Dagarna tuffar på, det känns som att tåget har avgått från stationen efter att ha stått inne på ett långt uppehåll. Nu börjar resan mot sommaren :)
Idag vaknade både Jamie och Jordan lite för tidigt, de väcks av skolbarnen, och eftersom de inte riktigt vänt tillbaka dygnet än så behöver de sova någon timme till. Eller sova middag, och det gick inte idag, eftersom Helen messade och ville ha sällskap på Stadium och Ikea, och det vet ju alla att jag inte är så svårövertalad till att hänga med på. Det som lockar allra mest är såklart sällskapet :)
Vi gjorde oss klara i sakta mak, och ut i svinkylan…haha, någon minusgrad och snålblåst känns ju som hundra minus, minst.
Och värre ska det visst bli…brrr.
Vi träffades i parkeringsgaraget under Ikea, och gick till Stadium där de hade halva reapriset på massor av grejor, och lite fyndat blev det, nya träningsskor bla, som kostat 1200kr…för 200kr :) Tacksåmycket! Reebook, mina absoluta favoriter, som sitter som de är gjorde för mina konstiga fötter. Jag hatar att köpa skor, det är kul att ha ett par snygga som man vet att man kan gå i och trivs i, men att köpa nya…fy fan vad tråkigt det är. Då är det fint att de här brukar vara rätt lika och passa :)En jacka till Novalie blev det också, hennes har fått en ful reva som är svår att laga. Jag har limmat den med textillim en gång förra vintern, hon hade den inte många veckor innan hon fastnade i nåt, de här jäkla tunna tygerna de envisas med att ha ytterst alltså? Den är från Stadium den med, och kostade 6-700 så det gjorde ju lite mer ont i snåltarmen än när man köpt en på rea för 79kr :)
Så in på Ikea för lunch, och sen ville Helen kika på en madrass, och det var dagens bästa att jag följde med, för de håller på att bygga om barnavdelningen, och plötsligt insåg jag att typ allt var fyndvaror! Alla möbler, mer eller mindre, och där bortåt madrasserna så stod det ju matstolar…kan det vara så???
Och jo! Äntligen hittade jag de stolar jag ville ha till ungarna till halva priset! Yes :) Jag är som sagt snål, men väljer att kalla det ”ekonomisk” och vill inte betala 500kr för en stol till en unge…
Men för två kan jag göra det:)
De här stolarna är så fina, och ungarna sitter så bra på dem, och det gör jag med, så det funkar för oss alla :) även om jag föredrar de vanliga, det är ju lite bättre plats på dem..;)
Jordan och Jamie fick vackert bära dem själva ;)
Nu har vi tre, så de tre små får sitta på en varsin. Jag älskar ju annars tripp-trapp stolarna, men de här är snyggare, och nu behövs ingen bygel. Det är dessutom lättare att få rum med de här runt bordet när man är många, de är betydligt smalare.
Extra plus att man slipper skruva ihop dem själv,även om jag nu råkar tycka att det är rätt så kul.
Sen var killarna så griniga och trötta, att det inte var läge att åka och handla mat som min tanke varit, så jag åkte hem med dem i stället. Hoppades att det skulle finnas nån stor hemma som kunde passa dem medan jag handlade, och det fanns det :)
Jag fick sällskap av syrran åxå, så det blev ju bara bra att åka hem med bustrollen. Vi drog en repa på Citygross, och så hem där Janelle och Simon kommit för fredagstaco.
Hon hade gjort sin Personliga almanacka som hon fick i julklapp av mig, och den var så fin:)
Hon fick en förra julen åxå, och hon är en sådan som verkligen använder sin almanacka, så det är kul att kunna göra den personlig:)
Jamie hade somnat i samma sekund som jag åkte, så han var ju sådär lagom rolig sen när han vaknade ;/
Vi lagade mat ihop, åt och skrattade & pratade, och jag må vara trött på tacos, men jag är inte trött på våra fredagkvällar! ♥
Det är en av de få kvällarna i veckan som vi nästan alltid kan äta ihop hela familjen, det är så mkt aktiviteter under veckorna, Corrinda har basket lite nu och då och missar fredagsmiddagarna, men det är bara ibland, för det mesta är vi samlade.
Janelle uppskattar att få komma hem och mysa med sina syskon, hon saknar dem, och de saknar henne, och Simon är lika saknad han.
Jamie visade Novalies nya jacka..passar perfekt tycker han själv ;)
Vad ska man säga om det här då…?
Tja, katter är åxå människor ,eller?
I alla fall tror Smulan det…och envisas nåt så makalöst med att vara på bordet. Ungarna tycker bara hon är gullig, och ingen kastar med andra ord ner henne, så hon tror ju att det är helt i sin ordning ;)
Jamie bjussar gärna på sin mat.
Nej, de äter inte från samma tallrik samtidigt, nån måtta får det vara, katterna får smaska i sig resterna när ungarna är klara.
Smulan speciellt har blivit så förtjust i allt vi äter, hon ska ha allt från grytor till filmjölk, och Zlatan älskar ostkrokar…Jaja, de äter ju det mesta, möss, fåglar och kycklinggryta spelar visst inte så stor roll:)
Vissa saker däremot vägrar de, båda älskar fil/yoghurt och kan slåss om att få slicka ren tallriken, men har vi kanel i går de därifrån efter en snosning. Jag tror att kanel är giftigt för katter?
Nu har jag kikat med ett halvt öga på Tor, har sett den många gånger för TV har fått dille på att visa den, men jag klagar inte;)
Ska kika runt på lite bloggar och leta efter skolböcker på Blocket.
Fick precis en kommentar om vad jag gör för att stimulera ungarna hemma? :)
Ja, inte sitter jag och bygger lego eller pysslar, eller ligger på golvet och grejar, jag gillar inte att leka ;) Det får de göra själva.
De får vara med mig i hemarbetet; tvätta, städa, vika tvätt, sortera strumpor, laga mat, åka och handla, rensa avlopp, jobba i trädgården osv. Tro det eller ej, men i det får man in hur mkt pedagogik som helst:)
Sen är det syskon runt omkring som de kan leka med, det behöver inte jag (tack och lov, hihi) När det är vardag på riktigt med kyrkis så är vi ju där en hel del, och sen umgås vi ju med andra familjer. De får sin stimulans, på ett naturligt sätt.
Jo, visst kan vi pyssla, eller så, det händer att jag snor ihop en trolldeg, men det är ju lika roligt att få hjälpa till med att skära grönsaker:)
De lite större tjejerna pysslar själva, och har alltid gillat det , de sitter gärna i köket och då händer det att småkillarna kommer, men de har liksom inte tålamod att sitta still och greja, de vill hellre vara ute och springa så fort de bara kan :) Springa inne funkar det med för all del ;) Jordan har precis nyss lärt sig att uppskatta att sitta och pyssla, och det har resulterat i ett gäng fina armband till mig under höstterminen på kyrkis:)
Jag tror att föräldrar idag ganska ofta har lite dåligt självförtroende. Överallt skrivs det, och föreläses det, om hur viktig det är med stimulans och aktiviteter för barn, och det låter som att man ska ha en mastersexamen i barnkunskap och psykologi för att klara av det. Så är det inte. Små barn behöver inget avancerat , och när de blir lite större så kommer de gå i skolan och lära sig allt de behöver.
Jag har inget emot dagis/förskola/dagmamma, andra får göra som de vill, men JAG tror benhårt att jag är den som är bäst lämpad att ta hand om mina barn! Jag vill ta hand om dem, och jag vill inte dela med mig av dem till andra människor ;) Jag vill vara den som vet bäst hur deras dag varit, och om det hänt nåt spännande eller tråkigt, om de gjort sig illa vill jag veta hur det gick till, vem som gjorde vad och varför. Jag vill finnas där för dem, för det är så jag känner att det ska vara. Jag vill uppfostra mina barn med mina värderingar och åsikter.
Andra känner på andra vis, och inget är mer fel eller rätt.
Tids nog kommer det en skolvardag för dem med, med fasta tider, rutiner och mån-fredag, men jag ser ingen anledning att skynda på det, så länge det bara är möjligt vill jag ha mina barn hemma. För det är så jag tror att man skapar bra vuxna.
Andra är övertygade om att det är tvärtom, och jag tänker inte strida för att mitt sätt är det enda rätta, och att alla andra gör fel för så är det inte. Alla gör som de tycker är rätt. Men jag skulle önska att alla föräldrar hade lite mer självförtroende!
Inte bara gällande dagis, utan i allt. Ni kan. Det är inte så svårt att ta hand om barn :) Jag lovar.
Jaha:) Långt svar på en ganska kort fråga ;)
Och just det ja, frågan var åxå om jag fick sitta i fred när jag pluggar?
Ja då det får jag, men nog är det enklare att göra det när de sover :) Jag kan absolut sitta och plugga med dem omkring mig, men det är så mkt annat som tar tid och avbryter på dagarna – det är mat som ska lagas, blöjor att byta, tider att passa. Eftersom de är vana att leka själva så behöver de inte klättra på mig, de vet att jag ändå inte kommer och sitter med dem;) Vill de får de sitta med mig vid bordet, och läsa sina egna läxor, eller småkillarna kan ”rita” i fem sekunder.
Sitter jag på dagarna så vet jag att det blir uppstyckat, och det funkar, det beror lite på vad jag ska göra..Ska jag leta info på nätet och skriva en miljard ord, så är det inga problem alls, men ska jag plöja igenom någon lång text, flera kapitel i boken, så underlättar det ju att få göra det i nåt som iaf liknar tystnad ;)
Alltså är svaret – det går utmärkt att plugga med barnen hemma och runt omkring :)
NU ska jag leta böcker!!
Hörs , natti natti :)
Jag tycker du är stark Carola, och jag tycker du är fantastisk som har dina småttingar hemma, jag har valt att göra så med de minsta oxå, och det är halt underbart. Och stimulans får de av vårt vardagsliv, sina syskon, av varandra , ja av livet, det behöver de inget dagis för.
Det är för jävligt det Perra har gjort, och tjejen han är ihop med måste varatom i skallen som vill vara med en man som lämnar sin familj så brutalt. Varför vill man vara med en man som lämnar sin fru efter 26 år….och sina barn och tydligen är elak dessutom. Jag måste fråga är hon ung? Det brukar tydligen män gå igång på…..tyvärr.
Du är strong och härlig Carola!! Jag beundrar dig ska du veta!!! Och då tycker jag att JAG har det kämpigt med bara tre barn… Dålig ekonomi har vi, men har ändå gubben vid min sida att dela allt med. Klart att det är lättare då. Vi har också varit tillsamman över 25 år, så det känns helt otroligt att tänka att han plötsligt skulle förändra sig och man inte skulle känna igen honom. Tänk vad konstigt att mänskor plötsligt kan ’flippa ur’?? Det är ju det man inte fattar att sånt händer. Skulle aldrig aldrig själv tänka mig att göra så där mot min man, t.ex. bara lämna honom i sticket med allt. Hur är man funtad då???
Kämpa på och kramar till dig! :)
Alltså alla tror alltid de vet allt och har alla svar hur andra ska leva sina liv. De dömer hit och dit! Jag tror inte det finns några smärtfria skilsmässor alls faktiskt. Kram till dej Carola!!! Tur barnen har dej som står stark och kämpar allt du kan! Du kommer fixa det här! <3
Men varför advokater inblandad? Skillsmässor 6 mån betänketid med barn. Och dom 6 har väl passerat nu?
Carola: Normalt behövs inte advokater. NORMALT! Jag har sagt det förr, men inget är normalt i det här fallet, allt är sinnessjukt.
Trist!!! Kämpa på.
Att jobba som avdelningssekreterare är nog snäppet under vårdpersonalen, lönemässigt..sedan tror jag inte att du är så väldigt uppdaterad på ob- tilläggen;) på väldigt många avdelningar på akademiska finns det drömscheman och i de modellerna är det mycket bättre ob..jag jobbar 75% och kommer att få 9000 kr i ob bara för december månad, då jobbade jag visserligen en röd dag ( ej julafton) men var å andra sidan ledig i en vecka…och med 25.000 i grundlön så känner jag mig inte särskilt lågavlönad…ok att du inte vill jobba i vården längre, det är en sak..men det skulle ju säkert funka med några kvällar då och då, du är ju och tränar flera kvällar varje vecka? Har du alltid de små barnen med då?
Sedan tycker jag att du verkar ha dragit vinstlotten ändå:) du har barnen,du verkar inte ha direkt dåligt med pengar..och väldigt mycket fritid och egentid..du lämnar väl de små på kyrkis ett antal timmar i veckan? Så jag kan inte se att det är så jättestor skillnad med att lämna barn på förskolan..och dessutom bor du kvar i huset, så de enda förlorarna jag ser här är faktiskt barnen och Perra, jag hoppas för deras skull att ni kan lösa det så barnen får vara med båda sina föräldrar! Njut medans du är hemma av lugnet…det verkliga slitet börjar när man arbetar, och ska hinna med läx-läsning,barnens aktiviteter och nattningar ( ja ..jag vet att du inte nattar barnen utan de lägger sig själva..men här läser vi sagor och borstar tänder på ett helt gäng små..) ibland undrar jag hur bra du har det egentligen;)
Carola: Ohh, här anar jag en bitter ton bakom alla smileysar! Jag borde inte svara dig, men blev heligt förbannad…
Fine att du tjänar 25.000kr i grundlön, men vad jag vet så gör inte mina vänner inom vården det, och 9000kr i OB? Please berätta för mig vad ob tillägget är på nu för tiden?? Holy smoke för den ob så kan jag tänka mig att jobba enbart nätter och helger, behövs inte så många då..
Ja, jag tränar., typ en timme, jäkla skillnad på att ha barnvakt en timme eller nio? Eller?
Ska jag betala en barnvakt ? Eller tycker du att mina äldre barn ska vara barnvakt? Mina föräldrar?
Tänk lite till där är du snäll!
Nå fucking jävla vinstlott vet jag inte om jag skulle kalla det här, du är mer än välkommen att gå en vecka i mina skor, och handskas med det förbannade vansinne som jag ställts inför. Att gå runt med en stor klump i magen, ha ångest för att hämta posten eller svara i telefon, plötsligt behöva tramsa med advokater….Vara orolig för nästa steg i den här äckliga historien..Nä, nån jävla vinstlott är det inte.
Ja, jag bor kvar i huset, ÄN,men vet inte för hur länge…Ska jag vara helt ärlig så vet jag ingenting om min och barnens framtid, allt hänger på nån annan, som gått från att vara min bästa vän, min partner sen eviga tider, till en total främling…
Inte ha dåligt med pengar? Jag tänker inte gå in på min ekonomi, men du kan ge dig fan på att jag inte badar i pengar!
Att lämna barn på kyrkis…hm ja hela fem timmar delat på två dagar, och Jamie är hemma med mig, så helt barnlös är jag inte…Jag stjäl till mig lite tid utan barnen, åker och handlar, åker och tränar, åker på något event eller konsert, men när jag säger att jag har barnen 24/7 så är det 24/7. Minus någon timme här och var. Jag har INGEN som kommer och tar barnen regelbundet utan all tid utan barnen pusslas det med för att få det att funka.
Fritid och egentid? Hur fan får du det till att jag skulle ha mkt sånt? Vart läser du det?
Att Perra är en förlorare är det inget tvivel om, men han VALDE DET SJÄLV! Kom inte och säg att jag är en vinnare i det här.
Jag har mina barn. De är det viktigaste i mitt liv, har alltid varit och kommer alltid att vara.
Jag älskar mina barn, och jag värdesätter varenda sekund med dem.
Du undrar hur bra jag har det egentligen?
Vet du, jag undrar hur fan du tänker? Verkar det vara ett härligt liv att efter 26 år bli totalt dumpad med allt ansvar för nio barn, bilar, katter, stort hus? Att vara tvungen att ensam sköta studentfirande, födelsedagar,midsommar och jul?Alla vardagar, alla helger, alla glädjestunder och alla jobbiga stunder? Att handskas med ångest, panik och vanmakt? Att inte veta vad som ska hända härnäst mer än att det kommer bli ännu mera hjärtesorg och svek? Ännu tuffare? Ännu mer ledsna ungar?
Ja, om man ser det så så fattar ju alla att det är ett avundsvärt liv ;)
Jag har haft ett förbannat helvete under så lång tid, och jag vet att jag har mycket kvar dessutom, så om du tycker att du fick oförtjänt med skäll här så kan du ha rätt, och då ber jag om ursäkt. Men när nån säger att det är en vinstlott…Det här är inte en vanlig skilsmässa, och kunde jag skulle ni få veta varenda liten obarmhärtig vedervärdig detalj, för tro mig, jag VILL berätta.Då skulle ni förstå. Men jag kan inte, för min och barnens skull.
Jag önskar ingen det här.
Jag tror inte att någon av oss läsare har en aning om hur tufft du faktiskt har haft det. Kan inte ens föreställa mig hur det måste kännas att bli lämnad ensam efter så många år med 9 barn och allt vad det innebär. Den som tror att man blir rik på att ha många barn är verkligen helt fel ute. Sedan tycker jag att egentid är ett måste ibland och barnen mår bra av att ha en mamma som tar hand om sig själv och gör saker för sin egen skull också. Tycker att du verkar vara en toppenmamma som gör allt för dina barn och jag blev faktiskt lite ledsen över påhoppet du fick men du vet att det är många som stöttar och beundrar dig massor.
Akademiska… Ja, var ligger det… Där har ni nog svaret på lönefrågan.
Öh … I Uppsala? Eller vad menar du?
Kanske kort formulerat, reagerade med på summan på OB, Uppsala är stort jämfört med där jag bor, mycket stort! Och de summorna är inte riktigt verklighet hos oss…
Du har så rätt, vi är bäst för våra egna barn och jag har också varit hemma mycket med våra bara 3 ;) Däremot verkar andra ha väldigt jobbigt med hur vi prioriterar och att ”Egen tid” ska vara så viktigt. Håller med Mirka som hon skrev ” min egentid är när man får sitta på toa ifred” Jag vill också gärna fostra våra barn och vara med dem så mycket som bara går. Vilket privilegium! Vi har lugna trygga barn som alltid har oss och varandra. Lycka :)
Så du är absolut det bästa för dina barn! Kramen
Hur kan någon avstå från att träffa sina barn ????? Oavsett om det är ett eller nio. Måste vara helt hjärtlös :-(
Så fint du skriver om eran vardag. Det du skriver är exakt så som jag känner till hundra procent!!! Såklart är vi föräldrar bäst för våra barn. Jag hoppas att ditt inlägg får fler föräldrar att vågar tro på sig själv :)
Jag hade också gärna varit hemma längre med mina barn men för de allra flesta funkar det ju inte att inte jobba. Jag sätter också vikt på att kunna ha råd att hitta på kul grejer med mina barn, ha kunna spara en slant så de kan få en bra början på sitt vuxna liv, att själv få en pension när det är dags för det vilket förutsätter inkomst + ev pensionssparande. Utan mitt jobb hade dessa saker aldrig varit möjligt. Jag förväntar mig inte att andra ska tycka att mina prioriteringar är bäst, men jag tror också att jag är den som bäst tar hand om mina barn, på mitt sätt.
Det bästa är väl att alla får lov att göra precis som de vill så länge ingen far illa, jag är helt övertygad om att mina barn inte har lidit av att vara på förskola då de idag är 2 mycket fina och sociala barn.
Sen har jag en fråga då Kyrkis är ett helt nytt begrepp för mig. Vad är skillnaden på kyrkis och förskola? Är det kanske mer är som öppen förskola där du stannar kvar hela tiden? Har aldrig hört talas om kyrkis innan jag läste det här, är det kristen förskola kanske?
Så fint skrivet! Tycker också att jag är den som kan ta hand om mina barn bäst! Och jag tycker att det är så orättvist att bara förskola subventioneras medan hemmaalternativet inte får med något av dessa subventioner. Tycker också att det har blivit så tokigt att föräldrar ska känna att de inte räcker till för sina barn – att det skulle behövas högskoleutbildning för att ta hand om dem. Jag resonerar som du – barn som får vara med i vardagen och ta del av allt som man gör i ett hem får både närhet och kärlek men också en hel massa pedagogik! Det blir mycket pratkontakt och massor av praktiska erfarenheter som egentligen är starten på både läsinlärning, läsförståelse, matematik, naturkunskap… Trevlig helt!
Du sätter än en gång ord på mina tankar om livet med barn. Har jag sagt att du är min idol? ;)
Du är så otroligt klok och bra på att formulera dig.
TACK för ett fint blogginlägg och ett ännu större TACK för att det du precis skrivit gör att jag känner mig otroligt nöjd med att ha valt bort dagis för mina små.
Ha en fortsatt bra dag.
Madeleine
Kan tipsa om denna sidan för begagnad kurslitteratur om du inte har sett den tidigare. Tycker att det är lättare att söka där än på blocket. Lycka till!
http://www.kurslitteratur.se/
Det är så underbart läsa om fler med detta livsval även om det är ett pussel.
Ingen av våra barn har gått eller går på förskola och just nu pluggar jag också nätter för att få ihop det…
och på helgerna när mannen är ledig.
stor styrkekram till dej !!
det här med att ”dela med sig av barnen”?? Jag har separerat för ett år sedan från min ständigt otrogna ex-man.. vi har två barn tillsammans och nu har han blivit tillsammans med en av tjejerna han bedrog mig med..jag har ägnat flera år till att hata henne.. (inte för att han var otrogen, hans ansvar, utan för hur hon betedde sig när det kom till ytan.. trackasserier och hån m.m) och nu är det alltså meningen att JAG ska dela mina barn med den där människan!!!
Mitt ex har nu gått med på att ha barnen bara varannan helg ist för varannan vecka eftersom att jag inte vill ha dem hos henne så mycket.
MEN, till min fråga, hur skulle du agera om ditt ex skulle vilja ha växelvis boende? och du måste dela med dig av dina barn till hans nya och vara ifrån de små (de som ändå inte har rätt att välja själva) på halvtid eller vad det nu skulle vara??
Visst är det hemskt när andra väljer sådant till sina barn och en själv :P
Carola:
Jag skulle gråta blod.
Fast nu måste du väl se till barnens bästa och då är det väl knappast bra att barnen träffar sin pappa varannan helg,med eller utan dåraktigt fruntimmer vid sin sida.Det är viktigt för barn att ha en nära relation till bägge sina föräldrar.Det är inte bra om mamman hatar pappans nya och vise versa då måste man som vuxen människa sätta sig ner och diskutera hur man ska ha det,du blir aldrig av med pappan i vart fall, honom kommer du dras med så länge ni har gemensamma barn och låt oss hoppas att det kommer en trevligare kvinna in i hans liv.Barn är lojala och vill såklart att deras föräldrar ska tycka om varandra att inte se till barnens behov är att skapa osäkerhet hos barnen.Och nu pratar jag om vanliga föräldrar som inte slår varandra eller någon annan utan vanliga arga bedragna vuxna som har lite svårt att nå upp och se helheten.Ledsen och arg får du såklart vara och det är inget konstigt med det.
Bara att bita ihop och se till barnens bästa, de behöver båda sina föräldrar..hur än ont det gör i sitt eget hjärta.
Man vänjer sej vid att ha varannanveckas boende. Mina barn bor hos pappan varannan vecka och det är inga problem. Jag kan då jobba mera,, dessutom jobbar jag kvällar då och helgen. Ganska skönt att bara ha sej själv att tänka på de veckorna.
Loppan skrev precis det jag tänkte skriva (och uttryckte det så mycket bättre). Barn måste få bara vara. Jag sysselsätter nästan aldrig mina barn, det gör de så bra själva. Sen kan jag självklart sätta mig ner med dem o bygga med lego, pärla eller leka med trolldeg, men på mina villkor, när jag vill, för att jag tycker det är kul.
Vi är väldigt lika i vårt sätt med barnen, Carola, fast jag måste ha mina små på dagis eftersom jag jobbar. Däremot har jag fått ofrivillig frivillig extratid med dem hemma eftersom de varit sjuka (förkylningar, svinkoppor, ögoninflammationer, magsjuka you name it) en större del av det senaste 1,5 året. Att lämna småkrassliga barn på dagis är för mig uteslutet. Så det har blivit ”några” vab-dagar…. Slitigt för plånboken, men så värt det (även om jag ibland varit nära sammanbrott, man är ju minst sagt låst till hemmet när barnen är sjuka…kommer ingenstans… Och det kan bli lite väl rastlöst på alla plan). Jag har tur som har en man att dela allt med (även om han har svårt att vara hemma och vabba, då han är egenföretagare). Förstår inte hur du klarar det? Men du har ju inget val iofs. Men så är du ju en superkvinna- och mamma, Carola! :)
Alltså barn idag är överstimulerade, generellt sett. Barn behöver det Carola beskriver ovan. När hon beskriver hur hennes barn roar sig själva och inte klättrar påhenne sätter hon fingret på någon föräldrar idag missar. De tror att vuxna ska stimulera barn genom aktiviteter. På liv när man äntligen kan varva ner fylls tiden av aktivitet så barnen inte bråkar och busar. Barn idag kan inte bara vara, skapa egna lekar och sysselsätta sig. Här har vi ett stort problem vilket vi pedagoger på förskolorna oroas av! Ni som kan, ta hem era barn lite och låt dem bara vara!!
Word!
Bra att du pluggar så att du kan försörja dig och barnen. Det visar att det aldrig är för sent! Alla är olika och jag har alltid funderat över om inte hemmamammor oroar sig för t ex sin pension men kanske många ser till att mannen delar sin pension och även sparar till sin fru.
Jag vet inte om du skämtade i ditt inlägg om pluggande nedan när du skrev att du inte ville utbilda dig till undersköterska för det var ett låglöneyrke och sedan utbildar du dig till administratör. Därefter att du skulle konkurrera genom att vara välutbildad. Båda de yrken du nämner är väl klassiska låglöneyrken och en gymnasieutbildning är väl i dagens läge att anse som lågutbildad. Vill inte vara taskig och troligen var du ironisk när du skrev det för annars bör du nog prata med en yrkesvägledare för att få lite info om det ser ut på arbetsmarknaden.
Carola:
Vårdyrken, speciellt de lägre utbildade , är väl ändå de sämst betalda för det arbete man utför? Ob tillägget är ett skämt och man jobbar årets alla dagar och nätter.
Vanligt kontorsjobb är inte välbetalt men bekväm arbetstid med lediga röda dagar, vilket jag i första hand är ute efter.
Jag vill inte bli specifikt administratör, utan jag vill ha kompetensen för att ha möjlighet till ett sånt arbete.
Givetvis var jag ironisk när jag skrev välutbildad ;), gymnasienivå är lågt men jag kände inte för att börja plugga på högre nivå efter att ha varit hemma så många år, det var en mjukstart för att se om jag orkar och om det var möjligt att plugga ensam med små barn, och det var det:)
Nästa grej kanske blir på högre nivå, eller så blir det fortsatt gymnasienivå jag vet inte hur det blir än.
Jag är ju lite fast vid distansplugg, eftersom jag även om jag skulle ha omsorg till barnen, skulle missa så mkt pga sjuka barn.. Kanske provar jag trots det.. Om jag kommer på vad jag ska bli när jag blir stor ;)
Du behöver absolut inte försvara dig när det gäller att ha barnen på dagis. Jag är inte själv så mycket för det, speciellt inte när barnen är väldigt små. Tror inte att det är någon bra miljö för små barn att vistas i. Det är ju dessutom så mysigt att ha sina barn hemma så länge man har den möjligheten. Alla familjer fungerar ju på olika sätt, man har olika förutsättningar och får göra det bästa utifrån sin egen situation. Men jag tycker inte man ska se kritisera eller ifrågasätta andras val, även om man har olika åsikt så bör man ju respektera varandra.
Håller med dig angående dagis. Är så jäkla ledsen för att min kommun inte har vårdnadsbidrag så vi kunde ha dottern hemma tills hon fyller 3. Nu blir det dagisstart vid 2 istället, känns så tidigt :/