon inte hämtar grejerna nån gång så hade jag packat ihop dem, ställt dem typ i garaget. Meddelat och sagt att hämta inom det och det eller så åker det med sopbilen.
    Nånstans går ju liksom gränsen för vad man ska orka med.

    kraaaaaaaaaaaaaaaaaam!

  6. Cattis

    Förnuftsmässigt förstår du nog vad som har hänt, det är värre med det känslomässiga…där förstår man nog aldrig vad som hänt…tyvärr bara att acceptera och med tiden så blir det lättare och lättare tills att han en dag enbart blir barnens biologiska far..kort och gott. Har liknande erfarenhet i bagaget men idag mår jag bra, det tog sin tid.

  7. Paulina

    Vad jobbigt det låter, och vad fint du kan förklara hur det är att bli lämnad utan att man valt det. Kramar!

  8. Sandra

    Jag lider med dig och jag lider med barnen… Det är så svårt att förstå hur man kan lämna inte ”bara” fru utan också barn! Jag vet att du har barnens boende, men hur har han/ni ordnat det med umgänge? Hur ofta träffar de sin far? Kram!

  9. Beryll

    jag läser både din och Mirkas blogg………vilka tjejer ni är :) vad får ni all energi ifrån, hur många timmar har erat dygn? ni verkar hinna sååååååå mycket. sen att bli lämnad efter 26 år, va fan tänkte han med då? du går som segrare ur den har striden :)

  10. Sandra

    Hej Carola! Ville bara dela med mig av något jag tänkt länge men aldrig tagit mig tid att skriva: du är så jävla härlig! Jag tillhör nog inte riktigt målgruppen för din blogg (är en 30-årig sthlmsreklamare utan kids) men jag halkade in här nånstans ungefär när Jamie föddes och har inte kunnat släppa taget sen dess för fan vad peppad du är jämt! Trots skit som händer i ditt liv. Blir alltid glad, taggad, inspirerad osv. Tack!

    Carola: men åhhh , tack <3<3

Comments are closed.